det sårade språket, de särade orden

modersmålet, den första smaken

så skapas en moder         ;           på tungan, smälter

i mötet med barnets ögon

rörelser rinner från hand

till hand

människans fall,

             metamorfos

, diagnosen vecklar ut sig,             på väg mot

ett givet mål     :             humlans flykt

 

птица рада весне, а младенец — матери

fågeln är glad att våren kommer,

barnet – att modern kommer

 

hinnan, vattnet som spricker

barnet plockas upp         ur kanalen

att födas             i sprickan

broöppningen, brösten

i mjölken, moloko

den vita sorgen

 

reflektionen,

vågorna             rörelser som

följer ett ursprung

jaget framhävs i rörelsen

språkdräkten, utrustningen

grumligt följer den

symbiotiskt, ett språk som          börjar i ögat

formen, doften

som slutar i upplösning

en vag parfym,     som

blir buren och tappas, rinner av

 

                                                   bär ditt ansikte, bär ditt språk, bär ditt barn

                                                   nej döda ditt barn

                                                   spara förpackningen

 

kärnan är väsentlig, ett frö

att återvända till

ett behov, en livmoder att värma sig i

             en förvaring

till skapelsen, den första rörelsen

andningen, and-an-te, and-an-te

anomin,

ansiktslösheten, alla byggnader som rest sig

på ett opersonligt sätt, helt identiska uppsättningar

kartonger,

             en förvaring

 

som kroppar har kopierats

att avbildningen fastnar                i händerna

formen, stadiet, ständiga

liknelser och

                  vävnader, sprickan i vattnet

och väggen, jag föraktar deras händer

lyftkranarna, reformen,     formen på

våra ryggar,

telefonrösten,

            bönerna,

det finns en böjning, en dör

i den andres hand

 

att vara en tavla,

att beröva

när du tuggar som henne             frenetiskt

kuvös,                kopplad till olika               instrument

flämtningen,      löftet

jag har lärt mig att saker går sönder

men inte mödomshinnan

människan har en sanning                       som inte syns

att spräcka den,

inte kan sanningen          göra eder fria

             sanningen

rinner ut som var

 

när rösten torkar ut, kusten

äta upp arvet, den slarviga uppläggningen

anorektiskt, elektriskt,

kroppen är trång             och språken så tunga

             litauiska cigaretter,

tabletter

kvinnans neurotiska förlopp;        det erotiska

             med kroppen som ska bära

och ej brista, bristningen,

kanalens öppning, hur gatan

rullar in mot våra fötter

             hur staden går av mot en himmel

hur fåglarna flyr,

             och barnet ligger kvar

 

hur språket beter sig som ögonen

sluter sig, kryper in i kroppen

i livmodern, den värmen

             Живем и хлеб ждем

             vi lever och väntar på brödet

 

             jag minns inte sprickan

och jag minns inte barnet

som ger minnet näring