This is the index

Utmätning

För vem vill regnet skölja undan allt?
De väntar på betalningen ännu
(försiktigt delas våra hav i tu)
Profeten bjuder bröd men inget salt.
 
Att offra hjärtat trots en ojämn våg
(de väljer ut en standardfjäder nu)
Du kan väl kanske glömma bort, men du:
profeten kan berätta vad han såg.
 
I rymden dröjer minnet av ett allt
(“spill ingen tår”, håll undan gesterna)
För dig ska sanden hållas torr och salt.
 
För vår skull utförs fel i testerna.
Ur det som kommer faller regnet kallt.
Ur det som varit trålas resterna.
 
 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1835 (17) { ["term_id"]=> int(22) ["name"]=> string(8) "Sonetter" ["slug"]=> string(8) "sonetter" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(22) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(22) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Sonetter" ["category_nicename"]=> string(8) "sonetter" ["category_parent"]=> int(0) } } Sonetter

Fem sonetter av William Shakespeare

Vitsiga, blixtrande, queera, hjärtslitande, översexuella, självreferentiella, sexistiska, tjuriga Shakespeare. Det här är fem Shakespeare-sonetter, desorganiserade, nyöversatta. Shakespeares sonetter är inte så stränga vad gäller stavelsernas tyngd och antal. Men regelbrotten är meningsfulla. De skapar andra betoningar och flöden än en strikt rytmvagga. Jag är sträng, försöker följa det jag upplever som rytmen, inklusive brotten. Jag försöker också följa känslan. På några få ställen bryter jag därför relationen till det lexikala. Jag vill att översättningen ska slå an i mig. Jag vill därför också slippa ifrån en estetik som antyder ett oprecist romantiserat förflutet. Det är lättare att rimma och rytmisera om jag när som helst verbet sist kan ställa, taga till fantiserta och-eller föråldrade språkformer. Men jag vill ha språket nära inuti, inte ploja. Engelskan är kanske  gammaldags, men det är inte därför jag läser. När det är bäst blir Shakespeare nu för mig. Jagets och känslans nu, lagt i en rytm och struktur som kräver tankeflätor, återkomster, uppbrott.
 
 
 
 
26
Mitt hjärtas herre, jag är din vasall
Så hårt din storhet bundit fast min plikt,
Jag skickar skriftligt bud i alla fall:
För plikts skull, inte för en sinnrik dikt
En plikt så stor att fattig sinnrikhet
Som min tycks blottad i sin jakt på ord,
Men du som är en verkligt god poet 
Finn plats för den i själen, nakengjord:
Tills stjärnan, den som styr mig, står perfekt
Och med sin milda lyskraft på min färd
Ger kärleksstamningen sin rätta dräkt,
Så att jag blir din ljuva aktning värd:
Då ska jag skryta om min kärlek för dig;
Nu – inte spela styv, så du förhör mig.
 
 
 
 
40
Ta alla kärlekar jag nånsin haft:
Vad får du som du inte redan har?
I vart fall inte mer sann kärlekskraft,
Det är ju redan ditt, det som du tar.
Så brukade du kärleken jag skänkte,
Jag förebrår dig inte det du gjorde,
Nej, jag vill bara höra om du tänkte
Att du åt lite mera än du borde.
Ömma tjuv, förlåten är du redan
Om du så stjäl min allra sista mat.
Bara kärlek vet: den värsta svedan
Är kärleksfel och inte välkänt hat.
I din nåds lust blir styggt så lätt till snyggt,
Så mörda mig, men vänskapligt och tryggt.
 
 
 
 
42
Att du har henne är ett sorgbihang,
Fast sägas kan: hon var min hjärtligt kära;
Att hon har dig får högre klagorang,
Den kärlekssorgen rör mig mera nära.
Så kärleksbrott förlåter jag väl från dig:
Ty hon jag älskar älskar du tillbaka
Och för min skull tar hon också dig ifrån mig,
För mig trugar hon på dig av sin kaka.
Dig som jag mister kan min kärlek få,
Går hon förlorad är det till min vän;
De får varann, jag mister båda två,
Som utgör korset som jag bär på än;
Ett självsmicker: är min vän jag, jag han,
är jag och hon de enda för varann.
 
 
 
 
20
Naturen gav dig de där kvinnodragen,
Min åtrås överman och älskarinna;
Så hjärteöm men inte så förslagen
Och flyktig till sitt sätt som en falsk kvinna;
Ditt klara öga utan sidoblickar,
Förgyller varje föremål det snuddar;
en vacker man som varje skönhet prickar,
stjäl ögonen och själarna han nuddar.
Jag tror att du var tänkt som kvinna, fastän
Naturen föll väl handlöst för sitt alster,
La till en grej som mest gjort mig på helspänn,
som gör det svårt och håller mig på halster.
Du är försedd så kvinnorna ska njuta,
Du sköt mitt hjärta, i dem får du skjuta.
 
 
 

27
Slut av allt slit: jag skyndar i säng,
En chans att vila ut för restrött kropp:
Men huvudet får inte nog av fläng,
Det far iväg fast benen har sagt stopp.
Min tanke (jag är här, långt borta, kvar)
Har gett sig hän, på pilgrimsfärd till dig,
Den öppnar ögonlockens slutna par
som visar blindas mörker framför mig:
Med själens drömsikt kan jag ana att
Du skuggar fram i blickens ickesyn,
En flytande juvel i hemsökt natt,
Gör svärtan vacker, natten ung i hyn.
Se, hur dagens kropp och nattens tankar
utan ro går runt för dig och vankar.
 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1842 (17) { ["term_id"]=> int(22) ["name"]=> string(8) "Sonetter" ["slug"]=> string(8) "sonetter" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(22) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(22) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Sonetter" ["category_nicename"]=> string(8) "sonetter" ["category_parent"]=> int(0) } } Sonetter

Tidens pil 1 & 2

Tidens pil 1 (ur Undergången)
 
Tidens pil – den flyger enkelriktat,
och dess spets gör alla till martyrer.
Sankt Sebastians tro har aldrig sviktat,
men på färg töms bildernas blessyrer;
 
himlaljus och syndare som pliktat
bleker solen från Dorés gravyrer;
regnet, genom himlens durkslag siktat,
suddar himlen ur missionsbroschyrer.
 
Helgon med en väderbiten gloria
kommer termodynamiken svepa
bort från böcker, fresker och ikoner.
 
Världen slutar göra världshistoria,
nuets vassa spets gör ingen repa,
inget “vi var här”, i fler eoner.
 
 
 
 
 
Tidens pil 2 (variant/fortsättning)
 
Tidens pil – men vem har enkelriktat
den och dig, som får dess spets i gumpen?
Vem har skjutit? En som noga siktat,
tänkt, beräknat. Eller bara slumpen.
 
Denna värld: ett verk som någon diktat.
Eller: rymden är den spillda plumpen
av en bläcksvart vätska, utan plikt att
likna ödet spått i kaffesumpen.
 
Inget telos syns i teleskopet.
Pikareskens slut är täckt av fläcken.
Oss och entropin kan inget vända.
 
Olöst lämnar upplösningen dråpet,
när den kring oss knyter samman säcken.
Osökt prickar pilen alltings ända.
 
 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1840 (17) { ["term_id"]=> int(22) ["name"]=> string(8) "Sonetter" ["slug"]=> string(8) "sonetter" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(22) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(22) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Sonetter" ["category_nicename"]=> string(8) "sonetter" ["category_parent"]=> int(0) } } Sonetter

DON’T / LEAVE SOCIETY
2 sonetter om de möjliga

När ljudet klingar friskt och falskt hos oss,
som spriten talar genom hand och ord
– så ömma gräver tår i fuktig jord –
då är det inte värt att slå sig loss

För även om man klipper av sin tross,
och hoppas segla bort från åkerjord,
så finns det ej i södern eller nord,
ett hjärta som ej brunnit som ett bloss

Och just som när det är en vettlös brand,
som känns i hjärtat när man anar vår,
i nacke, mage, kind och båda ben

Så kan alls ingen leva utan band,
och ingen kan få vidrigare sår,
än den som bara vågar vara ren –
 
 
*
 
 
Likt rep som handen inte värja kan,
förbinder alla gropar oss så pass,
att även rep som klippas håller fast –
Historien skedd blir kvar och hålls för sann

Historien skedd blir kvar och hålls för sann!
För inget som har skett går bort i vass,
men dröjer slugt i marken där parnass
vill spränga fram, så snabbt som den försvann

Vid horisonten hägrar inga gudasända,
där finns ej plats för någon utopi.
Men partisanen fordrar inget hopp –

För tiden har blott talat för en enda
och ej för allt som människan kan bli.
Ty händer som har grävt, kan bygga opp –
 
 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1839 (17) { ["term_id"]=> int(22) ["name"]=> string(8) "Sonetter" ["slug"]=> string(8) "sonetter" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(22) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(22) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Sonetter" ["category_nicename"]=> string(8) "sonetter" ["category_parent"]=> int(0) } } Sonetter

åh, det skiner och du är en juvel

åh, det skiner och du är en juvel
ett litet altare med en bild på dig
fastnad i ett leende, förgät mig ej
eftersläpningen, någonting är fel

om jag tänker hårt så kan vi gå tillbaka
till dagen som rev vardagen isär
om jag tänker hårt så är du åter här
kände ingenting men började att skaka
 
några från familjen och så dina vänner
fångade på fotot som en grupp
folk kan komma närmre när sånt händer

att vara i en grupp men ändå ensam
sista solen över kajen, titta upp
undrar om vi hade det gemensamt
undrar om vi hade det gemensamt
att beundra molnen, vindarna och skyfallen
jag såg att dina skor var kvar i hallen
längtan upp till höjder när man är fundersam
 
äta chokladbollar och småprata
i ditt minne delar dina ex en cigarett
över stadens redan omvandlade silhuett
dina drag i någon annans på en gata

ett år är mer än omloppstid runt stjärnan
med tiden blir det lättare att glömma
utan köttet kvarstår bara kärnan

tiden kan va snabb den kan va långsam
tar inte bort de punkter som är ömma
en lycka i att vara själv men inte ensam
en lycka i att vara själv men inte ensam
vad hugger i ett hjärta som en fickkniv
skriver jag för mycket blir du fiktiv
nu drömmer jag om dig som lämnat stan

var gömmer sig stenen som jag gav dig?
för att lugna dina nerver, varsågod
önskar att jag visste var den stod
delar blodets färg men blöder ej
 
försökte leta efter den i lägenheten
den kärleksfulla energin hos en granat
förankrad i den materiella verkligheten 
 
såg in i några lådor, inte mer
att gå igenom dina saker, för privat
var kvällen tyst som de är i mitt kvarter?
var kvällen tyst som de är i mitt kvarter?
altaner, bilar, ansiktena stenhårda
tvätta, vaxa, klippa eller vårda
måste skaffa, skaffa mycket mer
 
kan du känna att det finns en glipa?
ett ruttnande under en polerad yta
att visa sina pengar utan att skryta
på balkongen med en cigg i din mungipa 
 
en gnista lyser mitt i allt det stumma
kan se dig som om det vore häromdan
du slocknade när kvällarna var ljumma
 
som hon efter femtio år av äktenskap
hon var inte lycklig men hon var van
de flesta dör på natten, natten är ett gap
de flesta dör på natten, natten är ett gap
tysta blåa ljus, det är ambulansen
en närvaro som lämnar kroppen, distansen
befinna sig i vittnets egenskap
 
han berättade för mig om en detalj
från natten som blev hennes sista
hon låg på husvagnsgolvet, ingen livsgnista
munnen öppen, såg ner till hennes svalg
 
ser det, hennes vita hår i ljuset
och på stolen en badrock i frotté
när hon solade i sin bikini bakom huset
 
hon ville ha en flaska vin, vi bytte blickar
allt vi hade: vatten eller en kopp te
i gräset plommon, svullna lila prickar
i gräset plommon, svullna lila prickar
i luften hänger kvar en rökig lukt
vad gömmer sig i gräset mer än fukt?
en trötthet, frukten ruttnar när jag tittar
 
han rensade och hittade i skåpen
massa massa piller, en hel säck
tar man dem i värmen blir man väck
står det någonting i horoskopen?
 
tänker mindre på smärtan i den stunden
stjärnorna är mjölk i vintergatan
ljusen tänds och släcks i minneslunden

blir det till ett dån när alla klockor tickar?
vad berättar linjerna i handflatan?
äpplen studsar ner till marken, fåglar pickar
äpplen studsar ner till marken, fåglar pickar
i köket sista gången sommarsöt
tre veckor senare vi grät och snöt
varvar nuet med tillbakablickar
 
skämten på din tröja att du kunde flå
fågel, hamster, tvättbjörn, kanin, gris
ödla, fågel, katt, naturligtvis
har tröjan lukten som den hade då?
 
ett nytt glashus växer uppåt som ett fjäll
kanske kommer jag till himlen, hälsar på
när folkets hus ska byggas om och bli hotell

ur dimman stiger en ny vacker dag
natten lämnar bakom sig en rökridå
alltid föredragit dagens ljudlandskap
alltid föredragit dagens ljudlandskap
där borta gömmer sig i dimman kortedala
härifrån ser husen ut att va så minimala
där ni delade så många år av vänskap

vi frågar men det finns ingen som kan svara
en tog dina tofflor, en annan tog din kopp
din barndomsteckning tatuerad på nåns kropp
ett skärp, en t-shirt också värda att spara

vi frågar hur mår du, men bra ändå
i rösten kan det höras efterklang
dina fötters färg, en giftig blå

sorgen tar sin skepnad, går inte att döma
en graverade sin klocka, forever young
jag nickar, vi ska vattna, inte glömma
jag nickar, vi ska vattna, inte glömma
växten som du gav, den har ditt namn
en film på dig med katten i din famn
i lägenheten som vi skulle tömma

stjärnorna är långt ifrån varandra
med blotta ögat ser de ut att trängas
när de inte längre orkar kan de sprängas
om du är nånstans, hoppas det finns andra

tänk om du och om min granne dricker vin
hoppas glädjen inte känner gränser
granaten har bytts ut mot en rubin

önskar när man inte längre är av kött
att allting runt omkring en bara glänser
inget mer få dö nu, nu när hon har dött
inget mer få dö nu, nu när hon har dött
änklingen tar hand om våra växter
letar efter ledtrådar i dina texter
det jag hittar nu är nedslitet och nött

så lätt att ta dem ut ur sin kontext
i mitten av mig finns rädslan, som en bikt
skam för skam har jag blivit byggd, i en dikt
jag finns inte här, står det i en text
 
kronärtskockor låg på bordet vid din spis
du skrev: danmarksfärjans bottenlösa vrål
och om ljuset persikosträvt florsockerdis

kanske råkade du felbedöma
hursomhelst, du lämnade ett hål
se stjärnor komma åter, drömma
se stjärnor komma åter, drömma
en sommarnatt med vänner, lite dans
det var så skönt att resa någon annanstans
vibrationerna i luften, låt det strömma

låg på sanden, varma stenar på mina lår
och på mina armar, rygg, och handflator
en annan värme än den under min dator
solen gassade, jag fällde ingen tår

att dela rum efter en tids distans
på natten la vi korten på vårt bord
med frågor om vår framtid och romans

förväntningar har en tendens att svika
kroppens vetskap innan det finns ord
hur känns benen innan de ger vika?
hur känns benen innan de ger vika?
hon var så liten och du höll henne så nära
nu så stor, det är knappt man orkar bära
vinkar varje gång när jag ser henne kika

nyss fick hon plats i fåtöljen lindad i en filt
det fanns en vinter, den kommer eller hur
sjunker stadigt tjärnens temperatur
vad sorgen gör med ögon, mörkt och vilt

molnen lägger sig på vattnet som ett lock
det bästa och det värsta återstår
hela tiden dunkelt eller blått
 
de står i blom ännu, blommorna vi strött
det gröna nästan borta från mitt hår
kornblått, purpur, rosa, vitt och rött
kornblått, purpur, rosa, vitt och rött
går till slutet, solen står i brand
finast är längst ner där det finns en rand
om man håller andan länge blir man trött

bakom ögonlocken rummet är så lugnt
inte längre guld, en ny metall
vackra, vassa saker, knivar som korall
mjuka gröna mossan, andas tungt

stadigt sjunker kroppens temperatur
vad sorgen gör med ögon, mörkt och vilt
ingen svarar när det ringer på din lur

liljorna på kistan nästan sagolika
doften av dem stannar, det är inte milt
växer genom allt det mardrömslika
växer genom allt det mardrömslika
slingerkrasse, blåklint, solros, ser jag blomma
ännu en september, tankarna är tomma
är man borta kan man inte svika

en psalm om hemmet, drömmar, vind och jord
kan ångra att jag inte gick till kyrkan
behövde hitta andra platser för min dyrkan
det är i böckerna, hittar tröst i ord

cyklar genom kyrkogården, vinden blåser
knappt alls bland gravar – stilla, ljumt och lent
handlar inte livet om metamorfoser?

men någonting är fortfarande fel
när de kommer in är det för sent
åh, det skiner och du är en juvel
åh, det skiner och du är en juvel
undrar om vi hade det gemensamt
en lycka i att vara själv men inte ensam
var kvällen tyst som de är i mitt kvarter?
 
de flesta dör på natten, natten är ett gap
i gräset plommon, svullna lila prickar
äpplen studsar ner till marken, fåglar pickar
har alltid föredragit dagens ljudlandskap
 
jag nickar, vi ska vattna, inte glömma
inget mer få dö nu, nu när hon har dött
se stjärnor komma åter, drömma
 
hur känns benen innan de ger vika?
kornblått, purpur, rosa, vitt och rött
växer genom allt det mardrömslika
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1835 (17) { ["term_id"]=> int(22) ["name"]=> string(8) "Sonetter" ["slug"]=> string(8) "sonetter" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(22) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(22) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Sonetter" ["category_nicename"]=> string(8) "sonetter" ["category_parent"]=> int(0) } } Sonetter

Familjesonetter

Utbrott
 
Från andetag det väller, sväller, brister
forsar fram ur djupet, pyser, morrar 
från stegrad ton det flyter tjockt som ister 
tunga ord att slunga, skruva, skorrar 
 
I ögat vildsint, nyss försynt, förbyts 
uppspärrat och sprängande, i trans
då framåtlutat våra blickar bryts
i brusten värdighet och sans 
 
Min son, av plikt, en del av mig du är 
från famnen, stegen, följda skeenden
en undernärd kan tindra, det som tär 
kan leva bakom glans och leenden 
 
Gonatt, så gick igen förbi, det vid 
ditt första skrik jag lovade att bli
Familjefrid
 
Se pappa, mamma, barn – familjefrid
se dotter, son, gravera sina spår 
se parallellt tillsammans och bredvid
se ympad stickling gro ur gamla sår
 
Se mönster, skuggor, binda ännu krans 
se mönstringsplikt och granskningskavalkad
se manad be förmanad om balans 
se överspänd med underton till glad 
 
I jämvikt, motvikt, avsikt, slump och brist
fylld av kompromisser; tilltäppt boning
det första steget sparats har till sist – 
på morgonfärd mot kvällsförsoning
 
Se silhuetter, stansade och rivna
förmå familjefridens lek bedriva
Mänsklig form
 
I faderskap och äktenskap vi stöpas
förlora det som en gång varit vårt
det inre ut ska släpas, ur ska gröpas
och mjukna ska det skal som tvingat hårt 
 
Det kantiga bör slipas, bör poleras
det inneslutna frigöras för gott
i ljuset negativen exponeras 
och straffa han för brott som Han begått
 
Det är en sanning, och en nidbild, båda
förgreningar med var sin språklig frist 
att käbbla, träta och att hålla låda 
där även blindskott får en plats till sist
 
Ett kön jag är, en mänsklig form som äger 
en önskan att ge upp för båda läger
Privilegium
 
Jag storhet ärvt men ingen frågat, snälla
om lov att låna mina attribut
de borde skämmas, borde veta hut
de borde tacka mig och inte skälla
 
Det var en gåva enbart jag fick nyttja
om till för många gåvan ebbar ut
till ingen nytta blir för mig till slut 
en risk att rollistan är då förbytt, ja 
 
Risken den är inte värd att föreslå 
på avstånd vänta hellre kvar och njut 
av privilegiet, vem vet dess slut 
tusen år har gått, så tusen återstå
 
Vår makt den äger oss, vår trångsynthet 
vi vill behålla den i hemlighet
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1842 (17) { ["term_id"]=> int(22) ["name"]=> string(8) "Sonetter" ["slug"]=> string(8) "sonetter" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(22) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(22) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Sonetter" ["category_nicename"]=> string(8) "sonetter" ["category_parent"]=> int(0) } } Sonetter

Sonetter

1. Dalarnas Dolce&Gabbana
2. Drömprinsen
3. Göran Sonnett
4. Hårsvallet
5. Städfjäder
 
Foto: Andreas Larsson 

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1823 (17) { ["term_id"]=> int(22) ["name"]=> string(8) "Sonetter" ["slug"]=> string(8) "sonetter" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(22) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(22) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Sonetter" ["category_nicename"]=> string(8) "sonetter" ["category_parent"]=> int(0) } } Sonetter

Sonetter om sonetter

 
Trygg sonett
 
Jag trivs så bra i jambens mjuka gift.
Rimmen skänker stadga åt min tanke.
Blankvers är som pengar för den panke.
Ett natthärbärge för min vilsna skrift.
 
Ge mig lite lugn och några tusen.
Så ska du få tillbaks en skog av dikter.
Den enklaste och svåraste av plikter.
Men vet du, rim och meter, det gör susen.
 
Det finns en given början och ett slut.
Man vet att orden inte måste frysa.
De ligger i sin säng och tittar ut
 
och ser hur molnen leker med varann.
Ett lugn som bara bunden vers kan hysa.
De låg där medan Himmelmora brann.
 
 
 
 
 
 
Sonett
 
Den verkar ju så klar och fin, så nätt
som regnets droppar samlade till älv
en form i världen skapad av sig själv
det är som om den alltid vart sonett.
 
Men först så var den tom, ett ingenting
en punkt av möjlighet, där rum och tid
var samlat till en mycket liten frid.
Sen sa det pang och allting spreds omkring.
 
Mitt skrivblock blev som rymden efter smällen.
Ett virvelljus av stoft, som nebulosor.
Det kändes skönt att bara öppna spjällen.
 
Men dikten, efterhand, blev vag som färs.
Det måste gå att forma mina glosor.
Jag stekte dem i smör. Det blev en vers.
 
 
 
 
 
 
Sonettens skalor
 
En stor sonett om saker som är små.
Hur kvarken bygger upp allting på marken.
En promenad med pudeln genom parken.
Hur barnfamiljer får sin tid att gå.
 
En späd sonett om det som är för stort.
Den mörka energin vid rymdens slut.
Om varför inte måsen blev en trut.
Om tesla-expansionen går för fort.
 
Det går att dikta bort sig från det hela
och fastna i den ljuvliga detaljen
men ingen vet när tanken börjar spela.
 
Sonetten vet att kaos är nära gud.
Det finns ju alltid sprickor i emaljen
och vatten läcker genom allas hud.
 
 
 
 
 
 
Sonett med Erik Johan
 
Det blev så många nätter med sonetter.
Den nötta formens trötta gamla mönster.
Jag skrev och såg mig själv i rummets fönster
och öl i glaset, skjortan, och så nötter.
 
Jag tuggade och drack igenom natten
och tänkte på Stagnelius i min fylla
som krälade i diktens djupa mylla
och orden rann som Torpbrobäckens vatten.
 
Men var det nåt att ha, det där jag skrev?
Det vet väl ingen alls, för allt är väck.
Jag skrev det som ett stort, poetiskt brev
 
och la det i ett oljemålat skrin.
Jag sköt det ut från Ölandsfärjans däck.
Vem vet, det kanske seglade till Wien?


 
 
 
 
Volvo sonett
(Om sonettkransen Tävlingsdräkten)
 
Jag band till slut en krans av en sonett.
En morgon satt jag med i teve fyra.
Ett diktsamtal som Steffo skulle styra
med Jenny, och jag gjorde som de bett.
 
Jag valde en sonett som kunde passa.
I verkligheten fanns det ingen tid
att läsa någon dikt om kamp och glid.
I morgonsoffan ville Steffo glassa.
 
“Det låter som det var ett jäkla pill”
sa Steffo, och la till “Volvo sonett”.
Min inre referenskompass stod still.
 
Rolv Wesenlund, sa far, så hette han
som sa så i en sketch från 71.
Jag tänkte på när Steffos stuga brann.
 
 
 
 
 
 
Saab sonett
 
Den hette inte Volvo den där bilen
lanserad femtisex, nej: SAAB sonett.
Karossen göts i plast. Den var så lätt.
Den drog väl inte mer än litern milen.
 
Det fanns en tid när folket skulle bila
ut i vindens sus, till skog och sjö.
En SAAB därhemma. Sen så kan man dö.
I motorn brann den petro-varma mila
 
som brinner än. Fossilmaskinen ryter.
Jag längtar till en plats för stig och fot.
De vida fält där hober går och skryter
 
om hur de lever lätt på jordens kropp.
Jag önskar att jag var en liten rot
en slang i jorden, som gav träden dropp.




 
 
Fri sonett
(släpp fångarna loss)
 
De säger, det är orättvist att kalla
den bundna versens form för diktens Hall
men liksom delinkventen – liksom alla –
så vill jag höra vind och stränders svall.
 
Att alltid rimma är att sitta inne
och känna döden krypa in i livet.
Att leva som en höna på sin pinne.
Jag vill ju få nåt vilt och eldigt skrivet!
 
En kraft som bryter upp metrikens fängsel
blir kvitt den fasta formens tröga lim.
Till slut så bygger versen bara stängsel
 
och jambisk femtakt känns som rena mordet.
Jag blir så trött. Att tvingas in i rim.
Släpp det loss, det lessna tämjda ordet!



 
 
 
Omvänd sonett
 
Rimmet kan ju också vara först!
Fötterna på kudden, liksom Pippi.
Rötterna i luften, blad i jorden.
Limmet klistrat utanpå, det värmer.
 
Takten däremot är kvar, men ändå
lätt förskjuten, då varenda rad
rätt fraserad måste läsas hängigt.
Makten ligger kvar i jambisk meter.
 
Kan jag inte bara lämna versen?
Ringla som en orm i sommarvärmen?
Fann jag allt i fjortonradersdikter?
 
Löp som Tommy, Annika och Pippi.
Vingla runt och leta efter spunken.
Köp en annan rymd, en sprängd sonett.




 
 
Sprängd sonett
 
Vad  händer  om  rimmen  försvinner?
Och                                           rytmen?
Lika många rader
Logiken: annan
 
Trasad  liksom  körd  i  däggdjurskvarnen
Mald     som    brosk   till    korv
Som             tall                till          bok
Som             bok          till               papp
 
Här              går        vi nu
Bakom    frihetens    turboinjicerade    oxe
Det     mullrar
 
Man reser           stängsel
Många fastnar
Kommissionärerna        höjer            glasen




array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1839 (17) { ["term_id"]=> int(22) ["name"]=> string(8) "Sonetter" ["slug"]=> string(8) "sonetter" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(22) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(22) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Oktober 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Sonetter" ["category_nicename"]=> string(8) "sonetter" ["category_parent"]=> int(0) } } Sonetter

Evighetens evighet

Evighetens Evighet
Teckning. Torrpastell, vax-och oljekrita.
2021
Storlek 297 x 420
Foto: Andreas Larsson 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1824 (17) { ["term_id"]=> int(21) ["name"]=> string(10) "Medeltiden" ["slug"]=> string(10) "medeltiden" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(21) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "4" ["cat_ID"]=> int(21) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["cat_name"]=> string(10) "Medeltiden" ["category_nicename"]=> string(10) "medeltiden" ["category_parent"]=> int(0) } } Medeltiden

Albertus Pictor

det märkliga var att du också föddes i immenhausen, precis som
albertus pictor
en förort bara ett skal för
esse, som rinner 
förbi ett timrat rådhus, vit puts 
mörk furu. du, på 
en semester i sverige egentligen oplanerad
ett spontant besök hos någon som tillbringat
en sommar i rostock, precis som du.
du berättade aldrig om den bekanta sen eller
om arten av din semester, vad som hänt men
jag kan anta, kan förstå hur det gick,
varför du grät i täby kyrka med dina spindelfingrar, 
trots att det var sommar
 
jag är född någon mil ifrån kyrkan bara,
bland lövskog och viltstängsel, jag
har växt upp med takmålningarna och
prästens ord om plikter.
i december när vi begravde mamma sken bleka vintersolen in över
bänkraderna som står uppradade under
travéerna, uppställda tomt som publik, 
stilla åskådarplatser för takmålningarna
över hela den vita kalken som en pergola, mose som 
skingrar det röda havet, 
rött rött, helt obleknat, också simson när han
bär gazas portar och bänder upp 
käften på ett lejon, marias gravsvepning grön,
lika dov och självklar som skogen. när
david dräper goliat och när han
återvänder med huvudet, rusig men
med dyster blick. 
 
du stod där, rak och bred i ryggen, bara 
huvudet böjt uppåt, rakt upp emot
taket som myllrar av mer eller mindre tydbara sekvenser.
det tog ett tag innan jag märkte dig alls, jag och pappa var 
där för mässan egentligen
och hade bara åkt in en timme tidigt, för att titta till mamma, 
lägga blommor men
men när vi kom fram öppnade sig sommaren och 
släppte ut ett oväntat regn, inte alls
som ett tecken, inte som att någon ville 
ha in mig i kyrkan. men nästan.
och jag tittade runt när vi
såg varandra till slut, du
stod med funktionskläder och 
såg ihjäl mig
 
jag vet nu att du inte förstod några
prästord om förlåtelse sen, bara
rytmen av vår pater noster i vagt
pulserande takt till floden som alltid runnit i dig
och dina
trummande tyska skor.
efteråt när det var klart och
församlingen rörde sig ut,
sakta flytande uppför altargången mot
juli på andra sidan av de 
öppna portarna, stod du kvar och 
utanför hade det slutat regna
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1842 (17) { ["term_id"]=> int(21) ["name"]=> string(10) "Medeltiden" ["slug"]=> string(10) "medeltiden" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(21) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "4" ["cat_ID"]=> int(21) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["cat_name"]=> string(10) "Medeltiden" ["category_nicename"]=> string(10) "medeltiden" ["category_parent"]=> int(0) } } Medeltiden