Hej, kul att vara här i er lilla hydda. Jag har fått fria händer. Vilket man aldrig ska ge mig. Man vill vara fri, i brist därpå murare. Jag minns en kille som gav mig fria händer en gång. Den killen är död nu. En mening som jag tycker är vacker är den här meningen: Ingenting utom ritualerna är hemligt. Jag läste den på er hemsida. Tack för den. Det stämmer verkligen. Jag vet ingenting som är hemligt som inte också är en ritual. Min favoritritual är förnedringsritualen. Jag tycker, om jag ska vara helt ärlig, vilket är en ny grej jag testar för tillfället, kanske inte att det är kul att vara här. Det är för tidigt att säga så. Det är helt okej att vara här. Jag är just nu inne i en, vad ska man säga, smått manisk period. Bröder inom Orden arrangerar varje år olika typer av kulturella aktiviteter, från exempelvis konserter till museivisningar, resor och intressanta föredrag. Jag antar att det här är ett intressant föredrag. Ni får väl tacka er bror sen. Brodern som bokade mig heter samma sak som min pappa. Det var lite sjukt, faktiskt. När han ringde så trodde jag först att det var min pappa. Jag har aldrig kallat min pappa för pappa. Jag har alltid kallat min pappa för William. Min pappa William ville först döpa mig till Liam, ett namn som ingår i William, men sen rånade en skön yngling vid namn Liam Norberg ett antal banker för att finansiera filmen Sökarna, så då fick jag heta det i mellannamn istället. Min pappa döpte min bror till Bill. Eftersom Bill är det amerikanska smeknamnet för William. Det här kan knappast ni bry er om, men det skiter jag lite i. Inte mycket, men lite. Jag tänkte framföra en monolog i två akter. Den är nyproducerad. Det här är första akten. Den har redan börjat. Den första akten handlar väl om monologens tillblivelse. Den andra akten kommer handla om skapelsens tillblivelse. Om ni blir missnöjda med framförandet av monologen så måste ni ändå vara nöjda med att ni fick både ett framförande och en helt nyproducerad monolog för det ringa priset av 7000 kronor plus moms. Jag är fri, men jag är framförallt en murare. Om det jag sysslar med just nu kategoriseras som en uppläsning av ett eget litterärt verk så är det här momsfritt, men om det kategoriseras som en föreläsning så är momssatsen 25 %. Ni får bestämma vad som gäller på den fronten. Min skatteskuld var bara på 65 000 kronor och samma vecka som jag fick den fick jag ett kopieringsstipendium från Författarfonden på exakt samma summa. Jag fick ett så kallat kopieringsstipendium för att jag är så duktig på att kopiera och klistra in. Det borde finnas en Augustpriskategori för årets bästa plagiat. Jag murade in några oskyldiga djur en gång. Jag har glömt vad det var för en sorts djur, men jag kommer mycket väl ihåg att de dog. Jag hatar djur, men det är bara en parentes. En annan parentes: Fredrik Lindström fick Piratenpriset tidigare i veckan. Kul för honom. Det känns verkligen som att Fredrik Lindström är i behov av 150 000 kronor. Monologen ni tittar på just nu heter ”Elis Monteverde Burrau läser upp det han skrivit på internet de senaste veckorna i ett sammanhang som han inte har särskilt bra koll på, och som han heller inte vill veta särskilt mycket om”. Jag skulle bli djupt besviken om det här tolkades som någon form av underhållning. Jag sitter på en bar vid Skanstull och skriver det här. Klockan är 14:00 och en dam säger att ett visst parti skitit i det blå skåpet. Hon är inte intresserad av politik, säger hon. Jag har inte skrivit på något avtal. Jag har skrivit på det här som jag läser nu. Jag började i måndags. Jag ställde in min badminton. Jag sitter på mitt kontor och skriver det här. Klockan är 11:57, men jag känner fortfarande att amfetaminet jag fick av den Los Angeles-baserade författaren Jon Lindsey igår på Soho House verkar i kroppen. Jag känner mig som Stig Larsson kände sig när han redigerade Avklädda på ett fält. Föreställ er några frimurare. Avklädda på ett fält. En till parentes: när någon ber mig skriva på ett avtal så gör jag nästan alltid det. Jag är en naiv människa. Ni borde bett mig skriva på ett avtal. Och jag har många efternamn. Hela två stycken. På tal om det skulle jag vilja läsa upp en sida ur Ulf Lundells kommande bok Vardagar 10. Den ges snart ut, tillsammans med hans bok Vardagar 11. Om ni vill ha gratis PDF:er av dessa osläppta böcker som egentligen inte får spridas så kan ni maila mig. Min hotmail går att finna på min hemsida. Jag sätter en stor ära i att ha en hotmail. Jag äger en hotmail. Mig äger ingen, men jag äger en hotmailadress. Innan Vardagar 11 och 10 kom Vardagar 9, Vardagar 8, Vardagar 7, Vardagar 6, Vardagar 5, Vardagar 4, Vardagar 3, Vardagar 2 och Vardagar 1. Min favorit är Vardagar 1. I alla Vardagar-böcker som jag fått tag på digitalt har jag naturligtvis sökt febrilt på mitt eget namn. Mitt namn har aldrig dykt upp förrän nu. Efter flera träffar som handlade om Israel så hittade jag äntligen mig själv. Ordet israelisk innehåller Elis. Ulf Lundell skriver mycket om Israel. Men på sida 416 i Vardagar 10 står det såhär:
 
Eftermiddag
Ja, det är varmt
Svettvarmt
Men vi envisas med att ligga vid poolen
N läser poeten Elis många-efternamns bok Ironi ängel nånting När hon, som sagt, börjat läsa en bok så slutar hon
inte förrän den är så att säja över
Jag kämpar med Bukowski som nu flyttat in i förorten i
villa med Linda Lee och gräsklippning och ny BMW 320i
Att bygga ett liv så, ett författarskap, på den absoluta underdoggen
Börja supa igen, Uffe! hör jag mina tillströmmare under turnén 1988
Man älskar vraket
Mest älskar man dom som försöker krossa gränserna
Jag har gjort tillräckligt
Det finns fan inget dummare än att vara publikens fyllo-knark-offer
och inget så älskat
Säjer en del 
 
Det är kul att göra slappheten till en estetik. Jag tycker det är kul, men jag vet inte om jag tycker det är många efternamn, att ha två efternamn. Jag vet inte hur Det svenska frimureriet ställer sig i frågan. Det svenska frimureriet låter som Det svenska popundret. Per Sinding-Larsen gör ett långt reportage om Det svenska frimureriet. Per Sinding-Larsen? Snarare Per Många-Efternamn. Första akten är snart slut. Chilla lite. När jag vill ta kontroll över ett rum så hostar jag i mikrofonen. Ni måste lösa den där gruppbilden som innehåller drottning Silvia på er hemsida. Den är otroligt lågupplöst. Det kanske är mer en gif än en bild. Men i såna fall är det en lågupplöst gif. Lös det. Har ni noterat att Ruben Östlund inte kan lägga upp en bild med normal upplösning från årets Cannes-festival på sina sociala medier? Jag skulle kunna hålla en intressant föreläsning om det. Om Kirsten Dunsts sönderpixlade ansikte. 10 000 tecken. Men det hade blivit dyrt. 25 % moms. Jag har inte presenterat mig själv. Jag är en harmonisk poet. Jag bad om vitt vin och en mikrofon alternativt en mygga och det har jag tilldelats. Gud är god. Gud sprider frihet där frihet ska spridas. Ni vet märket Supreme? Det vore kul om Gud hade en sån där Supreme-tröja på sig vars motiv är Gud i en Supreme-tröja osv. Gud är naturligtvis Lou Reed. Jag kommer tillbaka snart. Första akten är slut. Ridå.