Jag skaffade mig aldrig en riktigt förträfflig röst.
luftkvalitet var aldrig min starka sida och därför kunde jag inte heller uppskatta Semester när det bjöds på något sådant. Men oj vad jag tänkte.
jo, jag tänkte En Hel Del… på saker som skönhet
exempelvis kunde jag börja gråta när jag såg en människa jag ansåg vara ful, eftersom det någonstans på jorden kanske fanns någon som istället såg den vackraste människan de visste. Ja jag hamnade på en plats där Kärleken människor kände till varandra var så stark att jag till och med i det mest vidriga ansikte kunde se något vackert skymta… under ytan Förstås.
ibland på nätterna konstruerade jag nya världar alla väldigt lika den vi lever i, den enda skillnaden kunde exempelvis vara att jag kunde läsa tankar. och det jag fick veta gjorde mig sömnlös i flera dygn, trots att jag varje morgon återvände till den verklighet där jag inte kan läsa någons tankar.
tankarna som drabbade mig mest är för svåra och komplexa att översätta till ord, förstås, men jag har försökt!
givetvis finns det saker jag aldrig kan få veta och inte heller vill veta men jag är Så nyfiken. trots det ställer jag sällan rätt frågor utan uppfinner istället mina svar utifrån samtal jag har med koncept och människor i mitt huvud. Ni måste förstå, att jag är mycket blyg och har en tunn tunn tunn röst. Jag vill tro att jag en gång i tiden var någon annan, men jag har nog alltid varit jag, eller befunnit mig i detta kärl om vi vill bli lite metafysiska, men själ och kropp hör ihop så det vill vi nog inte bli.
en gång promenerade jag hem, och i några sekunder glömde jag bort att tänka, att vara orolig, och när tankarna kom tillbaka var allt genast farligt, farligare än någonsin, att promenera hem och förvänta sig ett öde värre än döden, vad man än gör… det var typ min vardag…
nåväl…
det var emellertid ett spjut som utgjorde grunden för allting, och det gick rakt igenom mig.
ett sätt att bli avrättad på helt enligt lagen, och förresten kan man ta livet av sig genom att hoppa rakt ner i en inhägnad med krokodiler, nu när jag är död kan jag inte längre göra det… varför berättar jag det här? No reason… just treason!
Detta är bara en död av alla andra dödar, en gång drömde jag att jag berättade allting jag drömde om, som om jag inte ens i drömmen kunde få uppleva ett förverkligande, till och med i drömmen är Ordens uttalande större än Händelsen själv. det var så jag visste att jag aldrig mer skulle säga något.
Adieu!
nåväl…
det var emellertid ett spjut som utgjorde grunden för allting, och det gick rakt igenom mig.
ett sätt att bli avrättad på helt enligt lagen, och förresten kan man ta livet av sig genom att hoppa rakt ner i en inhägnad med krokodiler, nu när jag är död kan jag inte längre göra det… varför berättar jag det här? No reason… just treason!
Detta är bara en död av alla andra dödar, en gång drömde jag att jag berättade allting jag drömde om, som om jag inte ens i drömmen kunde få uppleva ett förverkligande, till och med i drömmen är Ordens uttalande större än Händelsen själv. det var så jag visste att jag aldrig mer skulle säga något.
Adieu!