I

helvetet sväljer, precis som du
sa djävulen på min axel
talfel! utropar jag
och himlen suckar i sin skamvrå…

är du okej? du har knappt rört din själ!
bit min äppelkind! herr klemmer kommer kasta mig till högen
av säckar vars sömmar spräckts när innehållet härsknat

när jag kom till himlen kysste jag min ängel
sen dess har jag fått skämmas 
 
jag gick på uppdrag i solnedgången
när själen steg från kroppen åt jag den
sen stoppade jag fingrarna i halsen
 
äpplet faller alltid långt från paradiset
när äpplet inte är något att ha 
 
när jag kom till himlen kysste jag min ängel
och jag har mage att be om nåd!








II

tar djupa klunkar ur munnen som är en brunn
och spöket läppjar ur mig
som en tråkig rutin 
ett utbyte mellan den som vill
och den som velar
en är spöke en är människa
en är död och en lever

jag kan inte be, för min gud har inga öron
och min gud ber till mig, inte om hjälp, om tålamod
men jag har väntat så länge! han säger att han ska göra något
men han gör ingenting
(och han kan inte rå för det, för han har inget huvud och jag måste respektera det!)

den fulländade kvinnan har ett vackert hål
i sitt vackra ansikte
men jag har en mumlande avgrund
till mun

så ögonhålens glaskroppar måste sluka
spöket med sina vidriga tandlösa käftar
medan det ännu är sinnligt
halvt upplöst i anden…

när stycket tagit slut
växer fingrarna fortfarande