1.
Den första kirurgen öppnar
ögats enda lins
med ett snitt.
Den andra kirurgen fyller
ögats främre kammare
med ditt blod.
Den tredje kirurgen klipper av
ögats tre stjälkar
med en sax, du är vaken
under operationen
men trög
liksom fastspänd
i det som pågår ditt öga
öppnar sig
så som en blomma
mot mörkrets ludd luddiga kanter
som ett lakan invirat i ett
annat lakan
du saknar utsida nu
ditt öga i en servett.
2.
Den första navelsträngen
är en sträng
spänd bakåt
mot det
som föregått dig
allt hårdare
tvinnad runt sin egen rot
allt hårdare
runt sin ton
med stråke, notblad
blick över axeln –
3.
det du har sett
som virar sig om
dina armar drar dig ner
i det du har sett
ska ske och som därför
redan har skett
som ormar
om dina armar,
som om ormar
kunde bli armarna
som skulle varna
de arma
ögonen ser
det ögonen tror
och du tror
dig se
trojaner
se dig
och det som ska ske
som redan har skett
och som drar i dig
i dina ögon
men de ser ormar
4.
Jag trycker mig framåt i ett hav av armar.
Det har blivit omöjligt att nå punkten
där du går att se
utan andras kroppsdelar
eller ägodelar
i synfältet eller sökaren.
Jag försöker se dig för mig
så som du måste vara
när museet är stängt för besök
samtidigt som jag trycker på, allt hårdare
men utan att komma
längre in i den massa av armar
som fyller ut
innergårdens oktagon
och likt en hydra
gror nya fram-
skjutande lemmar
för varje huvud eller stativ
som sjunker undan,
tillfälligt.
Det har blivit viktigt för mig
att få se
den här versionen
av dig
med mina ögon
uppspärrade –
du är ohjälplig
i din dubblering,
fastlåst i
dina antaganden
vidöppen
i din smärta.
Det omkring mig är en utsträckning
av mig själv
och jag kastar
med huvudet
mina kroppsdelar
som om allting måste in i min krets,
dras ner
i det jag redan har sett
ska ske och som därför
redan har skett.
5.
Samtidigt,
inte långt härifrån,
i ett dike på den Pontinska slätten,
de före detta träskmarkerna som dikades ut av Mussolini,
ligger en arm tillhörig en man vid namn Satnam Singh,
bördig från Indien,
anställd för att plocka meloner,
fortfarande varm,
avsliten av den stora maskinen
som plastar in frukterna för världsmarknaden,
bortslängd som en säck med löv,
och bredvid, den blödande mannen,
ännu vid liv
när hans arbetsgivare kör därifrån
i sin nya Toyota.