här: hår. överallt. något lägger sig ned,
ett djur lägger sig ner det är mitt och allt är
mitt allt är konstruktiv kritik feedback som inte kan
bemötas du är inte så bra på sånt du är duktig på
annat jag ligger i sängen och gråter litegrann ögonen
är röda kanske lämnar de snart huvudet kanske tänker
jag på hur kroppen ska lära om sig om jag bara går på gatan
jag går på gatan och jag vill dö man går och vill helt enkelt bara
emigrera härifrån sakta transformeras vara en shapeshifter det finns
en väg och det leder rakt till helvetet det finns en highway av ljus
rakt genom rummet det finns ett hotell vid namn highway hotell
där kan man bo där kan man va här kan man lägga sin hand här
kan jag placera min skuldra och skulden över att tvingas pränta in
saker på nytt liksom tatueringar eller andra alternativa saker man kan
sticka hål på det finns en rygg exempelvis och det är typ din, det här är typ
akupunktur och ryggen bär en del fräknar och jag har aldrig riktigt förstått kinesisk medicin på ett djupare plan än att jag tycker det är kul att du är här ikväll, det finns mycket att ta på och man kan göra det bra, man kan bära varandra genom famnarna och låta lemmarna skära som vasst genom smör, nej glöm det mjuka, jag sätter hårt mot hårt: hur man kan omfamna sorgen och bara kräva något utav livet att man ska våndas och pinas och lidas och man kan vara helt ok med det, sätta på sig en hemskt rolig tyllkjol och simultant måla sina naglar och bränna sig i låret med ciggen och äta en pannbiff med servetten instoppad nära de tighta brösten, och allt är förgängligt, ja allt är liksom sömnen en gåva, jag fick den aldrig, jag fick inget och jag har aldrig fått någonting som jag inte bett om tills jag öppnade mitt smyckeskrin och jag förstod att du hade menat att du inte vill mer, du säger det räcker nu härifrån och inte längre hit men inte närmare du är varm och mjuk där du ligger och jag, nära på att gå, tänker på hur många gånger jag gått och hur många steg och att det inte spelar någon roll, kroppen lär om sig, den gör sånt av sig själv man bara fortsätter utan att tänka man kastar sig handlöst och plötsligt står man på st eriksbron igen och man säger inte att man är kär i någon särskild, man står nej man sitter för man är rullstolsbunden och man tappar vigselringen från ett ögonblick till ett annat, man sträcker sig i fallet men liksom alltid är det för sent när insikten hälsar på, så vad gör man: jo en hund ligger bredvid en och den ställer sig upp på ett väluppfostrat vis och den sträcker ut sitt lilla lilla huvud ur sin lilla lilla kropp och halsen blir extremt lång extremt smal men framför allt av konsistensen gummi, huvudet går ner för ringen huvudet letar ringen huvudet hittar den men hundhuvudet är inte klart nej han har fastnat i vinkelvolten! och snurrar som en spiral som letar efter ett sätt att unfuck the body, den viras upp alltså och långsamt, sakta men säkert, besöker det rullstolsbundna jagets baksida, puttar försiktigt fram den halvförlamade mot brokanten, man säger bror, kanten, men man fortsätter att rullas eller ja skuffas fram, fram fram och vattenytan nu! en krispig ådra fräschör genom kungsholmens karga landskap och visst, visst det är februari men tro inte att hundhuvudet inte känner sig ensamt för det gör det nämligen, på samma sätt som att det av en naturlighet ter sig som så att när det pälsbeklädda kraniet sakta men säkert nosat sig fram till det rullstolsbundna jagets sjätte ryggkota så får huvudet i fråga in en perfekt skuff och rullstolsjaget far ner mot isslaskslushskåran som mälaren är, visst, man försökte förevigas men vissa saker blir aldrig av, visst! vi skulle lova bort varandra till löftet men vissa saker gör man bara inte, man kan inte gifta sig man kan helt enkelt inte göra det! man älskar dig för mycket och man är jag och det går bara inte, man kan inte börja gråta av vördnad av att bara se på dig och tänka att det är okej, att det här, detta! är normalt, att det på något som helst vis är okej? man kan inte binda sig mot den pålen kaktus som kommer hålla en sårbar resten av livet, man upplöses då, jag upplöses då, jag går på gatan, jag upplöses när jag tänker på dig, jag går på en upplyst motorväg och jag lyssnar på slowdive, jag har en för tunn jacka på mig och jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig