det största hånet
är att bara enbart leva med sig själv
och ändå inte fatta sig själv
jag ser mig sitta i en soffa mitt emot mig själv
en guld-randig soffa i mjuka färger
jag skulle ha sjuk kostym i lila eller röd
som the weeknd
med knäet över det andra
och vifta med handen nonchalant
mittemot sitter också jag
i vidriga illaluktande kläder
den snygga jag skulle säga what the fuck man
inte för att låta hård men verkligen what the fuck
den andra skulle bara sitta där och stirra på allting i rummet
det finns inte mycket att stirra på
oavsett vilket rum man är i

det e hånfullt och vara en produkt av vad som helst
jag har betalat noll för produkten som e “jag”
ingen fattar något utom jag HA HA
ha,,,ha

älska mej
för det som ännu ej har hänt
älska mej för de du tror kommer hända
vilket e antagligen ingenting

när kommer man någonsin se saker
för vad det egentligen är
en önskan om ro och reson; jag vill ha ont i benen och bara tänka på det
jag vill bara ha ont på ett ställe och tänka på de
och tänka aaa om jag bara inte har ont i benet blir jag lycklig
och sen en dag vakna upp och inte ha ont i benet och bli lycklig
 
 
 
*
 
 
 
tiden är ingenting
och solen går ner o upp
jag är genuint lycklig för första gången på flera år
jag tänker att jag e ful o glad O alla andra e snygga o olyckliga
vilket liv
inga hämningar finns

ingenting kan jag skriva
för jag upplever ingenting
jag hör hur barnen sjunger och
jag håller dem
jag älskar dagligen
det är utmattande
som en långsam traumatisk krock
man måste ingenting förutom att finnas
livet e en sjuk lång trip sa du
som vietnamkriget sa jag
ja sa du
exakt som vietnamkriget

låt oss skriva exakt hur saker är
vi sitter vid någon bänk och ja säger
ja tror min brorsa e alkis
sen bastar och badar vi
när jag ligger på rygg i vattnet kan
jag se hur trädkronorna ser ut
på samma sätt som när jag var barn
det finns vissa stenar i sjön jag skurit trampat på
där står jag nu o ser min bästa vän
förlåt att jag ej kan älska bara känna mig trängd
känslan går långsamt över
när man märker att ens eget sällskap ej kan motbevisa en
eller vinna på schack o vändtia
 
 
 
*
 
 
 
man måste koncentrera sig intensivt långt
ner i magen och tänka jag är glad jag är glad
jag är glad jag är glad
för att verkligen vara glad
 
 
när man inte kan skriva något skriv då mera
platserna jag badade som barn
när det inte finns något mera blir allting flera
som tankarna och trummorna och domarna
jag var ett barn och nu är jag det inte
nu nattar jag dom o berättar dom om sång
platserna är skära som lupiner
de invasiva arterna som genom betong
 
 
inget lidande finns
om man inget vill
 
 
om någon frågar
är det här jag nu är
om någon frågar
är det nu nuet är
sanden viker sej på samma sätt för alla
små fötter o stora

när man knappt är människa
går man runt i cirklar
säger saker till andra människor
och bara gissar vad förloppet kommer leda till
 
 
 
*
 
 
 
ingenting kan någonsin sparas
aldrig på riktigt ;
när jag håller de syrenerna i händerna
vet jag att de snart är borta;
men staden är vacker ändå,
så vi fortsätter att gå genom den
 
 
 
mitt i parken säger jag till dig;
alla nektariner jag någonsin ätit
påminner mej om alla människor jag
någonsin älskat
 
 
någon någonstans berättar att ta in syrener i hemmet betyder olycka
vad vet du om olycka skrek jag då
VAD VET DU OM OLYCKA
jag skrek inte egentligen
jag skriker aldrig
inte ens i argaste laget

vissa ljus kan man känna
som vinddraget man känner genom fingrarna
när man cyklade som barn som nu
backe upp och ner
ut med händerna
sära fingrarna
jag kan minnas de ängar jag aldrig stannat vid
man har sällan tid att stanna
det är då melankolin kommer
jag vill inte skriva melankolin i denna text
för jag hatar de ordet
vad finns de för ord som betyder andra ord
jag kan oavsett inte stanna o berätta mera
sorry