(1. hur man ska skydda den sjuke med undervisning)
så brutalt att du glömt
ett föregående patologiskt förlopp
har det tagit plats i dig
har det tagit kraft
från dig, har det
tagit sig in
i dina redan svarta lungor eller har det fyllt
dina redan lätt
jästa
blodkärl till bristningsgränsen
har det spridit sig
som en liten sekt, dominerande
hela området till sist och har du varit så
(2. hur man ska fråga den sjuke om några saker)
fåfäng
om din lekamliga hälsa hela livet och din totala
exaltations
uteblivande, tror du
att det överhuvudtaget är relevant
tror du
att det är din natur
som törstar efter något avskyvärt
tror du
att det är ditt
hjärta
som är ett nät
fäst dig
(3. hur man ska ge den sjuke råd)
inte så vid det sinnliga, låt
såret vara
obehindrat eller låt
sekretet stocka sig
dekorera
gärna lakanen
med de där helt verkningslösa rosorna
innan du breder ut dig på dödsbädden
bakteriologin
(4. hur man ska lära honom några gudfruktiga böner)
har inte slagit igenom här men läran
att falla fullständigt
ur tiden är ren
om man gör allt rätt, det här
är en förbön, verkligen den
största mildhet, en
sista
smörjelse
av de där svullna ögonen
(efter detta följer avlösningen)
Parenteserna är hämtade från Jean Gersons De arte moriendi (1408), tryckt i Sverige ”för alla olärda människor till andlig nyttighet och själens eviga salighet” torsdagen den 20 oktober, 1514.