den tredje dagen slog jag upp fönstret
ljungen slog emot med rakt språk den talade till mig sa
det är naturens plikt
en gammal på bänken krum ryggrad jag sa
du lyckliga
vi var kvinnor i rum med fönster
vi var i sängar i rum
i varje säng var vi i varje rum
bredvid ett rum låg ett annat rum ett annat rum ett annat rum som
gav rumslighet för oss utan spända pilar
i varje rum skilde ett draperi av papper våra ansikten åt
där vi andades där vi med utsträckta armar tarmar där vi sörjde blå barn vi var sömnlösa vi var
precis i punkten bortom våra kroppar vi var (o) förlösta
utan söta frukten i armarna
vi hade hyst rum i oss
vi hade öppnat magar för det mörkaste av språk
att föda är den första övningen i att vara älskare eller
sadist
får jag inte förtjäna
viskar jag till den andra ansiktslösa bakom draperiet
nej
viskar hon tillbaka
det får vi inte
nynnar vi tillsammans vyssjar oss utan nåd till sömns i sängarna
jag får inte ringla det runda ordet runt min kropp
o
m o r
jag är i sfären utanför kulan vi kallar
förnuftiga värld
jag hade gjort gärningen till sist
kroppens upprepning
inuti låg liten mjuk kärna
avbild
orolig knut
hudens elasticitet
att den var villig töja & spänna
att den var villig vara i transit
jag hade följt min givna rörelse
flicka till hora till madonna
bar på något som naggade
är att bära att göra plats för kroppens avstånd från kroppen
är att bära att bli en del av cirkelns rörelse
jag viskade omsorg &
något ville neka & närmade sig med
ettriga steg
min navelsträng denna flinka orm glittrande motsträviga fjäll
nu utan kontakt med
riktning mot kontaktlösheten
BLÄNDANDE DAGAR: VITA LJUSET VITA HÄSTAR VILDA UT UR SINA SPILTOR
jag umgås med en liten tanke den grumlar runt
det lilla djuret förtjänade det
någon har hängt en tung klocka i mitt kön
den ringer fem gånger om dagen
för att påminna
om att inte förtjäna
barnmorskornas skratt
det brutala
är arbete för dem
har blivit arbete för mig
broschyrer om förlossningsdepression
i mina händer
de har ändå ingenting att hålla
jag har alltid varit duktig
lyfter bäckenet när de ber om det
barnmorskans varma trasa mot grinande köttet
doft av avföring
jag skrattar
den misstänksamma blicken
så ska inte en mor reagera
jag är inte en sådan
vit opacitet bestämd form med hög densitet
den ska inordnas i en ruta
sorg ska tydligt ljuda: straff
jag får åka
hem
detta andra ord för vansinne
mjölken
når aldrig gommen
efter två dagar upphör den
snåla tröga droppar ur bröstvårtorna
han suger upp den
hårdnar
ett oanvänt babynest
under mig för att han ska
nå
ömmande punkten
pilen böjs mot magens tomma
hölje nollpunkt mellan erotik och
plikt knulla är arbete med mjuka
värden eller god gärning
vi lämnar tillbaka babynestet
när den friska senare föds
ligger ordet tröstpris på hennes tungspets