I
På fotografiet sitter de tätt ihop på en stenbänk inuti en anlagd park i en mellaneuropeisk anlagd sommarstad, ett par dagar in på en anlagd mellaneuropeisk sommarresa. Sekvensen upprepas med ett hundratal variationer; ett hundratal coupeglas krossade i ett hundratal handfat och ett hundratal händer lindade i vita linnedukar, ett hundratal rester av intorkade kroppsvätskor som spolas ner i ett hundratal duschbrunnar och ett hundratal korgar med blomsterdekorationer, hängda på ett hundratal dörrhandtag. Han drar henne mot sig. Hon ler mot någonting utanför bild. En paradisfågel suddas ut mot blommorna. Ett hundratal vykort skickas från ett hundratal hotellrum med returadressen Liebe Mutter und Vater, wir sind auf Achse! En skugga rinner ner för en duschkabin och ner i golvbrunnen. Liebe Mutter und Vater, Jonas grüβt herzlich.
 
 
II 
När de kommer tillbaka från fälten fulla av blommor står en man lutad över deras bil, han är lång som en filmstjärna och de har bara varit nere på fälten fulla av blommor och så står han där när de kommer tillbaka. Frankrike! Vackra Frankrike, där de fann de första människorna. Han visar att de bara behöver borsta undan det översta jordlagret för att hitta skeletten från de första små barnen hopkurade därunder. Det är bara att sära på rapsstråna, den feta blåklinten och tusenskönorna. Ögonvittnen påstår att detta ägt rum utanför Marseille. Det finns inget i övrigt att tillägga.
 
 
III
Han sträcker ut sig i baksätet och trots att han är så lång, som en filmstjärna, kan han ligga utsträckt i baksätet och vika sin kavaj och lägga den bakom huvudet så att han kan luta huvudet mot dörren. Av alla platser han besökt är det moderns hem han tycker bäst om. Gissa, kan de gissa var det ligger? Das Fegenfeuer säger han innan de hinner komma på något annat och de fnittrar åt hans lustiga uttal och åt att berättelserna här någonstans börjat gå isär. Feta skuggor samlas på vindrutan.
 
 
IV
De två männen försvinner in på en restaurang för att använda toaletten och medan hon väntar ser hon ett hundratal liknande bilar passera på vägen utan att det finns någonting i övrigt att tillägga. Efter trettio minuter frågar hon efter personalen. När de bryter upp dörren finner de honom ritandes med långa svepande rörelser över kaklet ovanför handfatet. Den andre lyssnar uppmärksamt.
 
 
V
Hon ligger vaken och hör skuggorna rinna ut med vattnet ner i golvbrunnen medan han duschar och det blir morgon. Om fem månader hörs de första hjärtslagen på ett fält fullt med blommor eller ett hotellrum i Tijuana – det är en av de möjliga berättelserna, men inte den enda. Flera gånger blir hon tvungen att återvända till toaletten och bågarna han ritade där för att se var det ska sluta. På gränsen till Italien brinner en bil vid vägrenen. Ett hundratal vykort skickas med returadressen Liebe Mutter und Vater, var god rör ingenting – detta är en brottsplats.
 
 
VI
Brutala försök att lära känna henne görs långt efteråt. Lekarna är sällsamma och består ofta av formkombinationer hon ska avkoda och fotografier som föreställer människor hon inte känner, men som hon ombeds para ihop i diverse konstellationer: mamma, pappa, barn. Hon tycker om det. Det är det första hon känner som är någonting annat än den oändliga skvalpande tristess som fick henne att plocka isär insekter som barn, tills hon blev påkommen och man tvingade henne att skämmas, i brist på det åtminstone låtsas som att hon skämdes. Hon trivs med lekarna men de tar slut.
 
 
VII
Själva brottet överskuggas av diverse andra faktorer: en paradisfågel som suddas ut mot blommorna, den feta blåklinten, en skugga som rinner samman med en annan skugga, fraktfartygen som går på grund mot reven av vykort. Men låt oss understryka att hon faktiskt slog ihjäl honom.
 
 
VIII
Man såg henne färdas söderut och sa att han som satt bredvid såg ut som en stor sjuk fågel med knäna uppdragna under hakan och att hon alltid hade ansiktet bortvänt, det gick inte att se vad hon tänkte eller kände, förutom en man på väg hem som sa att hon såg så uttråkad ut bredvid den stora sjuka fågeln. I övrigt hade han ingenting att tillägga. Långt senare skickar hon ett vykort från hemlig ort med returadressen Liebe Mutter und Vater, förlåt att jag gjorde en sådan röra av ert bevismaterial.
 
 
IX
Huruvida någon annan eventuellt skulle bära ansvar för det som hände? Ett hundratal vykort med returadressen Liebe Mutter, förutom frontal lobotomi, hängning, nattmaror, elchocksterapi, prozac och ett sista lugn innan floden erbjuds patienten en utväg ifall de ekonomiska förutsättningarna finns, alltså att tillbringa de återstående dagarna i sitt rum betraktandes hur paradisfåglarna suddas ut när de lyfter från den anlagda trädgården och tar med sig allt dagens bevismaterial rinner ner längs med väggarna på ett hundratal hotellrum och försvinner ner i duschbrunnen.
 
 
X
Som barn färdades jag ofta på långa stråk av oupplyst väg. Inget i övrigt finns att tillägga. Ni har inga bevis för någonting.