dina gråblå ögon
skär genom drömmens dis
men när vi ses
känner jag inte igen dig

du är flera
i mitt huvud är du bara en

det är inte du
jag vet det
det är inte du
det är inte
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ditt ansikte är en ros
som vilar tungt i mina händer

inget ansikte kan vara en ros
 
då är det inte du
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ensam i mörkret
syr jag dig
till kattöga
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
du är i bladen
du är i deras
dunkla ådror
jag lägger dem
på magen
små speglar
som dryper av
dig
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
det sjuka löjtnants-
hjärtat
som sitter i mina
sjuka, blommande
händer och händerna
andas sjuk rök
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jag kysser mina händer
där projektionen
flyter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
när du sover suger
projektionen sig fast
vid din hals
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jag tvingar dig
in i mig
in i mitt eget bleka
stoff

ur hjärtat löper du som
löjtnants-
stjälkar, röda och
spegel-
blanka
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
de stora orkidéerna
blinkar av stygn och
lögner
förlåt
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jag vill bara göra dig
till något som jag förstår
väcka din sovande
levande syntetiska
flimrande porslins-
sömn
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
bland lakanen
orkidé-
händerna greppar
efter mig

inget är där
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
en roskärna i min mun
rullande under huden
huden ilar
av dina gester och stråk
långsamma insekts-
djur som runda
pärlor, kläcks
som kärnor
smaken som kommer ut
är bitter
oren
röd och tragisk
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jag sätter mig ner
griper efter de
flimrande rosorna
som vajar längs golvet

håller dem stilla
deras aldrig sinande
dånande bultande
fors

bara att få se
min egen brist
exakt utmätt
skulle vara en tröst
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jag ser på mina
smala trådhänder
i drömljuset

är jag ett överflöd
är jag en brist
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jag kunde inte sy ihop mig
till en helt ny ros
även om jag visste
var revan låg

men luta dig nära
örat och viska
var just min brists
stygn går
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
i ett band runt
halsen bär jag
kärnornas glödande
renande taggar
mot min hud
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
sträck ut dina händer
låt mig få rulla ihop mig
där

vaggas till sömns
som en långhårig sjöhäst
som en blundande könlös
undervattensdröms-
flicka
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
du håller för mina ögon
ber mig att dricka
dig
jag sväljer dig
i stora
kallsupar
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
hela min mun är
en glasros-
kärna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
gång på gång
sliter jag dig ur mig
ur mig
med rötterna

bara för att
sluka kärnorna
en efter en
igen

och de börjar gro
på nytt
i myllan som
är jag