jag vill sy en skruvad skrud 
att ge till gud 
jag vill spy en kuvad hud
att ge till gud 
jag vill alltså spy ut den
kuvade huden
och en spindel är alltid sommarstor
den är lika stor som en sommar
 
jag har gett dig blod
ge mig inte mod
ge mig annat blod
jag ger alltid upp
 
kära döda förkläde
kallar pasternak en
sovande kvinnas
ögonlock, sedan
något futtigt och
fatalt om en puls
som kanske finns 
och gör dikten till
en lögn och gör
dikten till en dikt
 
till en parasitär ära
som jag stjäl och 
 
chihuahuan slickar mina anklar rena
med tungspets som tårar 
jag vill nog ha ditt medlidande
fast villkorslöst 
jag lider tyvärr 
 
men jag lider också av retrospektiv cancer
och jag kvider
som en syl av meningslöst hat 
i vädret
 
jag älskar när människor 
gräver ner människor 
de älskar i sanden 
 
omhuldad av skuld
okynnig och apatisk 
minns du när jag var okynnig
och apatisk
minns du när jag var en liten solstråle 
 
när visningen var över
grät han över sig själv
en spindel som noterar
att den finns i en spegel 
plundringsljuset i plundringshuset
plundrar mig
 
en spindel som roterar
minns du när jag var
okunnig som en solstråle
i solen
 
när jag ser en sol på tv så får jag panik för jag vill leva 
 
om jag fick ge blod
så skulle jag vilja ge 
ganska mycket blod
 
smek alla namn som har en puls
jag vill nog ha dig 
lidande 
 
jag är så stolt över min nya bok 
stolt så jag vill döda mig själv 
solen går ner just nu
 
jag ger upp med näbbar och klor
 
och jag hyllar mig själv
jag är så stolt över min nya kropp
jag är så himla störd
 
en uppskuren gul paprika 
blottar en fruktansvärd struktur 
vår tillfälligt livrädda hund 
vill bo där eller i en 
annan sorts väska 
 
jag träffade en kille född 1995
och han kunde inte sluta prata
om hur dödligt rabies är
 
parfymerad, påmålad, kokett
året är 1995 och såret är fresh
så ska min prosa kännas
som passionerade babies 
ska brännas
 
sluta bära bokbranschen
dina axlar är liksom ett eldprov
solen går ner väldigt fattigt
som ett offer som är fattigt 
 
jag vårdar min vissna fernissa
jag kan jonglera med tre bollar
jag skulle aldrig borsta tänderna
på ett djur
 
jag skulle aldrig borsta tänderna
på ett djur 
under kniven
 
det ordnar sig nog
det löser sig alltid
under kniven
 
jag gör så att blommorna vissnar
blommorna är läppar
varför kyssa tänder?
 
en splittrad show som viskar 
om tragiken
varför så krystat kyssa
små tänder i din ficka 
 
det finns mycket rutin 
i ondskans blomster 
alla börjar spela 
med amputerade armar
 
alla vill virka 
en snara av 
tre tarmar 
 
spela som i ljuga och hålla på
det kommer bli rosor och
din bild i en ram
männen kommer gråta tårar
och kvinnorna kommer viska
ditt namn 
stramare: en kram
 
individen är helt hjälplös  
ett stycke patetik
ett offer
ett smycke 
 
en bok som heter evighetsblommor 
prata med mig om 
den parasitära effektiviteten  
prata med mig om kärlekens pris
 
vi är tysta hela tiden
röda som skriken 
noll energi
eftertraktad vanära
 
jag vill skriva över silver 
det står upp och ner
tänk om stein aldrig numrerade 
någonting
 
ost och rödtjut och en självvald exil 
glöm aldrig att vi 
har rena lakan
av glas 
energi smittar aldrig
energi har aldrig smittat
det finns inte en inneboende
positivitet i energi
 
ett dumdristigt apotek 
mina leksaker är fjättrade 
och nöjda som små lik 
lika dig  
jag älskar dig 
men det räcker inte eftersom 
jag är sämst och hatar 
mig själv 
signerat en dikt av lukas moodysson 
skoja
hur stavas det, by the way? 
hur stavas ett skämt idag egentligen
 
älsklingsmotståndare  
huggormssäsongen är ingen säsong 
den diskvalificerar sig själv 
 
svep in mig i flaggan 
det fejkade vansinnets  
stelopererade flagga 
 
att hitta ett språk som 
gör mitt självhat rättvisa 
är väldigt enkelt 
dare to create 
gå ut ur tåget 
och sluta gå 
ställ dig där och  
titta på
 
att snitta ett språk
att ruska en motståndare 
att ruska en älskling
och jag undrade vad man kunde ruska istället
och jag ruskade mitt hjärta
fortsatte att förstöra någonting rörande
min egen ytliga avgrund
 
lammkött faller isär i munnen 
på grund av offrets charmiga genealogi
en offensiv 
 
och över floden styx färdades det poserande manifestet  
 
det är episkt att ruska om sin bebis
jag är ganska manisk 
mannen som misslyckats med 
livet fotograferar solen 
jag vill inte stifta bekantskap 
vilken pondus hon kommer in med 
jag vill inte stifta någonting 
jag vill kanske stycka någonting
en död pondus skrider
 
kom hem i ett enda smycke av kött och tänder
 
på allas läppar, en våldsam 
generalisering, en lojal död 
läppstift som loj aska eller tvärtom
 
i mina kuvade händer 
finns mina vänner 
en syssla som finns 
ett patologiskt behov 
jag har små sår i bakhuvudet 
 
filmen coco gjorde mig besviken
alldeles för lätt att vara död 
 
på radion undrar 
en man som hållit en hjärna i sina 
kupade händer varför 
vi mår så dåligt när 
vi har det så bra 
det är min sämsta 
frågeställning, eller: 
den sämsta jag vet
det är det sämsta jag vet
 
blommorna växer ut från väggen 
vertikalt, och alldeles hemskt 
väggen ska rivas 
 
varför mår vi dåligt när vi har det så dåligt
huggormssäsongen är inte en säsong 
du bara ligger där 
som en levande  
fisk 
 
det känns som ett hån
det känns bra 
fantomsmärtan är en fingertoppskänsla
på den här gatan ligger min skola 
och en stor skål tsatsiki  
 
tungspetsen är gjord av tårar
 
jag har min mobil som bokmärke 
jag ville fånga enkelheten och 
hudproblemen i hans ansikte 
med en svepande gest 
 
man kan inte få rosor av sin far 
man kan flå sin far
på sin höjd, en random höjd som
man äger 
 
radbrytningen krystas fram sen 
för sent, ett grönt försättsblad 
med två små fläckar 
 
vidriga vatten som gör allt mörkt 
smidiga lilla språkdräkt som förstör 
allting i sin väg
och gör allt så himla mörkt
alkoholfri cider 
internt och externt  
morfar har suttit sönder stolen 
man kan sitta sönder stolen 
 
solen, garantin gäller tre år 
krocka lite med bilen 
ska jag unna mig en korv med bröd 
ska jag skriva 
du borde tatuera mig oftare 
 
att göra något spektakulärt i smyg 
du borde spotta mig på läpparna 
jag har börjat skriva bokstäver helt fel 
 
det förvridna känns vackert 
det förljugna är vackert 
vi tar emot gift och manifest 
ha det så himla fint 
 
min kille hade också kontanter 
så himla fint
är du mitt lilla sattyg som  
planerar att dö i smyg 
 
konsten inne på den här toaletten 
är helt enkelt underbar 
brunt socker, möte på torsdag 
jag vattnar ihjäl allt 
 
mormors uppsvällda fötter 
ballonger av kött i ballerinaskor 
blå båda två, blå som tårar och dårar
 
ballonger av tänder
hon såg mig på tv men fattade inte det
mamma sa att jag var på tv igår
och då sa mormor ja, det såg jag
men jag fattade inte att det var han
 
jag kryssar mellan säljare 
jag är en själv 
det är knivmånad 
det är en underlig provokation 
 
det är drömmen om en ytlig 
bottenlös smärta 
där nåden är en klocka 
om nåden är en klocka
och offret är sublimt
så kan vi inte krocka
när världen är sig lik
 
åh, gud 
jag vill döpa den här dikten efter vår nationaldag
jag vill turnera som en fluga i en fläta
den där brutna sången
 
två äckliga medelålders människor läcker dialog 
som håller varandra i händerna, klädda i vitt 
man håller alltid varandra i händerna 
klädda i snittblommor 
 
jag behöver en blurb från en känd människa och blod 
alla lever inte men alla är inte döda 
min dator är sönder 
 
jag gråter som en fjäder 
av fläder och ensamhet 
meningslöshet 
söndra och vissna 
 
när jag är död ska manus publiceras 
i en sjuk skrud 
tillåt mig att berätta om ett helt unikt manus
tre skyltdockor bakom ett skyltfönster 
som bara snickesnackar 
och språket är en bur som är alldeles för bra 
 
jag fryser 
härma inte orissa
imitera dina föräldrar
scenen är skarven mellan arvsynd och död
det här går för snabbt 
det här blir för bra, som ett 
sattyg blir i smyg 
tenderar att bli 
så blygt 
 
det är fortfarande mitt i natten 
ni ska springa i regnet 
ni ska springa i regnet 
och jag ska det 
jag ska sprängas i regnet 
ni ska springa i regnet
ni ska hängas i regnet
ni ska slängas i regnet
dö och slinga håret
 
det är undermåligt, sättet på vilket 
jag beskriver verkligheten 
den vackra första akten är kramp 
den avgörande andra akten är spasm 
men då har alla gått hem 
men vi var ensamma från början 
jag är väldigt sugen på antibiotika 
det låter så gott med ren antibiotika 
det låter som ren och skär dynasti
 
jag vill bli av med alla mina pengar
jag ska aldrig mera göra någonting 
som trop, väv in det, som i en fläta 
jag vill tvätta pengar och
ge blod och utsättas
för bedrägerier 
 
varför mår vi så apatiskt när vi har det så bra
som såret har det när det andas
sår ska inte andas
sår ska kvävas i sin linda
 
jag kände en gång en tjej som hette linda
hon är död och begraven nu och jag ljuger
varje lögn är ett litet generöst skämt från min sida
jag bjuder inte på det
 
du betalar med honung och ögonen
jag gillar bara fönster som kan öppnas “uppåt” 
om du fattar vad jag menar
alla andra fönster som man öppnar “vanligt” 
kan man kasta sig igenom
ut igenom och ner 
det gillar jag väl också
i och för sig
 
som att kriget skulle vara över rent konceptuellt
som yoko säger
det är så konceptkonst fungerar
kriget är över
eftersom det är en möjlighet
 
synd att det inte är en konceptuell möjlighet
varje gång hon ljuger så skämtar hon
eller megan boyles magiska tänkande 
som en hånfull hand i himlen
det är egentligen patetiskt 
det är i sin sakrala ordning 
 
gänget på balkongen, andra 
sidan gatan, det är för högt 
mobbare röker mycket
att säga  
du kommer alltid  
ha en plats i mitt 
hjärta är bara  
ett grepp 
ett övergrepp 
en överdrift
under kniven
undergiven
under kniven
överdriven
under kniven
övergiven
under kniven
övergiven och otroligt nöjd
 
en blind leder en blind
en blind vinner, en blind förlorar
en avatar och en robot placerad i allt hö på cirkus
armarna, några demoner i en fontän
en helig rest i pompeji från pompeji
demonerna dricker grön läsk
ingrediensen: egen avföring