det här kanske kommer som en chock för vissa av er
men oidipus sticker aldrig ut sina ögon
han sticker in dem
och jag tycker bara inte vi kan fortsätta som vanligt
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
så nu har det blivit såhär att det finns ingen mystik
jag ska utraderas
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jepp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rättvisa kallas det. Det är det enda rättvisa och när jag säger rättvisa menar jag lag och när jag säger lag menar jag lagen den riktiga lagen, lagen före lagen, lagen som är den enda lagen som inte dikteras av annat än lagen, lagen som vi måste underkasta oss från våra pre-natala pre-positioner, mot-födelser, katastrof-rörelser. En idiot kan förstå det här (men bara en riktig idiot har vett nog att underkasta sig och bli fri…) Och jag? är varken riktig eller idiot, jag är inte ens här. Hur ska jag vara fri. Jag har aldrig ens varit här.
 
 
Jag har skrivit en dikt på temat.
 
 
 
här är lilla jag och jag hoppar rakt
in i spegeln med huvudet före
men det var inte en spegel det var en vägg
men det var inte en vägg det var mer som en väg
men det var inte en väg det var minst två
det var tre vägar och jag var ett ägg
det var två ägg och dom gick på en vägg
men dom var inte ägg dom var väl ett gäng
som gick på en äng
ett barn på ett barn
jag såg inte mycket
det var bara kärlek
som aldrig tog slut
men sen tog den slut och det var avgrunden
men det var inte avgrunden det var bara en fot
som gick med sin fot
och lite mer med sin fot
men det var ingen fot det var bara ett skämt
men det var inget skämt
det var inte kul
en person dog
minst en person dog
det tog inte slut
det kom massa får
massor av får
jag och ett får
en bebis på marken någonstans
jag och ett sår
sår på fötterna
två slags poliser
eller två tjallare
beroende på vem man frågar och vad som har hänt
jag säger att minst tre barn har med det här att göra
jag försöker inte ljuga
det var väl tre män
det var väl minst en man som var två män samtidigt
och minst en man som dog helt mystiskt
jag var inte ensam
det var kanske jag
det fanns massa barn
totalt åtta eller fler
som var barn och dom var syskon
och dom var mina barn
och dom var mina syskon
och minst ett av dom slarvades bort på vägen
ingen vet hur jag gjorde det
usch det är så hemskt
eller är det så hemskt
det var ju bara tårar
men det var inte bara tårar det var tre dårar
det var tre dårar som gick på en väg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                           
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
det var så hemskt dom tvingade mig                             
 
 
 
 
 
Det är bara att gå. Gå sitt liv, gå gå gå, längre, längre och längre bort. Jag är så långt borta att om vänner skulle se mig skulle dom se ett månfolk. Och om någon skulle nå mig är det ett månfolk den når. Och då skulle månfolket redan vara på väg bort, molnfolket. Jag har redan döpt om mig till molnfolk och döpt om mig igen till sorgsna barn liggande i gnistrande socker, det är namnet som gäller nu. Nej jag har inte kommit på det namnet själv. Jag förstår inte frågan. Nej, jag är inte rädd för att punktera en lunga inte ens om jag hade en. Jag förstår inte hur det här blev mitt ansvar? Vad sägs om att bara döda gud en gång för alla? Varför inte bara äta allt med sax och dansa iväg? Jag hoppas någon sörjer min själ under tiden. Jag skojar. Jag tar det här på allvar. Jag håller på att utraderas, kolla på vilken bild som helst, jag är mig inte lik, jag är ett LIK, det är överdrivna gester, hemliga koder på alla väggar men inga koder leder till mig, inga vägar leder till mig, ingenting kommer leda mig hem, mitt liv som ostbåge är äntligen över, från och med nu är jag bara orm, bla bli bla, usch det är så hemskt. Och det kanske det var hela tiden. Jag kanske redan föddes som dåre, och om jag föddes som dåre är det kanske för att jag var en dåre, och om jag var en dåre då kanske jag är en dåre nu, men om jag inte föddes, vad gjorde jag då? Inte föddes. I så fall är jag inte här och kan försvara mig. Jag har inga barn! Jag tror inte jag har något blod. Jag är väldigt blek, kanske till och med ful, och jag fulnar mer för varje bokstav som går, bokstav, bokstav, bokstav, bokstav, fulnar… Det är en smaksak. Men jag tror mitt blod är giftigt. Jag kanske är en fladdermus som blivit biten av en hund. Det skulle förklara ett och annat, till exempel min rabies. Och rabies är 100% dödligt. Det är inte mer än rättvist. En ljus fladdermus. Jag håller på att dö. Snälla äcklas inte, beskriv mig såhär:
 
 
snygg, död
 
Motorväg hand
 
Motorväg kropp
 
motorväg dödsruna permanent hål……….
 
 
 
 
 
 
 
 
vem där xD
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jag tror verkligen dom försökte lura mig till att göra ett självporträtt och sen skriva mitt namn på självporträttet, så jag gjorde det men jag var smartare, jag bytte ut några bokstäver och dom märkte inget… där ägde jag dom verkligen