jag vill sy en skruvad skrud
att ge till gud
jag vill spy en kuvad hud
att ge till gud
jag vill alltså spy ut den
kuvade huden
och en spindel är alltid sommarstor
den är lika stor som en sommar
jag har gett dig blod
ge mig inte mod
ge mig annat blod
jag ger alltid upp
kära döda förkläde
kallar pasternak en
sovande kvinnas
ögonlock, sedan
något futtigt och
fatalt om en puls
som kanske finns
och gör dikten till
en lögn och gör
dikten till en dikt
till en parasitär ära
som jag stjäl och
chihuahuan slickar mina anklar rena
med tungspets som tårar
jag vill nog ha ditt medlidande
fast villkorslöst
jag lider tyvärr
men jag lider också av retrospektiv cancer
och jag kvider
som en syl av meningslöst hat
i vädret
jag älskar när människor
gräver ner människor
de älskar i sanden
omhuldad av skuld
okynnig och apatisk
minns du när jag var okynnig
och apatisk
minns du när jag var en liten solstråle
när visningen var över
grät han över sig själv
en spindel som noterar
att den finns i en spegel
plundringsljuset i plundringshuset
plundrar mig
en spindel som roterar
minns du när jag var
okunnig som en solstråle
i solen
när jag ser en sol på tv så får jag panik för jag vill leva
om jag fick ge blod
så skulle jag vilja ge
ganska mycket blod
smek alla namn som har en puls
jag vill nog ha dig
lidande
jag är så stolt över min nya bok
stolt så jag vill döda mig själv
solen går ner just nu
jag ger upp med näbbar och klor
och jag hyllar mig själv
jag är så stolt över min nya kropp
jag är så himla störd
en uppskuren gul paprika
blottar en fruktansvärd struktur
vår tillfälligt livrädda hund
vill bo där eller i en
annan sorts väska
jag träffade en kille född 1995
och han kunde inte sluta prata
om hur dödligt rabies är
parfymerad, påmålad, kokett
året är 1995 och såret är fresh
så ska min prosa kännas
som passionerade babies
ska brännas
sluta bära bokbranschen
dina axlar är liksom ett eldprov
solen går ner väldigt fattigt
som ett offer som är fattigt
jag vårdar min vissna fernissa
jag kan jonglera med tre bollar
jag skulle aldrig borsta tänderna
på ett djur
jag skulle aldrig borsta tänderna
på ett djur
under kniven
det ordnar sig nog
det löser sig alltid
under kniven
jag gör så att blommorna vissnar
blommorna är läppar
varför kyssa tänder?
en splittrad show som viskar
om tragiken
varför så krystat kyssa
små tänder i din ficka
det finns mycket rutin
i ondskans blomster
alla börjar spela
med amputerade armar
alla vill virka
en snara av
tre tarmar
spela som i ljuga och hålla på
det kommer bli rosor och
din bild i en ram
männen kommer gråta tårar
och kvinnorna kommer viska
ditt namn
stramare: en kram
individen är helt hjälplös
ett stycke patetik
ett offer
ett smycke
en bok som heter evighetsblommor
prata med mig om
den parasitära effektiviteten
prata med mig om kärlekens pris
vi är tysta hela tiden
röda som skriken
noll energi
eftertraktad vanära
jag vill skriva över silver
det står upp och ner
tänk om stein aldrig numrerade
någonting
ost och rödtjut och en självvald exil
glöm aldrig att vi
har rena lakan
av glas
energi smittar aldrig
energi har aldrig smittat
det finns inte en inneboende
positivitet i energi
ett dumdristigt apotek
mina leksaker är fjättrade
och nöjda som små lik
lika dig
jag älskar dig
men det räcker inte eftersom
jag är sämst och hatar
mig själv
signerat en dikt av lukas moodysson
skoja
hur stavas det, by the way?
hur stavas ett skämt idag egentligen
älsklingsmotståndare
huggormssäsongen är ingen säsong
den diskvalificerar sig själv
svep in mig i flaggan
det fejkade vansinnets
stelopererade flagga
att hitta ett språk som
gör mitt självhat rättvisa
är väldigt enkelt
dare to create
gå ut ur tåget
och sluta gå
ställ dig där och
titta på
att snitta ett språk
att ruska en motståndare
att ruska en älskling
och jag undrade vad man kunde ruska istället
och jag ruskade mitt hjärta
fortsatte att förstöra någonting rörande
min egen ytliga avgrund
lammkött faller isär i munnen
på grund av offrets charmiga genealogi
en offensiv
och över floden styx färdades det poserande manifestet
det är episkt att ruska om sin bebis
jag är ganska manisk
mannen som misslyckats med
livet fotograferar solen
jag vill inte stifta bekantskap
vilken pondus hon kommer in med
jag vill inte stifta någonting
jag vill kanske stycka någonting
en död pondus skrider
kom hem i ett enda smycke av kött och tänder
på allas läppar, en våldsam
generalisering, en lojal död
läppstift som loj aska eller tvärtom
i mina kuvade händer
finns mina vänner
en syssla som finns
ett patologiskt behov
jag har små sår i bakhuvudet
filmen coco gjorde mig besviken
alldeles för lätt att vara död
på radion undrar
en man som hållit en hjärna i sina
kupade händer varför
vi mår så dåligt när
vi har det så bra
det är min sämsta
frågeställning, eller:
den sämsta jag vet
det är det sämsta jag vet
blommorna växer ut från väggen
vertikalt, och alldeles hemskt
väggen ska rivas
varför mår vi dåligt när vi har det så dåligt
huggormssäsongen är inte en säsong
du bara ligger där
som en levande
fisk
det känns som ett hån
det känns bra
fantomsmärtan är en fingertoppskänsla
på den här gatan ligger min skola
och en stor skål tsatsiki
tungspetsen är gjord av tårar
jag har min mobil som bokmärke
jag ville fånga enkelheten och
hudproblemen i hans ansikte
med en svepande gest
man kan inte få rosor av sin far
man kan flå sin far
på sin höjd, en random höjd som
man äger
radbrytningen krystas fram sen
för sent, ett grönt försättsblad
med två små fläckar
vidriga vatten som gör allt mörkt
smidiga lilla språkdräkt som förstör
allting i sin väg
och gör allt så himla mörkt
alkoholfri cider
internt och externt
morfar har suttit sönder stolen
man kan sitta sönder stolen
solen, garantin gäller tre år
krocka lite med bilen
ska jag unna mig en korv med bröd
ska jag skriva
du borde tatuera mig oftare
att göra något spektakulärt i smyg
du borde spotta mig på läpparna
jag har börjat skriva bokstäver helt fel
det förvridna känns vackert
det förljugna är vackert
vi tar emot gift och manifest
ha det så himla fint
min kille hade också kontanter
så himla fint
är du mitt lilla sattyg som
planerar att dö i smyg
konsten inne på den här toaletten
är helt enkelt underbar
brunt socker, möte på torsdag
jag vattnar ihjäl allt
mormors uppsvällda fötter
ballonger av kött i ballerinaskor
blå båda två, blå som tårar och dårar
ballonger av tänder
hon såg mig på tv men fattade inte det
mamma sa att jag var på tv igår
och då sa mormor ja, det såg jag
men jag fattade inte att det var han
jag kryssar mellan säljare
jag är en själv
det är knivmånad
det är en underlig provokation
det är drömmen om en ytlig
bottenlös smärta
där nåden är en klocka
om nåden är en klocka
och offret är sublimt
så kan vi inte krocka
när världen är sig lik
åh, gud
jag vill döpa den här dikten efter vår nationaldag
jag vill turnera som en fluga i en fläta
den där brutna sången
två äckliga medelålders människor läcker dialog
som håller varandra i händerna, klädda i vitt
man håller alltid varandra i händerna
klädda i snittblommor
jag behöver en blurb från en känd människa och blod
alla lever inte men alla är inte döda
min dator är sönder
jag gråter som en fjäder
av fläder och ensamhet
meningslöshet
söndra och vissna
när jag är död ska manus publiceras
i en sjuk skrud
tillåt mig att berätta om ett helt unikt manus
tre skyltdockor bakom ett skyltfönster
som bara snickesnackar
och språket är en bur som är alldeles för bra
jag fryser
härma inte orissa
imitera dina föräldrar
scenen är skarven mellan arvsynd och död
det här går för snabbt
det här blir för bra, som ett
sattyg blir i smyg
tenderar att bli
så blygt
det är fortfarande mitt i natten
ni ska springa i regnet
ni ska springa i regnet
och jag ska det
jag ska sprängas i regnet
ni ska springa i regnet
ni ska hängas i regnet
ni ska slängas i regnet
dö och slinga håret
det är undermåligt, sättet på vilket
jag beskriver verkligheten
den vackra första akten är kramp
den avgörande andra akten är spasm
men då har alla gått hem
men vi var ensamma från början
jag är väldigt sugen på antibiotika
det låter så gott med ren antibiotika
det låter som ren och skär dynasti
jag vill bli av med alla mina pengar
jag ska aldrig mera göra någonting
som trop, väv in det, som i en fläta
jag vill tvätta pengar och
ge blod och utsättas
för bedrägerier
varför mår vi så apatiskt när vi har det så bra
som såret har det när det andas
sår ska inte andas
sår ska kvävas i sin linda
jag kände en gång en tjej som hette linda
hon är död och begraven nu och jag ljuger
varje lögn är ett litet generöst skämt från min sida
jag bjuder inte på det
du betalar med honung och ögonen
jag gillar bara fönster som kan öppnas “uppåt”
om du fattar vad jag menar
alla andra fönster som man öppnar “vanligt”
kan man kasta sig igenom
ut igenom och ner
det gillar jag väl också
i och för sig
som att kriget skulle vara över rent konceptuellt
som yoko säger
det är så konceptkonst fungerar
kriget är över
eftersom det är en möjlighet
synd att det inte är en konceptuell möjlighet
varje gång hon ljuger så skämtar hon
eller megan boyles magiska tänkande
som en hånfull hand i himlen
det är egentligen patetiskt
det är i sin sakrala ordning
gänget på balkongen, andra
sidan gatan, det är för högt
mobbare röker mycket
att säga
du kommer alltid
ha en plats i mitt
hjärta är bara
ett grepp
ett övergrepp
en överdrift
under kniven
undergiven
under kniven
överdriven
under kniven
övergiven
under kniven
övergiven och otroligt nöjd
en blind leder en blind
en blind vinner, en blind förlorar
en avatar och en robot placerad i allt hö på cirkus
armarna, några demoner i en fontän
en helig rest i pompeji från pompeji
demonerna dricker grön läsk
ingrediensen: egen avföring