fritt efter Kenneth Parks och Oj, en polis av Eva Lindström
icke vansinnig automatism
eller psykiskt störd automatism
ruttna äpplen eller ruttna päron
jag vet bara vad jag levt i mitt liv
jag vet att jag var pilot när jag
dödade min svärmor med ett däckjärn
i sömnen, jag menar: hon sov nog
och jag sov definitivt, jag svär
jag minns det, det var så skönt
jag älskar att sova, jag älskar det
tänk att tjäna pengar när man sover!
jag var en ambulerande föreställning
och jag kvävde min svärfar slarvigt
han dog liksom inte, men han började
sova, tills han vaknade, jag svär
att hyfsat spontant gå från medvetslös
till meningslös, jag minns så mycket
jag vill aldrig kväva någon igen
jag vill inte kväva någon bättre
jag vill aldrig hugga någon igen
jag vill inte hugga någon bättre
jag körde till polisen utan berått mod
jag hade öppna ögon, blåtirorna log
jag var en ambulans, en yrvaken värld
ett bedårande morgonhumör nästan mitt i natten
min gud, jag har dödat två människor, mina händer
men jag hade bara ihjäl en svärmor med ett däckjärn
min automatism var alkoholistens; arbetslös
jag pratade aldrig i sömnen, jag flackade för långt
jag var varken antilop eller idiot
jag var ingenting, jag var pilot!
jag erkänner allt och det var inte jag