juli
jag lyckas bara somna när det är mörkt ute
vilket är nästan aldrig
mitt ex har fortfarande inte hört av sig
efter att hon bröt kontakten för ett år sen
jag vet inte varför hon inte vill ha
något med mig att göra
hon har fortfarande kvar min
kashmirtröja som hon fick
låna av mig och
jag har hennes new york mets t-shirt
jag har inte kunnat träffa någon pga
covid och farmor som bor hos oss sen
farfar gick bort,
efter att jag hörde en predikan
om lasaros tänkte jag
vem skulle vilja komma tillbaka
när man äntligen fått dö?
 
 
 
 
augusti
på stefans nyårsfest hade jag
svårt att prata med folk
jag stod mest för mig själv och
funderade på om jag skulle kunna döda
de här människorna om
jag var tvungen för att de blev zombies
i början av året hade jag inget klart svar,
i death stranding
föredrar jag att ta en avstickare till en av de varma källorna
för att få slappna av i naturen och återställa hälsan
istället för att göra det som för storyn framåt
det är de enda stunder jag fått för mig själv
de senaste månaderna
 
 
 
 
september
jag sätter på kameran
under zoom-föreläsningarna för att
jag inte klarar av att se en så exakt
representation av mig själv
som den tomma svarta rutan
min enda tinderdejt det här året
var den värsta första dejten jag varit på
så det gör inget att hon inte
vill ses mer
jag har inte drömt sen början av hösten
det känns som att jag gått miste om nåt
betydelsefullt, nåt som kunde fört mig
närmare gud, jag tror att
det bästa med att bli munk
är att man inte längre har nåt
att hoppas på i framtiden
och därför aldrig blir besviken