äta kebab på midan med min syster och kusin från usa,
prata alldeles för mycket om det förflutna,
om när vi var deprimerade och tjocka
och beställa alldeles för mycket mat
så att vi får be om en takeaway-låda
som vi fyller för att ge till pappa
som sitter hemma framför datorn
*
se alla avsnitt av netflixserien 슬기로운 감빵생활
med boyoung i airbnb-lägenheten i sundbyberg
samtidigt som vi äter jordgubbar med vaniljglass
trots att det bara är mars, och dagen efter
se på instagram att krystal är på besök i stockholm
och ”på skämt” lägga min hand på stolen som hon satt på
*
vara sjuk och hostig i busan sista dagen i december,
först bli besviken men sen äta blåsfisksoppa och känna
att det är motsatsen till något som kan ta död på mig,
efter måltiden gå till stranden som ligger precis intill
och stirra ut över havet som sträcker sig ut över
till nästa år
*
gå på promenad på djurgården
dagen efter att första snön fallit och
lagt sig upp till fotlederna,
promenera mot blockhusudden
kring skymning och vänta tills himlens färg
matchar din ögonskugga, och känna att den nyansen av korallrosa
passerar alldeles för snabbt
*
gå runt bakfulla och sömniga i det kungliga palatset
i seoul med elis och militza,
under en molnig himmel
i begagnade kashmirrockar
som i en amerikansk preppyfilm,
magarna fyllda med sojamarinerade
revbensspjäll och risbollar,
diskuterandes koreansk film på knagglig svenska,
och på vägen ut ställa oss framför tallen vid dammen
och be en rysk man med kamera ta en bild på oss
*
flytta till london efter gymnasiet för att plugga
men mest spendera tiden med att lyssna på poddar
och gå runt i matbutiker, och långsamt
gå ner i vikt och depression under ett år
tills jag ger upp och väljer att
återvända till stockholm, och
när jag väl kommit tillbaka
känna att ett hem inte är ett hem
utan människorna
som bor där