This is the index

teckningar

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3409 (17) { ["term_id"]=> int(1) ["name"]=> string(7) "Hjärta" ["slug"]=> string(6) "hjarta" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(1) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(9) "Juni 2019" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(14) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "23" ["cat_ID"]=> int(1) ["category_count"]=> int(14) ["category_description"]=> string(9) "Juni 2019" ["cat_name"]=> string(7) "Hjärta" ["category_nicename"]=> string(6) "hjarta" ["category_parent"]=> int(0) } } Hjärta

Gläntan

 

 

hjärnorna som stöps här / stöps till is / stöps av omformaterat glas //
titta inte upp från tanken / nu / när världen tar slut / kommer jag gå under här / kanske /

 

180928 / 01:56
i min hand – den lilla stoltheten
att bära någons trötta floskler på mina axlar

och hon –
en havsfantasi bortom

 

dit alla vägar vänder / förlorar jag mig / i hennes sorg / förlorar jag mig / när bristerna rinner ut /

 

180929 / 02:18
stå här
avklädd framför mig
vrid ur ett litet hjärta

 

 

 

 

 

 

 

 

åh
vrider ur
ett litet hjärta

 

 

 

 

 

 

 

 

ett två tre fingrar / omslutna av hennes läppar
tänk att bli slukad / att bli ett med värmen
kissar jag på handen här / kysser hon på munnen här
svamlar jag ängsligt här / vidgas hennes pupiller här
vilar jag i hennes tankar här / får blått en ny innebörd här
så liten hon är / nästan som ett barn / tänker jag
så liten hon är / med hud så mjuk / så ömtålig //

 

 

 

 

 

 

 

 

vilar vi tillsammans i den lilla gläntan
lägger mig platt här och
nu när det fortfarande känns
varmt och ömtåligt och
hjärtat sväller och krymper
skriker och förlåter
hjärtat skvallrar och kräver

 

 

 

 

 

 

 

 

låter henne dra ur proppen

 

 

låter hjärtsaften rinna ur mig

 

 

 

 

 

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3405 (17) { ["term_id"]=> int(1) ["name"]=> string(7) "Hjärta" ["slug"]=> string(6) "hjarta" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(1) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(9) "Juni 2019" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(14) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "23" ["cat_ID"]=> int(1) ["category_count"]=> int(14) ["category_description"]=> string(9) "Juni 2019" ["cat_name"]=> string(7) "Hjärta" ["category_nicename"]=> string(6) "hjarta" ["category_parent"]=> int(0) } } Hjärta

I LOVE U SAPPHO

Kan vara en replikväxling (som nu), kan också sammanfogas och läsas som mer sammanhängande dikter

/

 

1

Nattens svarta sömn i ögonen. Marken är skiftande med alla sina kransar, skakar stillheten. Du är sagoväverskan med sminkväska som jag äter från detta vita. Din honungsröst när du lyser. Jag lever i ditt ansiktes gärning, mitt emot ditt mod. Jag ser på dig, en mjuk flicka som plockar blommor 2 Du är bedräglig som en vår. Liksom daggig, med mjuk röst

 

1

Jag sätter mig ner. Sitter här. Overksam i blomstring. Ingenting mycket, uppriktig men inte mer 2 Du blomstrar, purpurröd! Skakar marken som oregerliga djur

 

1

Jag talade med dig i en dröm. Talade med mitt öppna hjärta. Jag bad om att delta. Du sa: det kan inte ske mänskligt. I drömmen åldrades jag, huden blev rynkig, uttänjd. Du sa: dödliga kvinnor, jungfrur, härskarinnor. Du kallade mig för din guldkantade Afrodite

 

2

Lady Dawn, Härskarinna Gryning. Glöm inte vreden, de dödligas vrede. Det finns döttrar som är döttrar åt sig själva-

 

1

–Med sig i båtarna har de mängder med guldarmband, purpurröda luftiga klänningar, smycken, oräkneliga silverbägare och elfenben-

 

2

–De kryper ihop, de väntar på att kärleken ska komma. Älskade hjärtan, rosenarmade systrar. Dagen närmar sig
 

1

Jag ställer mig upp. Som bruden med de vackra fötterna. I drömmen blandade du alla sorters färger. En polerad farstu, sötäpplen som mognade. Det fanns salta floder och kikärtor som växte på flodernas stränder 2 Jag önskar att jag vore död 1 Att komma till någon, vänlig. Komma närhelst som sömnen

 

2

När hon lämnade mig grät jag mycket. Lät kroppen sjunka bland kuddarna. Hennes doft, hennes saffransfärgade klänning. Hon sa: neither for me honey nor the honey bee. Med den rösten, allt man begär. Man minns för att man varit ung

 
1
 
Också lotus, stränderna var lotussträckta

 

2

Jag gled, försvann i skräck. Täckte kroppen med mjuka kläder. Hennes frånvaro you burn me you burn me. Den förfärliga sorgen. Större än en stor

 

1

Jag älskade också någon. Jag säger att vackrast är det som vi älskar 2 Hon blev vilseledd- 1 –Tiden rann och jag låg ensam–

 

2

–Och det fanns varken någon människa eller något tempel. Endast tomhet där vi inte var. Det fanns ingen lund, ingen dans, inget ljud. Inga handdukar, dyrbara gåvor-

 

1

–Låg där utsträckt med mina gyllene armar. Utmattningens spända hästar. Ömsom ett hot, ömsom ett löfte. Synen av våra brokiga hårband. Sjung syster, sjung för offerriterna 2 Sjung om det violsmyckade bröstet som var mitt

 

1

Ja. Mandelblom, övärldar, plågogivare. Begäret. Hellre ansikte än krig

 

2

En sorg vitare än ägget. Jag vill peka ut den vanvettiga, jag pekar på mig själv. Jag hör denna jublande genomborrande kör. Ser ut. Salt vatten, livliga blickar. Det drabbar ekarna, sköljer över, en utsikt av pinje, det täcker. När sorgen slår ut förgörs platsen omedelbart 1 Och steker oss 2 Man måste hålla makten åtskild 1
But all is to be dared, because even a person of poverty-

 

2

–Färgen försvinner från kinden. Det fina gruset går som en signal genom hud och händer. Du vaknar, eller så somnar du om. En lyra är också ett vapen. Skrattande! Do not move stones

 

1

Nattens svarta sömn i ögonen. All is to be dared. Jag säger dig, man kommer minnas dig i framtiden


My Roman Fagerlind ingår i Pralins redaktion.

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3408 (17) { ["term_id"]=> int(1) ["name"]=> string(7) "Hjärta" ["slug"]=> string(6) "hjarta" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(1) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(9) "Juni 2019" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(14) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "23" ["cat_ID"]=> int(1) ["category_count"]=> int(14) ["category_description"]=> string(9) "Juni 2019" ["cat_name"]=> string(7) "Hjärta" ["category_nicename"]=> string(6) "hjarta" ["category_parent"]=> int(0) } } Hjärta

ur Innan livet

Sömnbrist. I den lilla kokvrån tömmer jag en halv kanna vatten i bryggaren. Kroppen är både kall och varm på samma gång, för natten var ett mörkt hål, en bottenlös brunn av Jon som jag cirkulerade på ytan av. Hela tiden trodde jag att jag skulle falla ner, men jag höll mig kvar, av någon anledning höll jag mig kvar. Jag ville och ville inte falla ner i det där hålet.
   Armarna och benen känns liksom bedövade när jag lägger mig på sängen och rätar ut Madame Bovary. Jag manar ner blicken på sidan. Försöker hålla den stilla där, få den att röra sig långsamt över raderna med bokstäver. Men betydelsen når inte in, och blicken dras hela tiden upp mot fönstret. Vinden sätter de allra smalaste grenarna i rörelse där ute. Jag sjunker ner med huvudet mot uppslaget och tittar på det en stund.
   Vi ska ha läst hela tills imorgon. Hittills har jag inte lyckats läsa färdigt någon enda bok till seminariet, och snart är det hemtentaperiod. Jag trodde att jag skulle bry mig mer, att jag skulle vara fruktansvärt nervös, men det är jag inte. Kanske brydde jag mig för bara några dagar sen. Men nu är det borta.
   Amanda Palmer. Jag reser mig tvärt ur sängen, den lilla pocketutgåvan slår igen. Sätter mig vid skrivbordet och slår upp datorn. Amanda. Palmer. Det var så hon hette, artisten Jon lyssnade på med armarna om benen i soffan på festen. Fingrarna skriver långsamt in hennes namn i Youtubes sökfält. Det första som kommer upp är en låt från samma album, jag känner igen den rosa bilden med hennes ansikte på, men den andra träffen ser ut att vara en musikvideo. Want it back heter låter. Jag startar den.
   Amanda Palmers kropp stiger upp inför mig på skrivbordet. Hon är avlång och stark och ögonbrynen är ritade krokiga i pannan. Orden jag knappt hörde på festen hörs tydligare nu, direkt ur Amanda Palmers mun.
   Jag pausar och scrollar ner för att läsa kommentarerna. Den första som syns är av en anonym som skrivit Is this a transvestite? Jag scrollar tillbaka upp igen och startar om videon från början. Lutar mig tillbaka i stolen, ser på hela videon nu, ända till slutet, det är så varmt i magen plötsligt.
   Med färskt kaffe på sängbordet sjunker jag ner i sängen och sluter ögonen, använder Madame Bovary som huvudkudde. It doesn’t matter if you want it back, you’ve given it away, you’ve given it away. It doesn’t matter if you want it back, you’ve given it away away away. Hon är så vacker, vad är det som är så fasansfullt vackert? Jag undrar vad Jon kände första gången hon hörde den här låten. Eller första gången hon hörde Amanda Palmer över huvudtaget. Var hon själv eller med någon då? Var det länge sen? Det var det säkert.
   Jag vill aldrig sluta lyssna på den här låten. Hur är Jon när hon är själv? Sådär som hon var när hon lyssnade på musiken, helt mjuk och öppen, helt otillgänglig för hela världen? Varför kan hon inte vara så med andra? 
   Vad är det som får en människa att röra sig så som Jon gör, att se på andra människor så klart? Vad ger en människa den självklarheten, den säkerheten, det modet? I jämförelse med henne blir alla människor plötsligt så vaga och suddiga, overkliga.
   Jag har bara försökt smälta in, som om just mina känslor och drömmar inte kan vara annat än omöjliga. Hur kan jag ha låtit mig själv bli så slapp och ouppmärksam?
   Det är som om Jon flyter ut över bilden av mitt eget liv och täcker det. Det var meningen att jag skulle vara mer som hon, men av någon anledning misslyckades jag.
   Vid fotändan av sängen ligger min gamla mörkgröna hoodie. Jag fiskar upp den och trär på mig den över linnet, drar upp huvan. Ser mig omkring i den lite instängda lägenheten. Den är faktiskt ganska trist, nästan ful. Den är kal och tråkig, nästan utan några saker, och det som finns ligger bara slumpmässigt utplacerat här och där. Visst, jag kommer bara få ha den några månader till, men jag har ju inte ansträngt mig det minsta för att göra det hemtrevligt här, för att göra det till mitt. Jag har inte ens tänkt på det. Hur kan jag inte ha tänkt på det?
   Jons blick är där med mig i rummet och synar det, och vad den ser är bara ett ingenting. Den ser en lägenhet där en människa utan betydelse bor, med en personlighet lika tom och kal som väggarna. Ett obehag börjar pulsera i min mage. Jag kryper ihop på sängen. Det går inte att tänka bort det nu, att hon ser allt det här, och hennes blick är som en kall stråle över de tomma vrårna, över alla bevis på att den som bor här egentligen inte gör någonting av sitt liv. Strålen blänker över den beiga soffan, soffbordet, sängen med vita lakan, över kroppen som ligger i mitten av allt detta i en gammal hoodie som vuxit fast vid henne som mossa. Hon som ligger där har inte försökt göra någonting av sig själv, för hon vet inte vad det innebär att leva.
   Alla andra verkade förstå varför jag och Fredrik var tillsammans bättre än jag. Det var inte som att det var något fel på honom, han hade fina, vänliga ögon och hans hår var mörkt och vackert. Han var snäll och omtänksam, han sa hela tiden hur mycket han tyckte om mig, gled med sina händer över mina axlar, min midja. Jag behövde liksom inte ge något gensvar, jag kunde bara falla in i hans famn och han var nöjd med det. Han krävde ingenting av mig och det var det som var så skönt. Jag förstår det inte nu. Hur kan någon människa nöja sig med det, att inte vilja veta vad som finns inom andra, att inte ens undra, inte ens fråga efter något som döljer sig bakom det allra mest ytliga?
   Men det är sant, jag ville inte veta någonting om honom heller. Skillnaden var att han inte verkade särskilt bekymrad över det. Och det var en sådan lättnad att vara ihop med någon, mamma frågade om honom hela tiden med ett stolt tonfall, Carro tittade på mig med finurliga ögon, som om det var hon som hjälpt mig till att äntligen ta ett kliv mot ett värdigt, verkligt liv. Som om hon visste någonting om mig. Kände mig bättre än jag känner mig själv.
   Envist drar jag av mig hoodien igen fastän det får mig att frysa. Slår upp boken igen och tvingar mig själv att läsa. Nu vill jag inte titta på träden där utanför längre, nu vill jag bara bort.
   Men hur skulle man väl för en utomstående kunna förklara denna ogripbara misstämning, som skiftade lika hastigt som skyarna på himlen och virvlade undan som luftens nyckfulla vindkast? Det skulle hon aldrig ha kunnat komma sig för med, därtill saknades både tillfälle och förmåga att välja de rätta orden.
   Jag sätter mig upp i sängen, skriver in Jons namn i Messenger.
   Hej, vill du ses någon dag?
   När jag har stirrat ut i rummet en stund kan jag inte låta bli att kolla om hon har svarat. Det har hon.
   hej thea, javisst! aktivismöte imorgon, sugen?
   Kul! Jag kommer gärna på det.
   Jag stirrar på skärmen tills hon har svarat igen.
   möt mig vid hornstull strax innan 14 så visar jag vägen.
   Jag skickar en glad smiley, låser mobilen och lägger den upp och ner på nattygsbordet innan jag kryper ihop i sängen igen.
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3176 (17) { ["term_id"]=> int(1) ["name"]=> string(7) "Hjärta" ["slug"]=> string(6) "hjarta" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(1) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(9) "Juni 2019" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(14) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "23" ["cat_ID"]=> int(1) ["category_count"]=> int(14) ["category_description"]=> string(9) "Juni 2019" ["cat_name"]=> string(7) "Hjärta" ["category_nicename"]=> string(6) "hjarta" ["category_parent"]=> int(0) } } Hjärta

Herz

genom hål i skallben blomfält
av minnen
vätskande berättelser

gångar av blomsöta
prästkragar flätade
hårt om organ

minnesmuskeln
sträcker på sig hey kitty
kitty sträcker ut sig
efter rädslan
att inte bli tagen på allvar att inte
kunna tala eller förstå att vara kvinna nu
och en gosedjursmamma nu att en brud
inte står vid bergbranten
på fjällgatan
och vill hoppa
eller står på uteserveringar
och vill springa ut i gatan och inte kan blåsa
rosornas dun utan något att önska och sluta
vara bortom räddning och sluta
springa iväg hela tiden för att få veta
vilken dag det är hundra år senare
och ingen dag har gått

 

*

 

det händer att blodet katten rinner och

jag går sönder men det spelar ingen roll
jag har en kvar
hon har svart päls
jag måste ha en kvar
hon som minns

och trycker tabletter mot gommen
som knoppar
mot tungan våta mörka klockliljor
och kör in i motsatt blomfält där flickor
alltid är bortom räddning och jag håller inte
hastigheten på väg till ett sagoslut
med katten och rädslan
i baksätet

invikta tassar när hon sover
och jag spärrar ut minnena
som klor
den enda kvar från en tid
jag hade något att önska ett fotfäste
i marken golvet pedalernas uppblötta
nässlor och jag hoppar varje gång
hjärtat slår
fräser och spjärnar och spinner

 

*

 

vilken takt ska det slå
om jag anpassar slagen

med betablockerare eller rödvin eller
spådomsblad i vinden
om jag lär det bete sig
gå med blyga ben och le försiktigt
den skadesköra rösten
hos ett muskeldjur
trycker bultar
mot gasen
slokande fingrar
om ratten

hjärtats morrhår tistlar hennes nackes
grå strån

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3421 (17) { ["term_id"]=> int(1) ["name"]=> string(7) "Hjärta" ["slug"]=> string(6) "hjarta" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(1) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(9) "Juni 2019" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(14) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "23" ["cat_ID"]=> int(1) ["category_count"]=> int(14) ["category_description"]=> string(9) "Juni 2019" ["cat_name"]=> string(7) "Hjärta" ["category_nicename"]=> string(6) "hjarta" ["category_parent"]=> int(0) } } Hjärta

E-rosor

Gruppchatt mellan febriga lovers och nykter skadeskjuten mamma 
 
 
Har du känt det, det där i ögonen 
när något tvingar hålla kvar lite, lite för länge
dovt från min bläckblanka pupill 
till en annan 
 
vibrationen ner i
bröstbultet, den knutna näven under köttet
fortsätter ner i i i i i, ner i lusten 
ett nimbusdarr
genom varje ven som en svarslös vind en intuitiv storm en 
ton på låg frekvens på en cello en borr i lusten en harpas sträng i zoom när man håller kvar blicken sådär

blickar e vapen 
rysk roulette att stirra rätt in i
pistolmynning mot mynning
pupill i pistol
mynnar ut i 
själabotten
 
gräva i den grav 
där insidan sipprar ut 
 
för mig är det
kniven mot strupen 
kittlar in i 
det där du vet
som rister kroppen 
en svag vibration, mellan spända bultande lår
en svag vibration, elr som i mig, ett våldsamt oväder som brakat loss fått mig
lite rubbad från marken 
lite blodet i huvudet 
blodet i 
underlivet 
strömmar till
floden när hon mynnar ut i havet
upplöses av
extas
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
Mina reflexer är ögon i natten, skimrande ropar upptäck mig vid vägkanten. För jag är villebråd på villovägar. En naiv snorunge som balanserar över himlahöjder lurar över djävulsgap.
Mina dävna reflexer, rycker inte undan hand vid brand hellre försmäktar jag i eros lågor. Flämta efter mig i askan. Samla in mig när jag brinner. 

// loveblind/hybrishjärta


alla kära ansikten liknar varandra
ni är de älskliga dårarna
som tror att ni har upptäckt något
rosdårar
kärleken bottnar bara i sig själv 
 
// orolig mamma 
 
 
Eros the bittersweet
känner man det inte, bittermandeln mot tungan,
när ens egen högsta dröm 
är en annans värsta mardröm 
och man hatar sig själv för man skulle slänga systraskapet i marianergraven 
tio gånger om om man bara 
fick känna hennes tunga mot ens glödande hud EN ENDA GÅNG 
bara en viskad ofödd hemlighet 
hennes gudomliga läppar 
för nära 
mitt öra och sen. Kunde. Jag. Dö.
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
Jag längtar så jag går sönder 
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
Artilleriet som darling bär med sig 
är en 
skonande skrämmande makt 
och det ryms i min mun 
som vore de samskapta 
helt logiskt översatta 
och tunga 
i varandra
 
darling är världen, livet och 
nothing less
jag ser det i ölbuzzet 
därför är det så, jag åtrår alltså är jag
descartes hymlade med detet men 
jag sätter det på 
piedestal, jag 
sätter dig på piedestal, jag 
sätter darling PÅ EN TRON och 
dansar runt den som 
en galning 
 
// loveblind/hybrishjärta

 
 
Minns att ert blod är en manisk flod 
och ingen stor tänkare
rödrosor varnar och ni sätter dem i vas
plockar taggar som det vore på lek
rosdårar älskade älsklingar blödande ni
Det är dödligt allvar nu
 
// orolig mamma
 
 
Jag föddes trollbunden till döden
du hotar med förruttnelsen
jag drömmer om befrielsen
det äntliga återförenandet med jorden
trängandes in i varje milli av mig
 
har kastat mitt hjärta utför en brant
för en sekund
av ömhet
fast alla mina vänner frågat
vad håller du på med
 
jag håller på …. (med kärlek) (att dö) (jag håller hårt om kärlek) (jag släpper lätt om livet, darrar vid handen, balanserar vid branten)
 
ge mig åtta liv o jag
kommer offra dem alla för eros igen
gräva åtta hjärtan ur mitt bröst
knyta våra kramar runt dem som en varlig rosett 
ceremoniellt till Eros 
all of me

när jag offrar hjärtan på löpande band
Särimnerhjärtan
aldrig mina att rå över
men mina att sprida ut, som rosenblad täcker rutten jord
jag klistrar kinden mot graven 
flirtar med döden
som tonårsfan i publik hormonsstinn flammar upp
se mig, välj mig, ta mig med 
Hades jag vill slicka lågor med dig
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
Stolt dom i natten nu, juridicum jublar och sprudlar: Du är den åtalade du är vittnet du är domaren du är advokaten och du är offret
jag protesterar, ljudligt, viskar väser vrålar att offret är mitt hjärta 
se det ligger lamt och skrämt på rättssalens karga piedestal (på kärlekens piedestal)
dina vidöppna ögon, domslutet
stirrar rakt igenom mig
avslöjar mitt hjärta
medbrottsligt dunkar det för dig
Anne Bonny Mary Read igen
Thelma o Louise igen
partners in crime 
guilty as charged 
vi är rovdjursmoves älskliga och rosiga av rodnad
din blick luktar bränt
den e våld å omsorg
den e vapen å komplimanger 
 
// loveblind/hybrishjärta


NI ÄR RÅDJURSMOVES ni är bara små kids
kids å rådjurskid i stora trånga skogar snår
svåra sliriga geggan höjer blicken mot er ömma rå
råa rådjursblick
rakt in i själen ni är öppna som en snäcka krossad
och tömd på havets melodier
kids i stan i stora sorgen kid i urskog rådjurskid i kärleksskogen när den ruttnar ner i sanka träsk
galopperar djupt i sörjan idel hjärtslag deep deep down
 
// orolig mamma
 
 
Kan inte höra havet i mitt krossade snäckskal men lyssnar efter snäckor i havet
djupdyker o letar o lyssnar och 
allt
är
melodi
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
Hon ger mig: läppar
hon ger mig: ögon
regnet lockar oss ut genom fönstret 
det drar oss ner mot gatan och vi drar oss mot varandra
hon ger mig: myrra
kanske är jag jesusbarnet, varför vet jag inte det, jag vet att jag smeker henne som vore jag det, som vore jag en frälsare, som vore jag spotlightsen på himlen, som vore jag vägrenens kamomill i ett doftspill, som vore jag den som splittar havet i två som man särar på benen som man särar och sakta varsamt kittlar inåt, som vore jag Messias för henne, som vore jag mjuk och oändlig, eller stanna orgasmen en sekund, det är henne astrologerna byggt allt på och det är för henne himlen har sina basala behov, som det skvalar i fönstret när vi dras mot varandra, skvalar stjärnljus över din nakna kropp, skvalar himmelvatten från din nakna kropp från särade haven särade benen och jag kan gå på vatten och du är modern och den heliga anden som uppfyller mig med fittsaft, drömdoft och dåsig dimblick vi är skapelsemyt och framtidsfantasi du är begynnelsen

// loveblind/hybrishjärta


Blind in i graven och tung av extas
älsklingar i havet av drunknande rosenblad
är ni ankare beträdda av liklarver
fäster världen vid sin dröm
i all er digra död
frälsaren är inte den som kysser er godnatt
frälsaren är handen som varsamt leder er 
upp ur kärlekens grumlade blick
 
// orolig mamma
 
 
Mitt hjärta ett skatbo i hög hög tallkrona
spanar ner på världsgolvet och rensar genom skroten 
små pusselbitar av dig 
det som blänker i träsken
i soporna
är ett litet gollumhjärta bultandes för mig
vaktar det med livet
my precious
 
// loveblind/hybrishjärta
 
 
Ja, hon blir guld när du ser på henne sådär
hon lyser i skenet av kärleken 
ni är
skator som dyker efter glimret i gyttjan 
bygger bo av ölkapsyl o kolapapper
stoltserar med stöldgods ingen nånsin velat ha
jag är ledsen om jag synar men 
det ni bygger är luftslottt
en gnistrande chimär
en såpbubbla som tigger att bli spräckt

// orolig mamma
 
 
Skatorna står i en vacker ring 
de stämmer upp i kör för oss
jag blundar och det låter förjävligt
och mitt i detta välvilliga skränande
genljuder silverklockor 
det är pulsen när du viskar
skator samlar guld å silver
å jag skatsamlar varje minsta del av dig
bygger kärleksnäste 
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt 
 
 
Ni står i en apokalyptisk dröm och stirrar rakt in i undergången
står i elden i eros tuggummiandedräkt
och sväljer mer bensin
 
// orolig mamma
 
 
Samlar silverblänk till kärleksnäste
 
// loveblind/hybrishjärta
 
 
Kärlek är: girighet
 
// orolig mamma
 
 
Samlar guld, rökelse och myrra till kärleksnäste
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
Du bygger gökbo av stulen kärlek
 
// orolig mamma
 
 
Samlar frihet till kärleksnäste
 
// loveblind/hybrishjärta
 
 
Kärlek är: de tidlösa fängelsehålorna

 
// orolig mamma
 
 
Samlar vingar plockar fjädrar till kärleksnästet, en efter en, blir eggande duvarmé
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
Kärlek är: vingar i handcuffs, bakbunden frihet. 
 
// orolig mamma
 
 
Samlar KLOROFYLLET PIGMENTET RÖSTFLÄMTET
 
// loveblind/hybrishjärta
 
 
ELEKTRICITETEN ROVDJURSHETSEN AMORSPILSPETSEN
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
GULDET DIMMAN FINGRARNA
 
// loveblind/hybrishjärta
 
 
LÄPPEN INNAN KYSSEN
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
NATTEN INNAN DAGEN
 
// loveblind/hybrishjärta
 
 
MÅNGLANSENS MANI
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
Kärlek är en galenskap
ni svirrar ner i djupet nu
 
// orolig mamma
 
 
HÄMTAR GALENSKAPEN OCH TAR DEN I HAND
GÅR MED KÄRLEKEN I ENA HANDEN OCH VANSINNET I ANDRA
 
// loveblind/hybrishjärta
 
 
SAMLAR VANSINNET TILL NÄSTET
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
Kärlek är ingens fel men aldrig vettig
 
// orolig mamma
 
 
Känner du inte?
känner du inte hur det drar in som ljumma vindar
känner du inte hur det flimrar i ljumsken reflexar för lusten
 
// loveblind/hybrishjärta
 
 
Kärleken är drömmen klädd i marsipan och insnurrad i rosensnår
jag plöjer mig igenom
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
Kärlek är den maktgalna skalpellen
 
// orolig mamma
 
 
Har du inte känt det, blicken när den piercar
det gåtfulla outtalade klarspråket
har du inte känt det
att blickarna har koden 
till hjärtats pin och puk
till könets pin och puk
att lusten sitter överallt
när blicken slickar silhuetten
 
// erosälskling/håller rosbladen hårt
 
 
Har du inte känt det vansinnet
samlat kattguld i en mörkerbäck
 
// loveblind/hybrishjärta
 
 
Jag har känt det 
jag har älskat det
det finns ingen vackert i vansinnet
kärlek är en vingklippt förhoppning
en förlorares blinda önskan om något mer

kärlek är bältros som invaderar en kropp
en klåda, en smärta, en vacker invasion, en invasiv art
lupiner som blöder ur huden ur asfalt  
kärlek är sårskorpor som ideligen pillas upp
kärleken är förblödd, ett tillstånd av hypovolemi av sepsis av anemi av hemofili oavbrutet blod och sjukdom 
lukten som klamrar fast i väggarna, i lakanen, i näsborrars kött, långt efter att pesten sjasats ut.
 
Kärlek är Dagen efter festen-städet, flaskorna som skramlar, avslagen öl som skvalar i diskhon. Dagen efter lusten; salt svett, kropparna som skramlar, tårarna som skvalar i dikesrenen
 
jag har känt det, det där i ögonen
när man håller kvar lite, lite för länge
impulsen från svart pupill till orkanisk lust
hennes puls under tunn tunn handledshud
hennes pulserande våta löfte över min karga drömmande kropp
 
jag har känt det,
galenskapen
greppet som glider
klotet som rubbas
bergens porösa ömhet
 
brustna läppar omfamnade verklighetens taggtråd
när hon talade 
en mörk flod vällande ur hennes bottenlösa gap
en besvärjelse över mina fingertoppar i hennes hår 
en spricka i kristallen blev sprickor i luftslottet vi närt vid vårt bröst
brustna ögonkast
blev brustna hjärtan
och förblödda kroppar
 
jag har känt det 
jag varnar er
lilla hjärtat ska inte ut i risken upp i flåset
lilla hjärtat ska inte klistras mot kall is hänförd av stillheten i lögnen
lilla hjärtat ska inte slickas av lågorna i fartfläktens lockelse mot branten
lilla hjärtat ska inte förkolnas i illusionen om en brand
lilla hjärtat mitt förlorat
en rest ur askan matt glimrande
lilla hjärtat ingen fågel fenix 
jag är en liten, vingklippt gråsparv
 
jag har känt det men jag räds
när lustens eldar brinner upp
står vingbräckt gråsparv kvar
i skogsbrandens pyrande landskap
en dystopisk sorg förkolnad 
 
// orolig mamma/vingklippt lover
 
 
Kärleken är inte sommaren 2018
kärleken är snäll eld i öppen spis
nyfiken blomstrar fram
och törsta värma leka
och trösta närma smeka
mitt hjärta en kamin 
så långt från skogsbrandsödemarken
 
och längst in på ditt lokala ölhak 
i spill och smul
fågel fenix hånglar upp amor klädd i fireproof plastic wings
och sparvens vingar slår
och slår och slår och slår
 
//loveblind/hybrishjärta
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3423 (17) { ["term_id"]=> int(1) ["name"]=> string(7) "Hjärta" ["slug"]=> string(6) "hjarta" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(1) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(9) "Juni 2019" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(14) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "23" ["cat_ID"]=> int(1) ["category_count"]=> int(14) ["category_description"]=> string(9) "Juni 2019" ["cat_name"]=> string(7) "Hjärta" ["category_nicename"]=> string(6) "hjarta" ["category_parent"]=> int(0) } } Hjärta

Ta alla kärlekar jag nånsin haft

Texter av: Hanna Lundegård Lublin, Klara Hjorth, Maja Schein, Oline Hyllested Madsen, Tova Gerge

Redaktion: Ida Mirow, Maria Bodin, My Roman Fagerlind
 
Omslag och formgivning: Ida Mirow
 
 
Format: 180 × 115 mm
Antal sidor: 26
År: 2023
 
 
Beställ här
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3404 (17) { ["term_id"]=> int(17) ["name"]=> string(9) "Chapbooks" ["slug"]=> string(8) "chapbook" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(17) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(5) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "1" ["cat_ID"]=> int(17) ["category_count"]=> int(5) ["category_description"]=> string(0) "" ["cat_name"]=> string(9) "Chapbooks" ["category_nicename"]=> string(8) "chapbook" ["category_parent"]=> int(0) } } Chapbooks