nu när jag är i San Sebastian och kan tänka
tänker jag på dig1
och kontinenternas klippor och all den luft som finns mellan oss
och ditt söta hjärta du delade med dig av den koreanska luften
såsom lungorna jag känt klangfullt avta långsamt hälsade varje morgon
och dina svarta ögonfransar fladdrade till för att avslöja två fulländade gryningar
färgade av Seoul
och kontinenternas klippor och all den luft som finns mellan oss
och ditt söta hjärta du delade med dig av den koreanska luften
såsom lungorna jag känt klangfullt avta långsamt hälsade varje morgon
och dina svarta ögonfransar fladdrade till för att avslöja två fulländade gryningar
färgade av Seoul
ser en vidsträckt bro sträcka sig ut till de sorglösa utkanterna där enbart du
står på randen av det korallrosa som ett ensamt moln2
står på randen av det korallrosa som ett ensamt moln2
och på Kontxa sanden vattnet och jungfrustatyn på den gröna kullen
som kulglass som treenigheten
det är en hemlighet att jag och Gud har börjat komma överens
det är bara trånga barer och små portioner, jag bryr mig inte om Michelinstjärnorna
det är bara trånga barer och små portioner, jag bryr mig inte om Michelinstjärnorna
sedd genom dig naturens stora verk, du är större
du log, du tömde världen så att du kunde få vara ensam3
- Med ”dig” menar jag mitt ex, de som känner mig vet vilket ex (jag har bara ett). Jag menar mitt ex trots att hon aldrig kommer se det här, och trots att hon inte kan svenska. Trots att det har gått mer än ett år sedan vi gjorde slut. Övers. anm.
- ”I embrace a cloud, / but when I soared / it rained.” ur Mayakovsky av Frank O’Hara. Övers. anm.
- Jag kanske inte menade tänka, utan känna. Nu när jag är i San Sebastian och kan låta mig själv känna det jag inte kunde förut: att jag inte längre saknar henne men undrar hur hon mår. Övers. anm.