Gryningen kom dånande, skarp och kantig tiden var ny
stirrande ännu inte slipad ännu inte finfördelad
här har tingen verkliga namn språket har verkliga effekter
smidestången sträcks in i glöden
mot värmens vita värme mot järnets järn och viljans
färd mot form mot hjärtat att vända och härda
det här var en tid när alla män var storslagna män
när varje individ vid dagens brant samlade ihop det lösryckta
alla hade samma förutsättningar att bli allvetande berättare
också barn och kärringar var storslagna män
alla kom jämt i tid rytmen var överordnad musiken
och handlingarna kretsade kring hur det var egentligen
själva storyn var alltid viktigare än språklig ornamentik och form
och allt var liksom kursiverat:
det höga gräset stod snett i blåsten björkarna vajade
och alla röster talade med en emfas som underströk
hur meningshalten skvätte över ordens kanter
googlar klickar ”kartor” :
en fyrkant i ljusgrått symboliserar gården
zoomar ut Hörnebo materialiseras:
ett litet arrangemang av skokartonger
Tidan den långa ån
gör en meandrisk lov runt Framnäs
det var där och ingen annanstans
(man ser att det byggts till en pool)
av alla storslagna män som alltid kom i tid
stod en ute på sin åker
såg efter ny mark att bryta berget reste ragg
på våren täckt i manen av äppelblom vita flagor
kommer falla i ån
men det är inte på länge än
mellan varje vårs ambitioner –
och sommarens verkliga läten
I mars den stränga månaden
tidig morgon ljusets skallgång trevar
opal glimtar av mörker
invikta nedsänkta
man vänjer sig inte
Min farfar kunde bära en nittio kilos säck med säd på ryggen
placeringen i sängen
medan kan tog ett högt kliv upp på flaket
utgångsläge: horisontellt inte vända sig inåt
en gång frågade han om hjälp, då var det sin yngsta bror
väggen igen som om ingenting
famla vattenglaset kläder på golvet
han bad komma till gården över sommaren, farfar ville vara snäll
finna arbetsposition
När jag var tonåring sa pappa uppmuntrande:
inuti ryggraden
farfar hade också dålig hållning
ryggsmärtor mantelrörelse
osäkra hämningar
som ung. En annan gång sa han att jag ärvt farfars sinne för ordning
bortom hundrastgården ser man nybygget
blått, stadigt ljus 24/7
den här världens samband
flimrande bakom
mjukplast
vänja in sig
tänja ut finna arbetsposition
en abstrakt känslighet utgör en kant
morgonrutiner av förträngningar
Det här var en värld där männen berättade om tidigare män
inte tänka
styrkan, arbete i det tysta en tid då allt blev gjort
en sömmerska i Bangladesh jobbar 12 timmar per dag, lön: 1340 kr /månad
När jag zoomar in på farfar följer minnets årsringar
klyvs rörelsen i två som ett vedträ
från sidan: vi tittar båda ut genom fönstret ser hans ansikte speglas, trasiga fibrer
ovanifrån: formad av andras berättelser ser honom som koncentriska ringar
öppnar telefonen
i ringar i min pappas öga en topografisk karta i pupillens glittrande öppning
fondernas rörelser under natten
jag minns tydligt hur hans gaffeltruckslika händer knep åt om halsen
jag går igång på grafer
på säcken, svingade den upp på ryggen
ett landskap i en enda linje tecknar bergmassiven
fjordar breda slätter
han har inget ansikte, är en kropp som rör sig, herre i sitt eget hus
och bråddjup
det pirrar i maggropen
av den blottade överskådligheten
var tionde minut svirrar vattenglaset
fönstret
ett barn har svårt att separera sitt eget vetande från andras
linje 14 vältrar sig rakt in i verkligheten
fattar inte det här med andra synvinklar
tittar på nybygget acklimatiserar mig
vid kyldisken tex – ingen ser vilken glass du pekar på
under lång tid är det en grushög för män
den som berättar en saga måste därför vara vuxen
med hjälmar och morgoncigg
känna av skillnaden (barnet fattar inte hur dyr den är)
sedan, på ett knäpp med fingrarna från den
osynliga handen, blir
grushögen ett attraktivt bostadsområde
det mesta är sig likt även i fantasin
det som inte behöver påpekas är ideologiskt damm i alla rum
inga mer morgoncigg
fryst fisk lika fryst koriander i pappförpackningar
varenda lem känns
fast människorna där är fria och glada individer, ingen bär ansvar
som ingjuten i nattstelnad betong
för att det blev så här, ingen vaknar varje morgon som i en bubblande jacuzzi
stabiliteten som utgår från
i känslan av att allt inte står rätt till. Och visst måste det ha funnits
ett fokus på vissa objekt
finnas en plats där stillheten av att titta på ett knotigt träd
tittar verkligen på det där trädet en lönn så länge det stått
och formats, hamlats ner till stammen gång på gång i generationer –
och framtiden reser sig i en ridå av lågor och förtvinar – där står världen
och väntar i skala 1 till 1 och det känns som man fötts
i rätt kropp i rätt personlighet och att finnas skaver inte
drömmarna om hur det plötsligt lossnar, blir mer naturligt
så verkliga, så lika minnen vilken flod spricker dessa drömfåror ur
nu är väl känslan mer:
att så fort du vaknade pyste något viktigt ut längs rummets väggar
med all den här världens rimlighet och rättvisa så upp till
dig att dra det här lasset eller vrida dig inåt väggen och somna om
Vi har fastnat med blicken på laxfärsen
kyldiskens frostlandskap bredvid står okända människor
funderar ömsom på inflationspriserna ömsom på de övergripande sammanhangen
transporten från sängen till datorn grumligheten
en stråle pressar sig förbi spjälorna träffar
ett fält av damm öppnas glödgat rött
Nu ska jag berätta något verkligt:
Jag var fortfarande ung och lovande – han kunde fortfarande sitta på golvet
finna arbetsposition vertikalläge
det fanns en grön matta med vita ränder för bilarna
skrivandet och annan produktion
där kröp vi runt med våra ordningssinnen minsta gemensamma nämnare (MGN
i
lodet
i
lodet
i
ådran
i
nämnaren
i
stamningen
i
verkliga namn
i
lodet: lodet: lodet
en rödglänsande verktygslåda med antika leksaker i
googlar: ”parkinsons ärftlighet”
”parkinsons bekämpningsmedel”
höjer jag blicken ser jag korridoren med laminatgolv
reklamspalter dunkar gult
– en slagborr från Rusta (algoritmen)
på andra sidan är köket där farmor står och diskar med ryggen mot
var tredje timme ringer ett alarm
den enskilda
behöver åtminstone ta sats
farfar tar sina piller och jag får en sockerbit på tungan
för att ha ihjäl
Det var en värld där alla var herrar i sitt eget hus
parkinsons spreds bland bönder och
andra med vattenförsörjning från
brunnar i anslutning till jordbruk
– en omärkligt höjt ögonbryn på grafen –
bekämpningsmedel (framförallt med kemikalierna
PCB och DDT, båda sedan länge förbjudna i Sverige
men finns fortfarande kvar i naturen. Professionell
användning av andra kemikalier som parakvat och
rotenon, förhöjer risken med parkinsons med flera
hundra procent. Båda förbjudna i Sverige sedan
2007, respektive 2011. Även andra, mer moderna
bekämpningsmedel tros höja risken för parkinsons,
men tillräcklig forskning har ännu inte gjorts.)
Allting kretsade kring pillren
fortfarande i cirkulation
alltså när min pappa arbetade vid hyvelbänken
fontäner varje dag ett tunt nät
eller i skymningen en sommarnatt det ligger regn i luften
liknar dagg eller korruptionen av en yta
(organiska former av smärta)
han vankar fram över gårdsplanen i vit tshirt
sipprar ner i jorden gör fåror i myllan
för att plocka in alla verktyg för natten
borrar sig mjukt framåt
jag är en liten måne i omloppsbana runt honom
framåt vidare i arealer läckande
bläckpenna i fickan hektar på hektar
(hjälper honom senare att minnas var)
införlivar sig i grundvattnet det vattniga
i vatten
min pappa gjorde större lovar runt min farfar
cirkulationen får en bitter bismak halkar ner
i de cylinderformiga kropparna
trasar sönder innerst invid hjärnstammen
yrkesval etc
– trickle down economics –
och farfar satt i fåtöljen av konstgjort läder
gjorde inte mycket annat än vänta på alarmen
brunklädda tränger de in i dopaminets styrelserum
så allting kretsade runt pillren
små regn av gyllene meddelanden
upphör
tystnaden i lodet
signaler som aldrig mer kommer fram:
någonstans försvinnandet mellan viljan och verklighet
+ 450% på riskkontot vid användning av vissa bekämpningsmedel
dvs tilltagande stelhet inlåst inuti skalet
som snö inuti en sån glaskula
talorganen sluter sig också
om han började trampa omkring i en gyttjig harkling
he heerg hrrrrrrrrgggggg ha grr uhuhhrrrrgggggg hhh h
höll vi alla andan
i nybygget slår en metallisk apparat
strupen urdikades aldrig, det fanns ingen ordens renhet på andra sidan det gutturala
varde hål
harklingen was the message
i rytmen
i två
särskilda slag
i tiden
på en youtube-video pratar en professor om dopamin
(om du kunde se mina rekommenderade klipp… vad maktlösheten driver en till –)
vi var tysta för att farmor skulle lyssna
man blir upplyst om:
dopaminet är för kroppen
vad sömnen är för drömmen /
vad lyssnandet är för rösten /
vad strömbrytaren är för belysningen /
vad datorn är för dikten /
vad pengar är för långväga sorg /
vad ån är för äppelblommen
hon var förmågan att översätta det i verkligt språk
I bipacksedeln för DDT stod inte:
detta ämne du dagligen använder
gör ett svårt montage av dina dopaminfakulteter
och om du inte visste det: dopamin är den
medlande substansen mellan kroppens delar
dopamin är det som får samband att uppstå
den mönsterbildande substansen
potentialen att se två saker hänga samman
dvs se mening
och berätta historier?
och skapa metaforer?
DDT tar nämligen inte över dessa funktioner
(kanske stod det fast i ett mycket mycket litet typsnitt)
alla pillren gällde som
substitut för det inre självstyret
den sjuke kan nu röra sig
glädjeyran vid vilda NATO-bombningar
en gång kung över den interna produktionen
sen övertogs även den förmedlingen den mellan tanke och handling av företagen
tankens vävstol fick en ny mästare massproducerade mönster
läkemedelsföretagens sätt att fläta samband pillren
spricker upp som knoppar vid skalets yta dyrkar inifrån
som ett ostron dopaminet forsar
schizofreni är det rätta namnet på för mycket dopamin på fel ställe
oförmågan att sluta läsa tecken
dopamin är begärets skimrande brunn varje ledtråd leder helhetsbilden
hej till personalen på NASA som övervakar den dagliga verksamheten
ni får gärna korrläsa detta
sambanden mellan fryst fisk och världens undergång
– har ca 12 olika fönster öppna samtidigt – överskådligheten är bländande
det här är den ljuva produktiviteten
faktum: rökning minskar risken för parkinsons med ca 40% –
Senare, när jag och min bror varit där själva
allt hänger ihop vertikalt tillvaron är filmisk
brukade min pappa fråga om han sagt några dumheter
allt är MGN för helhetens delbarhet
min bror var för liten för att skilja mellan dumheter och vanligheter
nonsens är det verkliga namnet på
platsen där begäret vaknar begäret att definiera vad mening är
men jag sa inget om de stora fåglarna som kom
finna arbetsposition
till farfars rum om nätterna tvingade honom dricka såpa
medicinen fyller i
han skulle bli lätt som en bubbla, lära sig sväva
mönster som realistiskt sett
och följa med dem bort men han ville inte
inte borde finnas
han berättade hur det var förr i världen han var helt tyst
han berättade bara om det vi omöjligt kunde veta,
typ att vi inte skulle gå ut eftersom
det för tillfället vimlade av soldater ute i trädgården
vi satt och kikade ut genom köksfönstret med farfar