Jag hade tvättid. I tvättstugan mötte jag en granne. Gjorde som vanligt. ”Hej, hej”. Och hon: ”Hej”. Men man märkte på henne att hon inte var okej. Vanligtvis brukar man kanske inte säga något då, man låter andra sköta sitt. Vi var ju inte vänner eller så. Men det var något som gjorde att jag kände att jag borde fråga. Intuition kanske.

”Men oj, hur är det med dig?” sa jag.

Då brast hon. Tårarna strömmade ner för hennes kinder. Så jag gick fram och slog armarna om henne. Stod bredvid torktumlaren, medan hon grät. Jag vet inte vad som hänt. Vi stod så tills hon gråtit klart. Då lade hon handen vid mitt hår.

”Vilket fint hår, har du färgat det?”

Och det var korrekt, jag hade färgat det bara ett par dagar tidigare. Det berättade jag för henne och hon ställde ett par frågor om själva färgningsprocessen. Sedan gick hon och jag lade in min tvätt i maskinen.

Nr 11108. Tvättstugan

This is the content-page