När jag träffade min svärmor första gången – eller min blivande svärmor var det ju då – det här var i början på sjuttiotalet – så var hon klädd i mörkt, mörkt lila. Eller plommonfärgat. Hennes bror hade gått bort. I ett antal veckor hade hon varit svartklädd. Nu minns jag inte exakt hur många veckor det var. Men sedan, för att gå över från det allra svartaste till nästa steg, så var det mörkt plommonfärgat. Det var det hon hade på sig när vi träffades för första gången. Sorgen över sin bror.

Nr 11073. Sorgeklädsel

This is the content-page