Mamma har köpt nya kläder och vi ska fira.
– Ser jag tjock ut, frågar mamma.
Men det räknas inte.
Idag använder hon läppstiftet.
Och så hörs det på hur hon visslar framför spegeln.
– Oavsett måste vi fira, säger mamma.
Vi börjar med det lyxiga. En pralin.
Och vem som kan njuta av den längst i munnen.
Sen unnar vi oss en till.
Det är som att jag är i mammas ögon.
Vi vet båda hur det kommer vidare.
Det är förutbestämt. Och på sätt och vis fint.
Det är tillåtet och bara att ge efter.
Socker och margarin. Florsocker ur påsen.
Jag behöver en paus.
Vi skrattar åt oss. Tungan direkt i paketet.
Obojpulverfniss tillsammans.
Mamma visar hur man kan ta en sked vaniljsocker och
hur det smälter i munnen om man har kvar skeden.
Smälter gradvis.
Jag säger att jag inte orkar mer,
men leken går ut på att fortsätta.
Leken går ut på att vara kvar i ögonen.
– Kom igen, ta en till, säger mamma.
Dagen därpå.
Från och med nu ska vi skärpa oss.
