När ljudet klingar friskt och falskt hos oss,
som spriten talar genom hand och ord
– så ömma gräver tår i fuktig jord –
då är det inte värt att slå sig loss

För även om man klipper av sin tross,
och hoppas segla bort från åkerjord,
så finns det ej i södern eller nord,
ett hjärta som ej brunnit som ett bloss

Och just som när det är en vettlös brand,
som känns i hjärtat när man anar vår,
i nacke, mage, kind och båda ben

Så kan alls ingen leva utan band,
och ingen kan få vidrigare sår,
än den som bara vågar vara ren –
 
 
*
 
 
Likt rep som handen inte värja kan,
förbinder alla gropar oss så pass,
att även rep som klippas håller fast –
Historien skedd blir kvar och hålls för sann

Historien skedd blir kvar och hålls för sann!
För inget som har skett går bort i vass,
men dröjer slugt i marken där parnass
vill spränga fram, så snabbt som den försvann

Vid horisonten hägrar inga gudasända,
där finns ej plats för någon utopi.
Men partisanen fordrar inget hopp –

För tiden har blott talat för en enda
och ej för allt som människan kan bli.
Ty händer som har grävt, kan bygga opp –