De besattas alfabet
A: Sandstranden.
B: Sjukhuset.
C: Det perfekta vattenfallet.
D: Två flygplan formar med röken en triangel rektangel X cirkel.
E: Organ av stearin.
F: Smälter.
G: En likbil och en blodbuss krockar.
H: Ett lik av mjölk ett lik av honung.
I: De bilderna gjorde mig besatt som barn.
J: De bilderna gjorde alla barn besatta.
K: Av vad av djävulen?
L: Barn besatta av mjölk och honung i ett fall av is.
M: En ny symbolvärld, ett nytt språk.
N: Där alla är besatta.
O: De besattas alfabet.
P: Det är så skönt med mellanrummen.
Q: I de besattas alfabet en form av rum mellan rummen.
R: I de besattas alfabet är det mellanrummen som är rummen.
S: Med röda band på golven.
T: Besatta tankar om vilka halsar banden knutits runt.
U: Rött band runt vilken hals.
V: Hundhals.
W: Människohals.
X: Besatta tankar om besatta halsar eller djurhalsar.
Y: Ett barn leker soldat bredvid slottet.
Z: Soldaten vaktar solen.
Å: Slottet är soldatens sol.
Ä: Barnet och soldaten leker.
Ö: Vem stoppar fingrarna i såret?
Snäckskelett
om allt är en simulering
låt oss simma fullständigt
med ett öga på ärret
fullständigt snegla
på ärret
fullständigt flyga
genom luften
alltid med ett öga
på växtligheten
söka fullständigt
efter fullständigheten
med ett öga
på ögats spruckna
glas den fullständiga
hastigheten
i handen
du lyssnar inte
längre helt fullständigt
på ditt hjärta
du pratar istället
helt fullständigt
i min mun
saltet upptäcker
nya former
i nyckelbenet
glaset viker
ögats vägg
åt sidan
rör sig fullständigt
för nära solen
dubblerar öronen
tills de blir skedar
i en snäcka
ömmar fullständigt
för snäckskelettet
med hundtungan
i solen
Sjuka hundar
vill att vi dör i varandra
som sjuka hundar
innan vi ses färdas
genom lavendel
med lila rök
i ådrorna
blodhundens ryggrad
en hund av blod
vattenhund
en hud av vatten
en string stearin
smälter en sträng saliv
från hundmunnen
ryggraden växer
som en blomma
rakt mot solen
såg alla döda själar
som skålar
de var inte tomma
bara oskötta
Barnrummet
i barnrummet
och alla sa
det är så hemskt
att pappan har lagt
sina vuxensaker här
det är så hemskt
för det ser inte
ut som ett barnrum
det är hemskt
för soffan är för stor
i barnrummet
och alla frågar
hur gammalt barnet är
Metallros
du gick runt på kyrkogården
jag såg din kropp på avstånd
hela dess längd och vikt
dess proportioner
den kändes
så avlägsen
onaturlig
i sin naturlighet
avståndstagande
i sin påkläddhet
letar igenom
byggnader efter dig
fyller ödehusen med benet
du hittade på marken
den tyska skogen
var ditt hjärta
den svarta
jag känner inte igen mig själv
utan min mun
utanför min kropp
är alla höga och sjuka
jag accepterar min känslighet
och jag accepterar riskerna
jag är villig att göra mig lite illa
jag har inte träffat virvelvinden
därför ser jag henne
på den enda stolen
i din studio hon sitter
med korslagda
ben i massorna
och försöker ignorera
sjukdomen
jag kan inte skriva
om trädet vid vattnet
eller om platsen
där du växte upp
inte heller kan jag berätta
om kyrkogården
med rosorna i metall
som växte ur
den svarta jorden
inte om dörren
som var stängd
och alla kyrkor
som alltid var stängda
och låsta
jag kan inte berätta
om hur det blåste
hur vågorna förvrängdes
av luften
hur ögonen togs
ur deras skallar
och upphörde
att vara två ögonpar
blev fyra
självständiga ögon
som granskade varandras
blodådror så nära de kunde
utan att stöta näthinnorna
mot varandra
själva ögat
förvandlades till
en kropp av ett öga
som la sig på trädstammen
och testade vikten
över vattnet
stirrar på människor på
stan kvinnorna
som man vill ruska om
för att de sover
med ögonen lösa på
kinderna läpparna fyllda
med vätska svullna knoppar
på väg att spricka
och jag vill att de spricker
exploderar och skapar ett krig
som jag kan bevittna
och tänka att
i alla fall så sover du inte
längre nu är du i alla fall vaken
jag var inte till stor hjälp
med ljuset i lägenheten
satt mest och tittade
levde i din dåtid
och nutid samtidigt
gick nästan in i väggen
av ansträngningen du
med din familj
hon med vagnen
och barnet
i dina armar
hör hur du pratar med
vad jag tror är
din son
du kommer få en son
och bli en pappa
jag ser dem i
föräldrakläder
stickade mössor
och vantar
i höstiga färger
ditt hår är längre än
dina ögon
och metallrosor
vill sluka dig