*
 
Det finns högtalare uppsatta över hela färjan. Det finns högtalare uppsatta i restaurangen, de allmänna toaletterna, i relaxavdelningen, ute på däck och inne i varje hytt. En röst talar med jämna mellanrum ur dem och passagerarna lyssnar. Rösten är er.
 
Er röst: Klockan är sju noll noll. Dag tio. Ni är på Paradise Cruise.
 
*
 
Det luktar söt parfym och het gummi. På var sida i hytten står en våningssäng och mellan sängarna, ett runt fönster i plast. Utanför står havet. Det är kompakt och grått som en rustning. Ni har aldrig sett en fisk under ytskivan.
   I den ena sängen vaknar Betty i överslafen, du i den andra. I våningssängen mittemot vaknar Bagaren.
   Varje morgon är den andra lik inne i hytten. Ni väntar med era huvuden på kuddarna medan Bagaren sätter sig upp i överslafen och tittar ut genom det runda fönstret. Ni passerar en mörk ö. Tallarna är långa och stillastående.
   “Jag vet att ni vill bada, girls”, säger han och menar i havet.
   Ni skrattar då.
   “Ni är snustorra, girls. Ett bad skulle göra er gott.”
Bagaren hoppar ner från överslafen. Det hörs ett dämpat ljud och era huvuden dallrar över era kuddar. Det är er signal. Medan Bagaren kliver ur sin pyjamas ställer sig du och Betty på var sida om honom. Ni hjälps åt att knyta förklädet runt hans midja medan han varsamt täcker hela sin frisyr med den vita bagarhatten.
 
*
 
Din röst: Vår skinka kan lämna oss om hon vill. Vi har satt silvertejp för hennes ögon och mun, vi har bundit hennes händer bakom hennes rygg med ett tjockt rep, vi knöt också några rep runt hennes midja utan något direkt syfte, eller det var vackert, det var därför. Men benen lät vi bli helt. Vi har inte rört hennes ben. Och städskrubben är olåst, den går att öppna inifrån, bara man vrider på dörrknoppen. Vår skinka verkar vilja sitta ner.
 
*
 
Ni gör er morgontoalett i taxfreen. Det är ett blekt, kallt rum som rymmer allt det ni älskar. Ni går genom raderna av exklusiva märken och använder vad ni vill. Era hår glänser av nourishing oil, era kinder lyser av hysteriska rougenyanser från Marc Jacobs. Varje morgon avslutar ni er process med att vira en dyr parfym runt era handleder. Ni väljer en ny varje dag, ni tar aldrig samma.
 
*
 
Bettys röst: Det är egentligen inte konstigt. Han har aldrig sagt att han var vår. Han gör sötsaker åt hela färjan.
 
*
 
Ni släpps in i köket och vinkar till er Bagaren. Han står vid en diskbänk och ler när han ser er. Han förstår direkt. Medan ni väntar serverar han er en assiett varm cantaloupemelon från frukostbuffén. Ni äter den med händerna och ser hur han formar en beige marsipanbit. Han är vacker när han arbetar. Koncentrerad på ett sätt han inte är när han sover. Då är han orolig, vänder sig ofta. Ni föreslog att han skulle sova i underslafen men han stod på sig.
   “Min uniform sover där”, sa han.
   En gris tar form mellan hans händer. Den har ett ansikte och en lång kropp.
   “Till er, girls”, säger han. Innan han räcker över den till er trycker han en röd marsipankula i grismunnen.
 
*
 
Din röst: Låt oss berätta något vi har sett.
Bettys röst: Det är egentligen inget konstigt.
Din röst: Vi såg det från de varma papperskorgarna ute på däck.
Bettys röst: Bagaren tog sin rast ute på däck och vi tittade på honom från de varma papperskorgarna. Klockan var kanske arton tjugo. Båten åkte långsamt och högljutt och han lutade sig över räcket med sin cigarett. När han vänder sig om märker han oss inte för hon har kommit ut på däck.
Din röst: Vår skinka, det vill säga.
Bettys röst: Vår kassler.
Din röst: Hennes klänning var klarblå och glansig som något annat hav än det under Paradise
Cruise.
Bettys röst: Bagaren höjde handen han höll cigaretten med mot sitt huvud i en hälsning. Bagarhatten mörknade av rök. Efter en stund kom hon fram till honom och han makade in en cigarett mellan hennes läppar. Vi stod vid de varma papperskorgarna, vi såg allt. Himlen var orimligt ljus för situationen.
Din röst: Hennes kinder var rosa, som en skinka det vill säga.
 
*
 
“Vår lilla skinka!” säger du.
   Hon sitter identiskt till hur ni placerade henne när ni först tog henne till städskrubben. Hennes rygg är mot trähyllan med städmaterial. Hyllplanen välfyllda med olika trasor och flaskor. Kalkmedel, illblå toalettrengöring, klor, ättika. Hennes tejpade ansikte är vänt mot dörren, mot er. Hon är lättarbetad. Formbar. Silvertejpen över hennes ögon buktar inåt sedan hon själv tryckte fast den, när ni först tog henne hit. Därefter vände hon ryggen åt er när ni skulle binda hennes handleder.
   “Vår egen kassler!” säger Betty.
   Betty drar långsamt av tejpen över hennes mun.
   “God morgon”, säger hon och gapar.
   “Klockan är tretton tjugosju”, säger du.
   Betty sätter sig på huk bredvid henne och lägger marsipangrisen i hennes öppna mun. Medan hon tuggar beundrar ni hennes kläder.
   “Vad fina kläder du har,” säger ni.
   Hon har på sig samma sidenklänning från kvällen då ni hämtade henne. Klarblå och glansig.
   “Vilka fina örhängen du har,” säger Betty.
   “Vilken fin ring du har,” säger du och sätter dig vid Betty. Ni håller båda i hennes hand.
   “Den är guld och har flera olika diamanter,” säger hon.
   Ni tar på ringen. Era fingrar stakar sig över diamanterna och ni tycker om dem. De olika färgerna på en och samma ring. De som skiftar i ljuslila och de som skiftar i isblå. Allt får plats på hennes finger.
   “Måste ni inte gå nu?” frågar hon.
   Ni hade gärna velat vara kvar med hennes smycken och hennes klänning men ni har arbete på båten. Innan ni fäster en ny tejpbit över hennes mun målar du hennes läppar med ett djuprött läppstift du har stulit från taxfreen.
 
*
 
Er röst: Klockan är sexton noll noll. Det finns ingen mat i restaurangen. Ni är på Paradise
Cruise.
 
*
 
Innan ni utropar discot med er röst kopplar ni av i relaxavdelningen. Ni har på er likadana svarta baddräkter, ni fick dem när ni tog tjänst på färjan. I er bubbelpool sitter bara ni två. Några andra gäster, män i blandad ålder, sitter röda om bröstet i badbyxor i bubbelpoolen bredvid. Ni skvätter vatten i varandras ögon och skriker. Men ni tystnar snabbt när ni ser hör Bagarens mjöliga skor över kakelgolvet. Ett öppet ljud.
   “Ni kokar som korvar, girls”, säger Bagaren när han passerar er bubbelpool.
   “Vi kokar som en skinka”, säger ni.
 
*
 
Bettys röst: Låt oss berätta någonting vi inte har sett. Vi hörde det utanför vår egen hytt.
Din röst: Vi såg ingenting.
Bettys röst: Vi bankade på dörren till hytten länge den kvällen utan att någon öppnade. Men han hörde oss. Han pratade med oss genom dörren.
Din röst: Gå girls, sa han. Skrek han. Lämna oss ifred.
Bettys röst: Vi hörde hur hon skrattade så att hennes örhängen rasslade där inne.
 
*
 
Er röst: Klockan är snart nitton fyrtiofem. Nitton fyrtiofem håller vi ett disco i restaurangen. Alla ska komma och dansa. Ni är på Paradise Cruise.
 
*
 
Ni är i restaurangen. Ni sitter på ett bord med en vit duk och delar på en flaska dessertvin Bagaren har gett er från restaurangen. Flaskan stannar upp, på bordet mellan er, när ni upptäcker mannen. Han är inget speciellt egentligen. Han bara vaggar under ett blått ljus på dansgolvet. Hans ansikte är inget man skriver sånger om. Halvöppen mun, glansiga läppar, ögon slöa av berusning. Ni känner igen honom på hans ring. Guld, olika diamanter. Det är mycket vackert.
 
Ni blundar.
 
Ni går barfota genom korridoren, på varsin sida er man. Ni skrattar och slår i dörrhandtag av misstag med era armbågar. Det gör inte ont, ni skrattar. Vid ett tillfälle plockar du fram din digitalkamera. Du tar en bild på Betty och hon en på dig. Slutligen tar mannen en bild på er två tillsammans. Kamerablixten fastnar i era ögon, blir en svart cirkel, den skymmer er syn. Det spelar ingen roll för ni kan allting om båten. Ni vet i vilka korridorer som heltäckningsmattan har vilken färg och ni hittar till er hytt utan att se.
 
Ni blundar.
 
Ni leder mannen till Bagarens underslaf. Ni lägger honom raklång, som ett lakan, över Bagarens använda förkläde. Rummet är mörkt men hans vita skjorta är som självlysande. Han sparkar av sig sina byxor och kalsonger men låter den vita skjortan vara kvar. Ni står jämte sängen och klär av varandras kjolar. Ni sätter er gränsle över varsitt av mannens ben och hjälper varandra av med era arbetsblusar och slipsar.
   “Vad gör ni, girls?” säger Bagaren utan att lämna överslafen.
   Utan att svara Bagaren börjar ni er process. Mannen ligger kvar och ni turas om att vara
över honom.
   “Vad gör ni, girls?”
   När Betty är över honom ligger du raklång bredvid honom och väntar. Hennes knän stöter
in i din höft när hon rör sig. Det är tyst men Bagaren kan inte sova.
   “Jag är här ovanför, girls”
   När du är över honom lägger sig Betty raklång bredvid honom. Det är mörkt men du
föreställer dig klarblått siden framför dig.
   “Girls?”
   Det är mörkt men du kan se pärlörhängen framför dig.
   “Jag är fortfarande här, girls,” säger han
   Ni svarar aldrig Bagaren. Ni fortsätter att turas om att trä er själva över mannens kön som ringar.
   Hädanefter ska Bagaren kalla er för ladies.
 
*
 
Er röst: Klockan är noll tre noll noll. Vi har ett framträdande för er. Vår skinka ska underhålla er inatt. Vår kassler ska sjunga en sång.
 
*
 
Ni går barfota genom korridoren. Ni luktar svett och brun dricka. Med sin ena hand håller Betty varsamt sin andra hand, hon håller den som en duva. De olika diamanterna på den guldiga ringen glänser av lysrörsljuset i korridoren. I din hand håller du den rostiga nyckeln till städskrubben. Den är matt och glänser inget.
 
Hon sitter där hon ska. Ni lossar tejpbiten för hennes mun och håller mikrofonen framför hennes mun. Hennes hud är röd och läpparna bleka. Tejpbiten tar alltid med sig läppstiftet du strukit på.
 
Hennes röst:
I am an old woman
named after my mother
my old man has another
child who’s grown old.
 
Tejpbiten för hennes ögon stramar åt när hon sjunger de högre tonerna.
 
Hennes röst:
Just give me one thing
that I can hold on to
to believe in this living
is just a hard way to go.
 
Ni ryser av musiken och klappar hennes frisyr.
 
Hennes röst:
There’s flies in the kitchen
I can hear them there buzzing
and I ain’t done nothing
since I woke up today.
 
Till slut tar ni mikrofonen från henne. Ni riktar mikrofonen mot era egna läppar, ni sjunger med er egen röst.
 
*
 
Himlen bleknar ute på däck. Ni hjälps åt att bära ut henne. Du lyfter hennes ben, Betty lyfter hennes rygg. Hon är hal i sin sidenklänning, men hon ligger stilla. Ni lägger henne på rygg över räcket och hon ligger stilla där med.
   Betty skalar av tejpbiten för hennes ögon och hon tittar på er. Hon är vacker där hon ligger, lugn. Ni hade glömt hennes ögonfärg.
   “Vilka fina ögon du har” säger ni.
   “Grå med gröna fläckar,” säger hon. “Och svarta pupiller också.”
   Hennes tinningar är mörka och klibbiga av tejpen men hennes hår är ljust, vetefärgat. Det hänger ut över räcket.
   “Jag tar din ring nu”, säger du och tar ringen.
   “Jag förstår det”, svarar hon. “Jobbar ni här?”
   “Ja precis”, säger du.
   “En allt-i-allotjänst”, fyller Betty i.
   Ni står över henne och hon ligger på räcket och tittar upp på er med sitt öppna ansikte, som en vädjan. Hon vill se dem. Ni lyfter upp era högerhänder över hennes ansikte och visar era ringar. Guld, olika diamanter. Hon skrattar varmt.
   “Ja… ska vi?” frågar Betty.
   “Vänta”, säger du.
   Du plockar snabbt fram läppstiftet du stulit från taxfreen och målar hennes leende läppar.
   “Så här kan vi inte ha det, säger Betty och blöter sitt lillfinger i din mun. Betty lutar sig nära henne för att se ordentligt när hon ger hennes målade läppar skarpa målade kanter. Utöver färjans motors dova ljud är det tyst en stund.
   “Ursäkta oss,” säger ni sedan och rullar henne över räcket. Hennes ljusa hår fladdrar som en näsduk på väg ner. 
 
*
 
Er egen röst:
How the hell can a person
go to work in the morning
and come home in the evening
and have nothing to say.
 
*
 
Innan ni går tillbaka till hytten går ni till taxfreen och virar en ny parfym runt era handleder.
 
*