Jag träffade en kvinna, som fastnat i sin sorg. Hennes make hade gått bort. Hon hade inte bytt hans örngott på tre år. I hallen hade hon ett glasskåp med hans grejer. Hans plånbok, hans nyckel. Kalsonger som inte hade tvättats.

Och jag ville säga: javisst, spara det viktigaste. Men inte på ett sätt som förnekar det liv som trots allt finns kvar.

Nr 11026. Ett örngott

This is the content-page