Dogville är en film från tvåtusentre av den danska regissören Lars von Trier och bör inte blandas ihop med Dogtooth som är en film från tvåtusennio av den grekiske regissören Yorgos Lanthimos om en familj som älskar film så mycket att de själva är med i en film. De älskar att äta middag framför kameran och kanske säga saker som ”jag älskar dig mamma” framför kameran innan de har sex, vilket de också har framför kameran.
Jag har hittat kameror i mina kläder och i min säng. Om man hittar kameror och mikrofoner i sin säng kan man berätta det för en vuxen man litar på.
(Antagligen kommer ingenting att förändras men det skadar inte att försöka.)
I Dogville kommer en jättevacker kvinna till ett högt berg för att träffa profeten Muhammed. Det är ett högt berg och hon måste klättra länge och hennes klänning blir alldeles trasig och halvvägs in i filmen hörs ljudet av skott nedanför berget, man har börjat skjuta av alla i byn där nere, men hon klättrar vidare och när hon till slut kommer upp sitter profeten på sin tron och ser uttråkad ut. Den jättevackra kvinnan säger ”jag har blivit erbjuden en roll i en film som heter Dogville, den är gjord av Lars von Trier som är från Danmark men jag vet inte om det är rätt för mig”.
Filmen slutar där utan att man får höra vad profeten svarar.
Man ska inte blanda ihop Dogville med Dogtooth, eller för den delen tro att det räcker med en samling med hus för att någonting ska bli en by, eller att det räcker med Lars von Trier och en kvinna och en kamera för att det ska bli en film, eller att det räcker med två människor som inte tycker om varandra för att det ska bli en familj eller att det skulle räcka med att du kommer hem till mig och säger “ska vi kolla på Dogville” för att jag ska glömma att du gav dig av upp för berget själv och lämnade oss kvar nere i byn när de började skjuta.
Dogville bör inte blandas ihop med Dogman som jag var och såg med min bästis och sedan på vägen hem så mötte vi en kvinna som var på väg upp för ett jättehögt berg och sedan vaknade jag innan filmen hunnit ta slut.
Dogville bör inte blandas ihop med Dog Man Star, en liten film om en flicka som fryser ihjäl på en stjärna. Dogville handlar om en jättevacker kvinna som vaknar inuti en urholkad död älg i skogen och som sedan överlever på snö innan hon hittar en cirkel med tomma stolar i ett litet hus och en kvinna säger “välkommen, du kan väl dela med dig av dina upplevelser till resten av gruppen, jag tror att det vore bra för dig att formulera dem”, sedan säger kvinnan “vi har besök idag av en man som gärna vill prata med er alla och kanske filma, bara lite grann, så han kommer ihåg vad ni sagt, han heter Lars von Trier och är från Danmark och han är bara på toa men titta, där kommer han, han jobbar med en film just nu som heter Dogville, den handlar om en jättevacker kvinna som klättrar upp för ett berg för att träffa profeten Muhammed, men hon hinner aldrig upp dit för hon somnar i soffan innan filmen är slut.”
På premiären för Dogville var vi alla klädda i våra finaste kostymer då det kom ett telefonsamtal och någon sa “det är jag sir, för en vecka sedan sir, blev det solförmörkelse från ingenstans, ingen av oss var beredda på det, så vi lämnade våra hus och gick ut på gatan för att se på den, ingen hade varnat oss för att det skulle bli solförmörkelse så hur hade vi kunnat veta det, men efter en stund så försvann den och det var då vi insåg att en enorm fågel flugit framför solen och nu landat i skogen utanför byn, men det finns ingen anledning att oroa sig, vi har skickat en kvinna upp för berget för att fråga profeten om råd.”
Om jag var Lars von Trier skulle jag simply sluta ha med vackra kvinnor i mina filmer.
Om jag var en vacker kvinna skulle jag simply aldrig vara med i en film av Lars von Trier.
Om jag var profeten Muhammed skulle jag först räkna flyttfåglarna när det blev höst och sedan snöflingorna när det blev vinter och sedan knopparna när det blev vår och sedan kvinnorna som kom upp för berget för att fråga mig om råd när det blev sommar.
Lars von Trier arbetar just nu med en självbiografisk film och den börjar med att man ser förtexter och slutar med att man ser sitt liv passera i revy, inklusive hela Dogville och hur vi tittar på den ihop i soffan för jag förlät dig ju för att du lämnade oss kvar i byn när man började skjuta, jag förlåter dig alltid även när jag inte borde, jag bara ler och säger oh Lars, that was intense!