Det ligger en grav i november men när det väl är november vill jag aldrig rota runt. Först i januari/feb kan jag ligga tyst och ”lyfta på locket”. November är bara att hålla andan och vänta på att man ska flyta upp. Så länge sen jag gick ut, vägrar gå på typ ‘galleri’. Hittade en gubbe som la ut bilder på mat han lagade från husmoderns köksalmanacka, ett recept var att värma och blanda två burksoppor, en tomat och en svamp. För två är bättre än en:( Hahah. minns också den halta och den döva på biblioteket. När den ena haltat in kom den andra så sa han ja vad bra att du kom, du ska få hjälpa mig med nånting, så tog han upp 1.5 liters ramlösa citron som den andra skulle hjälpa honom att öppna? Sen stoppade han ner den i kassen igen. ”Leif har slutat dricka kaffe nu”. Sa till Filip han skrattade. 2015 var nog värst, fy faan vad man mådde. Minns när jag såg en klasskompis almanacka så stod det på lördagen tjejmiddag:( insåg hur missbildad jag var. Mitt roligaste var att skicka lappar med min kompis i sexan och rita grodor. vad kan vi ens ha skrivit? Sparade dom nånstans men vet inte var. Sen blev jag av med oskulden och fick jag pojkvän och vi slutade vara kompisar. Blev dock aldrig cool utan dom coola kallade mig plugghäst och sa att jag inte kunde ”släppa loss”. Men jag hämnades för vem var det som släppte loss sen:) Jag var så bra på det, fick upp vittringen och gav inte upp. Minns när jag tog med tältet från festivalen till kontoret. Alla var så vad tidig du är!! Så hade jag kn i ett tält i typ Bålsta hahah. Riktigt stolt, förstod ingenting stod som en nöjd elektrifierad höna o bara:) Yep yep, tåget rullar. Så rolig. Nu är jag den tanten på bup förskräckt över typ nedskräpning :O roliga jag. Jag brukade vara så bra på att pressa olika läkare att göra saker genom att gråta/vägra. Så ett skelett som sätter ner foten Här får det vara nog!! Jo nu säger jag så! Dom bara hm låt oss återkomma. Jag kom alltid undan men började som sagt aldrig med knark. Jag var lasersval, raderade alla jag inte ville ha. Man vet att man upprepar ett trauma men man vill ändå att nån ska göra exakt som man vill, så man ”helas”. Jag blir alltid arg på min pojkvän när han tröstar mig för att det inte är ”på riktigt”. Då blir han arg så då blir det på riktigt:) Vänder precis vid stupet. Riktigt skönt att tro att man blir galen, typ att rymden tar en o suger upp en Plopp! Andra har sagt att jag har en vacker röst. Jag minns en fin mosaikvägg med ett stearinljus framför.

Jag är lugn på kanske world fruit eller den på röda linjen. I Skärholmen, det känns som folk där har ett liv. Typ en familj, det känns inte så ensamt. Låtsas att jag är nåns barn där, eller en mamma på 70talet som ska köpa nån konserv. Gå hem med barnvagn på gruset. Det känns som att det var mer okej med misär då. Har aldrig levt då så vet inte. Idag är allt… Vill bara ha en ful röd jacka och åka till Hellasgården med min fyraåring i velourhårband. Slippa prata. Alltid älskat Sverige på 70talet. Vill ha fiskpinnar o tyst. Som min barndom, torftigt. Kottar och pinnar. Barr och is. Veranda och pannband i april.