ur Lekarna

PERSONER:

HESTER

JEROME

[Efter en kraftig smäll rusar JEROME till ett skyddsrum under hotellet där han bor. I skyddsrummet träffar han HESTER, som befunnit sig där sedan dörren gick i baklås en okänd tid tillbaka. Osäkra på vad som orsakade smällen – var det en atombomb eller porslin som gick i kras? – är de oense om hur de ska gå vidare. Ska de gå upp nu när dörren inte längre är låst eller ska de stanna i skydd för det potentiellt farliga som pågår däruppe? Bland daterade survival-kits och smuts från vem-vet-när tvingas JEROME och HESTER möta sig själva och varandra när de måste ta sitt livs viktigaste beslut: om de ska öppna dörren eller inte. Beslutsstruktur? Den som vinner två av tre lekar får bestämma – men de har svårt att komma ihåg vilka lekar de kan och beslutstagandet drar ut på tiden.]

I ett skyddsrum, under ett blänkande hotell. Flera våningar under det skinande och rena. Väggarna vibrerar ännu efter smällen. Dammet lossnar från sprickorna i taket.

Vi är under jord.

/…/

HESTER

Jag har verkligen arbetat mycket på sistone. Målmedvetet och fokuserat. Med goda möjligheter till befordran, för att citera chefen. Mycket goda möjligheter, för att vara ordagrant precis. Då gäller det att inte slarva bort nån tid, utan grabba tag om livet med bägge händer och ta kontrollen. Nä. Jag leker inte. Men jag gör listor. Det blir lite som en lek, när jag tänker efter.

Dagens lista börjar redan kvällen innan. Jag skriver ner allt jag behöver få gjort. To-do. Varje to-do får en liten ruta intill. I tre minuter visualiserar jag mitt mål klart och tydligt. För att veta redan innan hur framgången smakar.

På morgonen gäller det att inte snooza. Ska dagens första beslut vara att inte gå upp? Vilken urusel start. Som att snubbla i början av ett maraton. Nej, dagens första beslut ska vara att gå upp direkt och in i duschen, iskallt vatten, det gäller att visa kroppen vem det är som bestämmer. En snabb genomgång av dagens lista. Sedan är det bara att börja beta av. Och när – nä, jag menar om – om det känns motigt tänker jag: ”Hester, det gäller att ta trapporna och inte vänta på nån hiss.” Som biet i cornflakesreklamen brukar säga: ”Success is never owned, it’s only rented, and the rent is due every day.”

När jag är klar med to-do:n kryssar jag i den lilla rutan intill. Jag stryker inte över den och jag suddar inte ut den. Inte heller kastar jag listan, som vissa gör. Istället skriver jag dem i ett särskilt block och sätter datumet ovanför. Man vill ju se vad man har fått gjort.

På kvällen, innan jag ska skriva upp morgondagens to-do, går jag igenom dagens lista. Ibland händer det då att jag kommer på att jag gjort något som inte står med. Då skriver jag dit det, gör en ruta, och kryssar för. Det är… Ja, det är kanske lite konstigt, nu när jag tänker efter. Men jag vill liksom ha det där. Mina avbockade to-do. Som ett bevis.

/…/

JEROME

Vad skriver du på?

HESTER

Inget särskilt.

JEROME

Inte ska vi ha några hemligheter för varandra. Nu när det är force majeure.

HESTER säger ingenting.

JEROME

Jag har en kit-kat i portföljen.

HESTER

En kit-kat?

JEROME

Du får en bit om du säger vad du gör.

HESTER tvekar.

HESTER

Jag planerar lite.

JEROME

För vadå?

HESTER

För morgondagen.

JEROME

Får se.

HESTER

Nä.

JEROME snappar åt sig blocket.

JEROME

”Utarbeta åtgärdsplan för omförhandling”

”Revidera livsplan”

”Läsa tidningen”

”Läsa klart ‘Success is never owned, it’s only rented’”

”Sortera konserver”

”Komma på en lek.”

”Byta motto”

Han bläddrar bakåt.

JEROME

Många listor.

HESTER

Ja.

JEROME

Vad ska det va bra för?

HESTER

Det håller styr på saker och ting.

< /div>

JEROME

Ja, det är klart, när man saknar assistenter. (slänger blocket åt sidan) Var glad för det, förresten. De säger: ”Jerome, gå hit. Jerome, gå dit. Le här, skriv under där. Och nu ska du prata i en talkshow.” Vad är det ens? Det låter som en allvarlig sorts halssjukdom.

HESTER

Ta hand om strukturen, så tar strukturen hand om dig.

JEROME

Icke! Strukturen tar inte hand om nån.

JEROME tömmer ut ett pussel, börjar vända på bitarna.

JEROME (pusslar)

Jag kan se det i deras ögon, när de öppnar limousinens dörr, när de ler och sträcker fram sina lömska laxsnittar. ”Gå inte på den där lätta, Jerome”, måste jag påminna mig själv gång på gång. ”Ser du inte hur lömskt det glimmar i deras ögon? De vill inget hellre än att det ska gå illa för dig. Helst skulle de vilja krossa dig på direkten, som en kackerlacka under skon.” Så jag hoppar ut så snabbt jag kan från limousinen, innan nån hinner drämma igen dörren i ansiktet på mig. Och visst tar man den där snitten, men man gömmer den i fickan och spolar ner den i toaletten sen. Strukturen tar inte hand om någon, den väntar på att förgöra en vid första bästa tillfälle.

HESTER

Det blir inte alltid sämre, sa de också. En dag vänder det.

JEROME

Också när det blir bättre blir det sämre. Tro mig. Det är så ensamt på toppen.

JEROME hittar en delikatess i fickan. För den till näsan, luktar, blundar. Tvekar, lägger ner den i fickan igen. Det mullrar dovt utanför. HESTER och JEROME tittar mot dörren. Mullrandet avtar.

HESTER

Jag skulle vilja ha den där kit-katen nu.

JEROME

Kit-kat?

HESTER

Ja.

JEROME

Har vi pratat om nån kit-kat?

HESTER

Jag minns tydligt en överenskommelse om en kit-kat.

Tystnad.

HESTER

I utbyte mot konfidentiell information.

JEROME

Har du nåt som styrker det?

JEROME pusslar vidare. HESTER går mot dörren.

JEROME

Just det, nu minns jag.

JEROME tar motvilligt upp kit-katen. Tar av pappret. Bryter av en bit. Ändrar sig i sista stund. Räcker över pappret.

JEROME

Varsågod.

HESTER

Vad är det här?

JEROME

Som jag minns det var överenskommelsen “en bit kit-kat”, utan närmare specifikation.

HESTER

Jaha, det var det finstilta.

HESTER står med pappret i handen. JEROME blir lite obekväm. Chokladen börjar smälta. Det blir kletigt i hans hand.

HESTER

Ska du inte äta den?

JEROME

Den som spar den har.

Chokladen kletar. JEROME tvekar. Sedan, som i förtroende.

JEROME

Jag fick den på ett flygplan.

HESTER

Jaha?

JEROME (plågad)

Ett främmande flygplan. Från en främmande flygvärdinna. Med ett mycket ansträngt leende, som var svårt att uppleva som genuint.

HESTER

Jag kan ta den.

Sträcker sig efter chokladen.

JEROME

Nä.

JEROME tittar på HESTER. Tvekar.

JEROME

Fast det är klart, en liten bit kan du ju få.

Ger en bit. HESTER äter, innerligt.

HESTER (mumlar)

Choklad.

JEROME

Det första förutom bruna bönor på ett tag?

HESTER blänger på JEROME. JEROME uppmärksam, väntar.

JEROME

Hur känner du dig?

HESTER

Bra.

JEROME

Du känner dig inte febrig?

HESTER

Nej.

JEROME sätter chokladen mot munnen.

HESTER

Möjligen en aning förgiftad.

JEROME tvekar.

HESTER

Ska du inte äta den?

Beat

HESTER

Gristryne, gristryne.

Beat

JEROME

Va?

HESTER

Va?

JEROME

Jag tyckte du sa nåt?

HESTER

Ja, ska du inte äta den?

JEROME

Den som spar den har.

JEROME försöker hantera chokladen. Det blir kladdigare och kladdigare.

JEROME

Ska du ha det där pappret till nåt?

HESTER

Det här?

HESTER håller upp kit-kat-pappret.

JEROME

Ja.

HESTER

Nä.

JEROME

Jag skulle inte kunna få låna det då?

HESTER

Nä.

JEROME

Snälla. Det här är italiensk design.

HESTER

Du kan få hyra det om du vill.

JEROME

Hyra!

HESTER

The kit-kat paper is never owned, it’s only rented. And the rent is due every day.

JEROME

Vad tar du för hyra då?

HESTER

En fjärdedels kit-kat. Om dagen.

JEROME (muttrar, rycker åt sig pappret)

Visst.

/…/

Den här berättelsen börjar med en smäll. Människorna är borta, men spåren dröjer kvar. Inom ett par timmar slocknar stora delar av klotet. Jorden pulserar inte längre som en brännmanet i rymden.

I snabbköpen ruttnar maten. Maskar kryper i köttet i delikatessdisken, på grönsaksavdelningen sjunker paprikorna ihop. Ur de ruttnade frukterna skjuter plantor så småningom. En svärm flugor rörs upp när ett cornflakespaket går i golvet.

Ur sprickorna på en parkeringsplats tränger grönskan. I varje bristning fastnar frön. Snart täcks asfalten av ett lager mossa, som med tiden blir ett tunt lager jord, fattigt på näring. Glas börjar regna från skyskraporna när rutorna spricker. Genom byggnaderna drar vinden. Med sig tar den papper och skräp. Protokoll och journaler som inte längre berör något viktigt virvlar ut i världen.

I en gammal stekpanna i ett hyreshus kryper kackerlackor, de dricker regnvatten som samlats där. Kackerlackor klarar inte kyla och städerna har kallnat nu. Men kackerlackorna såg dinosaurierna komma och gå, de behöver inte oss. De kommer fylla tomrummet efter människan. Människan som, om man komprimerar jordens tid till tjugofyra timmar, har funnits i ungefär en halv minut.

I arkiv, som byggdes för att hålla, bubblar cellulosafilmerna sönder. Mänsklighetens stora ögonblick och hemmafilmer förstörs av fukt och värme. I biblioteken har böckerna möglat sedan länge. En planta hämtar näring ur ett exemplar av Guinness rekordbok från 1986.

Radiovågor blir efter nåt ljusår bara oväsen. Människans historia kommer inte nå ens den närmsta stjärnan. Hon läggs som en fotnot till jordens historia. Läggs som en art till de 8,7 miljarder arter – de som redan försvunnit under jordens fyra och en halv miljarder år. Vi lever redan i glömskan.

/…/

12.

JEROME spritar händerna. HESTER samlar ihop en hög decenniegammalt damm.

JEROME

Tänk om vi verkligen är de två enda överlevande. Och de hittar oss. De från rymden. Eller framtiden.

HESTER

Ja?

HESTER masserar diskret in dammet i JEROMES kudde och sprider det under hans filt.

JEROME

Tänk. Att vi två skulle få representera mänskligheten. Det är lite kittlande ändå. Som Laika. Hon var en gathund, visste du det? Sedan skickades hon upp i rymden. Och nu måste hon ju vara världens kändaste hund. Ja, fram till nu då.

Funderar.

JEROME

Du kanske skulle skriva ner något om henne i blocket.

HESTER

Om Laika?

JEROME

Så att hon inte glöms bort.

JEROME försvinner in i hygienbåset.

JEROME (ropar)

Överlag borde vi sammanfatta lite.

HESTER tar en bit av pusslet JEROME håller på med, väger den i handen. Knyter näven om den, låter den försvinna.

JEROME (ropar från hygienbåset)

Vi har ju ändå ett visst ansvar. För Platon. Och Edison. Och pyramiderna och elektricitet. Och för målningarna i de gamla kyrkotaken i Florens. Vad de nu heter. Det vore ju tråkigt om de glömdes bort. Och boktryckarkonsten. Den första flygningen över Atlanten och – OUUUIIIIIII!

JEROME far ut.

JEROME

Maria!

HESTER

Vad är det?

JEROME

Det är en kackerlacka här inne!

HESTER

Var?

JEROME

Vid zinken!

HESTER försvinner in i hygienbåset, kommer ut med kackerlackan i en tom konservburk.

JEROME

Den satt och sög på min tandborste. Maria!

HESTER

Maria? Är du religiös?

JEROME

Religiös? Jaha, nej. Maria var min massör. Hon brukade komma när jag ropade. Det kommer reflexmässigt. (nickar mot kackerlackan) Hur gör vi med den där?

JEROME

Jag klarar inte av att titta på den. Titta på den! Så äcklig med alla sina ben och antenner. Vi stampar ner den i mattan tycker jag.

HESTER

Nä.

JEROME

Den där typen av livsform är ohygienisk.

HESTER

Dödar du den drar jag bort tejpen.

HESTER blänger på tejpen JEROME har täckt alla dörrspringor med för att hindra eventuellt radioaktivt damm att tränga in. JEROME blänger på HESTER.

JEROME

Då får du hålla den i ditt hörn.

HESTER

På tal om det. Jag har tänkt.

JEROME

Vadå?

HESTER

Jag har tänkt på hur lag och ordning upprätthålls här nere.

JEROME

Jaha?

HESTER

Framförallt har jag tänkt på att vi har ett ohållbart sätt att förhålla oss till våra resurser.

JEROME

Nu hänger jag inte med.

HESTER

Vid upprepade tillfällen har du hämtat resurser ur för mig dolda källor. Kit-katen, till exempel.

JEROME

Den var ju min.

HESTER

Det hör inte hit. Det är otydligt vad vi har för överenskommelse om resurserna.

JEROME

Det tycker inte jag. Mitt är mitt och ditt är ditt, det är enkelt.

HESTER

I så fall måste jag be dig att lämna tillbaka filten. Och inte använda mer av jodtabletterna. För att inte tala om att det inte blir några mer vita bönor i tomatsås.

JEROME

Vad pratar du om?

HESTER

Jag kanske glömde nämna det förut, men i och med att det numera är force majeure upprättade jag strax innan du kom hit ett nytt land. Som börjar här (går till ena sidan av rummet) och slutar här (går till andra sidan av rummet). Här är huvudstaden(pekar på sin sängplats). Här är överhuvudet (pekar på sig själv). Och du – man skulle kunna säga att du för tillfället saknar medborgarskap. Här i Hestland. Ja. Men här i Hestland får alla som saknar medborgarskap – alltså du och den (pekar på kackerlackan) – stanna. Så länge ni följer landets regler.

JEROME

Du förklarar dig härmed till president. Förstår jag dig rätt då?

HESTER

I grova drag har du förstått kärnan.

JEROME (muttrar)

Visst.

JEROME gör en ansats till att lägga sig.

HESTER

Vad gör du?

JEROME

Går och lägger mig.

HESTER

Det går inte. Först måste vi omsätta paragraf ett i praktiken.

JEROME

Paragraf ett?

HESTER

Paragraf ett. Den lyder: alla måste dela med sig av sina resurser. Vad har du i väskan?

JEROME

Är det här nån sorts visitation?

HESTER

Ja.

JEROME

Inte kommer jag att rösta på dig i nästa val i alla fall.

HESTER sneglar mot dörren. JEROME sneglar mot dörren. Knäpper upp väskan. HESTER börjar packa upp det som finns däri. Ett överflöd av saker. Bland annat en kopia av “Success is never owned, it’s only rented”. HESTER tittar på den, tittar på JEROME. Därefter: får syn på ännu en kit-kat. Slänger boken åt sidan.

HESTER

En till!

JEROME

Det var byte i Frankfurt.

HESTER

Det här går inte för sig.

JEROME

Nähä.

HESTER

Nu får vi styra upp det här.

HESTER tittar på resurserna. De börjar dela upp dem mellan sig. Muttrande köpslår de, ”om du får den, tar jag den” och så vidare. Det klingar ut. De sitter med sakerna runt om sig som en mur. HESTER lägger handen på pannan.

HESTER

Jag vet inte. Jag tror jag har lite feber. Det rosslar, och det är inte glödlampan, det kommer från mig. Från inuti mig, mina blodådror. Som om blodet ångat bort.

JEROME

Så är det här i Hestland.

HESTER

Va?

JEROME

I Hestland, att blodet ångar bort.a

Erika Lindahl