små lena fåglar
slutar ömma
blick och minne
talar i sömnen
mumlar ditt namn
var kommer det ifrån
saker vi hatade
den jag blir
som saknar
ber om motvilja
vi ropade
från samma plats
du måste bli underbar
vi hatade
olika former av hjärtan
handen över benen,
man lär sig
att födas
utbruten och uthuggen
vem är den
som rör sig
ur ett misslyckande
fåglarna var tvungna att dö
i otid
händerna har slagit ut
och öppnar mitt ansikte
simma hit
en öppen kropp
utan sömn eller löften
hur skulle jag klara av det
glömmer undan
mitt själv i dina ögon
till exempel
hur jag
alltid
kommer ha träffat dig
sörja för spöken
som vuxit
ur raset
håll dem öppna nära
som en skål
en mun
en såryta
får jag älska så
som ett öga
som en ödeläggelse