Alix skriver: ”1.3. A trap: to look for a photographic essence.”, och jag läser.
I så fall vill jag inte gå i fällan, så jag låter bli. Istället skriver jag vidare:
1. Det är en fälla, det är en fälla, det är bara en fälla. Låt bli. De har inget innehåll förutom sitt eget lockbete. Det finns ingenting där i. På botten av bilden ligger ingenting och skräpar. Det är bara mörkt där nere, inga tecken av ljus.
1.1. Då måste de ha lånat sitt innehåll. Och allt som finns i bilden är det någon som lägger dit.
1.2. Så om jag lägger något där: Hur vore det att röra vid den halsen, den där huden, den lena huden, är den varm eller sval? Varm. Hur vore det att lägga munnen mot nacke, och vilka delar skulle jag känna mot mig då, skulle jag känna hela kroppen som en massa, hur lederna ligger löst mot varandra?
2. Nej, det här är för forcerat.
2.1. Om jag istället går i fällan: För dig ligger det redan saker där. Och du kan gå och hämta dem, nästan närsomhelst. Du kan inte låta bli att dras mot de bilderna precis som jag.
2.2. Jag vill vara där. Jag vill vara där på dina bilder. Nu när du äntligen frågar. Jag vill ha hjälp att minnas hur det var här hos dig. En bit av det ska finnas kvar. När allt blir annorlunda, så vet jag, att jag vill se det igen. En liten bit av mig, en utskuren klyfta som du skulle kunna se mig som, tydligare, tydligare.
3. Fotografiet gör dig förälskad, på nytt och på nytt
3.1. Förälskad i mig, i henne, i honom, i bilderna av oss 3.2. Allt mindre förälskad i mig
3.3. Allt mer förälskad i min bild
3.4. Detta är essensen av din värld, dagdrömmarnas värld, nattdrömmarnas värld, det som visade sig för dig i ditt inre på natten inuti huvudet, innanför de stängda ögonlocken, och sedan, slutligen, i din riktiga kamera.
3.5. Det finns några få roller att inta: den som fotograferar
och den som blir fotograferad
3.6 Fotografier tillhör någon
3.6.1. Varje fotografi ägs av någon
3.6.2. Vi kan till exempel säga ”våra bilder” 3.6.3. Eller dina bilder, det var alltid dina bilder
Vidare skriver Alix: ”1.4. A trap: to confuse an ensemble of photographs with the fact of the photograph, i.e., to confuse history (empirical) with intention.”
4. En fälla till. Är det två saker som inte får blandas ihop med varandra?
a) En samling fotografier, det vill säga empirisk historia, och
b) Fotografiets kärna, det vill säga intention
4.1. Skillnad, gör att två saker inte blandas ihop med varandra.
4.1.1. En annan skillnad jag känner till: det som hände när bilden togs och det som bilden sedan visar.
4.1.2. Det finns några bilder jag tycker särskilt mycket om, för att den skillnaden är liten. Och för att bilden visar det jag ville innan den togs: att du skulle fotografera mig som du fotograferar henne.
4.2. Du visste hela tiden att det som blottar mest inte är det som är naket, utan det som kläs av.
5.
Du fotograferar mig
Du tar mina bilder
Sedan går det aldrig att få dem tillbaka
5.1. Bilden kan när som helst visas på en annan plats. Någon annan kan använda bilden. När bilden är tagen hör den inte längre ihop med mig. Den absurdaste cirkeln: kanske utsätts jag för min egen bild. Jag kan låna ut mig själv via bilden. Jag kan sända ut en del av mig själv. Då upphör vi att vara samma.
5.2. Jag får din blick i gåva för att bli mer än vad jag var innan. Upphöjd, men samtidigt förvanskad, och vackrare än så. Får bli bästa vän med extasen eller förlusten, det är svårt att veta.
5.3. Den som höjer sin arm för att skyggt avstå från kameran vet precis vad den gör. Den vet att här är jag just nu, och jag vägrar vara någon annanstans, i någon annan tid.
5.4. Men jag lät dig glida iväg med något som var mitt. Det var som att jag bad dig: Ta en klyfta ur frukten som inte är din, och njut helst av stölden.
5.5. Ibland vill den som blir fotograferad försvara det värde som ögonblicket innehåller, men det är vansinne att ens försöka. Och den som fotograferar vill åt just det: det passionerade ögonblicket. Men vissa saker kommer med, andra inte. En liten, liten glimt av det passionerade ögonblicket räcker. Och den vansinniga har själv betraktat, intagit, och lever redan själv i förskjutningen. I bilden, däremot, måste vi hitta det som drev igenom förändringen, utan att låta det verka. Den vansinnige måste inta exakt samma avstånd till sig själv som till kameran, och det går inte. Man gör det bara om och om igen, och misslyckas alltid.
5.6. Det blir aldrig bra bilder. Det blir bara försök. Det blir aldrig tillräckligt, och den som fotograferar kommer aldrig att sluta. Bilden blir aldrig tagen.
Alix skriver sedan: ”2. Discourses on photography are naïve.”
6. Naivitet var villkoret för att det skulle hända.
6.1. Jag visste det, och ansträngde mig för att nå naivitet.
6.1.1. Jag beundrar den naivitet vi båda samlade ihop för att nå det passionerade ögonblicket.
6.2. Vi upprätthöll, vi andades. Du stannade upp, ville behålla mig i just det här. Så jag stannade kvar lite till. Tappade känseln i låret, i händerna. Såg till att vara helt stilla och öppen, för att öppna ögonen åt andra hållet. Du ska se mig när jag är där.
6.3. Men ibland blev det inte tillräckligt bra. Det var något med min kropp, eller mitt hår, hållet jag tittade åt. Det blev inte som andra bilder, eller andra kroppar på andra bilder, sådant som redan hade hänt men nu vägrade att upprepa sig. Du beklagade att jag blev så dålig på dina bilder, det var ditt fel. Efteråt frös jag, sa något om det öppna fönstret. Det är alldeles för varmt här, sa du.
6.4. Den gången som var den vackra gången la vi oss ner efteråt, du förstod min kyla då. Jag låg under täcket mot din mage. Du ville något annat, ville det helst av allt och jag fick vara med när du vände det inåt.
6.5. Och hade man fotograferat då hade det blivit något annat. Det hade blivit du i röd tröja, täcket, hakan. Som vilken bild som helst som visar ingenting.
7. Den första bilden: den högra armen saknas, som styckad Kroppen upplyst av ett omöjligt ljus
blir tystare än någonsin älskar det
REFERENSER
Citaten kommer ur Alix Cleo Roubaud, ”All Photographs are Childhood Photographs”, ur Alix’s Journal (övers. Jan Steyn), Dalkey Archive Press 2010.
Titeln är en anspelning på Peter Nadas, Fotograferingens vackra historia (övers. Ervin Rosenberg), Rámus 2011.
Den utskurna klyftan och det passionerade ögonblicket kommer ur Anne Carson, ”Skum / Dagen då Antonioni kom till sinnessjukhuset” (övers. Mara Lee), Glänta 1.07.