i början

nej
 
 
bröstkorgen töms på luft

skulderbladen
 
fälls ihop

som en liten kniv i en liten ficka
 
 
 
*
 
 
 
handen för ögonen, ögonen för ansiktet

sol och smuts och torkad jord
 
ta emot rundningen och landa i
 
 
hjärtats mitt
 
 
dunklet, stillheten, de tätt liggande

stenarna
 
 
 
*
 
 
 
det sägs att jag hamnade bredvid mig själv, men egentligen
rörde jag mig lite, lite

såg någon som liknade mitt syskon och gick dit. det
regnade den dagen

vi borde ha gått på museum

jag hade en grön jacka, det är en av sakerna man minns

ögonen: helt öppna
 
mina: bruna

en klump med jord smulas mellan fingrarna och slutar
vara jord, blir för litet

det har inte heller något ljud

man kan säga att jag tystnar ner i bilen, väskan nedtryckt
vid mina fötter

något samlas bakom släta ansikten

rör sig på ett särskilt eftersläpande sätt
 
vibrerande, in
 
 
 
*
 
 
 
tystnad är ett nervgift

det gör mig blank och fin
 
en psykotisk man sa till mig: du har så stora läppar
 
vad ska man göra med dem på bussen, sina vanliga
 
uppspärrade ögon
 
jag lägger dem hos den eller den personen
 
inte heller i hans blick
 
det är för att reflektionen har förlorat sitt fäste
 
varje outtalat ord är en droppe titanium som innesluter
mina organ i färgen
 
 
white-metallic
 
 
kött tar glänsande form, upphör vara kött
 
 
 
*
 
 
 
något kommer utifrån och sticker huden som en tunn,
tunn

nål
 
det riktningslösa är en lättnad för den som inte orkar göra
något med nålarna, ta fram dem och säga: jag förstår min
reaktion
 
det är roligare att dra runt med någon annans kille
 
bensin är mycket billigare i USA

ljuset ljusare
 
som om solen är för stor för sig själv
 
sprickande, läckande
 
jag blir kåt av att se på den hela dagen
 
 
åh! vet ni
 
en morgon ligger vi med varandra för första gången
 
efteråt är jag lika lugn, lika stilla över huden
 
 
 
 
*
 
 
 
binda känsligheten i metall

förvara nålarna långt från kattens små tassar
 
bära dem i sitt barnbröst
 
bära dem med högburet huvud, som uppför en trappa.
 
hålla händerna framför sig som en skål
 
alla kommer titta på skålen istället för nålarna
 
friheten ligger i det hemliga, insnärjda
 
friheten ligger inte i skålen
 
det kallas att blanda bort korten
 
ett annat uttryck lyder: om du ger lillfingret till en missbrukare
så tar han hela handen
 
men det var länge sedan gick jag på fest och fuckade runt,
blicken som en inzoomning på allas ansikten för att hitta
 
jag vet inte ens vad
 
och samtidigt: solen, apelsinerna
 
colan som vi lägger i min ryggsäck, en till nu och en till
senare
 
 
 
*
 
 
 
har du blundat mot helgen och sett färgerna skifta mellan
rött och svart
 
det röda hjärtat och läpparna

gråten som kommer, eller alkoholen med sin sprängkraft.
bilen som är röd och fabrikens arbetare. den rödfärgade
stenen, ett landmärke där på stranden. sanden i kalifornien,
har du gått på den

sett solen spricka som en äggula mot horisontens linje

gapande mot havet och himlen hängande från sin rymd
 
kniven är skarp, men randen av dagen är skarpare och
blödande tung
 
vad var det egentligen som hände i biosalongen

jag blödde ner i toaletten med mitt kön
 
livmodern är röd och fostren som blundar på det där
stängda sättet
 
fosterhjärtat, nedanför moderns. jag föddes skrikande som
alla andra. stenen lades i mitt svalg eller ögonen vid ett
visst tillfälle
 
eller den växte gradvis samman med min kropp, som en
hybrid

eller den drog andra stenar till sig och metallen som grep
över armarna
 
samma kraft återfinns i rymden–
 
samma kraft återfinns i förälskelsens fruktansvärda hål
 
och mer: vallmon i drömmen växer så att den sprakar
 
 
växande full
 
upp i mitt ansikte
 
 
 
*
 
 
 
vara någons sporadiska älskarinna

ta bort sitt uttryck från ansiktet och gömma det under
kläderna eller i händerna om man inte har några kläder

vilja stanna där, i tungans fördjupning

inte säga något om sig själv till sina vänner
 
gå in i nedsläckta nätter med sminket som ett noggrant
skydd
 
höja sina armar mot ingen speciell
 
höja sina armar
 
och se!
 
armarna lyfter
 
 
 
*
 
 
 
ligga i badet hela kvällen med ett stort hål i ryggen

ligga här och vänta på att inte orka ligga här längre
 
små skalbaggar på golvet, hoppande för blicken. som om
blicken inte vill se dem

som om blicken har bränt fast i marmorlik stillhet
 
eller
 
blicken förstoras och tilldelas vissa människor
 
det märkte jag
 
hela vår uppenbarelse där vid kusten
 
tinglik
 
sten och gränslöshet hör samman för att
 
1. det är stängt inuti sig självt
2. det stöter tiden ifrån sig

vad ska man försaka för att känna sig levande

vilka mjuka ögon
 
jag ser ju hur du älskar mig med de där ögonen

lite ledsna, havslika

mer ljusa än blå
 
 
 
*
 
 
 
ett litet slag tappade jag fattningen

fann den igen
 
fann den i ett fönster
 
eller tidigare: på marken

några hjälpte mig med sina flickarmar och ben

petade tillbaka andningen där den ska vara: djupt begravd,
ett nätt sänke i svalget, hängande
 
 
här
 
 
som mörka droppar på ett strå, jag tror av dagg

blodsänket
 
som fäster natt mot natt i

oändlig följd