This is the index

Rapparna

Alla: Mina kläder, mina bilar, mina många pengar. 
 
O: Mamma har alltid sagt att jag var en dröm. Hon drömde så mycket i den stora sängen. Mycket mer än man skulle tro får plats under hennes tunga täcken. En natt drömde hon om ett ägg. När hon vaknade hade hon ont i svanskotan. Så fortsatte det så. Hon drömde om kossor. Kall mjölk i igenimmade glas. Hon drömde om en förlossning och när hon vaknade låg jag ihopvirad i ett av hennes överkast. Helt röd och ny. Det var så jag blev till sa hon. 
 
Adam: Sa hon det? 
 
Ivan: Ja, det var det hon sa.
 
Adam: Säg att det inte stämmer.
 
Ivan: Det får du säga själv. 
 
O: Det var aldrig min idé. Jag har alltid hatat att sjunga. 
 
Ivan: Vi sjöng aldrig. Vi rappade. Det var min idé. Jag såg det som min uppgift att få Adam att göra något med sitt liv. 
 
Adam: Jag jobbade innan vi rappade. Jag var bra på mitt jobb. Hela badhuset dyrkade mig och mina förmågor.   
 
Ivan: Han satt på nån jävla badring med en snus i käften. Han var för bekväm. Hade man frågat en möbel om Adams liv skulle den säga att det var mycket lyckat. Ingen annan skulle säga så.  
 
Adam: Men jag var aldrig emot att rappa. 
 
O: Mamma det var en fruktansvärd låt vi sjöng för dig den kvällen. 
 
Adam: Jag var aldrig emot det eftersom, som jag har förstått det, så har rappen en tendens att öppna dörrar som min timlön aldrig sett träfärgen av… Det är kläder. 
 
O: Bilar.
 
Ivan: Många pengar. 
 
Adam: För övrigt såg jag det som ett sätt att komma närmare stadens kvinnor. Sexuellt. Närgånget. Mamma sa att jag blev till mot ett biljardbord någonstans. 
 
O: Mamma jag vet inte vad som hände den kvällen. Det skulle bli så bra alltihop. En liten scen ute i ingenstans. Det var en satsning från Stockholm stads kommun. Vi trodde inte ens att någon skulle komma!
 
Adam: (hånfullt) Ååå mamma! Min porslinsdocka! Mina ömtåliga kinder!
 
Ivan: Nej. Vi trodde faktiskt ingen skulle komma. En rappande syskontrio…
 
O: Men vi visste att du skulle komma. Det visste vi ju. 
 
Adam: Och det var ju ganska dumt att vi bjöd in henne. Såhär i efterhand.  
 
Ivan: Ja, morsan hade ju fler nerver än hon hade prydnadskuddar i den feta sängen.
 
O: Men mamma ville alltid se vad vi gjorde. Hon var på badhuset flera gånger och klappade händerna blodiga när Adam låste upp redskapsrummet och sorterade flytkorvar. 
 
Ivan: Mamma satt ofta och flätade min systers hår. Hon slutade röra mig när jag blev för gammal för att ammas. Jag åt fast mat och rakade av mitt hår när jag blev gammal nog att manövrera en rakapparat. 
 
O: Jag var en dröm. 
 
Ivan: Rappen var det enda för mig. Att stå på scen och säga saker jag inte hade någon aning om att jag kunde säga, i en sjuk takt. Mamma sa att jag kom till på en bowlinghall. 
 
Ivan: Det var en så jävla fin kväll. 
 
Adam: Månen hukade fortfarande över rapsfältet som scenen stod på, som för att värma händerna – 
 
O: — men från scenen reste sig ingen värme. Vi rappade med kall andedräkt. 
 
Adam: Vi visste inte att han hade det i sig. 
 
Ivan: Vi står där, på scen, och det ser ungefär ut som det ser ut här – gles publik, lagom engagerade. Micken i våra händer. Nordens fetaste beat i bakgrunden. 
 
Adam: O började säga saker om vår gemensamma mamma. 
 
O: Ååå mamma jag skämdes över låten som man skäms över en hatt på sitt huvud – 
 
Ivan: Saker som man hört på radio. 
 
O: Jag hade satt på mig hatten själv, man är förväntas ta ansvar för de plagg man klär sig i. Det jag sa kom från mitt eget huvud. Åå mamma jag skäms.
 
Ivan: “Fuck you and your motherfucking mama!” Hahahahha!
 
Adam: Mamma bara dog.
 
Ivan: Där och då. 
 
O: Jag visste inte att jag hade det i mig. 
 
Adam: Ett sånt öde avlägsnar sig också månen ifrån, den stod högt på himlen utan att verka ha planer på att komma ner igen. Det var natt då. 
 
O: Mamma!
 
Ivan: Publiken skingrades. Gick och köpte korv och läsk. Och mamma bara låg kvar i leran. 
 
Adam: Jag vet inte hur länge. 
 
O: Mamma!
 
Adam: Det var för sent när vi kom ner från scenen. 
 
O: Mamma! Hur skulle hon någonsin drömma under de ögonlocken igen? 
 
Ivan: Det är lite sjukt men jag kommer ihåg att jag tyckte det var lite coolt. Vad fan morsan? Vad fan är det med dig? Hahhah, jag trodde inte hon hade det i sig!
 
O: Mamma bara låg där med öppna ögon. 
 
Ivan: Nordens fetaste mic drop. 
 
Adam: Vi samlades runt henne som runt en summa pengar. 
 
Ivan: Vi köpte bilar.
 
O: Sen köpte vi kläder. 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3325 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "11" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

VECKA 17+2

den tredje dagen slog jag upp fönstret 
ljungen slog emot med rakt språk den talade till mig sa 
det är naturens plikt 
en gammal på bänken krum ryggrad jag sa 
du lyckliga 
 
vi var kvinnor i rum med fönster 
vi var i sängar i rum 
i varje säng var vi i varje rum 
bredvid ett rum låg ett annat rum ett annat rum ett annat rum som
gav rumslighet för oss utan spända pilar 
i varje rum skilde ett draperi av papper våra ansikten åt 
där vi andades där vi med utsträckta armar tarmar där vi sörjde blå barn vi var sömnlösa vi var
precis i punkten bortom våra kroppar vi var (o) förlösta 
 
utan söta frukten i armarna 
 
vi hade hyst rum i oss 
vi hade öppnat magar för det mörkaste av språk 
 
att föda är den första övningen i att vara älskare eller 
sadist 
 
får jag inte förtjäna 
viskar jag till den andra ansiktslösa bakom draperiet 
nej 
viskar hon tillbaka 
det får vi inte 
nynnar vi tillsammans vyssjar oss utan nåd till sömns i sängarna
 
 
 
 
 
 
jag får inte ringla det runda ordet runt min kropp
 
 
m o r 
 
jag är i sfären utanför kulan vi kallar 
förnuftiga värld
 
 
 
 
 
 
jag hade gjort gärningen till sist 
kroppens upprepning 
 
inuti låg liten mjuk kärna 
avbild 
orolig knut 
 
hudens elasticitet 
att den var villig töja & spänna 
att den var villig vara i transit 
 
jag hade följt min givna rörelse 
flicka till hora till madonna 
bar på något som naggade 
 
är att bära att göra plats för kroppens avstånd från kroppen
är att bära att bli en del av cirkelns rörelse 
 
jag viskade omsorg
något ville neka & närmade sig med 
ettriga steg 
 
min navelsträng denna flinka orm glittrande motsträviga fjäll
 
nu utan kontakt med 
riktning mot kontaktlösheten
 
 
 
 
 
 
BLÄNDANDE DAGAR: VITA LJUSET VITA HÄSTAR VILDA UT UR SINA SPILTOR
jag umgås med en liten tanke den grumlar runt 
det lilla djuret förtjänade det 
 
någon har hängt en tung klocka i mitt kön 
den ringer fem gånger om dagen 
för att påminna 
om att inte förtjäna
 
barnmorskornas skratt 
det brutala 
är arbete för dem 
har blivit arbete för mig 
broschyrer om förlossningsdepression
i mina händer 
de har ändå ingenting att hålla 
jag har alltid varit duktig 
lyfter bäckenet när de ber om det 
barnmorskans varma trasa mot grinande köttet
doft av avföring 
jag skrattar 
den misstänksamma blicken 
så ska inte en mor reagera 
jag är inte en sådan 
 
vit opacitet bestämd form med hög densitet
den ska inordnas i en ruta 
sorg ska tydligt ljuda: straff
 
 
 
 
 
 
jag får åka
 
hem 
 
detta andra ord för vansinne 
 
 
mjölken 
når aldrig gommen 
efter två dagar upphör den 
snåla tröga droppar ur bröstvårtorna
han suger upp den
hårdnar 
ett oanvänt babynest 
under mig för att han ska 
nå 
ömmande punkten 
pilen böjs mot magens tomma
hölje nollpunkt mellan erotik och
plikt knulla är arbete med mjuka
värden eller god gärning 
 
 
vi lämnar tillbaka babynestet


 
när den friska senare föds 
 
ligger ordet tröstpris på hennes tungspets
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3476 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "11" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

Falla tillbaka till jorden

Speedteater. Kan t.ex. spelas på gröna linjen mellan Abrahamsberg och T-centralen, eller uppföras i pausen mellan akterna i en annan pjäs, kanske en sådan vars innehåll kan gynnas av jämförelsens ljus osv.
 
Rekvisita: en guldnål, några blommor, en kakburk, en pekpinne, ett blädderblock med lite klotter.
 
Personerna:
 
Laios – En förbannad fader
OidipusHans son
JojoDeras fru, först Laios sedan Oidipus
Herden Familjens alltiallo
Utan titelPerson utan känt namn
 

 

HERDEN: I födsloögonblicket. Då måste mer ha funnits. Annat. En mor till exempel, till och med en far. Inte ens någon som jag kan tillkomma ur ingenting. Det är bara fysik, fysikens lagar. Världshistorien och litteraturhistorien har dem gemensamt. Ur intet – intet. Inte ens en liten guldnål. Ändå finns jag, jag sitter ju här. Blommorna nickar med sina små fladdrande öron.
 
UTAN TITEL: Här, ta en kaka. 
 
HERDEN: Hon kanske dog. Först kom hon stapplande över de böljande kullarna, kvinnorna fick syn på henne och tog henne till slavkammaren. Det var kanske sent på eftermiddagen, när ljuset står som en rand längst ut på vetefälten. Bara de sista strålarna nådde in i rummet dit de förde henne. Blodet rann tjockt och hett medan de hjälpte mig ur hennes mörkröda inre. Sedan dog hon, tom som en kruka.
 
UTAN TITEL: Då tar jag en själv. 
 
LAIOS: Ge hit. 
 
HERDEN: Så gick det till, jag blev slavfödd på slottet. Det var jag och ingen annan. 
 
LAIOS: Lika bra att vara faderlös, för när en farsa kommer in i bilden är det fara å färde. Det vet väl jag. Men vad hade jag för val?
 
HERDEN: Nu ska vi se. Du kunde ha flytt, hört på ett annat öra, varit mild, börjat odla din egen ranunkel. Grundat barnhem, varit ståndaktig, lyssnat på din fru. Vad gjorde du? Du började slåss med en främling på öppen gata mitt på blanka dagen. Lyssnade på en kvinna med lejonansikte. Och dessförinnan dumpade du valet på mig. 
 
OIDIPUS: (Pillar på guldnålen.) Om jag får – 
 
LAIOS: Käften.
 
HERDEN: Det var en amma som förbarmade sig över mig. När jag jagat hönor sjöng hon för lökskalen och plåstrade om mina trasiga barnaknän. Hon lärde mig allt, allt man behöver veta. Din lilla mask, sa hon, håll dig borta från de där (pekar på Laios, Oidipus och Jojo). Spring inte i pelargångarna, låt dig inte förföras av prinsen. Men jag lyssnade inte. 
 
LAIOS: (Låter plötsligt som Ernst-Hugo Järegård.) Du var en underbar tjänare. Den bästa jag haft. 
 
UTAN TITEL: Där hör ni! Underbart, frid och fröjd. 
 
LAIOS: Minns du när du spottade på mig? Hahaha, där rök nästan ditt lilla huvud. Men bettet slutade klia. 
 
HERDEN: Sedan dog amman också, det är jag säker på. Då satt jag i ett träd, det var en stor mastix som växte utanför slottsmuren. En korp lyfte från stallbyggnaden och landade igen på samma ställe. De svarta vingarnas slag frasade mot framtiden. Det var obehagligt, jag kände mig sedd. Vid någon tidpunkt smittades jag av den sjukdom som kallas ensamhet.
 
JOJO: (Vädjande.) Du hade mig. Du var inte ensam. Minns du inte? Jag var ensam. Du älskade mig. Vi fann alla Dirkes dödfödda barn längst bort i trädgården, under rosorna, i fallande ordning, den senast planterade busken var bara några skott ur myllan. Minns du inte? Du var den enda jag kunde anförtro mig åt, det var hemskt när du vallade fåradjuren i bergen. 
 
HERDEN: Håll dig borta sa hon, akta dig för makten. Och nu står jag här i skuggan, bortglömd. Nej inte ens glömd, som om jag aldrig funnits.
 
LAIOS: Finns någon med glasyr?
 
OIDIPUS: (Sträcker sig efter kakburken.) Här – 
 
ALLA: KÄFTEN.
 
UTAN TITEL: (Tar upp pekpinnen från golvet, vänder sig mot blädderblocket och påbörjar en föreläsning.) Men dramat är en ekvation som kan lösas ut på olika sätt. Karaktärerna är variabler vars förflyttning utgör handlingen. När dramat är över är ekvationen löst och alla variabler har bytt plats. Några har till och med gått från levande till döda. 
 
OIDIPUS: (Mycket tyst.) Från seende till blinda. Eller tvärtom.
 
UTAN TITEL: (Fortsätter föreläsa.) Därför kan berättaren slå ned i dramat var som helst för att påbörja uppnystningen. Bakom berättarens valda kronologi finns med andra ord alltid en annan ordning, och det är någonstans djupt i den jag måste gräva för att hitta redogörelsen om mig själv. Och jag kan redan på förhand erkänna allas rätt att slå ned där de vill.
 
HERDEN: (Tar pekpinnen från Utan titel.) Olyckligast är väl den som befinner sig i samma punkt. Se där, en tävling jag vinner. Jag är olyckligast, jag får inte förflytta mig. Innehållslös, handlingslös, meningslös. En funktion i en berättelse som verkar handla om alla andra, och det vore inte helt opassande att påstå att alla andra är dumma i huvudet. Jag menar, vilken idiot flyr hals över huvud för att undkomma ett öde som går ut på att han ska döda sin egen far, bara för att döda någon på vägen? Liksom av rage, av road rage. Oidipus är en sopa.
 
Oidipus ser sårad ut, som en kränkt kanin.
 
UTAN TITEL: (Tar tillbaka pekpinnen från Herden, fortsätter föreläsa.) Utan innehåll är det svårt att höja rösten, för vad ska man då tala om? 
 
JOJO: Men jag då!
 
UTAN TITEL: (Kommer av sig.) Kära nån, du är faktiskt vältraderad.
 
HERDEN: (Tar pekpinnen från Utan titel.) Risken är förstås att den som plötsligt träder in i historien inte längre kan vila i sin egen fullkomlighet. Den som inte ger sig till känna blir aldrig synad i sömmarna, men efter mitt långa fallande, efter att ha levt i alla tider och genomlevt alla åldrar, efter att så att säga ha förflyttat mig från litteraturhistoria till litteraturhistoriker kan jag inte längre ignorera det ihållande skrik som stiger ur myten, ty det är mitt eget. Vid varje läsning och varje sång har skriket lossnat från bladet och träffat mig rakt i nyllet. Ibland är det en klagosång, ibland ett raseri. Likt förträngda minnen som längtar efter att koncentreras har skriket slagit mig till liv. Hör min form, säger det, inse vidden av mina konturer. Så ska jag nu ta till orda och därmed fullkomligt förgöra mig.
 
UTAN TITEL: (Klappar förtjust i händerna.) Du är den springande punkten. Utan dig, inget öde. Nada, nichts, rien!
 
HERDEN: Ändå var jag bara en pelare i de andras Parthenon. Om det finns en man utan minne och en annan utan öde är jag en man med både öde och minne men intetdera tycks vara mitt eget. Inte heller vet jag vad jag heter. Komplotten kräver mig men jag kräver inte komplotten. Minsann om det inte är dags att börja snacka. (Gullar med blommorna.)
 
LAIOS: Usch, det här kan inte sluta gott. (Tar Oidipus under armen och går åt sidan, de ställer sig med huvudena ihop och viskar.)
 
UTAN TITEL: (Tar tillbaka pekpinnen från Herden, fortsätter föreläsa.) På samma sätt som världshistoriens skeenden kräver en armé av osynliga arbetare som vårdar, underhåller och i tysthet skänker sin kärlek i vardagens kulisser, kräver litteraturhistorien en ensemble av ohörda röster som bär upp berättelsens struktur. Herden är en sådan röst som nu har börjat tala. 
 
HERDEN: Fast jag har funnits här hela tiden.
 
UTAN TITEL: (Sorgset.) Jag med.
 
Herden tar ömt pekpinnen från Utan titels händer, lägger ner den, tar Utan titel under armen och går längre bort från Laios och Oidipus.
 
HERDEN: Vet du vad som är roligt?
 
UTAN TITEL: Nä.
 
HERDEN: Att alla här är döda utom vi. Han där (pekar på Laios) blev dödad av honom (pekar på Oidipus), och hon (pekar på Jojo) hängde sig i sovrummet. Sedan dog han också, (pekar på Oidipus igen) bitter som en sten i Kolonos. 
 
JOJO: (Häftigt snyftande, ensam i mitten.) Jag blev av med guldnålen.
 
UTAN TITEL: (Skiner upp.) Vi kan säga vad vi vill. 
 
HERDEN: Vem ska hindra oss?
 
UTAN TITEL: (Förtroligt.) Länge har jag misstänkt att jag kommer från någon modern litteratur. Jag har problem med psyket. 
 
HERDEN: Nu är deras tid förbi (viftar med handen mot Jojo, Oidipus och Laios). De har varit högsta hönsen och styrt, men nu är makten vår. 
 
Sång stiger ur kulisserna. Den pågår några takter och avbryts sedan av tumult. En bagare, en betjänt och en städerska (det vill säga kören) kommer in på scenen och rättar till sina kläder, som om de plötsligt blivit inkallade till tjänst. De gruffar ett tag om vem som ska få hålla i pekpinnen.

KÖREN: (Talar först, avslutar med att sjunga sista meningen som en trudelutt.) Lycklig är man först när man levt sitt liv till slut och undgått elände och sorg. Lycka till!
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3482 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "11" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

renhet är att kunna se och begrunda det orena

 
 
 
 
 
 
Hur frambringa ett särskilt slags klarhet?
Premiss: renhet är att kunna se och begrunda det orena
 
 
att vilja klarhet kräver kapandet                  av rötter  
fanns i klyftan                                                      lämnade den skrumpnande strängen
 
 
Är cellernas bländning brukbar? 
måste vara ödemark                                       där allt är frånvarande                     
berövas uppmärksamhetens ljus för        att i stället höljas av          natt                  
rycker i 
klasen, tappar druvorna på             marken 
 
 
ett överflöd i tankens blickpunkt
då det blicken ser           också genomtränger blicken                  
skådar ur seendet som 
utforskar det
 
 
Man har funnit att själen inte längre              är närvarande i hans kropp 
flyttade ur den och in i något annat                                        likt synen som lärt sig 
av fågelflykt 



Hur emigrerar innanmätet?
kartor, kompasser, vägstenar visar vart                     skytteln befinner sig men säger ingenting om huruvida han är närvarande
 
att förädla förruttnelsen under ytan i det klotformade                   tillika oförmögen 
som en daggmask att                               frigöra sig från jorden                    
 
 
                                                                              en möjlig undersökningsmetod?


Hur leva i blindo? 
Varigenom skall blindheten framträda? 
                                                                  ett dinglande rep? 
                                                                  ett gyllene spänne? 
                                                                  olivkvistar lindade i vitt ylle?



ett minimalt snitt där sfär blir till skum
Träder ut ur följet då det som aldrig                syns blir synligt                                kastar inte ljus
är själv ljuskällan                                                då anlagen råkar skymta
en parentes: godtyckligt sammanfogat 


                                                                                                    Men var är ögonvittnet?



Upprättar en innehållsförteckning                                          
över det som betraktas genom det genomskinliga              när det genomskinliga inte är genomskinligt 
rörd av en syn i blindo                               torkar bort dammet från rutan             



ett arv har vi fått även om                vi inte vet                                hur det ska 
användas                    
undanskymd dal    tät snårskog     trånga pass – kan inte stigas, måste dragas 



hela kon är mjölkgiverskan, fast det är ur spenarna vi drar mjölken


börd ger undergång                                                                         stinger gång på gång 



rinner nedför kinden                               genom trä och sten                                            kotor och tandplomber       
en reva utslungar                                                     slutenhet likt stenarnas


då blicken når sitt mål


Hur återfinna ett ursprungligt band? 
Kommer till uttryck då inre och yttre förbinds i ett skelande                      
där ansiktsdragen ej påminna om något
 
Och att under smittokällans mognadsperiod ge upphov till det dunkel                då blicken till höger och vänster vända                                                   som om viljan vill något annat än 
att existera 
 
Rotlösheten           dess obegripliga inkarnation
binder sig vid allt
borrar in i ögonglober               det som aldrig borde ha setts


dresserar djuret för att göra det klokt




det är bara det att det 
är belyst 
 

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3495 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "11" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

Oidipus : eller : Champagnetunga, ögonhålor

Blöt champagnetunga, ögonhålor
Oraklet har klätt sig fin ikväll, jacquardstickad klänning och pumps
läppar i frätande bigarrå
Teiresias röker cigariller under bron, avigt snöfall
viskar Oidipus är befläckelsen, barnen kommer förintas
 
Awat gråter, altaret översållat med glitter och fjädrar
hennes ögonfransar klistrade mot molnen
hon viskar feber äter deras kroppar, fårull runt hjärtanen. Gud hjälp mig, flockimmunitet
Thebes skyskrapor hugger med tänderna mot himlen
Kreon putsar sin krona, gläfsande metall
 
Iokaste vet nu, de såriga banden mellan kön och hjärtan. Det kan inte vara sant
slänger tiaran på golvet, brösten blottas mellan sjok av tyg
blodådrorna som meanderbård
Farida håller om
de möts i cocktailbär och cointreau, permanentvätska och bloss
 
kristallkronan, repet
en gnistrande plats att vila
 
Oidipus försöker låta bli
att klia sig i ögonhålorna
kappan sjaskar i velour, skägget av gråsuggor
han skriver Puss från Oidipus
på ett vykort med reklam för menstrosor
säger han saknar Canalis opticus
 
Sfinxen på piedestal nu, skulderblad i kattguld
tevesminkning och mandelsmör
hen matas med nötchoklad,
snö i lungorna
mumlar gåtan gåtan
på kornigt ultraljud av magen, rester av flykt
Vingarna! säger Jenny. Mammas 35-årspresent! Gässen hon aldrig önskade sig. Morbror sköt dem, vingarna hängde i taket. Men du sfinxen, dina är finare. Mer blingbling.
 
Awat i sin stola, Pridefärger idag, nämner överdådig lagerkrans
Maria frågar slidkrans?
De pratar pessar och p-kudde, skolundervisning
Jenny: Ever heard of dagen-efter-piller, Iokaste?
Ida: Ja, men hon visste ju inte vem han var
Kören svävar, strösslar sertralin och salamandrar, allt är suddigt slemmigt. Säger: Vi ber om hjälp, res vår stad! Ta ut allt det sjuka, fräls oss med anemoner.
 
Teresias tar ett bloss, sveper in sig i en filt av marsipan. Det är inte jag som bestämt ditt öde, Oidipus. Det är Apollon. Och Zeus ska kasta neonrosa blixtar över staden, glödande vinteråska.
Ida och Maria lovar att ta med hans ord i tidskriften, eventuellt behöver texten kortas något.
 
Vingar av fuskpäls, näbbar i karamell. Farsot i flisor över skyskraporna.
Budbäraren ligger på schäslong i palatset: Jag hittade dig i en dal, Oidipus. Dina fötter var såriga, hamparep runt. Anklarna som kristyr. Mina merinofår grät när de såg dig, jag tog hand om dig.
Korinth vid samma tid: herden som först fann Oidipus ligger på mage med systemkamera. Vill se skalbaggarna, skuggorna, hoppas se rester av hamparepet men allt har förmultnat, glödgat bort som konfetti
 
Jenny nämner Iokastes tjänare, Awat fnyser. Hon var aldrig hennes tjänare, hon var hennes älskare. De möttes i cointreau, cigaretter och permanentvätska.
 
*
 
Ida sms:ar Antigone har dömts till dödsstraff??
Maria svarar Amnesty startat namninsamling, 14 200 underskrifter nu
 
På trottoaren aska från cigariller.
 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3489 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "11" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

herregud

 
 
det här kanske kommer som en chock för vissa av er
men oidipus sticker aldrig ut sina ögon
han sticker in dem
och jag tycker bara inte vi kan fortsätta som vanligt
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
så nu har det blivit såhär att det finns ingen mystik
jag ska utraderas
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jepp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rättvisa kallas det. Det är det enda rättvisa och när jag säger rättvisa menar jag lag och när jag säger lag menar jag lagen den riktiga lagen, lagen före lagen, lagen som är den enda lagen som inte dikteras av annat än lagen, lagen som vi måste underkasta oss från våra pre-natala pre-positioner, mot-födelser, katastrof-rörelser. En idiot kan förstå det här (men bara en riktig idiot har vett nog att underkasta sig och bli fri…) Och jag? är varken riktig eller idiot, jag är inte ens här. Hur ska jag vara fri. Jag har aldrig ens varit här.
 
 
Jag har skrivit en dikt på temat.
 
 
 
här är lilla jag och jag hoppar rakt
in i spegeln med huvudet före
men det var inte en spegel det var en vägg
men det var inte en vägg det var mer som en väg
men det var inte en väg det var minst två
det var tre vägar och jag var ett ägg
det var två ägg och dom gick på en vägg
men dom var inte ägg dom var väl ett gäng
som gick på en äng
ett barn på ett barn
jag såg inte mycket
det var bara kärlek
som aldrig tog slut
men sen tog den slut och det var avgrunden
men det var inte avgrunden det var bara en fot
som gick med sin fot
och lite mer med sin fot
men det var ingen fot det var bara ett skämt
men det var inget skämt
det var inte kul
en person dog
minst en person dog
det tog inte slut
det kom massa får
massor av får
jag och ett får
en bebis på marken någonstans
jag och ett sår
sår på fötterna
två slags poliser
eller två tjallare
beroende på vem man frågar och vad som har hänt
jag säger att minst tre barn har med det här att göra
jag försöker inte ljuga
det var väl tre män
det var väl minst en man som var två män samtidigt
och minst en man som dog helt mystiskt
jag var inte ensam
det var kanske jag
det fanns massa barn
totalt åtta eller fler
som var barn och dom var syskon
och dom var mina barn
och dom var mina syskon
och minst ett av dom slarvades bort på vägen
ingen vet hur jag gjorde det
usch det är så hemskt
eller är det så hemskt
det var ju bara tårar
men det var inte bara tårar det var tre dårar
det var tre dårar som gick på en väg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                           
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
det var så hemskt dom tvingade mig                             
 
 
 
 
 
Det är bara att gå. Gå sitt liv, gå gå gå, längre, längre och längre bort. Jag är så långt borta att om vänner skulle se mig skulle dom se ett månfolk. Och om någon skulle nå mig är det ett månfolk den når. Och då skulle månfolket redan vara på väg bort, molnfolket. Jag har redan döpt om mig till molnfolk och döpt om mig igen till sorgsna barn liggande i gnistrande socker, det är namnet som gäller nu. Nej jag har inte kommit på det namnet själv. Jag förstår inte frågan. Nej, jag är inte rädd för att punktera en lunga inte ens om jag hade en. Jag förstår inte hur det här blev mitt ansvar? Vad sägs om att bara döda gud en gång för alla? Varför inte bara äta allt med sax och dansa iväg? Jag hoppas någon sörjer min själ under tiden. Jag skojar. Jag tar det här på allvar. Jag håller på att utraderas, kolla på vilken bild som helst, jag är mig inte lik, jag är ett LIK, det är överdrivna gester, hemliga koder på alla väggar men inga koder leder till mig, inga vägar leder till mig, ingenting kommer leda mig hem, mitt liv som ostbåge är äntligen över, från och med nu är jag bara orm, bla bli bla, usch det är så hemskt. Och det kanske det var hela tiden. Jag kanske redan föddes som dåre, och om jag föddes som dåre är det kanske för att jag var en dåre, och om jag var en dåre då kanske jag är en dåre nu, men om jag inte föddes, vad gjorde jag då? Inte föddes. I så fall är jag inte här och kan försvara mig. Jag har inga barn! Jag tror inte jag har något blod. Jag är väldigt blek, kanske till och med ful, och jag fulnar mer för varje bokstav som går, bokstav, bokstav, bokstav, bokstav, fulnar… Det är en smaksak. Men jag tror mitt blod är giftigt. Jag kanske är en fladdermus som blivit biten av en hund. Det skulle förklara ett och annat, till exempel min rabies. Och rabies är 100% dödligt. Det är inte mer än rättvist. En ljus fladdermus. Jag håller på att dö. Snälla äcklas inte, beskriv mig såhär:
 
 
snygg, död
 
Motorväg hand
 
Motorväg kropp
 
motorväg dödsruna permanent hål……….
 
 
 
 
 
 
 
 
vem där xD
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jag tror verkligen dom försökte lura mig till att göra ett självporträtt och sen skriva mitt namn på självporträttet, så jag gjorde det men jag var smartare, jag bytte ut några bokstäver och dom märkte inget… där ägde jag dom verkligen
 
 
 
 
 
 

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3504 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "11" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

Utan titel, eller En så kallad ta sin Mats ur skolan-situation

Eftersom ingen frågar: 
det var vårt första besök i Knivsta 
vi hade på internet sett att det skulle finnas en lämplig plats där
för sådana som oss
var ni där
när dom sa att den som är fri från synd är fri 
att kasta den första stenen
inte jag heller
jag var då bara 13 år
men blev ändå så träffad
gripande? berättar gärna mera.
det blev problem med infrastrukturen så sitter fast i fina Vingåker
skriver när vi får åka igen
 
klockan börjar närma sig halv tolv natten till 18/3, 
och varför jag skrev just det 
vet jag inte
men i alla fall, så här började det hela:
vanligtvis så här dags sitter jag på bussen på väg till Gullis
nu pratar jag för en gångs skull
inte om dig
utan om Gullmarsplan
vi måste hålla oss till planen
så man inte hamnar framför datorn 
med en burk Fruit Cocktail
och ett askfat
förr eller senare är det ju ändå dags
vi konserverar erfarenheter och lagar mat från avgrunden 
osmakligt? man kan inte bli hatad om man inte hatar sig själv först
följ Steffo Törnquist, Kristina von Duvemåla och andra du känner
fortfarande omedveten om vetskapen om att ett brott snart ska begås
tre nya förföljarförfrågningar
jag måste be att få återkomma om det.
 
just när vi nått botten var vi tillbaks igen
mitt i city med tomma hot och billig blick 
hittills allt standard men häftigt, no doubt. 
det är synd att det är så varmt idag
men luften är precis som vi:
fri
du ringde mig när jag var mitt i en dröm
och så plötsligt dök han upp
och hade beige trenchcoat och basker
och bar på ett jättestort och tungt låtsasbarn av tyg
och på den vägen är det
om ett brott begås i skogen 
har det då begåtts
jag vet vad jag tror men vi har valt att inte förhålla oss till fakta
jag (säger jag tror för att jag inte) vet
mina tankar går som alltid till den beryktade kleptomanen S*w M*lmkv*st
jag har inte fått några konkreta bevis 
och även om det är sant så bryr jag mig inte det minsta
säg vem som inte är kleptoman
när det kommer till kritan
och till godis i form av sorten: 
lös
vi tvingades fly från Skotten
hyllans mest skoningslösa godbit
kan skriva mer i DM.
en tavla med Jesus för endast 139 kr
decenniets hittills största rån
dalahästar och andra dalamålade djur: se märkning undertill, visar att de är äkta dalahästar. 
blev inget inköp efter råd från veterinären
jag skulle gärna skicka dig ett kedjebrev
men de har inte lyckats installera internet i min isoleringscell ännu
Fånge På Livstid Under Det Straff Som Kallas ”Livet” 
men jag betackar mig att vara drabbad
moi – ett brott? missbegå mig rätt; 
vi är hotfullt engagerade i varenda tanke som slår oss
sa jag hot?
jag mena not
om inte så vill jag gärna hävda mig 
skyldig till att vara oskyldig
 
tio sekunder kvar tills april börjar
mitt eget lilla nyår
det blir bara jag och min kulturgärningsman i år 
en favorit i repris
vi sätter ett falskt alarm för imorgon bitti
vi ska snusa var sjunde minut
härma mig en gång till och jag anmäler dig för ekobrott
köp någonting riktigt dyrt och heligt 
skapa din egen himmel för 199 kr 
tillsätt de allra flesta färger utom 
blått och vitt
på några sekunder var det roliga över, tyvärr.
som att väckas 
i mitten av en dröm 
och sedan aldrig somna om igen
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3501 (17) { ["term_id"]=> int(25) ["name"]=> string(10) "True crime" ["slug"]=> string(9) "truecrime" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(25) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Oktober 2022" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "12" ["cat_ID"]=> int(25) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Oktober 2022" ["cat_name"]=> string(10) "True crime" ["category_nicename"]=> string(9) "truecrime" ["category_parent"]=> int(0) } } True crime

Paradise Cruise

*
 
Det finns högtalare uppsatta över hela färjan. Det finns högtalare uppsatta i restaurangen, de allmänna toaletterna, i relaxavdelningen, ute på däck och inne i varje hytt. En röst talar med jämna mellanrum ur dem och passagerarna lyssnar. Rösten är er.
 
Er röst: Klockan är sju noll noll. Dag tio. Ni är på Paradise Cruise.
 
*
 
Det luktar söt parfym och het gummi. På var sida i hytten står en våningssäng och mellan sängarna, ett runt fönster i plast. Utanför står havet. Det är kompakt och grått som en rustning. Ni har aldrig sett en fisk under ytskivan.
   I den ena sängen vaknar Betty i överslafen, du i den andra. I våningssängen mittemot vaknar Bagaren.
   Varje morgon är den andra lik inne i hytten. Ni väntar med era huvuden på kuddarna medan Bagaren sätter sig upp i överslafen och tittar ut genom det runda fönstret. Ni passerar en mörk ö. Tallarna är långa och stillastående.
   “Jag vet att ni vill bada, girls”, säger han och menar i havet.
   Ni skrattar då.
   “Ni är snustorra, girls. Ett bad skulle göra er gott.”
Bagaren hoppar ner från överslafen. Det hörs ett dämpat ljud och era huvuden dallrar över era kuddar. Det är er signal. Medan Bagaren kliver ur sin pyjamas ställer sig du och Betty på var sida om honom. Ni hjälps åt att knyta förklädet runt hans midja medan han varsamt täcker hela sin frisyr med den vita bagarhatten.
 
*
 
Din röst: Vår skinka kan lämna oss om hon vill. Vi har satt silvertejp för hennes ögon och mun, vi har bundit hennes händer bakom hennes rygg med ett tjockt rep, vi knöt också några rep runt hennes midja utan något direkt syfte, eller det var vackert, det var därför. Men benen lät vi bli helt. Vi har inte rört hennes ben. Och städskrubben är olåst, den går att öppna inifrån, bara man vrider på dörrknoppen. Vår skinka verkar vilja sitta ner.
 
*
 
Ni gör er morgontoalett i taxfreen. Det är ett blekt, kallt rum som rymmer allt det ni älskar. Ni går genom raderna av exklusiva märken och använder vad ni vill. Era hår glänser av nourishing oil, era kinder lyser av hysteriska rougenyanser från Marc Jacobs. Varje morgon avslutar ni er process med att vira en dyr parfym runt era handleder. Ni väljer en ny varje dag, ni tar aldrig samma.
 
*
 
Bettys röst: Det är egentligen inte konstigt. Han har aldrig sagt att han var vår. Han gör sötsaker åt hela färjan.
 
*
 
Ni släpps in i köket och vinkar till er Bagaren. Han står vid en diskbänk och ler när han ser er. Han förstår direkt. Medan ni väntar serverar han er en assiett varm cantaloupemelon från frukostbuffén. Ni äter den med händerna och ser hur han formar en beige marsipanbit. Han är vacker när han arbetar. Koncentrerad på ett sätt han inte är när han sover. Då är han orolig, vänder sig ofta. Ni föreslog att han skulle sova i underslafen men han stod på sig.
   “Min uniform sover där”, sa han.
   En gris tar form mellan hans händer. Den har ett ansikte och en lång kropp.
   “Till er, girls”, säger han. Innan han räcker över den till er trycker han en röd marsipankula i grismunnen.
 
*
 
Din röst: Låt oss berätta något vi har sett.
Bettys röst: Det är egentligen inget konstigt.
Din röst: Vi såg det från de varma papperskorgarna ute på däck.
Bettys röst: Bagaren tog sin rast ute på däck och vi tittade på honom från de varma papperskorgarna. Klockan var kanske arton tjugo. Båten åkte långsamt och högljutt och han lutade sig över räcket med sin cigarett. När han vänder sig om märker han oss inte för hon har kommit ut på däck.
Din röst: Vår skinka, det vill säga.
Bettys röst: Vår kassler.
Din röst: Hennes klänning var klarblå och glansig som något annat hav än det under Paradise
Cruise.
Bettys röst: Bagaren höjde handen han höll cigaretten med mot sitt huvud i en hälsning. Bagarhatten mörknade av rök. Efter en stund kom hon fram till honom och han makade in en cigarett mellan hennes läppar. Vi stod vid de varma papperskorgarna, vi såg allt. Himlen var orimligt ljus för situationen.
Din röst: Hennes kinder var rosa, som en skinka det vill säga.
 
*
 
“Vår lilla skinka!” säger du.
   Hon sitter identiskt till hur ni placerade henne när ni först tog henne till städskrubben. Hennes rygg är mot trähyllan med städmaterial. Hyllplanen välfyllda med olika trasor och flaskor. Kalkmedel, illblå toalettrengöring, klor, ättika. Hennes tejpade ansikte är vänt mot dörren, mot er. Hon är lättarbetad. Formbar. Silvertejpen över hennes ögon buktar inåt sedan hon själv tryckte fast den, när ni först tog henne hit. Därefter vände hon ryggen åt er när ni skulle binda hennes handleder.
   “Vår egen kassler!” säger Betty.
   Betty drar långsamt av tejpen över hennes mun.
   “God morgon”, säger hon och gapar.
   “Klockan är tretton tjugosju”, säger du.
   Betty sätter sig på huk bredvid henne och lägger marsipangrisen i hennes öppna mun. Medan hon tuggar beundrar ni hennes kläder.
   “Vad fina kläder du har,” säger ni.
   Hon har på sig samma sidenklänning från kvällen då ni hämtade henne. Klarblå och glansig.
   “Vilka fina örhängen du har,” säger Betty.
   “Vilken fin ring du har,” säger du och sätter dig vid Betty. Ni håller båda i hennes hand.
   “Den är guld och har flera olika diamanter,” säger hon.
   Ni tar på ringen. Era fingrar stakar sig över diamanterna och ni tycker om dem. De olika färgerna på en och samma ring. De som skiftar i ljuslila och de som skiftar i isblå. Allt får plats på hennes finger.
   “Måste ni inte gå nu?” frågar hon.
   Ni hade gärna velat vara kvar med hennes smycken och hennes klänning men ni har arbete på båten. Innan ni fäster en ny tejpbit över hennes mun målar du hennes läppar med ett djuprött läppstift du har stulit från taxfreen.
 
*
 
Er röst: Klockan är sexton noll noll. Det finns ingen mat i restaurangen. Ni är på Paradise
Cruise.
 
*
 
Innan ni utropar discot med er röst kopplar ni av i relaxavdelningen. Ni har på er likadana svarta baddräkter, ni fick dem när ni tog tjänst på färjan. I er bubbelpool sitter bara ni två. Några andra gäster, män i blandad ålder, sitter röda om bröstet i badbyxor i bubbelpoolen bredvid. Ni skvätter vatten i varandras ögon och skriker. Men ni tystnar snabbt när ni ser hör Bagarens mjöliga skor över kakelgolvet. Ett öppet ljud.
   “Ni kokar som korvar, girls”, säger Bagaren när han passerar er bubbelpool.
   “Vi kokar som en skinka”, säger ni.
 
*
 
Bettys röst: Låt oss berätta någonting vi inte har sett. Vi hörde det utanför vår egen hytt.
Din röst: Vi såg ingenting.
Bettys röst: Vi bankade på dörren till hytten länge den kvällen utan att någon öppnade. Men han hörde oss. Han pratade med oss genom dörren.
Din röst: Gå girls, sa han. Skrek han. Lämna oss ifred.
Bettys röst: Vi hörde hur hon skrattade så att hennes örhängen rasslade där inne.
 
*
 
Er röst: Klockan är snart nitton fyrtiofem. Nitton fyrtiofem håller vi ett disco i restaurangen. Alla ska komma och dansa. Ni är på Paradise Cruise.
 
*
 
Ni är i restaurangen. Ni sitter på ett bord med en vit duk och delar på en flaska dessertvin Bagaren har gett er från restaurangen. Flaskan stannar upp, på bordet mellan er, när ni upptäcker mannen. Han är inget speciellt egentligen. Han bara vaggar under ett blått ljus på dansgolvet. Hans ansikte är inget man skriver sånger om. Halvöppen mun, glansiga läppar, ögon slöa av berusning. Ni känner igen honom på hans ring. Guld, olika diamanter. Det är mycket vackert.
 
Ni blundar.
 
Ni går barfota genom korridoren, på varsin sida er man. Ni skrattar och slår i dörrhandtag av misstag med era armbågar. Det gör inte ont, ni skrattar. Vid ett tillfälle plockar du fram din digitalkamera. Du tar en bild på Betty och hon en på dig. Slutligen tar mannen en bild på er två tillsammans. Kamerablixten fastnar i era ögon, blir en svart cirkel, den skymmer er syn. Det spelar ingen roll för ni kan allting om båten. Ni vet i vilka korridorer som heltäckningsmattan har vilken färg och ni hittar till er hytt utan att se.
 
Ni blundar.
 
Ni leder mannen till Bagarens underslaf. Ni lägger honom raklång, som ett lakan, över Bagarens använda förkläde. Rummet är mörkt men hans vita skjorta är som självlysande. Han sparkar av sig sina byxor och kalsonger men låter den vita skjortan vara kvar. Ni står jämte sängen och klär av varandras kjolar. Ni sätter er gränsle över varsitt av mannens ben och hjälper varandra av med era arbetsblusar och slipsar.
   “Vad gör ni, girls?” säger Bagaren utan att lämna överslafen.
   Utan att svara Bagaren börjar ni er process. Mannen ligger kvar och ni turas om att vara
över honom.
   “Vad gör ni, girls?”
   När Betty är över honom ligger du raklång bredvid honom och väntar. Hennes knän stöter
in i din höft när hon rör sig. Det är tyst men Bagaren kan inte sova.
   “Jag är här ovanför, girls”
   När du är över honom lägger sig Betty raklång bredvid honom. Det är mörkt men du
föreställer dig klarblått siden framför dig.
   “Girls?”
   Det är mörkt men du kan se pärlörhängen framför dig.
   “Jag är fortfarande här, girls,” säger han
   Ni svarar aldrig Bagaren. Ni fortsätter att turas om att trä er själva över mannens kön som ringar.
   Hädanefter ska Bagaren kalla er för ladies.
 
*
 
Er röst: Klockan är noll tre noll noll. Vi har ett framträdande för er. Vår skinka ska underhålla er inatt. Vår kassler ska sjunga en sång.
 
*
 
Ni går barfota genom korridoren. Ni luktar svett och brun dricka. Med sin ena hand håller Betty varsamt sin andra hand, hon håller den som en duva. De olika diamanterna på den guldiga ringen glänser av lysrörsljuset i korridoren. I din hand håller du den rostiga nyckeln till städskrubben. Den är matt och glänser inget.
 
Hon sitter där hon ska. Ni lossar tejpbiten för hennes mun och håller mikrofonen framför hennes mun. Hennes hud är röd och läpparna bleka. Tejpbiten tar alltid med sig läppstiftet du strukit på.
 
Hennes röst:
I am an old woman
named after my mother
my old man has another
child who’s grown old.
 
Tejpbiten för hennes ögon stramar åt när hon sjunger de högre tonerna.
 
Hennes röst:
Just give me one thing
that I can hold on to
to believe in this living
is just a hard way to go.
 
Ni ryser av musiken och klappar hennes frisyr.
 
Hennes röst:
There’s flies in the kitchen
I can hear them there buzzing
and I ain’t done nothing
since I woke up today.
 
Till slut tar ni mikrofonen från henne. Ni riktar mikrofonen mot era egna läppar, ni sjunger med er egen röst.
 
*
 
Himlen bleknar ute på däck. Ni hjälps åt att bära ut henne. Du lyfter hennes ben, Betty lyfter hennes rygg. Hon är hal i sin sidenklänning, men hon ligger stilla. Ni lägger henne på rygg över räcket och hon ligger stilla där med.
   Betty skalar av tejpbiten för hennes ögon och hon tittar på er. Hon är vacker där hon ligger, lugn. Ni hade glömt hennes ögonfärg.
   “Vilka fina ögon du har” säger ni.
   “Grå med gröna fläckar,” säger hon. “Och svarta pupiller också.”
   Hennes tinningar är mörka och klibbiga av tejpen men hennes hår är ljust, vetefärgat. Det hänger ut över räcket.
   “Jag tar din ring nu”, säger du och tar ringen.
   “Jag förstår det”, svarar hon. “Jobbar ni här?”
   “Ja precis”, säger du.
   “En allt-i-allotjänst”, fyller Betty i.
   Ni står över henne och hon ligger på räcket och tittar upp på er med sitt öppna ansikte, som en vädjan. Hon vill se dem. Ni lyfter upp era högerhänder över hennes ansikte och visar era ringar. Guld, olika diamanter. Hon skrattar varmt.
   “Ja… ska vi?” frågar Betty.
   “Vänta”, säger du.
   Du plockar snabbt fram läppstiftet du stulit från taxfreen och målar hennes leende läppar.
   “Så här kan vi inte ha det, säger Betty och blöter sitt lillfinger i din mun. Betty lutar sig nära henne för att se ordentligt när hon ger hennes målade läppar skarpa målade kanter. Utöver färjans motors dova ljud är det tyst en stund.
   “Ursäkta oss,” säger ni sedan och rullar henne över räcket. Hennes ljusa hår fladdrar som en näsduk på väg ner. 
 
*
 
Er egen röst:
How the hell can a person
go to work in the morning
and come home in the evening
and have nothing to say.
 
*
 
Innan ni går tillbaka till hytten går ni till taxfreen och virar en ny parfym runt era handleder.
 
*
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3537 (17) { ["term_id"]=> int(25) ["name"]=> string(10) "True crime" ["slug"]=> string(9) "truecrime" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(25) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Oktober 2022" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "12" ["cat_ID"]=> int(25) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Oktober 2022" ["cat_name"]=> string(10) "True crime" ["category_nicename"]=> string(9) "truecrime" ["category_parent"]=> int(0) } } True crime

Livestream

Och att hålla sin döda son i famnen är kanske
som att hålla en ring runt fingret
 
Att hålla sin döda son i famnen är kanske
som att hålla kvar vattnet i haven
 
Jag har inga söner, jag vet inte varför
det är så enkelt för mig att föreställa mig hur jag förlorar dem
 
Att hålla sin döda son i famnen är kanske
det stummaste av ögonblick
Någon lyfter upp avspärrningsbandet
någon lyfter på tältfliken
långt efter att alla andra åkt hem
till hus som står så helvetiskt mycket tommare än vad de gjorde samma
morgon låter någon (en ansiktslös) honom passera den dragna gränsen
och hålla sin döda son i famnen
fast han inte får
egentligen,
fast han inte borde
det finns manualer för allting nu för tiden
 
Du vill inte ha det minnet
du kommer inte vilja
minnas honom så som han blev
utan som han var,
 
det är så de säger på TV
 
men i vilket ögonblick ska man välja att frysa fast sina döda?
Mördarens pappa säger att han önskar att hans son aldrig hade blivit född
 
och vi lär oss om första och andra författningstillägget
till den amerikanska grundlagen på TV, istället för att
hålla koll på kommunalvalsdebatten, och vi undrar
huruvida vi can handle the truth
 
Det sista sexåriga Jesse säger är ”spring”
Jesse ropar ”spring” när skytten laddar om
sitt vapen ropar Jesse ”spring”, nio av hans
klasskamrater springer för livet när
skytten laddar om
 
och Jesse får en hjältebegravning
 
10 år senare NEIL HESLIN & SCARLETT LEWIS versus ALEX E. JONES, INFOWARS,
LLC, FREE SPEECH SYSTEMS, LLC, lurk moar newfag, hitta ett slut, en rosett att knyta om
lilltån på obduktionsbordet, jag letar
 
och jag skäms för att jag letar
efter ansikten som liknar
och jag skäms för att jag skäms,
äter soppa ur en burk med datorn i knät,
 
jag är arbetslös så jag tar ett heltidsjobb,
åtta timmar stream om dagen under åtta arbetsdagar
Har ärvt den här katolska ryggraden
har ärvt den här menlösa arbetsmoralen
 
Plaintiff Neil Heslin seeks damages from the defendants for accusations made on InfoWars broadcasts that Mr. Heslin was lying in statements he made recalling how he held his dead son’s body after the shooting. The accusations against Mr. Heslin were part of a “false flag” conspiracy promoted by InfoWars claiming that Mr. Heslin and parents of other dead children were lying about the circumstances of the shooting for a nefarious or criminal purpose.
 
Plaintiff Scarlett Lewis seeks damages from the defendants for false accusations made on Infowars broadcasts and for targeting her in a campaign of harassment. The complaint charges that the defendants took part in an ongoing campaign to mock Ms. Lewis and other parents of children killed in the 2012 Sandy Hook school shooting, claiming the shooting was a “false flag” conspiracy hoax and accusing them of a sinister conspiracy to lie about the circumstances of the tragedy.
 
Lek med tanken om att förklara begreppet ”livestreamad rättegång” för en alien
 
Empati är kanske att känna någon annans ring runt sitt eget finger
 
Mamma ringer, jag svarar, nej,
jag får ringa dig imorgon istället, hej
 
Lek med tanken om att förklara en skolskjutning för din mamma
eller ett mödramord för dina barn
 
Uvula palatina heter gomspenen
declare bankruptcy – försätta (sig sj) i konkurs
They’re coming to take our guns away
Are you ready for me to hit play?
 
Är du en crisis actor, har du någon gång krisat
är du en lizard person, är du ett Prozac head,
skolmassakrer står i biverkningslistan efter brain zaps och muntorrhet,
de 21 frågorna för att diagnosticera
psykopati, självskattningsskalor, livskompassen, dimsyn,
tendensen att hänfalla åt vidskeplighet
ökar vid upplevd makt- och kontrollförlust
malingering/simulering
Försvarsadvokaten pekar fuck you-finger åt målsägandebiträdet
plaintiff’s, defense’s,
kan nån förklara offsideregeln
igen
så att man har chans att fatta nåt
igen
Jag bor sju timmar käpprätt in i framtiden
snälla säg att allt blir bättre
 
   Overturned –
overruled –
sustained –
 
2347 tittar nu
Kan ni höra mig när jag
skrapar hinnan från botten av soppburken, judge mom säger
cease all unauthorized recordings
stop the spreading of disinformation the leakage the spillage stoppa blödningen
 
Nihil novi sub sole – intet nytt sker under solen
allt är material, materialet är aldrig materia
Nånstans ligger ett barn begravet
 
nånstans ligger ett till barn begravet
 
och så vidare, tills de tjugo barnen är begravna
i omärkta gravar, för att ingen ska gräva mer
och sex vuxna
och mördarens aska enligt ryktet strödd i Atlanten
jag vill inte dricka
Jag vill inte ha det i mig, jag vill inte ha det ur mig,
jag förvaltar, jag vältrar mig i, det är sekretessmarkerat,
öppenhetsprincipen, bara bilder
utanför protokollet, inga minnen
nån som sitter på en omaskerad fup?
 
Did he just say (x)?
No, I think he said (y)
Som om att någonting skulle bli bättre för att du
har memorerat alla namn
 
Allison Ana Anne Marie Avielle Benjamin Caroline Catherine Charlotte Chase Daniel Dawn Dylan Emilie Grace Jack James Jesse Jessica Josephine Lauren Madeleine Mary Noah Olivia Rachel Victoria Allison Ana Anne Marie Avielle Benjamin Caroline Catherine Charlotte Chase Daniel Dawn Dylan Emilie Grace Jack James Jesse Jessica Josephine Lauren Madeleine Mary Noah Olivia Rachel Victoria Allison Ana Anne Marie Avielle Benjamin Caroline Catherine Charlotte Chase Daniel Dawn Dylan Emilie Grace Jack James Jesse Jessica Josephine Lauren Madeleine Mary Noah Olivia Rachel Victoria Allison Ana Anne Marie Avielle Benjamin Caroline Catherine Charlotte Chase Daniel Dawn Dylan Emilie Grace Jack James Jesse Jessica Josephine Lauren Madeleine Mary Noah Olivia Rachel Victoria Allison Ana Anne Marie Avielle Benjamin Caroline Catherine Charlotte Chase Daniel Dawn Dylan Emilie Grace Jack James Jesse Jessica Josephine Lauren Madeleine Mary Noah Olivia Rachel Victoria Allison Ana Anne Marie Avielle Benjamin Caroline Catherine Charlotte Chase Daniel Dawn Dylan Emilie Grace Jack James Jesse Jessica Josephine Lauren Madeleine Mary Noah Olivia Rachel Victoria Allison Ana Anne Marie Avielle Benjamin Caroline Catherine Charlotte Chase Daniel Dawn Dylan Emilie Grace Jack James Jesse Jessica Josephine Lauren Madeleine Mary Noah Olivia Rachel Victoria Allison Ana Anne Marie Avielle Benjamin Caroline Catherine Charlotte Chase Daniel Dawn Dylan Emilie Grace Jack James Jesse Jessica Josephine Lauren Madeleine Mary Noah Olivia Rachel Victoria Allison Ana Anne Marie Avielle Benjamin Caroline Catherine Charlotte Chase Daniel Dawn Dylan Emilie Grace Jack James Jesse Jessica Josephine Lauren Madeleine Mary Noah Olivia Rachel Victoria Allison Ana Anne Marie Avielle Benjamin Caroline Catherine Charlotte Chase Daniel Dawn Dylan Emilie Grace Jack James Jesse Jessica Josephine Lauren Madeleine Mary Noah Olivia Rachel Victoria
 
Svara bara på frågorna,
det här är inget samtal
 
Målsäganden – den mördades mamma – sträcker den åtalade – defamation of the legacy
of – en flaska vatten
när han kliver ner från vittnesbåset
och han tar den från henne
Hon sträcker fram en flaska vatten, han tar den, han
har hostat hela dagen, ett sprucket stämband,
han tar flaskan ur hennes hand
och sedan sträcker han sig efter henne
och han skakar hennes hand
och han håller den kvar
och jag ser hennes blick dö
och jag ser henne försvinna ur kroppen
och jag ser hur han spinner sitt nät runt henne, jag ser honom senare –
en annan livestream, ännu en tugga – imitera vad han ville att hon skulle vara,
hävda att hon ville krama honom, att de som skadat henne
är advokaterna, välgörenhetsarbetarna, de som skadar är de som fortsätter hävda att han
skadar henne, jag ser
hur hon inte blir sedd medan jag ser på
 
Det parasociala bandet är min föreställning om ringen runt fingret
 
Hundrafemtio miljoner eller åtta dollar, beroende på
Försvarsadvokaten nämner att hans barn räknade ut hur mycket de skulle väga,
hur många dollar väger elefanter
som om trycket över bröstet var mätbart
Det enda måttet jag kan lita på
är mellan långfingret och armvecket
Tjugosex offer, men först
Nancy, och sist
Adam (mördaren
och mördarens mamma)
 
Jag var ett argt barn
jag tänker på hur arg jag var som barn
och på alla mediciner som gjorde mig rastlös
och jag tänker på att alla skolor jag gick i är rivna sedan länge
och ringen som farmors syster dog med runt sitt svullna lillfinger
bär jag runt tummen
så enkelt, så lätt

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3543 (17) { ["term_id"]=> int(25) ["name"]=> string(10) "True crime" ["slug"]=> string(9) "truecrime" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(25) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Oktober 2022" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "12" ["cat_ID"]=> int(25) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Oktober 2022" ["cat_name"]=> string(10) "True crime" ["category_nicename"]=> string(9) "truecrime" ["category_parent"]=> int(0) } } True crime

det är inte samma hav : dvs det är ett annat hav, det är en annan värld : dvs som barn färdades jag ofta längs långa stråk av oupplyst väg

I
På fotografiet sitter de tätt ihop på en stenbänk inuti en anlagd park i en mellaneuropeisk anlagd sommarstad, ett par dagar in på en anlagd mellaneuropeisk sommarresa. Sekvensen upprepas med ett hundratal variationer; ett hundratal coupeglas krossade i ett hundratal handfat och ett hundratal händer lindade i vita linnedukar, ett hundratal rester av intorkade kroppsvätskor som spolas ner i ett hundratal duschbrunnar och ett hundratal korgar med blomsterdekorationer, hängda på ett hundratal dörrhandtag. Han drar henne mot sig. Hon ler mot någonting utanför bild. En paradisfågel suddas ut mot blommorna. Ett hundratal vykort skickas från ett hundratal hotellrum med returadressen Liebe Mutter und Vater, wir sind auf Achse! En skugga rinner ner för en duschkabin och ner i golvbrunnen. Liebe Mutter und Vater, Jonas grüβt herzlich.
 
 
II 
När de kommer tillbaka från fälten fulla av blommor står en man lutad över deras bil, han är lång som en filmstjärna och de har bara varit nere på fälten fulla av blommor och så står han där när de kommer tillbaka. Frankrike! Vackra Frankrike, där de fann de första människorna. Han visar att de bara behöver borsta undan det översta jordlagret för att hitta skeletten från de första små barnen hopkurade därunder. Det är bara att sära på rapsstråna, den feta blåklinten och tusenskönorna. Ögonvittnen påstår att detta ägt rum utanför Marseille. Det finns inget i övrigt att tillägga.
 
 
III
Han sträcker ut sig i baksätet och trots att han är så lång, som en filmstjärna, kan han ligga utsträckt i baksätet och vika sin kavaj och lägga den bakom huvudet så att han kan luta huvudet mot dörren. Av alla platser han besökt är det moderns hem han tycker bäst om. Gissa, kan de gissa var det ligger? Das Fegenfeuer säger han innan de hinner komma på något annat och de fnittrar åt hans lustiga uttal och åt att berättelserna här någonstans börjat gå isär. Feta skuggor samlas på vindrutan.
 
 
IV
De två männen försvinner in på en restaurang för att använda toaletten och medan hon väntar ser hon ett hundratal liknande bilar passera på vägen utan att det finns någonting i övrigt att tillägga. Efter trettio minuter frågar hon efter personalen. När de bryter upp dörren finner de honom ritandes med långa svepande rörelser över kaklet ovanför handfatet. Den andre lyssnar uppmärksamt.
 
 
V
Hon ligger vaken och hör skuggorna rinna ut med vattnet ner i golvbrunnen medan han duschar och det blir morgon. Om fem månader hörs de första hjärtslagen på ett fält fullt med blommor eller ett hotellrum i Tijuana – det är en av de möjliga berättelserna, men inte den enda. Flera gånger blir hon tvungen att återvända till toaletten och bågarna han ritade där för att se var det ska sluta. På gränsen till Italien brinner en bil vid vägrenen. Ett hundratal vykort skickas med returadressen Liebe Mutter und Vater, var god rör ingenting – detta är en brottsplats.
 
 
VI
Brutala försök att lära känna henne görs långt efteråt. Lekarna är sällsamma och består ofta av formkombinationer hon ska avkoda och fotografier som föreställer människor hon inte känner, men som hon ombeds para ihop i diverse konstellationer: mamma, pappa, barn. Hon tycker om det. Det är det första hon känner som är någonting annat än den oändliga skvalpande tristess som fick henne att plocka isär insekter som barn, tills hon blev påkommen och man tvingade henne att skämmas, i brist på det åtminstone låtsas som att hon skämdes. Hon trivs med lekarna men de tar slut.
 
 
VII
Själva brottet överskuggas av diverse andra faktorer: en paradisfågel som suddas ut mot blommorna, den feta blåklinten, en skugga som rinner samman med en annan skugga, fraktfartygen som går på grund mot reven av vykort. Men låt oss understryka att hon faktiskt slog ihjäl honom.
 
 
VIII
Man såg henne färdas söderut och sa att han som satt bredvid såg ut som en stor sjuk fågel med knäna uppdragna under hakan och att hon alltid hade ansiktet bortvänt, det gick inte att se vad hon tänkte eller kände, förutom en man på väg hem som sa att hon såg så uttråkad ut bredvid den stora sjuka fågeln. I övrigt hade han ingenting att tillägga. Långt senare skickar hon ett vykort från hemlig ort med returadressen Liebe Mutter und Vater, förlåt att jag gjorde en sådan röra av ert bevismaterial.
 
 
IX
Huruvida någon annan eventuellt skulle bära ansvar för det som hände? Ett hundratal vykort med returadressen Liebe Mutter, förutom frontal lobotomi, hängning, nattmaror, elchocksterapi, prozac och ett sista lugn innan floden erbjuds patienten en utväg ifall de ekonomiska förutsättningarna finns, alltså att tillbringa de återstående dagarna i sitt rum betraktandes hur paradisfåglarna suddas ut när de lyfter från den anlagda trädgården och tar med sig allt dagens bevismaterial rinner ner längs med väggarna på ett hundratal hotellrum och försvinner ner i duschbrunnen.
 
 
X
Som barn färdades jag ofta på långa stråk av oupplyst väg. Inget i övrigt finns att tillägga. Ni har inga bevis för någonting.
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3549 (17) { ["term_id"]=> int(25) ["name"]=> string(10) "True crime" ["slug"]=> string(9) "truecrime" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(25) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Oktober 2022" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(2) "12" ["cat_ID"]=> int(25) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Oktober 2022" ["cat_name"]=> string(10) "True crime" ["category_nicename"]=> string(9) "truecrime" ["category_parent"]=> int(0) } } True crime