flock
säga
det är lätt att råka skada en annan
enhörningsfölen knuffar fram ledaren
leopardrosett kring hornet
säger
kan vi få leka ifred
så
de leker
en helt ny saga
de glömmer
att det är omöjligt
glider in och ur
samma glittrande organism
av paljetter tyll
regnbågssvansar
trots noggrann övervakning
lägger ingen en kudde över
en annans andningsorgan
så
de leker
så
de andas
★
lilly blickstilla på ängen
händer ovanför huvud
inväntar fritagning
mira springer fram
tar om handleder
låsta i femte armposition
ett blodigt knä
mot ljusblå jeans
drar ner bådas armar
springer åt olika håll
lär sig förvirra förföljare
en upprepning av allt som varit
vasagatan elixir
låt henne gå nu flocken stampar
i gathörnet pälsarna ångar och blänker
deras befogade oro
avenyn drar och sliter
kupa inte handen låt henne inte
närma sig med skimrande andedräkt
ett enda strå ur den manen en magisk formel
ett elixir och ja
du vill ha henne
som du vill ha en annan version av dig själv
nyheterna idag igen
de som skiljs från flocken hittas i grådager
styckade flådda pannbenet blottat
du vill ha henne
som du vill ha allting ogjort
rent och blankt som den snittytan
i pärlemor
kastar med manen gör hon frustrerad förvirrad ja men
klackarna mot asfalten regn
av stjärnor krossas och flocken
får upp farten
glömmer så fort mellan lindarna
kom nu
happy hour på flygarns haga och vi får nöja oss med
gravitationen som drar oss mot marken nästan
smeker pigmentet ur våra ögon
blir speglar inget annat
bordet i hörnet med fuktig värme jag ska berätta
en gång till att jag minns dig så blank
ångande på väg från kupade händer
sträckningen i musklerna fluorescerande
hastighet ljus innanför
pannorna bländande bländande och det lättaste
att släcka
bartenderns vita streck genom imman
vi tar vad som finns kvar
något lagrat som de just fått in något
tungt och rött