1. Jag förstår att Adam i Leaving the Atocha station blir misstänksam när människor säger att deras konstupplevelser förändrat dom som människor.
2. Jag har a profound experience of art nästan hela tiden. Jag menar inte att allt är konst, jag menar att jag upplever konst konstant.
3. Jag håller med om att den upplevelsen inte förändrar någonting.
4. Jag tror inte vi känner förändring. Stagnation är däremot smärtsamt eftersom det påminner om döden.
5. Det är förstås omöjligt att bli påmind om döden eftersom vi inte upplevt den, jag menar bara att det är omöjligt att glömma att döden finns.
6. Jag stöter på en tidigare patients änka utanför palliativa avdelningen; vi nickar till varandra och ler. Vi minns.
7. Jag tror hon känner igen mig – jag rekommenderade paret att följa läkarens ordination och behandla makens cytostatikainducerade diarrér med stoppande läkemedel, men efter att patienten insisterat på kostråd som behandling föreslog jag små mängder blåbär, omogen banan, vitt bröd, svart te. Det kommer att ha liten eller ingen effekt, men placebo är tacksamt.
8. Mormor får motta beskedet om min morfars bortgång nästan dagligen eftersom hon glömmer bort att han är död och frågar efter honom. Hon undrar var han är. Han var ju här alldeles nyss.
9. Mormor glömmer aldrig bort att hon själv ska dö en dag.
10. Men mormor förstår inte hur vi ska klara oss utan henne.
11. En arbetsterapeutkollega berättar att man hos människor som tror på spöken kan se förändringar i hjärnans frontallob. Som att vidskeplighet är en liten hjärnskada.
12. Jag föreställer mig att min morfar skrev poesi. Hur skulle mormor kunna motstå det? Jag har aldrig kunnat motstå en poet.
13. När jag var yngre brukade min pappa säga att populärvetenskap är vår tids vidskeplighet. När jag för ett tag sedan påminde honom om det kände han inte alls igen det. Jag tror, eller tänker, att han menade att informationssamhället bara är skenbart, precis som industrialismen inte ledde till verklig automatisering. Fast han har aldrig förklarat.
14. Men de som fattar, fattar.
15. Chris Kraus förklarar i I love Dick att Dick älskar helgonen för att de är self-made, hårt arbetande, men han älskar Jesus som man älskar en tjej: För att han är vacker.
16. Dear Dick,
Du behöver inte förklara vem du är. Jag vill verkligen förklara vem jag är. Jag är namne med madame Bovary, det säger allt. Chris har berättat för dig om madame Bovary. Väl? Ja.
Kärlek, Emma.
Du behöver inte förklara vem du är. Jag vill verkligen förklara vem jag är. Jag är namne med madame Bovary, det säger allt. Chris har berättat för dig om madame Bovary. Väl? Ja.
Kärlek, Emma.
17. Jag vill verkligen förklara vem jag är. Jag är namne med madame Bovary, det säger kanske något.
18. Jag är i och för sig namne med Emma Woodhouse också.
19. Handsome, clever and rich.
20. När kronofogden var hos oss bar vi in alla tavlor, och TV:n, till grannen, som fick ett flak öl som tack. Ni skålade genom fönstret i grannens lägenhet, som vätte ut mot vår loftgång. Efter det var pappa arbetslös i något år. Sedan fick han jobb på en bilverkstad, som kundmottagare. Han är bra med kunderna. Trevlig.
21. Mamma insisterar på att ni hade kunnat, och borde ha, köpt en lägenhet innan bostadsmarknaden blev överhettad. Men pappa minns tidigt 90-tal, och människor som sålde sina lägenheter för skulden, men behöll räntan, eller om det var tvärtom.
22. Jag tänker att vår tids vidskeplighet är ekonomi. Den överdrivna innebördens matematik. Att förhållandet mellan siffror och värde är absolut. Att en värdeökning är ett tecken på kvalitet.
23. Jag tänker att tillväxt låter som en synonym för cancer. Genmutationer med utebliven apoptos och accelererad celldelning som följd. En tumör.
24. Det är en tröttsam tanke att svåra sjukdomar ska utrotas genom enskilda, individuella handlingar. I stället hoppas jag på ett perfekt system, en fullständigt automatiserad vård.
25. Det finns ingen kost som botar cancer och jag blir dessutom allt mer övertygad om att tron på förebyggande vård är som att hävda: vi ska behandla din sjukdom genom att förhindra andras insjuknande.
26. Jag tror på spådom, men inte på populärvetenskap. Jag menar inte att spådomar är mer sannolika än gurkmeja som botemedel mot cancer, jag menar bara att de är mindre skadliga.
27. Samtidigt är spådomar den allra grymmaste företeelsen jag kan föreställa mig. Inte ens läkare talar om månader och år, om hur lång tid en patient har kvar att leva. Det är omöjligt att avgöra. En döende beskrivs som icke-kurativ. 0 HLR. Man talar om dålig prognos. Det spökar på de flesta avdelningar.
28. När man kremerar kroppen bränner man också bort tumören, men det betyder inte att man botat någonting.
29. Pappa berättar i bilen på väg till IKEA. Vi ska köpa fika, köpa hyllor till min bror.
30. Han säger att det i stort sett är en kronisk sjukdom.
31. Att han kommer hinna dö innan det dödar honom.