när ni kallar min blick varm
menar ni då också att just NI
vill värma er i den
och menar ni också
att den är ljus?
menar ni att ormen
som ringlade sig framför mig
vart jag än gick
var en väg som bara ringlade sig
väldigt likt en orm?
att ni kunde gå på den vägen
att den var förutsägbar
och fick er att känna er fångade
ja, äcklade och utstakade,
att den var ett missriktat spjut
som stack er
genom den tjockaste delen av köttet
hela vägen in till benet
att det som slets itu på den
dolda sidan av skinnet
slets itu inför en hemlig publik
att den var en stråle och inte en väg
en strimma inifrån
centrum för en gångs skull
och att ni inte kunde se den
efter att ni placerat er mitt i den
men att den där och då uppfann er
till priset av sin egen förintelse
att den bröts när ni ställde er där
och att ni
för resten av era liv
tvingades leva i ett brott
och när ni stod bortgjorda
själva brutna
i brottet ni begått
försökte den
som om det hela inte vore nog,
skära sig in i era förslutna musselskal
till hjärtan
men misslyckades
på varje försök
för den var inte
rätt
sorts
kniv:
en kniv som inte skär
utan som lägger sig
i det underförstådda snittet
och bänder upp såret
i en hastig
överraskande rörelse