A. När jag var barn så bodde vi i ett hus med jordgolv. Vi var fyra familjer som delade en tvårummare. Jag minns det som positivt att vi var så många, barnen var mina kusiner. Egentligen var alla i huset mina släktingar, förutom en man som var jude. Min pappa hjälpte honom att gömma sig hos oss så att inte nazisterna skulle hitta honom. Senare gifte sig min faster med honom. Han fick byta efternamn och på så sätt räddade de hans liv.
B. När jag var barn så fick jag stryk av min pappa ifall jag inte diskade på rätt sätt. Knivarna skulle ha spetsen nedåt i diskstället, man skulle diska med ljummet vatten för att inte slösa på varmvattnet. En droppe diskmedel räckte, och viktigast av allt var att disken var påbörjad sekunden efter att man tagit sin sista tugga av måltiden. Om det gick ett ögonblick innan initiativet togs så fick man sota för det.
A. Vi hade gömt mynten under en bordsskiva, de var våra enda besparingar. De hade pappa tagit med sig från Georgien när han flydde därifrån. Jag förstod att vi inte skulle klara oss med pappas lön så jag började jobba i hamnen.
B. Jag förstod att vi inte hade det så bra ekonomiskt, så jag började jobba ganska tidigt. Jag gav 30 % av min lön till min pappa. Alla mina vänner tyckte att det var konstigt men även om jag sa att det var orättvist så kände jag innerst inne att jag ville bidra, ville vara duktig, vara vuxen, så att mina föräldrar inte skulle behöva bekymra sig för att ta hand om mig.
A. Det jag har berättat för mina döttrar är att jag brukade jobba på dagen på en godisfabrik. Att det bara var tjejer som jobbade där, men att de behövde en stark ung person som skulle röra om i den stora grytan med kola. Då var jag elva år. Det jag inte har berättat är att jag sålde kondomer i hamnen redan när jag var åtta. Efter mitt dagjobb gick jag på kvällsskola, men jag insåg ganska snabbt att vi inte hade råd med att jag skulle gå i skolan. Så jag började jobba heltid istället. Jag har aldrig lärt mig skriva, varken på mitt modersmål eller på svenska. Men det intresserade mig inte heller, för vad ska man med skrivkunnighet till när man är hungrig?
B. Det var viktigt i min familj att jobba hårt. Det var enda sättet att nå frihet. Ekonomisk frihet är den enda sanna friheten. Så jag tog ett jobb på café när jag var 13 år. Vid något tillfälle under gymnasietiden hade jag tre jobb samtidigt. Alltså heltidsstudier och tre extrajobb. Jag kände att jag var på toppen. Så ung och så stark, så ung och med egen ekonomi. Vad min pappa måste varit stolt över mig!
A. Huset med jordgolv som vi bodde i vette mot järnvägsstationen på ena sidan. Praktiskt, för då kunde vi stjäla kol för att värma upp huset. På andra sidan hade grannen murat in glassplitter i muren så att vi inte skulle klättra upp över den och stjäla frukt från deras gård.
B. Pappa brukade alltid predika: ”Hungern är den bästa kryddan”.
A. Vi levde under en fascistisk militärdiktatur. Det kan man inte förstå innebörden av om man inte har varit där.
B. När jag var liten brukade jag och min syster sitta hopkrupna vid trappan i huset och lyssna noga. Vänta på att slagen skulle ta slut, för att sedan gå upp och rätta till stämningen. Det var ett ganska tungt jobb för två barn, men vi var fantastiskt duktiga på det.
B. Undermedvetet övade vi dagligen på att läsa av honom. Jag och min näst äldsta syster. Vi läste av de andra också men mest pappa. Vi visste att när han sa “Vi bråkar, men vi älskar också” innebar det att han ångrade sig. Ibland kunde vi känna lukten av hans ilska. Kanske sätter sig rädslan fast i bindväven på ett barn. När hettan vibrerade från honom som hettan över en brödrost, då delegerade vi snabbt ut uppgifter till varandra. Min syster försökte få pappa att tänka på annat genom att ställa frågor medan jag fort gick och rättade till det som annars skulle utlösa dagens tragedi. På vägen gav jag mamma en kärleksfull klapp på kinden för att ge henne styrkan att orka med stormen som snart skulle bryta ut. Vi började dansa glatt framför spegeln för att göra det svårare för honom att bli sådär okontrollerat arg. Ibland fungerade det, men ibland skrek han så mycket att rösten sprack, och det slutade med att någon av oss hade röda och svarta märken på kroppen från hans stora händer som var så härdade att den spruckna huden kändes som rivjärn.
Mamma låg på soffan. Citalopramen på kökshyllan.
A. Jag visste inte hur jag annars skulle hantera det. Jag behövde ta hand om fyra barn och min deprimerade fru samtidigt som jag jobbade hela tiden, hade flera jobb. Vi hade ju ingenting. Vi hade inte ens en tvättmaskin, min fru var tvungen att tvätta alla kläder för hand. Men jag vägrade ta hjälp från socialen. Jag ville vara ekonomiskt självständig. Jag ville inte vara skyldig mina föräldrar, staten eller banken några pengar. Det är frihet!
B. Jag brukar släcka lampor efter folk där jag bor. Vad tror de? Att elen är gratis?
A. Jag hatade när mina barn inte släckte lamporna efter sig, trodde de att el är gratis? Trodde de att det kom en snäll gubbe och gav saker gratis till dem? Jag blev så förbannad när de inte bara gjorde som jag sa. Att de inte förstod att jag visste bättre. Så mycket som jag har varit med om, de skulle aldrig förstå.
B. Jag har ett minne av att jag rätade mig upp från min hopkrupna position, visade honom mina handflator och sa lugnt “Du kan slå mig hur mycket du vill, jag kommer aldrig, aldrig göra som du säger. Jag kommer alltid göra tvärtom.”
A. Man slår dem man älskar.
B. På boxningen kunde jag mata på med knytnävsslag utan hämningar. Jag längtade starkt efter ett tillfälle när någon jävel skulle provocera mig så att jag skulle få slå in ansiktet på den. Jag fick mina tillfällen. Och jag fick respekt. Pappa hade nog rätt ändå, man får respekt om man är hotfull och aggressiv. Han hade undervisat oss döttrar i att alltid vara snabbare och starkare än de andra jämnåriga. Han brukade ordna så att vi tävlade med byns killar i simning och armbrytning. Vi brukade vinna såklart, för vi kunde alla taktiker.
A. När man har varit kommandosoldat i en militärdiktatur så kan man ett och annat. Jag hade vunnit alla priser, jag var snabbast på att sätta ihop en Kalashnikov. Jag var snabbast, starkast och tåligast. Jag jobbade som kock för 2000 man. Alla män och kvinnor ville ha mig. Men jag ville inte vara kvar i det landet jag kallade råtthål. Jag siktade in mig på Sverige. Där kunde jag hitta någon att gifta mig med så jag kunde bygga ett värdigt liv.
B. Jag minns att vi inte hade några böcker hemma. Kanske gillade mamma att läsa dåliga deckare, men litteratur var inget jag visste vad det var förrän mycket senare. Museum hade vi inte råd att gå på alls. När jag var 16 år gick vi på Gröna Lund för att mamma hade vunnit biljetter på någon ICA-bonuskorttävling, det är väl något som kan liknas vid kultur? Som tur är får barn i Sverige gå på museum med skolan.
Att det var så kanske inte var konstigt eftersom ingen av mina föräldrar hade utbildning. Min pappa som är analfabet gick i skolan till 12 års ålder. Och min mamma till 14 års ålder.
A. Vi hade alltid kopieringspapper och ritpennor hemma, det såg jag till. Så att barnen skulle kunna rita, och jag skulle kunna laga mat ifred.
B. I högstadiet brukade jag avslöja för utvalda personer, oftast svenskar, att min pappa slog mig. Jag tyckte det var spännande att se deras reaktion. Obekväma, desperata blickar. Deras ömkan gjorde att jag kände mig sedd men framförallt ville jag att de skulle skämmas! Jag ville härda dem, eller skada deras rena små hjärtan. Jag ville att de skulle tycka att jag var så ung och så stark som kunde stå emot en vuxen mans slag.
B. En vän sa vid ett tillfälle, då jag hade spelat musik från min pappas by, att hon inte lyssnade så mycket på etnisk musik.
B. Jag hade förälskat mig i en latino. Min pappa sa att det var det dummaste han hört och att jag skulle ångra mig ifall jag gifte mig med en latinoamerikan. De vill ju bara ha papper och sen dumpar de en. Han visste nog för att han själv gjort samma sak.
A. Jag kom till Sverige 1974, till Kalmar. Jag blev utslängd från landet två gånger och till slut var jag tvungen att komma på ett hållbart sätt att kunna stanna. Jag hade bestämt mig för att aldrig återvända till Grekland oavsett vad jag var tvungen att göra. Det skulle inte vara första gången jag sysslade med tveksamma transaktioner. Under min första månad i Stockholm sov jag på T-centralen. Vid flera tillfällen blev jag misshandlad av nazister. Men det gjorde mig bara starkare. Jag gjorde en överenskommelse med en svensk kvinna som jag gifte mig med, och jag fick till slut mitt svenska pass. Jag kunde börja mitt liv, jobba upp en ekonomi, en trygghet. Få vara fri.
B. Jag önskade ibland att jag haft det värre så att jag slapp höra vilken privilegierad skitunge jag var.
B. Det fanns stunder då jag blev tjock i halsen bara av tanken på min pappa. Allt han gjort för oss, så mycket han offrat. Vems pappa skalar bort vindruvornas skal till sina barn? Vems pappa värmer sängen med en hårfön så att den ska vara varm innan man lägger sig? Vems pappa lagar tre olika maträtter så att alla ska få det de vill ha? Det går egentligen inte att räkna eller beskriva med ord. Knuten som band mig till honom var en hård knut. En typ av kärleksknut som var så tight att den inte ens gick upp med våld.