Om jag hade ett barn som blivit, farmor,
förbannat, farmor, om jag haft ett barn,
och om det över barnet vilade
en sån förbannelse, då hade jag
nog inte, farmor, gjort, med all respekt,
så som du gjorde, farmor, om det var
en sån förbannelse som, farmor, sa
att barnet skulle gifta sig med mig,
med dig, min mamma, farmor, pappas mor,
och döda, farmor, sin, min pappas, far.
Jag tror att om det barnet växte, farmor,
upp med sin mamma och sin pappa var
det mycket mindre risk att barnet sa:
du som jag vet har fött mig tycker jag
blir lämplig, farmor, som min maka. Jag
vet inte om du, farmor, känner till
det fenomen som gör att om man först
i vuxen ålder träffar, farmor, nån
som man är nära släkt med, farmor, är
det mera, inte mindre, sannolikt
att, farmor, båda känner attraktion,
att man hör samman, att man kommer hem,
när man väl träffas, farmor. Om man vet
vem som är ens förälder däremot
och känner hen sen barnsben, farmor, då
är det nog mycket mindre sannolikt
att blicken så förbyts över en natt
att blodsband tolkas om som giftastycke.
Sen tänker jag väl, farmor – säg emot
om du tror att det inte är så här –
att många hellre dödar främlingar
på grund av road rage i en korsning än
sin pappa, eller vad tror du om det?
Dessutom, farmor, tror jag kanske att
det kan va en poäng att veta om
vad man ska akta sig för här i livet,
om man ska, farmor, kunna akta sig.
För jag tror ändå, farmor, att om han,
din son, min pappa, styvfarfar, din man,
om han fått veta, farmor, vem han var,
vem du var, och så vidare, ja, då
så hade risken inte varit stor,
nej, mycket mindre, farmor, att det hänt
som nu har hänt och – inte blev så bra.
Vi har väl alla mommy issues, farmor,
det vet väl jag om någon, farmor, men
jag kan ju ändå inte tro att han
med vett och vilja skulle ställa till,
trots sinnet för dramatisk ironi,
en fatalistisk läggning om du vill,
med, farmor, den totala tragedi
som skedde, farmor, när du födde mig.