Prolog / en Gåva / ett Spott
kapillärer
krossade muggar på skogsstigar
vi plockar svamp för att spela schack
det är alltid någon som ska vinna
som brunelleschis profil
i jämförelse med hans kupoler
slanka korintiska kolonner
uppkörda djupt i förlorarens
röv
du får det att låta som att vi spelar ett spel
det är inget spel det är ett spott
åklagare kan inte leka
de kan inte heller mejla
de kan bara dra fram en loska
en nobel förruttnelse
tro bara inte att du kan berätta något för mig jag aldrig tidigare hört
Kapitel Ett / Fragment / en Jour
han lägger ut en bild
han har klarat en kurs
han har fattat att
(vi förtjänar ett liv)
sen tar han diplomet och placerar kniven under
det är viktigt med diplom
extra papper att torka upp med
plocka fram
bevis i en tingsrätt
små blommor trillar ur fickan
vissna av polyestersvetten
det är tydligt
att han vet sin plats
knäna sprucket böjda
bekräftas av ett antal stickskador
gärningen begicks med uppsåt
och i min journal står det
borde ringt 112 istället
Kapitel Två / Kapital / en Förälskelse
dina rena händer
orörda fingrar att ta hand
om de vilda krusbärsbuskarna
och inget att spilla på hennes nattlinne
jag gillar inte cykloper
de ljuger för mycket
och två ögon är alltid vackrare än ett
nej jag kan inte se dig som en cyklop
jag ser dig som min bror
vi ljuger för varandra med fniss i blicken
sväljer sakta vallmofrön
på en vallmoäng
vi somnar tillsammans
mamma tycker inte om det
hon skriker på oss och säger att vi gör fel
jag menar bara att du har träflisor i din hand
Kapitel Tre / Orsakssamband / Skuld
kärlek och hot
språkets viktigaste betoningar
vi hoppade framför femton tåg
tolv vagnar vardera
sen parfymerade de våra döda kroppar med victoria’s secret bodymists
det finns en buss som åker
mellan fittja och ekerö
den tar oss inte hem
men den far iväg till ett mellanparadis
den slutar nog gå snart
blodet om blommorna pressas mellan boksluten
du har så många quirks
jag vill bara inte släppa taget
Kapitel Fyra / Ilska / en Dilf
avskräckande skotthål om dörren
välkommen hem
vissa lever sextio år innan de blir lyckliga
vissa dör om och om igen
en främling sover på funkissoffan
han säger
hon högg sig själv i ansiktet
stickskador och hugg
plockar en vissen blomma
och placerar vid varje krossad kapillär
fångar henne
inte som en scen
inte som på film
(vi visste vad vi var)
hon dör och får lukta pure seduction
Kapitel Fem / Sorg / Willem Dafoe
han skriver ett brev
han vill aldrig träffa sin son igen
och min pappa skrev
även han skrev brev
jag hoppas att de som sitter inne
går vilse i skogen
protoxisk
svamp
ät svamp snälla rara ät svamp
(för)gifta (för)huden
uppskuren hy
grenarna vill inte se djävular i sin skog
jag har ett stort ärr på min axel
det är från ett fall på en skogsfest
och jag har små ärr längs min arm
rispor från den giftiga björken
jag vill lägga mig ned bredvid den
smaka på barken
smaka på vinet
han förlorar
men det gör vi andra också
Epilog / Os Cús de Judas¹
bitna äpplen
njuta av det beska
masken bosätter sig i fruktköttet
och blommor vissnar inte av sig själva
jag borde inte döma de enögda på förhand
vi växte upp på samma sätt
den natur som orsakar all ondska mot kvinnor
ondskan du talar om är en besatthet
jag vill svälja ett hårstrå i taget
tills jag är full
mätt på
en gråtande kvinna är en beräknande kvinna
falsk i bröst lår själ
och ljuger med händerna fyllda av bär
¹Os Cús de Judas, roman skriven av Antonio Lobo Antunes 1979, bokstavligen på svenska – Judas rövhål (plural).