Uppbygglig poesi
Johan Espersson
  1. Sudda ut; börja om på nytt; låta förbli utsuddat. De disiga blyertsspåren av skrift. Leva i blek dimma
  2. Ett exakt samvete
  3. En papegoja dör. En kvinna, i sin tur döende, är synskadad och kan inte klart urskilja mellan den uppstoppade papegojan och kristusikonen. Hon ber sina sista böner till papegojan, trycker den mot sitt bröst, ber om att få komma in i himlen
  4. Minnas barndomen
  5. Vissa demiurger. Vissa syner. Mörkt blomster. Tapeter som föreställer papegojor och fiskar och små bär. Vi sitter i vardagsrummet. Dagarna går mot kväll. Tunt ljus på himlen. Händerna rör sig, arbetar oupphörligt, längtar efter att tillhöra ett större spel. I hjärtat simmar maneter
  6. Vara som du på din tjugotvåårsdag när du blev full först av alla på festen och vi satt i soffan och du gav dig ut i långa resonemang om saker du älskade, som alltid innerlig, som alltid måttlös, som alltid på gränsen av innerligheten och intimiteten, där den börjar göra ont. Inte vara som jag på den festen, sitta tyst och grubbla, skygg och högdragen. Sedan vandra hem, kräkas i snöhögarna, låta sig stödjas av de andra. Du hade din blåa kappa som såg ut som en rymdraket
  7. Längta efter åkrarna i vårljuset. Vi skjutsade omkring varandra på cyklar. Händerna som darrade men ville ha mer
  8. Fotot på Shahrouz, på Cortazars ögon, på mamma, en byst av Rosa Luxembourg, en actionhjälte i plast, torkade rosor, ljus som blommar genom draperiet
  9. Ha bästa vänner
  10. En zoologisk plansch med fjärilar från Europa och Afrika, en tändsticksask, en servis, ett skrin. Räkna fjärilarna på promenaden och i avtagandet
  11. Rapsfält vid sommarstugan. En farbror som cyklar runt hela trakten. Vi är rädda att få fästingar. Vi går under den brinnande solen. Pizza och öl i en stor gammal villa på kvällen
  12. Gå i vimlet
  13. Långa skuggor mellan husen. Parfymer på tunnelbanan eller i en tom hiss
  14. Platser som består av bergspass och befästningar åtskilda av hundratals mil, som är omöjliga att invadera. Platser i förnimmelsen av textil, djupt in i tyget. Platser på havets botten. Platser i blek söndrande sol. Det mörknar, och vi drar runt längs med sanddynorna, ljudet från havet och rörelserna i det varma mörkret, ljusen från villorna längs med vattnet, platserna som skadade oss och som vi besjunger
  15. Förväxla sitt namn med andras
  16. Underminera stater
  17. Glömma barndomen
  18. Rêver des beaux rêves la nuit
  19. Aldrig mer känna känslan av glasbitar under huden, som väller fram, genom armarna, benen, flyr för sitt liv, bort från hjärtat