1: väderspänningen 1087 / gröten
 
jag upptäcker den
gjutna grunden för vår lustbyggnad
stelnad råggröt med topping
(transcendenta sesamfrön)
justera motivet: sätt den där pumpan på spiselkransen och
vrid vrid stopp
 
jag överanvänder atmosfärens polyfona urstämning
samtidigt är jag inte hård mot mig själv
väderspänningen omkring 1087 var en herdedikt som exploaterade våra lantliga smilgropar
 
åter till atmosfären 
där jag står
reflekterad i en spegelbyggnad
staden är hägnad i gnister
men den rektangulära fågelvingens apologetiska slag syns inte till
 
på tusentalet gick aldrig mässoffret runt och tänkte
se vår utsatthet och belöna det skälvande
svältande
 
där var en storbonde
under en mycket liten måne
som suckade och
tänkte på en kebabrulle med blandad sås
 
 
4: sicksackar till etrusca disciplina / vinet
 
tick-tack är fadern till
om det alls finns något oheligt
jag är en etruskisk pappa på berget bagnoregio
identifierar jordstrata 1: spåren av nio gånger nio halshuggna hästar
dräller ner mig med det sura kryddvinet bredvid munnen för att se skojig ut
jag gurglar
man åberopar den ”logiska elegansens störtrodnad inför ett antytt växande ressentiment”
mr and mrs incredible…
tänker högt: fan vilka kukar i svitjod
men lite visste jag då att just i den stunden
föddes nån sate som blev carl johan de geers urfader
vilken bror han är 
 
iallafall: man pratade om en logisk elegans – grace – i naturen
pekade vid sidan av abborrar som tuggade i sig en trasig capricciosa på vattenytan 
en chimär från arezzo som fordrade
något slags klarsyn 
jag kom till satsen ”fan, låt den vara”
 
på väg till en skola där vi läser etrusca disciplina
går jag i sicksack eftersom jag hedrar
avlösningens logik
när jag går på varannan vit
och svart
 
 
2: en känslokall urkund på latin / brödet som bara ligger där
 
let it out, let it out
jag öppnar upp mig om en känslokall urkund på latin och
brödet svartnar i den rostiga gjutjärnspannan där ett flottblänk kastar upp ljus mot en öppning i taket
”först kom brödet sen kom språket”
sub specie aeternitatis
det blev en bra fest iallafall
men du, säg till om du måste ventilera
okej såhär: enligt en preexistent kolibrilunga fladdrar varat runt mot sin förtunning för att
städa upp där intet läcker igenom
oj, låter sjukt,
vill du ses och prata mer om det?
jag lyssnar
det oförvärrade tillståndets vaka styr en frågas uppskjutning mot gudarna: ritual
ut ur det tecknade stenfältet går den brusande flock av daggkåpor som innefattar miniatyrer
av himlen speglad
 
drar en spottloska i mobilanteckningen och träffar språkets höftben fuck
det haltar
flygplanet öppnar nöddörren och gör korstecknet mot den elektriska atmosfären där
luftar spinner omkring
sen skuffa
bli av med ranglet
breathe in, and, slowly
breathe out
now push! men du
vi behöver inte
prata så högt
 
 
3: en akut nedklottrad bild av the dark ages / kålen man känner igen
 
enligt språket är minnet en hövisk kärlek
kålen
täcker europa över historien och minns medeltiden
man kan alltså säga att kålen uppvaktar våra ”dark ages” när den utstrålar näringsbrist och håravfall
 
men vilken människa är rimligtvis skyldig sin kärlek en akut nedklottrad bild?
svara, paulette, jag tänker på dagen med
nashipäronet på stranden
kontring
vad jag utstrålar när jag tänker?
bränder
kanske courtly love
kedjebeteendet hos en rökare
lägg av
 
ett ultrasvärmiskt gästabud
klappar igång panemones vindkvarn som svingar iväg ett tusental sura gummibjörnar
man ser
hur regnet smälter i stratosfären där
den enkla metabolismen sköter sig i själv i den strålande dagen
och frågan? förändras
enligt språket är metabolismen en påminnelse om förändringen man får lov att godta
alltså en hövisk kärlek yttrad inför den tidsliga betingning man kunde samla ihop till ett begrepp
av allt som smältes ned i en ultrasur magsyra och steg
som lätt luft till tankarna