This is the index

kædesms

 
som modtager af denne dm må du nu, uundgåeligt, sende den videre til syv personer, og det vil være farligt, at lade være
på den måde vil du give dem GOOD LUCK i kærlighed / klogskab!! / et liv i en lejlighed med høje lofter, der har frugtskåle med appelsiner, der har chatoller fulde af tidsløst smukke smykker 
 
som modtager af denne besked må du sende den videre til syv personer, for du er nu forbandet irl og det kan kun ophæves, ved at videresende 
 
sagnet siger, et sagn fra Småland, at nogen havde råbt noget ildevarslende og kryptisk 
(sætningen gav i sig selv ikke særlig god mening: ”stunden är kommen”) 
(men byen tog det meget SRSLY)
og da en mand kommer til byen og siger at han vil sejle over søen, siger byens beboere: ”I fingen inte gå på några villkor, för då kommen I att drunkna” 
de tvinger ham altså til at blive, giver ham et værelse og tænder op i pejsen der man bærer et stenfad med vand op til ham, som en vaskebalje
om morgenen finder de ham druknet i vandfadet
 
du risikerer ingen druknedød, du som modtager denne besked (STOP BEING PARANOID ppl), men din forbandelse er uvægerlig 
 
hvis du fx vil sminke dig, hvis du vil forsøge at spartle de sorte huller på næsen, på hagen, i panden,  væk, vil de ikke lade sig spartle, de vil træde tydeligere frem i dit ansigt, de vil synes mørkere, de vil ligne glinsende grusgrave
 
uanset hvilket stykke tøj du tager på (hvad end du vil være PREPPY eller KETAMINE CRUST)
så vil det fnulre, tøjet
hvad end tøjet har været dyrt eller billigt, så vil man kunne se, hvordan der i et lag udenpå stoffet vil ligge overskydende materiale i små klumper, det vil ligne at det er udsultede børnehænder, der har lavet tøjet, selvom det vil være tøjet der gør det egenrådigt, laver dette fnuller, der vil være så meget fnuller, at du vil kunne samle stoffet med neglene og lægge det i håndfladen og rulle det til en større, farvet pølse 
hele tiden vil du kunne rulle disse store pølser
 
og hvis du fx har været i tvivl om brysterne, hvis du er vågnet om morgenen med hænderne på dem, og pludselig blevet i tvivl om, hvad du skal stille op med dem: om de skal stritte spidst opad eller om du skal have dem på dig dråbeformede, så vil du, efter ikke at have vidst hvad du ville gøre af dem, uundgåeligt gå i skole/på arbejde/til fest og opdage, at alle andre har sat deres bryster i modsatte retning af dine 
 
tager du parfume på og tænker, at du kommer til at stråle varmt af rav fordi flakonens sprøjt lød hvislende og håbefulde, gnider du den mellem håndleddene så hænderne danner et gevir, så vil den være STICKY, parfumen, først vil du opdage, at dit hår klistrer til din hals, at parfumen er blevet tyk som harpiks, og så vil du opdage, at menneskene omkring dig først snuser og så smiler med læberne stramt over tænderne, for din parfume har lagt sig på deres tunger, og de står med en følelse af at have slugt gift, så når de spørger om du kommer hjemmefra, er det fordi de forestiller sig, at du er gået over Kgs. Nytorv og igennem Magasin og at alle parfumerne ramlede ned om ørerne på dig, at glasskår og farvede væsker sprøjtede op på dig, man vil på deres læber kunne se de lyse, blodfattige aftegninger af tænderne inde bagved, deres smil vil være stramt lukkede for at lukke af for dig
 
modtager du denne besked men vælger at ignorere den, lade forbandelsen ligge i indbakken, så vil der fremover stå i dit horoskop at du har PRESSURE i sociale anliggender
og du ved godt, at det betyder, at alle samtaler vil være et stort, piskende sjippetov, hvor det ikke går at indvende noget, du kan ikke hoppe ind, og du kan ikke blive stående, fnisende i køen, forsøger du at sige noget vil alle altid tænke SPURGT
det vil altså stå i stjernerne, at du ikke vil klare dette sjippetov
men vælger du helt at undgå dette PRESSURE, 
går du helt udenom at tage din krop med dig ud i verden, vælger du at blive hjemme i stedet,
så vil du
ved en fejl
komme til at stikke begge dine øjne ud 
bare sådan lige
så du blot har to lyserøde huller i ansigtet 
 
sender du den IKKE videre vil du i livet blive suspenderet, suspenderes af livet
undgå katastrofer, hoste, orkaner, ved at sende denne videre til de syv sejeste du kender / de syv du helst vil være venner med / de syv du elsker mest / de syv der tbh har mest brug for held 


array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1834 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

en präst, en budbärare, ida, maria och gud

 
den här berättelsen kommer inte handla om
 
oidipus, konung i thebe
 
eller
 
iokaste, hans maka
(vem heter ens iokaste)
 
inte heller om
 
kreon, hennes broder
 
nej
 
den här berättelsen kommer handla om
 
en präst
en budbärare
om ida
och maria
slutligen                    om gud
 
det var en gång en präst som hette persson, han var väldigt arg
 
han brukade säga till sina barn att de skulle låta maten tysta mun han
brukade säga till sina barn att de inte skulle försöka med något dumt
 
han sjöng för att han älskade att höras bland folk
han sjöng för att han älskade staropramen
maltig smak med liten sötma, inslag av knäckebröd, honung, örter och apelsinskal
brukade han säga och slicka sig om munnen
 
i berättelsen fanns också en budbärare, som brukade bära alla bybornas bud från
mun till mun i förhoppning om att inte bli utvisad ur staden
han blev ofta spottad på och trots att han annars brukade visa tänderna
så mycket som möjligt tog det honom emot just idag
prästen persson brukade säga till budbäraren att man i den verkliga världen inte
alltid är så snäll och försiktig hela tiden
 
han brukade säga att den verkliga världen inte var en rainbow-reality
att han trodde att budbäraren levde i en rainbow-reality
 
men när budbäraren pratade med vinden sa den däremot
att han inte skulle skämmas över att han var känslig
eftersom att vara känslig är en gåva från gud
att vara känslig är en gåva från gud, tänkte budbäraren, du kanske borde testa det
någon gång, testa att inte vara så sträng
budbäraren sa givetvis inte det
han bara nickade och tittade ut över berget
 
lite längre bort i byn …
 
        ida
 
har du använt den?
 
        maria
 
va?
 
        ida
 
har du använt den?
 
        maria
 
vilken?
 
        ida
 
din egyptian magic?
 
        maria
 
snälla
inte så högt
folk kan höra!
men för att svara på din fråga så
nej

        ida
 
okej
 
        maria
 
okej
 
        ida
 
det kanske är därför du är så torr
 
        maria
 
haha
 
        ida
 
jag skojade bara
 
        maria
 
jag förstod
 
        ida
 
du ser ovanligt hydrated ut
 
        maria
 
det känns svekfullt mot grekland, att använda den
förstår du?
det känns liksom orent
på något förvrängt sätt
 
tillbaka till prästen …
(prästen har en konversation med gud)
 
        gud
 
du tänker inte innan du pratar

tänk på vad du säger innan du säger det jag tror inte du förstår vad du säger
jag tror inte du förstår hur allvarligt det du säger är
 
        prästen
 
okej
 
        gud
 
okej
 
        prästen
 
jag tänker visst på vad jag säger innan jag säger det
 
        gud
 
om du tänker på vad du säger innan du säger det så har vi väldigt stora problem

        prästen
 
nej, vi har inte väldigt stora problem
du gillar inte vad jag säger
det är därför du blir obekväm
 
        gud
 
sluta!
sluta säga vad jag känner
 
        prästen
 
okej
 
        gud
 
okej
 
        prästen

men det är sant
 
        gud
 
vad?
 
        prästen
 
jag vet inte

att jag visst tänker på vad jag säger innan jag säger det
 
 
        gud
 
 
okej
säg det igen då
säg det igen
säg vad du sa
 
        prästen
 
jag vill inte
 
        gud
 
nej, exakt
 
gud gestikulerar, ”proving their point”
 
        gud (igen)
 
du vill inte, eftersom det inte är sant
 
du sa:
 
jag gillar inte att du och budbäraren pratar
 
        prästen
 
jag gillar inte att du och budbäraren pratar
 
        gud
 
snälla!
vi pratar inte!
det är det här jag menar med transparens
när jag är ärlig och transparent så backfire:ar det alltid tillbaka på mig
det är orättvist
 
        prästen
 
jaha
 
        gud
 
okej

så du vill inte att jag ska säga till när budbäraren frågar om hjälp?
 
        prästen
 
nej, jag vet inte
jag tror inte att jag vill det
jag vill inte höra hans namn
jag vill inte att han ska finnas i vår värld
 
        gud
 
han finns inte i vår värld

vi har vår värld, han har sin värld
det är inte samma värld
 
        prästen
 
men han pratar ju med dig
vad vill han ha hjälp med?
 
        gud
 
han frågade om han var överkänslig
om det var hans fel att han var överkänslig
han undrade om jag visste var han kunde köpa gräs
jag sa att jag hade annat för mig och att jag inte visste
 
        prästen
 
ah
vad classy
 
prästen imiterar budbäraren
 
jag är så himla cool och svår och måste hitta gräs och den första jag kommer att
tänka på att fråga är gud
jätte_rimligt
han vill ju ha dig det förstår du väl?
förresten, vem fan frågar om det är fel att vara överkänslig
det är så jävla töntigt
 
        gud
 
jag bryr mig inte
jag har så mycket större problem än det här just nu
jag har så mycket större problem än att han frågar mig det här och jag
KUNDE INTE bry mig
mindre
 
        prästen
 
kanske
 
        gud
 
nog om det

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1841 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

TRE HALVÅR (SO WHAT WE GOT NOW IS KITHAIRON MOUNTAIN)

 första 
det handlade om att valla     bortåt, in och sedan     även ut     en herde kände igen sina egna     B såg andra och förstod att den mänskliga ensamheten sällan var bestående     han såg ett mörkt huvud längre fram, en kropp som föste fåren     det var något annat att faktiskt närma sig     den långa kroppen, dom smala axlarna     det handlade om att mötas     du tar mina betesmarker. vi kan väl samsas     H ville gå själv men B hade aldrig kunnat låta bli vackra saker, nu var inget undantag     en tystnad och den var tjurig och/eller omöjlig att upprätthålla     (det berodde helt på perspektiv)     H hade en grym rynka över näsan, ögonbryn som krympte mot varandra varje gång han såg på B, en snörp i munnen som hölls hård     och B     och B, han      han sa vad heter du? skit i det du. du ser väldigt bra ut. vad sa du? ja men du gör ju det    bergsväggarna reste sig höga och B föreställde sig att dom föll inåt     han hade en önskan om att fullständigt raseras    var kommer du ifrån vart ska du har du syskon är ni nära svettas du i den där vad heter dina morföräldrar får du också ont i fötterna     det handlade om bröd och kött och att kunna dela på det, B satte sig vid Hs brasa och räckte    vi kan vara grannar sa han, nära grannar bara     och elden trängde sig ut ur sin stad     det var en lapande uppåtrörelse, dom följde den     det fanns sånt som kunde reflekteras i ögon, det gällde att lära sig snegla/vika undan     en herde kom aldrig riktigt fram, en herde hade alltid nya ställen han behövde gå till     hela sommaren som en faktisk väg     du har väldigt många. det är inte mina. okej. det är Kung Laïos. okej. så försök inte med något. okej     B såg på H och tyckte om att han kunde göra det     bara titta på allt det där vackra utan hejd dagarna i ända    vad? nej inget     H visslade melodier för fåren men bara när han trodde att B var för långt bort för att höra     H kallade tackorna för fina tjejen och gumman, mumlade in ord mot deras tjocknande kroppar     B låste fast sin över- och underkäke och skrek inte     en horst var en plats som särskiljde sig från andra när man väl kommit upp på den     låren darrade, stenhårda     H plockade ner omoget gröna oliver från ett träd och åt     B bredvid, B tittade på tänderna som gnagde av det stumt beska fruktköttet, på tungan som rullade kärnan i munnen     deras armar var klibbig hud som gneds     det flimrade i könet varje gång     H var inte naturlig i sina rörelser, han stötte sig fram en hackig gest åt gången     ryckte fram flatan som han höll kupad kring frukten, vill     jag menar     eller alltså     luft, lung, cont.     ta om du vill ha     B svalde med hull och hår men inte frukten, han kände hur ansiktet sprack upp och vidgades, tack     dagar och dagar och gräs och hungriga munnar och     H klappade fårens smala nosar, deras kluvna överläppar darrade av vällust     B såg upp mot molnen och önskade att himlen skulle sänka sig över dom    det fanns så många avstånd som var alldeles för stora     det luktade fränt från tre hjordar slidhornsdjur och deras skit, det var sånt man snabbt vande sig vid frasig jord, ingrodd svett     Kithairon hade vindar och dom rörde sig i svall    hade sticklingar och trädskuggor    en månad gled helt sömlöst in i nästa, det var ingenting en utomstående hann lägga märke till    varje morgon solen    och H hade en andedräkt som luktade kött, en gom som glänste av salt fett, B ville in i den värmen     vi skulle kunna vara vänner sa B     Hs adamsäpple fick tydligare konturer när han lät huvudet falla fritt, fast det är inte det vi kommer bli     en annan kväll, en annan brasa, dom såg likadana ut men kändes på olika sätt     H tog fram ett surnat vin och dom drack     var fick du tag i det här? jag bara tog. stal du från kungen? äh, dom skulle ju ändå slänga    och dom visste     dom hade vetat i flera dagar     (men det var något annat att faktiskt närma sig)     H gapade upp sin ljuvligt smala mun och bet försiktigt fast tänderna i Bs kindben     en tunga slickade i sig rodnaden     det fanns stjärnor inblandade men dom var inte viktiga, dom kändes överflödiga i sammanhanget    det fanns en måne men B kunde inte se den      händer, smalben, fåren sov         fingrar och dom befann sig i hår, nacke, mage, mun   allt läckte    och det var ingen romantisk handling    eller om det var det    Hs fötter krökte sig, hela Bs kropp i en framböjd båge    det tog tid. schh. Arkturus uppgång närmar sig. men snälla tyst
 
 
 andra 
en rygg av klippor och buskage     en rygg av senor och svett      B vaknade näsa mot amorbåge, han kunde känna hur han fått Hs morgonmun att lukta varmt surt     luften var tyst och fuktig, tung av växande flora     dom drev hjordarna i sicksack    B hade ärvt en herdes händer men det var H     H som lärt sig det här med att styra någon till rätt plats och ställe     han kunde fingra fast sig kring Bs överarmar och se till att han hamnade där han skulle     det gick inte att andas, det var alltid för mycket, dom där ögonen varje gång och Kithairon som något kalkfast och grönt: monstera, pistasch, tamarisk     det var en lidlig sommar, det hade inget med årstiden att göra     dom låg mun mot kuk     försats och saliv i blöta strängar    B sa ah, hårdare     han ville att H skulle fingra upp det där som låg trängt inuti     det handlade om att göra det om och om igen     vissa dagar lade B ner sig själv på marken     öra mot klippa     han längtade efter jordbävningen, en enda liten skälvning att ta fasta på     snälla, viskade han, kommer du nån gång eller sa H     och sen     och sen     och sen, himlen som mörknade och ljusnade om vartannat     det handlade om att bli alldeles betagen     H lade in två fingrar i egna munnen och visslade på djuren som dröjde, B grävde ner sina händer i oljig ull och skrek inte     den vita solen och allt som rymdes under den     det kändes så kolossalt     H hade en kropp     ett solarplexus att dö för     B satte dit pekfingret och tryckte    B sa baby, älskling, hjärtat, H sa schh     i Kung Laïos stall var det varmt året runt men B behövde bunkra     vad gör du när han vek ihop sig efter Hs kropp, fyllde alla hålrum med hud     tiden trängde sig framåt men det kändes inte som det     B hade kunnat lita på dess kontinuitet tidigare och därför kände han sig sviken nu     samma stund i tusen år och sedan     flera veckor hux flux, bums, nafs     du jag har tänkt på en grej sa B, jag tror att vi skulle kunna bli kära i varandra, vad säger du om det? H fnös och det lät som ett skratt, han tog tag om Bs haka och drog den intill sig, rörde dom gemensamma munnarna     B visste inte om det befäste eller dementerade tesen     H hade ord men sällan dom rätta, han hade andra sätt att     och han     det var som om     åh, okej
 
 
 tredje 
det här är sista gången sa H varje gång, den här gången är den sista på riktigt     han klämde åt så hårt att B var rädd att slinka ur sin egen kropp, att H skulle fortsätta krama tills han kunde suga in B i sig själv       svälja, svälja   inkorporera honom i sitt eget system av blod och ihåliga ben     på natten ett orgasmiskt våld, på dagen inget         varandras ögon, vika undan/vika undan    (snegla)      varför? frågade B och H hade inget bra svar på det      han kände bara starkt att det var så det behövde bli     att dom hade råkat ta det för långt     eller för nära    H hade rent instinktivt en naturlig riktning och den var: bort ifrån     den var lättare att följa än andra impulser     H hade ett hamsterhjärta, H saknade förmåga till någon form av långvarigt tag     han visste hur man var ömsint men bara när B somnat, först då kom klåfingrarna loss ur sina låsta gängor     mjuka tumavtryck över Bs ansikte     hals, örsnibb, den grunda gropen mellan nyckelbenen     magen var mager men stark, huden elastiskt mjuk      B hade håriga lår, konkava höfter, tunn hud i dom smala knävecken    H grävde in sina händer i Bs armhålor och på morgonen luktade dom fortfarande av honom     B hade börjat få onda ögon när han vaknade, H såg det hända     vad sa B     H satte sina fingrar mot näsan och andades in, han visste inte vad han annars skulle göra     en död torrma knastrade under deras garvade sulor     varje dag solen och den blev varig, den började lukta av något sjukt     fåren stasade, raring, raring, H gick runt och viskade, ett i varje öra     bräken, och hettan, fast helt fel     varför? frågade B tills han inte längre gjorde det        och H var välbekant med uppgivenhet men inte på B     det hade aldrig ingått i hans rollbeskrivning     H visste att det var han som satt fast det där uttrycket i Bs ansikte men    det var som om     som om     eller, så här: H såg på B och kände sig fullkomligt ägd     och han hade aldrig varit en egen person, först sin mors och sedan Kung Laïos men nu    det var värre nu på något sätt, en livegenhet som helt saknade begränsningar      eller om dom fanns och H bara inte kunde hitta dom     det fanns liksom inget motstånd till Bs anspråk på honom    (hamstern upp i halsen)     huden lossnade i stora sjok, det luktade bränt och bulnat     B gned handlov mot bröstben, han kände att det fanns en andning därunder som aldrig riktigt kom sig ut     det räckte inte längre att bara bli älskad i stötar     ut, in, ut     in, in, in igen, skynda, snälla, in     det här är sista gången, jag menar det     dagar och dagar och dagar och dagar och alla var likadana men ingen var ändå samma som förut     det var outhärdligt, det gick inte, det bara    fa-an sa H och visste inte vad han menade när han sa det just så     högt, genom strupen och luften     B hörde men sa inget     B hade inga ord kvar den här sommaren    etern hade växt sig för stor      H gick runt med gråt i ansiktet och han visste att det gjorde honom ful     han höll på och han förstod inte varför     eller om han gjorde det     men det fanns ingen tröst att hämta från den in(samt ut)sikten     bara en ful desperat känsla som la sig till rätta nedanför magen, sura uppstötningar i täta intervaller     B bet loss sina naglar och spottade undan spillet    den här gången menar jag det    solen, och slutet     natten, och H klängde sig fast som ett barn, låste benen kring Bs höfter och knep ihop ögonen tills allt vitnade    solen, slutet, på repeat     det handlade om, ja, vad handlade det om     vi kan inte fortsätta med det här     på riktigt nu     B?     hörde du vad jag sa     B?     B?     sista akten, den kom man aldrig undan      allt hade hårdnat/stelnat    och den där blicken H brukat smyga ögonen på vågade han inte längre möta     munnarna sprack och blödde     H hade fått som han ville men ändå inte alls     och tungan     snustorr, skrumpnad mellan tänderna     den saknade helt funktion nu, den rörde sig i fel gap     det var inte Kithairons fel eller fårens eller ens sommarens     inte Kung Laïos eller Bs eller kärlekens (det var dags att kalla saker för vad dom var)     åren innan hade dom kysst sig nerför berget men nu låg hemvägen som ett stup     B drömde om att falla framstupa     fastna mellan två stenblock, bli en del av den permanenta strukturen     dom hade följt den instinktiva riktningen     H var tyst, han förstod att det hade ruttnat     det där viktiga    (kärleken, kärleken, kärleken, kärleken, fa-an)     att B numera bara var en rygg, och sedan, ofrånkomligt:     scene.
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1839 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

Gone Anti

Om jag hade ett barn som blivit, farmor,
förbannat, farmor, om jag haft ett barn,
och om det över barnet vilade
en sån förbannelse, då hade jag
nog inte, farmor, gjort, med all respekt,
så som du gjorde, farmor, om det var
en sån förbannelse som, farmor, sa
att barnet skulle gifta sig med mig,
med dig, min mamma, farmor, pappas mor,
och döda, farmor, sin, min pappas, far.
Jag tror att om det barnet växte, farmor,
upp med sin mamma och sin pappa var
det mycket mindre risk att barnet sa:
du som jag vet har fött mig tycker jag
blir lämplig, farmor, som min maka. Jag
vet inte om du, farmor, känner till
det fenomen som gör att om man först
i vuxen ålder träffar, farmor, nån
som man är nära släkt med, farmor, är
det mera, inte mindre, sannolikt
att, farmor, båda känner attraktion,
att man hör samman, att man kommer hem,
när man väl träffas, farmor. Om man vet
vem som är ens förälder däremot
och känner hen sen barnsben, farmor, då
är det nog mycket mindre sannolikt
att blicken så förbyts över en natt
att blodsband tolkas om som giftastycke.
Sen tänker jag väl, farmor – säg emot
om du tror att det inte är så här –
att många hellre dödar främlingar
på grund av road rage i en korsning än
sin pappa, eller vad tror du om det?
Dessutom, farmor, tror jag kanske att
det kan va en poäng att veta om
vad man ska akta sig för här i livet,
om man ska, farmor, kunna akta sig.
För jag tror ändå, farmor, att om han,
din son, min pappa, styvfarfar, din man,
om han fått veta, farmor, vem han var,
vem du var, och så vidare, ja, då
så hade risken inte varit stor,
nej, mycket mindre, farmor, att det hänt
som nu har hänt och – inte blev så bra.
Vi har väl alla mommy issues, farmor,
det vet väl jag om någon, farmor, men
jag kan ju ändå inte tro att han
med vett och vilja skulle ställa till,
trots sinnet för dramatisk ironi,
en fatalistisk läggning om du vill,
med, farmor, den totala tragedi
som skedde, farmor, när du födde mig.
 
 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1838 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

Rapparna

Alla: Mina kläder, mina bilar, mina många pengar. 
 
O: Mamma har alltid sagt att jag var en dröm. Hon drömde så mycket i den stora sängen. Mycket mer än man skulle tro får plats under hennes tunga täcken. En natt drömde hon om ett ägg. När hon vaknade hade hon ont i svanskotan. Så fortsatte det så. Hon drömde om kossor. Kall mjölk i igenimmade glas. Hon drömde om en förlossning och när hon vaknade låg jag ihopvirad i ett av hennes överkast. Helt röd och ny. Det var så jag blev till sa hon. 
 
Adam: Sa hon det? 
 
Ivan: Ja, det var det hon sa.
 
Adam: Säg att det inte stämmer.
 
Ivan: Det får du säga själv. 
 
O: Det var aldrig min idé. Jag har alltid hatat att sjunga. 
 
Ivan: Vi sjöng aldrig. Vi rappade. Det var min idé. Jag såg det som min uppgift att få Adam att göra något med sitt liv. 
 
Adam: Jag jobbade innan vi rappade. Jag var bra på mitt jobb. Hela badhuset dyrkade mig och mina förmågor.   
 
Ivan: Han satt på nån jävla badring med en snus i käften. Han var för bekväm. Hade man frågat en möbel om Adams liv skulle den säga att det var mycket lyckat. Ingen annan skulle säga så.  
 
Adam: Men jag var aldrig emot att rappa. 
 
O: Mamma det var en fruktansvärd låt vi sjöng för dig den kvällen. 
 
Adam: Jag var aldrig emot det eftersom, som jag har förstått det, så har rappen en tendens att öppna dörrar som min timlön aldrig sett träfärgen av… Det är kläder. 
 
O: Bilar.
 
Ivan: Många pengar. 
 
Adam: För övrigt såg jag det som ett sätt att komma närmare stadens kvinnor. Sexuellt. Närgånget. Mamma sa att jag blev till mot ett biljardbord någonstans. 
 
O: Mamma jag vet inte vad som hände den kvällen. Det skulle bli så bra alltihop. En liten scen ute i ingenstans. Det var en satsning från Stockholm stads kommun. Vi trodde inte ens att någon skulle komma!
 
Adam: (hånfullt) Ååå mamma! Min porslinsdocka! Mina ömtåliga kinder!
 
Ivan: Nej. Vi trodde faktiskt ingen skulle komma. En rappande syskontrio…
 
O: Men vi visste att du skulle komma. Det visste vi ju. 
 
Adam: Och det var ju ganska dumt att vi bjöd in henne. Såhär i efterhand.  
 
Ivan: Ja, morsan hade ju fler nerver än hon hade prydnadskuddar i den feta sängen.
 
O: Men mamma ville alltid se vad vi gjorde. Hon var på badhuset flera gånger och klappade händerna blodiga när Adam låste upp redskapsrummet och sorterade flytkorvar. 
 
Ivan: Mamma satt ofta och flätade min systers hår. Hon slutade röra mig när jag blev för gammal för att ammas. Jag åt fast mat och rakade av mitt hår när jag blev gammal nog att manövrera en rakapparat. 
 
O: Jag var en dröm. 
 
Ivan: Rappen var det enda för mig. Att stå på scen och säga saker jag inte hade någon aning om att jag kunde säga, i en sjuk takt. Mamma sa att jag kom till på en bowlinghall. 
 
Ivan: Det var en så jävla fin kväll. 
 
Adam: Månen hukade fortfarande över rapsfältet som scenen stod på, som för att värma händerna – 
 
O: — men från scenen reste sig ingen värme. Vi rappade med kall andedräkt. 
 
Adam: Vi visste inte att han hade det i sig. 
 
Ivan: Vi står där, på scen, och det ser ungefär ut som det ser ut här – gles publik, lagom engagerade. Micken i våra händer. Nordens fetaste beat i bakgrunden. 
 
Adam: O började säga saker om vår gemensamma mamma. 
 
O: Ååå mamma jag skämdes över låten som man skäms över en hatt på sitt huvud – 
 
Ivan: Saker som man hört på radio. 
 
O: Jag hade satt på mig hatten själv, man är förväntas ta ansvar för de plagg man klär sig i. Det jag sa kom från mitt eget huvud. Åå mamma jag skäms.
 
Ivan: “Fuck you and your motherfucking mama!” Hahahahha!
 
Adam: Mamma bara dog.
 
Ivan: Där och då. 
 
O: Jag visste inte att jag hade det i mig. 
 
Adam: Ett sånt öde avlägsnar sig också månen ifrån, den stod högt på himlen utan att verka ha planer på att komma ner igen. Det var natt då. 
 
O: Mamma!
 
Ivan: Publiken skingrades. Gick och köpte korv och läsk. Och mamma bara låg kvar i leran. 
 
Adam: Jag vet inte hur länge. 
 
O: Mamma!
 
Adam: Det var för sent när vi kom ner från scenen. 
 
O: Mamma! Hur skulle hon någonsin drömma under de ögonlocken igen? 
 
Ivan: Det är lite sjukt men jag kommer ihåg att jag tyckte det var lite coolt. Vad fan morsan? Vad fan är det med dig? Hahhah, jag trodde inte hon hade det i sig!
 
O: Mamma bara låg där med öppna ögon. 
 
Ivan: Nordens fetaste mic drop. 
 
Adam: Vi samlades runt henne som runt en summa pengar. 
 
Ivan: Vi köpte bilar.
 
O: Sen köpte vi kläder. 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1834 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

VECKA 17+2

den tredje dagen slog jag upp fönstret 
ljungen slog emot med rakt språk den talade till mig sa 
det är naturens plikt 
en gammal på bänken krum ryggrad jag sa 
du lyckliga 
 
vi var kvinnor i rum med fönster 
vi var i sängar i rum 
i varje säng var vi i varje rum 
bredvid ett rum låg ett annat rum ett annat rum ett annat rum som
gav rumslighet för oss utan spända pilar 
i varje rum skilde ett draperi av papper våra ansikten åt 
där vi andades där vi med utsträckta armar tarmar där vi sörjde blå barn vi var sömnlösa vi var
precis i punkten bortom våra kroppar vi var (o) förlösta 
 
utan söta frukten i armarna 
 
vi hade hyst rum i oss 
vi hade öppnat magar för det mörkaste av språk 
 
att föda är den första övningen i att vara älskare eller 
sadist 
 
får jag inte förtjäna 
viskar jag till den andra ansiktslösa bakom draperiet 
nej 
viskar hon tillbaka 
det får vi inte 
nynnar vi tillsammans vyssjar oss utan nåd till sömns i sängarna
 
 
 
 
 
 
jag får inte ringla det runda ordet runt min kropp
 
 
m o r 
 
jag är i sfären utanför kulan vi kallar 
förnuftiga värld
 
 
 
 
 
 
jag hade gjort gärningen till sist 
kroppens upprepning 
 
inuti låg liten mjuk kärna 
avbild 
orolig knut 
 
hudens elasticitet 
att den var villig töja & spänna 
att den var villig vara i transit 
 
jag hade följt min givna rörelse 
flicka till hora till madonna 
bar på något som naggade 
 
är att bära att göra plats för kroppens avstånd från kroppen
är att bära att bli en del av cirkelns rörelse 
 
jag viskade omsorg
något ville neka & närmade sig med 
ettriga steg 
 
min navelsträng denna flinka orm glittrande motsträviga fjäll
 
nu utan kontakt med 
riktning mot kontaktlösheten
 
 
 
 
 
 
BLÄNDANDE DAGAR: VITA LJUSET VITA HÄSTAR VILDA UT UR SINA SPILTOR
jag umgås med en liten tanke den grumlar runt 
det lilla djuret förtjänade det 
 
någon har hängt en tung klocka i mitt kön 
den ringer fem gånger om dagen 
för att påminna 
om att inte förtjäna
 
barnmorskornas skratt 
det brutala 
är arbete för dem 
har blivit arbete för mig 
broschyrer om förlossningsdepression
i mina händer 
de har ändå ingenting att hålla 
jag har alltid varit duktig 
lyfter bäckenet när de ber om det 
barnmorskans varma trasa mot grinande köttet
doft av avföring 
jag skrattar 
den misstänksamma blicken 
så ska inte en mor reagera 
jag är inte en sådan 
 
vit opacitet bestämd form med hög densitet
den ska inordnas i en ruta 
sorg ska tydligt ljuda: straff
 
 
 
 
 
 
jag får åka
 
hem 
 
detta andra ord för vansinne 
 
 
mjölken 
når aldrig gommen 
efter två dagar upphör den 
snåla tröga droppar ur bröstvårtorna
han suger upp den
hårdnar 
ett oanvänt babynest 
under mig för att han ska 
nå 
ömmande punkten 
pilen böjs mot magens tomma
hölje nollpunkt mellan erotik och
plikt knulla är arbete med mjuka
värden eller god gärning 
 
 
vi lämnar tillbaka babynestet


 
när den friska senare föds 
 
ligger ordet tröstpris på hennes tungspets
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1841 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

Falla tillbaka till jorden

Speedteater. Kan t.ex. spelas på gröna linjen mellan Abrahamsberg och T-centralen, eller uppföras i pausen mellan akterna i en annan pjäs, kanske en sådan vars innehåll kan gynnas av jämförelsens ljus osv.
 
Rekvisita: en guldnål, några blommor, en kakburk, en pekpinne, ett blädderblock med lite klotter.
 
Personerna:
 
Laios – En förbannad fader
OidipusHans son
JojoDeras fru, först Laios sedan Oidipus
Herden Familjens alltiallo
Utan titelPerson utan känt namn
 

 

HERDEN: I födsloögonblicket. Då måste mer ha funnits. Annat. En mor till exempel, till och med en far. Inte ens någon som jag kan tillkomma ur ingenting. Det är bara fysik, fysikens lagar. Världshistorien och litteraturhistorien har dem gemensamt. Ur intet – intet. Inte ens en liten guldnål. Ändå finns jag, jag sitter ju här. Blommorna nickar med sina små fladdrande öron.
 
UTAN TITEL: Här, ta en kaka. 
 
HERDEN: Hon kanske dog. Först kom hon stapplande över de böljande kullarna, kvinnorna fick syn på henne och tog henne till slavkammaren. Det var kanske sent på eftermiddagen, när ljuset står som en rand längst ut på vetefälten. Bara de sista strålarna nådde in i rummet dit de förde henne. Blodet rann tjockt och hett medan de hjälpte mig ur hennes mörkröda inre. Sedan dog hon, tom som en kruka.
 
UTAN TITEL: Då tar jag en själv. 
 
LAIOS: Ge hit. 
 
HERDEN: Så gick det till, jag blev slavfödd på slottet. Det var jag och ingen annan. 
 
LAIOS: Lika bra att vara faderlös, för när en farsa kommer in i bilden är det fara å färde. Det vet väl jag. Men vad hade jag för val?
 
HERDEN: Nu ska vi se. Du kunde ha flytt, hört på ett annat öra, varit mild, börjat odla din egen ranunkel. Grundat barnhem, varit ståndaktig, lyssnat på din fru. Vad gjorde du? Du började slåss med en främling på öppen gata mitt på blanka dagen. Lyssnade på en kvinna med lejonansikte. Och dessförinnan dumpade du valet på mig. 
 
OIDIPUS: (Pillar på guldnålen.) Om jag får – 
 
LAIOS: Käften.
 
HERDEN: Det var en amma som förbarmade sig över mig. När jag jagat hönor sjöng hon för lökskalen och plåstrade om mina trasiga barnaknän. Hon lärde mig allt, allt man behöver veta. Din lilla mask, sa hon, håll dig borta från de där (pekar på Laios, Oidipus och Jojo). Spring inte i pelargångarna, låt dig inte förföras av prinsen. Men jag lyssnade inte. 
 
LAIOS: (Låter plötsligt som Ernst-Hugo Järegård.) Du var en underbar tjänare. Den bästa jag haft. 
 
UTAN TITEL: Där hör ni! Underbart, frid och fröjd. 
 
LAIOS: Minns du när du spottade på mig? Hahaha, där rök nästan ditt lilla huvud. Men bettet slutade klia. 
 
HERDEN: Sedan dog amman också, det är jag säker på. Då satt jag i ett träd, det var en stor mastix som växte utanför slottsmuren. En korp lyfte från stallbyggnaden och landade igen på samma ställe. De svarta vingarnas slag frasade mot framtiden. Det var obehagligt, jag kände mig sedd. Vid någon tidpunkt smittades jag av den sjukdom som kallas ensamhet.
 
JOJO: (Vädjande.) Du hade mig. Du var inte ensam. Minns du inte? Jag var ensam. Du älskade mig. Vi fann alla Dirkes dödfödda barn längst bort i trädgården, under rosorna, i fallande ordning, den senast planterade busken var bara några skott ur myllan. Minns du inte? Du var den enda jag kunde anförtro mig åt, det var hemskt när du vallade fåradjuren i bergen. 
 
HERDEN: Håll dig borta sa hon, akta dig för makten. Och nu står jag här i skuggan, bortglömd. Nej inte ens glömd, som om jag aldrig funnits.
 
LAIOS: Finns någon med glasyr?
 
OIDIPUS: (Sträcker sig efter kakburken.) Här – 
 
ALLA: KÄFTEN.
 
UTAN TITEL: (Tar upp pekpinnen från golvet, vänder sig mot blädderblocket och påbörjar en föreläsning.) Men dramat är en ekvation som kan lösas ut på olika sätt. Karaktärerna är variabler vars förflyttning utgör handlingen. När dramat är över är ekvationen löst och alla variabler har bytt plats. Några har till och med gått från levande till döda. 
 
OIDIPUS: (Mycket tyst.) Från seende till blinda. Eller tvärtom.
 
UTAN TITEL: (Fortsätter föreläsa.) Därför kan berättaren slå ned i dramat var som helst för att påbörja uppnystningen. Bakom berättarens valda kronologi finns med andra ord alltid en annan ordning, och det är någonstans djupt i den jag måste gräva för att hitta redogörelsen om mig själv. Och jag kan redan på förhand erkänna allas rätt att slå ned där de vill.
 
HERDEN: (Tar pekpinnen från Utan titel.) Olyckligast är väl den som befinner sig i samma punkt. Se där, en tävling jag vinner. Jag är olyckligast, jag får inte förflytta mig. Innehållslös, handlingslös, meningslös. En funktion i en berättelse som verkar handla om alla andra, och det vore inte helt opassande att påstå att alla andra är dumma i huvudet. Jag menar, vilken idiot flyr hals över huvud för att undkomma ett öde som går ut på att han ska döda sin egen far, bara för att döda någon på vägen? Liksom av rage, av road rage. Oidipus är en sopa.
 
Oidipus ser sårad ut, som en kränkt kanin.
 
UTAN TITEL: (Tar tillbaka pekpinnen från Herden, fortsätter föreläsa.) Utan innehåll är det svårt att höja rösten, för vad ska man då tala om? 
 
JOJO: Men jag då!
 
UTAN TITEL: (Kommer av sig.) Kära nån, du är faktiskt vältraderad.
 
HERDEN: (Tar pekpinnen från Utan titel.) Risken är förstås att den som plötsligt träder in i historien inte längre kan vila i sin egen fullkomlighet. Den som inte ger sig till känna blir aldrig synad i sömmarna, men efter mitt långa fallande, efter att ha levt i alla tider och genomlevt alla åldrar, efter att så att säga ha förflyttat mig från litteraturhistoria till litteraturhistoriker kan jag inte längre ignorera det ihållande skrik som stiger ur myten, ty det är mitt eget. Vid varje läsning och varje sång har skriket lossnat från bladet och träffat mig rakt i nyllet. Ibland är det en klagosång, ibland ett raseri. Likt förträngda minnen som längtar efter att koncentreras har skriket slagit mig till liv. Hör min form, säger det, inse vidden av mina konturer. Så ska jag nu ta till orda och därmed fullkomligt förgöra mig.
 
UTAN TITEL: (Klappar förtjust i händerna.) Du är den springande punkten. Utan dig, inget öde. Nada, nichts, rien!
 
HERDEN: Ändå var jag bara en pelare i de andras Parthenon. Om det finns en man utan minne och en annan utan öde är jag en man med både öde och minne men intetdera tycks vara mitt eget. Inte heller vet jag vad jag heter. Komplotten kräver mig men jag kräver inte komplotten. Minsann om det inte är dags att börja snacka. (Gullar med blommorna.)
 
LAIOS: Usch, det här kan inte sluta gott. (Tar Oidipus under armen och går åt sidan, de ställer sig med huvudena ihop och viskar.)
 
UTAN TITEL: (Tar tillbaka pekpinnen från Herden, fortsätter föreläsa.) På samma sätt som världshistoriens skeenden kräver en armé av osynliga arbetare som vårdar, underhåller och i tysthet skänker sin kärlek i vardagens kulisser, kräver litteraturhistorien en ensemble av ohörda röster som bär upp berättelsens struktur. Herden är en sådan röst som nu har börjat tala. 
 
HERDEN: Fast jag har funnits här hela tiden.
 
UTAN TITEL: (Sorgset.) Jag med.
 
Herden tar ömt pekpinnen från Utan titels händer, lägger ner den, tar Utan titel under armen och går längre bort från Laios och Oidipus.
 
HERDEN: Vet du vad som är roligt?
 
UTAN TITEL: Nä.
 
HERDEN: Att alla här är döda utom vi. Han där (pekar på Laios) blev dödad av honom (pekar på Oidipus), och hon (pekar på Jojo) hängde sig i sovrummet. Sedan dog han också, (pekar på Oidipus igen) bitter som en sten i Kolonos. 
 
JOJO: (Häftigt snyftande, ensam i mitten.) Jag blev av med guldnålen.
 
UTAN TITEL: (Skiner upp.) Vi kan säga vad vi vill. 
 
HERDEN: Vem ska hindra oss?
 
UTAN TITEL: (Förtroligt.) Länge har jag misstänkt att jag kommer från någon modern litteratur. Jag har problem med psyket. 
 
HERDEN: Nu är deras tid förbi (viftar med handen mot Jojo, Oidipus och Laios). De har varit högsta hönsen och styrt, men nu är makten vår. 
 
Sång stiger ur kulisserna. Den pågår några takter och avbryts sedan av tumult. En bagare, en betjänt och en städerska (det vill säga kören) kommer in på scenen och rättar till sina kläder, som om de plötsligt blivit inkallade till tjänst. De gruffar ett tag om vem som ska få hålla i pekpinnen.

KÖREN: (Talar först, avslutar med att sjunga sista meningen som en trudelutt.) Lycklig är man först när man levt sitt liv till slut och undgått elände och sorg. Lycka till!
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1839 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

renhet är att kunna se och begrunda det orena

 
 
 
 
 
 
Hur frambringa ett särskilt slags klarhet?
Premiss: renhet är att kunna se och begrunda det orena
 
 
att vilja klarhet kräver kapandet                  av rötter  
fanns i klyftan                                                      lämnade den skrumpnande strängen
 
 
Är cellernas bländning brukbar? 
måste vara ödemark                                       där allt är frånvarande                     
berövas uppmärksamhetens ljus för        att i stället höljas av          natt                  
rycker i 
klasen, tappar druvorna på             marken 
 
 
ett överflöd i tankens blickpunkt
då det blicken ser           också genomtränger blicken                  
skådar ur seendet som 
utforskar det
 
 
Man har funnit att själen inte längre              är närvarande i hans kropp 
flyttade ur den och in i något annat                                        likt synen som lärt sig 
av fågelflykt 



Hur emigrerar innanmätet?
kartor, kompasser, vägstenar visar vart                     skytteln befinner sig men säger ingenting om huruvida han är närvarande
 
att förädla förruttnelsen under ytan i det klotformade                   tillika oförmögen 
som en daggmask att                               frigöra sig från jorden                    
 
 
                                                                              en möjlig undersökningsmetod?


Hur leva i blindo? 
Varigenom skall blindheten framträda? 
                                                                  ett dinglande rep? 
                                                                  ett gyllene spänne? 
                                                                  olivkvistar lindade i vitt ylle?



ett minimalt snitt där sfär blir till skum
Träder ut ur följet då det som aldrig                syns blir synligt                                kastar inte ljus
är själv ljuskällan                                                då anlagen råkar skymta
en parentes: godtyckligt sammanfogat 


                                                                                                    Men var är ögonvittnet?



Upprättar en innehållsförteckning                                          
över det som betraktas genom det genomskinliga              när det genomskinliga inte är genomskinligt 
rörd av en syn i blindo                               torkar bort dammet från rutan             



ett arv har vi fått även om                vi inte vet                                hur det ska 
användas                    
undanskymd dal    tät snårskog     trånga pass – kan inte stigas, måste dragas 



hela kon är mjölkgiverskan, fast det är ur spenarna vi drar mjölken


börd ger undergång                                                                         stinger gång på gång 



rinner nedför kinden                               genom trä och sten                                            kotor och tandplomber       
en reva utslungar                                                     slutenhet likt stenarnas


då blicken når sitt mål


Hur återfinna ett ursprungligt band? 
Kommer till uttryck då inre och yttre förbinds i ett skelande                      
där ansiktsdragen ej påminna om något
 
Och att under smittokällans mognadsperiod ge upphov till det dunkel                då blicken till höger och vänster vända                                                   som om viljan vill något annat än 
att existera 
 
Rotlösheten           dess obegripliga inkarnation
binder sig vid allt
borrar in i ögonglober               det som aldrig borde ha setts


dresserar djuret för att göra det klokt




det är bara det att det 
är belyst 
 

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1838 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

Oidipus : eller : Champagnetunga, ögonhålor

Blöt champagnetunga, ögonhålor
Oraklet har klätt sig fin ikväll, jacquardstickad klänning och pumps
läppar i frätande bigarrå
Teiresias röker cigariller under bron, avigt snöfall
viskar Oidipus är befläckelsen, barnen kommer förintas
 
Awat gråter, altaret översållat med glitter och fjädrar
hennes ögonfransar klistrade mot molnen
hon viskar feber äter deras kroppar, fårull runt hjärtanen. Gud hjälp mig, flockimmunitet
Thebes skyskrapor hugger med tänderna mot himlen
Kreon putsar sin krona, gläfsande metall
 
Iokaste vet nu, de såriga banden mellan kön och hjärtan. Det kan inte vara sant
slänger tiaran på golvet, brösten blottas mellan sjok av tyg
blodådrorna som meanderbård
Farida håller om
de möts i cocktailbär och cointreau, permanentvätska och bloss
 
kristallkronan, repet
en gnistrande plats att vila
 
Oidipus försöker låta bli
att klia sig i ögonhålorna
kappan sjaskar i velour, skägget av gråsuggor
han skriver Puss från Oidipus
på ett vykort med reklam för menstrosor
säger han saknar Canalis opticus
 
Sfinxen på piedestal nu, skulderblad i kattguld
tevesminkning och mandelsmör
hen matas med nötchoklad,
snö i lungorna
mumlar gåtan gåtan
på kornigt ultraljud av magen, rester av flykt
Vingarna! säger Jenny. Mammas 35-årspresent! Gässen hon aldrig önskade sig. Morbror sköt dem, vingarna hängde i taket. Men du sfinxen, dina är finare. Mer blingbling.
 
Awat i sin stola, Pridefärger idag, nämner överdådig lagerkrans
Maria frågar slidkrans?
De pratar pessar och p-kudde, skolundervisning
Jenny: Ever heard of dagen-efter-piller, Iokaste?
Ida: Ja, men hon visste ju inte vem han var
Kören svävar, strösslar sertralin och salamandrar, allt är suddigt slemmigt. Säger: Vi ber om hjälp, res vår stad! Ta ut allt det sjuka, fräls oss med anemoner.
 
Teresias tar ett bloss, sveper in sig i en filt av marsipan. Det är inte jag som bestämt ditt öde, Oidipus. Det är Apollon. Och Zeus ska kasta neonrosa blixtar över staden, glödande vinteråska.
Ida och Maria lovar att ta med hans ord i tidskriften, eventuellt behöver texten kortas något.
 
Vingar av fuskpäls, näbbar i karamell. Farsot i flisor över skyskraporna.
Budbäraren ligger på schäslong i palatset: Jag hittade dig i en dal, Oidipus. Dina fötter var såriga, hamparep runt. Anklarna som kristyr. Mina merinofår grät när de såg dig, jag tog hand om dig.
Korinth vid samma tid: herden som först fann Oidipus ligger på mage med systemkamera. Vill se skalbaggarna, skuggorna, hoppas se rester av hamparepet men allt har förmultnat, glödgat bort som konfetti
 
Jenny nämner Iokastes tjänare, Awat fnyser. Hon var aldrig hennes tjänare, hon var hennes älskare. De möttes i cointreau, cigaretter och permanentvätska.
 
*
 
Ida sms:ar Antigone har dömts till dödsstraff??
Maria svarar Amnesty startat namninsamling, 14 200 underskrifter nu
 
På trottoaren aska från cigariller.
 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1834 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus

herregud

 
 
det här kanske kommer som en chock för vissa av er
men oidipus sticker aldrig ut sina ögon
han sticker in dem
och jag tycker bara inte vi kan fortsätta som vanligt
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
så nu har det blivit såhär att det finns ingen mystik
jag ska utraderas
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jepp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rättvisa kallas det. Det är det enda rättvisa och när jag säger rättvisa menar jag lag och när jag säger lag menar jag lagen den riktiga lagen, lagen före lagen, lagen som är den enda lagen som inte dikteras av annat än lagen, lagen som vi måste underkasta oss från våra pre-natala pre-positioner, mot-födelser, katastrof-rörelser. En idiot kan förstå det här (men bara en riktig idiot har vett nog att underkasta sig och bli fri…) Och jag? är varken riktig eller idiot, jag är inte ens här. Hur ska jag vara fri. Jag har aldrig ens varit här.
 
 
Jag har skrivit en dikt på temat.
 
 
 
här är lilla jag och jag hoppar rakt
in i spegeln med huvudet före
men det var inte en spegel det var en vägg
men det var inte en vägg det var mer som en väg
men det var inte en väg det var minst två
det var tre vägar och jag var ett ägg
det var två ägg och dom gick på en vägg
men dom var inte ägg dom var väl ett gäng
som gick på en äng
ett barn på ett barn
jag såg inte mycket
det var bara kärlek
som aldrig tog slut
men sen tog den slut och det var avgrunden
men det var inte avgrunden det var bara en fot
som gick med sin fot
och lite mer med sin fot
men det var ingen fot det var bara ett skämt
men det var inget skämt
det var inte kul
en person dog
minst en person dog
det tog inte slut
det kom massa får
massor av får
jag och ett får
en bebis på marken någonstans
jag och ett sår
sår på fötterna
två slags poliser
eller två tjallare
beroende på vem man frågar och vad som har hänt
jag säger att minst tre barn har med det här att göra
jag försöker inte ljuga
det var väl tre män
det var väl minst en man som var två män samtidigt
och minst en man som dog helt mystiskt
jag var inte ensam
det var kanske jag
det fanns massa barn
totalt åtta eller fler
som var barn och dom var syskon
och dom var mina barn
och dom var mina syskon
och minst ett av dom slarvades bort på vägen
ingen vet hur jag gjorde det
usch det är så hemskt
eller är det så hemskt
det var ju bara tårar
men det var inte bara tårar det var tre dårar
det var tre dårar som gick på en väg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                           
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
det var så hemskt dom tvingade mig                             
 
 
 
 
 
Det är bara att gå. Gå sitt liv, gå gå gå, längre, längre och längre bort. Jag är så långt borta att om vänner skulle se mig skulle dom se ett månfolk. Och om någon skulle nå mig är det ett månfolk den når. Och då skulle månfolket redan vara på väg bort, molnfolket. Jag har redan döpt om mig till molnfolk och döpt om mig igen till sorgsna barn liggande i gnistrande socker, det är namnet som gäller nu. Nej jag har inte kommit på det namnet själv. Jag förstår inte frågan. Nej, jag är inte rädd för att punktera en lunga inte ens om jag hade en. Jag förstår inte hur det här blev mitt ansvar? Vad sägs om att bara döda gud en gång för alla? Varför inte bara äta allt med sax och dansa iväg? Jag hoppas någon sörjer min själ under tiden. Jag skojar. Jag tar det här på allvar. Jag håller på att utraderas, kolla på vilken bild som helst, jag är mig inte lik, jag är ett LIK, det är överdrivna gester, hemliga koder på alla väggar men inga koder leder till mig, inga vägar leder till mig, ingenting kommer leda mig hem, mitt liv som ostbåge är äntligen över, från och med nu är jag bara orm, bla bli bla, usch det är så hemskt. Och det kanske det var hela tiden. Jag kanske redan föddes som dåre, och om jag föddes som dåre är det kanske för att jag var en dåre, och om jag var en dåre då kanske jag är en dåre nu, men om jag inte föddes, vad gjorde jag då? Inte föddes. I så fall är jag inte här och kan försvara mig. Jag har inga barn! Jag tror inte jag har något blod. Jag är väldigt blek, kanske till och med ful, och jag fulnar mer för varje bokstav som går, bokstav, bokstav, bokstav, bokstav, fulnar… Det är en smaksak. Men jag tror mitt blod är giftigt. Jag kanske är en fladdermus som blivit biten av en hund. Det skulle förklara ett och annat, till exempel min rabies. Och rabies är 100% dödligt. Det är inte mer än rättvist. En ljus fladdermus. Jag håller på att dö. Snälla äcklas inte, beskriv mig såhär:
 
 
snygg, död
 
Motorväg hand
 
Motorväg kropp
 
motorväg dödsruna permanent hål……….
 
 
 
 
 
 
 
 
vem där xD
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jag tror verkligen dom försökte lura mig till att göra ett självporträtt och sen skriva mitt namn på självporträttet, så jag gjorde det men jag var smartare, jag bytte ut några bokstäver och dom märkte inget… där ägde jag dom verkligen
 
 
 
 
 
 

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1832 (17) { ["term_id"]=> int(26) ["name"]=> string(7) "Oidipus" ["slug"]=> string(7) "oidipus" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(26) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Januari 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(26) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(12) "Januari 2023" ["cat_name"]=> string(7) "Oidipus" ["category_nicename"]=> string(7) "oidipus" ["category_parent"]=> int(0) } } Oidipus