sa det icke-lekande barnet den fastspända ungen som aldrig fick komma ut

om jag kunde visa upp mig och vinka ovanifrån
till någon nere som tittar upp
om någon kunde vara med och tro på det jag vill tro på
kände lekens tvång 
 
kände att utan skratt blir inget
om jag kunde få skippa den pinsamma tystnaden uppblåsta skrytfraser 
 
mot ett enda gemensamt glädjerop
Mot glöd
Dygnet runt 
 
Jag ger dig min oro
i min tomma mage
sa barnet
ge mig dina möjligheter i genväg det kan du väl inte neka 
 
ett barn