första
det handlade om att valla bortåt, in och sedan även ut en herde kände igen sina egna B såg andra och förstod att den mänskliga ensamheten sällan var bestående han såg ett mörkt huvud längre fram, en kropp som föste fåren det var något annat att faktiskt närma sig den långa kroppen, dom smala axlarna det handlade om att mötas du tar mina betesmarker. vi kan väl samsas H ville gå själv men B hade aldrig kunnat låta bli vackra saker, nu var inget undantag en tystnad och den var tjurig och/eller omöjlig att upprätthålla (det berodde helt på perspektiv) H hade en grym rynka över näsan, ögonbryn som krympte mot varandra varje gång han såg på B, en snörp i munnen som hölls hård och B och B, han han sa vad heter du? skit i det du. du ser väldigt bra ut. vad sa du? ja men du gör ju det bergsväggarna reste sig höga och B föreställde sig att dom föll inåt han hade en önskan om att fullständigt raseras var kommer du ifrån vart ska du har du syskon är ni nära svettas du i den där vad heter dina morföräldrar får du också ont i fötterna det handlade om bröd och kött och att kunna dela på det, B satte sig vid Hs brasa och räckte vi kan vara grannar sa han, nära grannar bara och elden trängde sig ut ur sin stad det var en lapande uppåtrörelse, dom följde den det fanns sånt som kunde reflekteras i ögon, det gällde att lära sig snegla/vika undan en herde kom aldrig riktigt fram, en herde hade alltid nya ställen han behövde gå till hela sommaren som en faktisk väg du har väldigt många. det är inte mina. okej. det är Kung Laïos. okej. så försök inte med något. okej B såg på H och tyckte om att han kunde göra det bara titta på allt det där vackra utan hejd dagarna i ända vad? nej inget H visslade melodier för fåren men bara när han trodde att B var för långt bort för att höra H kallade tackorna för fina tjejen och gumman, mumlade in ord mot deras tjocknande kroppar B låste fast sin över- och underkäke och skrek inte en horst var en plats som särskiljde sig från andra när man väl kommit upp på den låren darrade, stenhårda H plockade ner omoget gröna oliver från ett träd och åt B bredvid, B tittade på tänderna som gnagde av det stumt beska fruktköttet, på tungan som rullade kärnan i munnen deras armar var klibbig hud som gneds det flimrade i könet varje gång H var inte naturlig i sina rörelser, han stötte sig fram en hackig gest åt gången ryckte fram flatan som han höll kupad kring frukten, vill jag menar eller alltså luft, lung, cont. ta om du vill ha B svalde med hull och hår men inte frukten, han kände hur ansiktet sprack upp och vidgades, tack dagar och dagar och gräs och hungriga munnar och H klappade fårens smala nosar, deras kluvna överläppar darrade av vällust B såg upp mot molnen och önskade att himlen skulle sänka sig över dom det fanns så många avstånd som var alldeles för stora det luktade fränt från tre hjordar slidhornsdjur och deras skit, det var sånt man snabbt vande sig vid frasig jord, ingrodd svett Kithairon hade vindar och dom rörde sig i svall hade sticklingar och trädskuggor en månad gled helt sömlöst in i nästa, det var ingenting en utomstående hann lägga märke till varje morgon solen och H hade en andedräkt som luktade kött, en gom som glänste av salt fett, B ville in i den värmen vi skulle kunna vara vänner sa B Hs adamsäpple fick tydligare konturer när han lät huvudet falla fritt, fast det är inte det vi kommer bli en annan kväll, en annan brasa, dom såg likadana ut men kändes på olika sätt H tog fram ett surnat vin och dom drack var fick du tag i det här? jag bara tog. stal du från kungen? äh, dom skulle ju ändå slänga och dom visste dom hade vetat i flera dagar (men det var något annat att faktiskt närma sig) H gapade upp sin ljuvligt smala mun och bet försiktigt fast tänderna i Bs kindben en tunga slickade i sig rodnaden det fanns stjärnor inblandade men dom var inte viktiga, dom kändes överflödiga i sammanhanget det fanns en måne men B kunde inte se den händer, smalben, fåren sov fingrar och dom befann sig i hår, nacke, mage, mun allt läckte och det var ingen romantisk handling eller om det var det Hs fötter krökte sig, hela Bs kropp i en framböjd båge det tog tid. schh. Arkturus uppgång närmar sig. men snälla tyst
andra
en rygg av klippor och buskage en rygg av senor och svett B vaknade näsa mot amorbåge, han kunde känna hur han fått Hs morgonmun att lukta varmt surt luften var tyst och fuktig, tung av växande flora dom drev hjordarna i sicksack B hade ärvt en herdes händer men det var H H som lärt sig det här med att styra någon till rätt plats och ställe han kunde fingra fast sig kring Bs överarmar och se till att han hamnade där han skulle det gick inte att andas, det var alltid för mycket, dom där ögonen varje gång och Kithairon som något kalkfast och grönt: monstera, pistasch, tamarisk det var en lidlig sommar, det hade inget med årstiden att göra dom låg mun mot kuk försats och saliv i blöta strängar B sa ah, hårdare han ville att H skulle fingra upp det där som låg trängt inuti det handlade om att göra det om och om igen vissa dagar lade B ner sig själv på marken öra mot klippa han längtade efter jordbävningen, en enda liten skälvning att ta fasta på snälla, viskade han, kommer du nån gång eller sa H och sen och sen och sen, himlen som mörknade och ljusnade om vartannat det handlade om att bli alldeles betagen H lade in två fingrar i egna munnen och visslade på djuren som dröjde, B grävde ner sina händer i oljig ull och skrek inte den vita solen och allt som rymdes under den det kändes så kolossalt H hade en kropp ett solarplexus att dö för B satte dit pekfingret och tryckte B sa baby, älskling, hjärtat, H sa schh i Kung Laïos stall var det varmt året runt men B behövde bunkra vad gör du när han vek ihop sig efter Hs kropp, fyllde alla hålrum med hud tiden trängde sig framåt men det kändes inte som det B hade kunnat lita på dess kontinuitet tidigare och därför kände han sig sviken nu samma stund i tusen år och sedan flera veckor hux flux, bums, nafs du jag har tänkt på en grej sa B, jag tror att vi skulle kunna bli kära i varandra, vad säger du om det? H fnös och det lät som ett skratt, han tog tag om Bs haka och drog den intill sig, rörde dom gemensamma munnarna B visste inte om det befäste eller dementerade tesen H hade ord men sällan dom rätta, han hade andra sätt att och han det var som om åh, okej
tredje
det här är sista gången sa H varje gång, den här gången är den sista på riktigt han klämde åt så hårt att B var rädd att slinka ur sin egen kropp, att H skulle fortsätta krama tills han kunde suga in B i sig själv svälja, svälja inkorporera honom i sitt eget system av blod och ihåliga ben på natten ett orgasmiskt våld, på dagen inget varandras ögon, vika undan/vika undan (snegla) varför? frågade B och H hade inget bra svar på det han kände bara starkt att det var så det behövde bli att dom hade råkat ta det för långt eller för nära H hade rent instinktivt en naturlig riktning och den var: bort ifrån den var lättare att följa än andra impulser H hade ett hamsterhjärta, H saknade förmåga till någon form av långvarigt tag han visste hur man var ömsint men bara när B somnat, först då kom klåfingrarna loss ur sina låsta gängor mjuka tumavtryck över Bs ansikte hals, örsnibb, den grunda gropen mellan nyckelbenen magen var mager men stark, huden elastiskt mjuk B hade håriga lår, konkava höfter, tunn hud i dom smala knävecken H grävde in sina händer i Bs armhålor och på morgonen luktade dom fortfarande av honom B hade börjat få onda ögon när han vaknade, H såg det hända vad sa B H satte sina fingrar mot näsan och andades in, han visste inte vad han annars skulle göra en död torrma knastrade under deras garvade sulor varje dag solen och den blev varig, den började lukta av något sjukt fåren stasade, raring, raring, H gick runt och viskade, ett i varje öra bräken, och hettan, fast helt fel varför? frågade B tills han inte längre gjorde det och H var välbekant med uppgivenhet men inte på B det hade aldrig ingått i hans rollbeskrivning H visste att det var han som satt fast det där uttrycket i Bs ansikte men det var som om som om eller, så här: H såg på B och kände sig fullkomligt ägd och han hade aldrig varit en egen person, först sin mors och sedan Kung Laïos men nu det var värre nu på något sätt, en livegenhet som helt saknade begränsningar eller om dom fanns och H bara inte kunde hitta dom det fanns liksom inget motstånd till Bs anspråk på honom (hamstern upp i halsen) huden lossnade i stora sjok, det luktade bränt och bulnat B gned handlov mot bröstben, han kände att det fanns en andning därunder som aldrig riktigt kom sig ut det räckte inte längre att bara bli älskad i stötar ut, in, ut in, in, in igen, skynda, snälla, in det här är sista gången, jag menar det dagar och dagar och dagar och dagar och alla var likadana men ingen var ändå samma som förut det var outhärdligt, det gick inte, det bara fa-an sa H och visste inte vad han menade när han sa det just så högt, genom strupen och luften B hörde men sa inget B hade inga ord kvar den här sommaren etern hade växt sig för stor H gick runt med gråt i ansiktet och han visste att det gjorde honom ful han höll på och han förstod inte varför eller om han gjorde det men det fanns ingen tröst att hämta från den in(samt ut)sikten bara en ful desperat känsla som la sig till rätta nedanför magen, sura uppstötningar i täta intervaller B bet loss sina naglar och spottade undan spillet den här gången menar jag det solen, och slutet natten, och H klängde sig fast som ett barn, låste benen kring Bs höfter och knep ihop ögonen tills allt vitnade solen, slutet, på repeat det handlade om, ja, vad handlade det om vi kan inte fortsätta med det här på riktigt nu B? hörde du vad jag sa B? B? sista akten, den kom man aldrig undan allt hade hårdnat/stelnat och den där blicken H brukat smyga ögonen på vågade han inte längre möta munnarna sprack och blödde H hade fått som han ville men ändå inte alls och tungan snustorr, skrumpnad mellan tänderna den saknade helt funktion nu, den rörde sig i fel gap det var inte Kithairons fel eller fårens eller ens sommarens inte Kung Laïos eller Bs eller kärlekens (det var dags att kalla saker för vad dom var) åren innan hade dom kysst sig nerför berget men nu låg hemvägen som ett stup B drömde om att falla framstupa fastna mellan två stenblock, bli en del av den permanenta strukturen dom hade följt den instinktiva riktningen H var tyst, han förstod att det hade ruttnat det där viktiga (kärleken, kärleken, kärleken, kärleken, fa-an) att B numera bara var en rygg, och sedan, ofrånkomligt: scene.