Trygg sonett
Jag trivs så bra i jambens mjuka gift.
Rimmen skänker stadga åt min tanke.
Blankvers är som pengar för den panke.
Ett natthärbärge för min vilsna skrift.
Ge mig lite lugn och några tusen.
Så ska du få tillbaks en skog av dikter.
Den enklaste och svåraste av plikter.
Men vet du, rim och meter, det gör susen.
Det finns en given början och ett slut.
Man vet att orden inte måste frysa.
De ligger i sin säng och tittar ut
och ser hur molnen leker med varann.
Ett lugn som bara bunden vers kan hysa.
De låg där medan Himmelmora brann.
Sonett
Den verkar ju så klar och fin, så nätt
som regnets droppar samlade till älv
en form i världen skapad av sig själv
det är som om den alltid vart sonett.
Men först så var den tom, ett ingenting
en punkt av möjlighet, där rum och tid
var samlat till en mycket liten frid.
Sen sa det pang och allting spreds omkring.
Mitt skrivblock blev som rymden efter smällen.
Ett virvelljus av stoft, som nebulosor.
Det kändes skönt att bara öppna spjällen.
Men dikten, efterhand, blev vag som färs.
Det måste gå att forma mina glosor.
Jag stekte dem i smör. Det blev en vers.
Sonettens skalor
En stor sonett om saker som är små.
Hur kvarken bygger upp allting på marken.
En promenad med pudeln genom parken.
Hur barnfamiljer får sin tid att gå.
En späd sonett om det som är för stort.
Den mörka energin vid rymdens slut.
Om varför inte måsen blev en trut.
Om tesla-expansionen går för fort.
Det går att dikta bort sig från det hela
och fastna i den ljuvliga detaljen
men ingen vet när tanken börjar spela.
Sonetten vet att kaos är nära gud.
Det finns ju alltid sprickor i emaljen
och vatten läcker genom allas hud.
Sonett med Erik Johan
Det blev så många nätter med sonetter.
Den nötta formens trötta gamla mönster.
Jag skrev och såg mig själv i rummets fönster
och öl i glaset, skjortan, och så nötter.
Jag tuggade och drack igenom natten
och tänkte på Stagnelius i min fylla
som krälade i diktens djupa mylla
och orden rann som Torpbrobäckens vatten.
Men var det nåt att ha, det där jag skrev?
Det vet väl ingen alls, för allt är väck.
Jag skrev det som ett stort, poetiskt brev
och la det i ett oljemålat skrin.
Jag sköt det ut från Ölandsfärjans däck.
Vem vet, det kanske seglade till Wien?
Volvo sonett
(Om sonettkransen Tävlingsdräkten)
Jag band till slut en krans av en sonett.
En morgon satt jag med i teve fyra.
Ett diktsamtal som Steffo skulle styra
med Jenny, och jag gjorde som de bett.
Jag valde en sonett som kunde passa.
I verkligheten fanns det ingen tid
att läsa någon dikt om kamp och glid.
I morgonsoffan ville Steffo glassa.
“Det låter som det var ett jäkla pill”
sa Steffo, och la till “Volvo sonett”.
Min inre referenskompass stod still.
Rolv Wesenlund, sa far, så hette han
som sa så i en sketch från 71.
Jag tänkte på när Steffos stuga brann.
Saab sonett
Den hette inte Volvo den där bilen
lanserad femtisex, nej: SAAB sonett.
Karossen göts i plast. Den var så lätt.
Den drog väl inte mer än litern milen.
Det fanns en tid när folket skulle bila
ut i vindens sus, till skog och sjö.
En SAAB därhemma. Sen så kan man dö.
I motorn brann den petro-varma mila
som brinner än. Fossilmaskinen ryter.
Jag längtar till en plats för stig och fot.
De vida fält där hober går och skryter
om hur de lever lätt på jordens kropp.
Jag önskar att jag var en liten rot
en slang i jorden, som gav träden dropp.
Fri sonett
(släpp fångarna loss)
De säger, det är orättvist att kalla
den bundna versens form för diktens Hall
men liksom delinkventen – liksom alla –
så vill jag höra vind och stränders svall.
Att alltid rimma är att sitta inne
och känna döden krypa in i livet.
Att leva som en höna på sin pinne.
Jag vill ju få nåt vilt och eldigt skrivet!
En kraft som bryter upp metrikens fängsel
blir kvitt den fasta formens tröga lim.
Till slut så bygger versen bara stängsel
och jambisk femtakt känns som rena mordet.
Jag blir så trött. Att tvingas in i rim.
Släpp det loss, det lessna tämjda ordet!
Omvänd sonett
Rimmet kan ju också vara först!
Fötterna på kudden, liksom Pippi.
Rötterna i luften, blad i jorden.
Limmet klistrat utanpå, det värmer.
Takten däremot är kvar, men ändå
lätt förskjuten, då varenda rad
rätt fraserad måste läsas hängigt.
Makten ligger kvar i jambisk meter.
Kan jag inte bara lämna versen?
Ringla som en orm i sommarvärmen?
Fann jag allt i fjortonradersdikter?
Löp som Tommy, Annika och Pippi.
Vingla runt och leta efter spunken.
Köp en annan rymd, en sprängd sonett.
Sprängd sonett
Vad händer om rimmen försvinner?
Och rytmen?
Lika många rader
Logiken: annan
Trasad liksom körd i däggdjurskvarnen
Mald som brosk till korv
Som tall till bok
Som bok till papp
Här går vi nu
Bakom frihetens turboinjicerade oxe
Det mullrar
Man reser stängsel
Många fastnar
Kommissionärerna höjer glasen
