This is the index

det var länge sen jag kände nåt, Q3 2020

Henry Song

juli
jag sover mest när det är ljust ute
vilket är nästan hela tiden
mitt ex hörde av sig till mig efter ett år av
tystnad, och jag vet inte vad hon vill mig
förutom att kolla att jag inte har dött av covid
det enda positiva när någon går bort
är att man får ärva deras kläder
men kläderna påminner bara om kroppen
som aldrig kommer bära dem igen
på en fika med maria pratade vi om
hennes lärare som dog kring påsk
och om hur uppståndelsen känns lika sannolik
som att farfar inte längre skulle öppna
dörren när jag ringer på dörrklockan

augusti
på stefans nyårsfest frågade någon
mig vem jag skulle bli
i en postapokalyptisk värld
i början av året
var det bara en hypotetisk fråga
i the last of us

föredrar jag att smyga upp till de infekterade för att greppa tag i dem
och skära upp halsen, istället för att skjuta dem på håll
jag uppskattar den fysiska beröringen och
den varsamma ansträngningen det hela kräver
det är det närmaste jag kommit någon
på flera månader

september
jag stänger av kameran
under zoom-föreläsningarna för att jag inte vill
se mitt eget dumma ansikte på skärmen
min enda tinderdejt det här året
var den bästa första dejten jag varit på
vilket gör det värre att hon inte
vill ses mer
jag drömde i början av hösten
att jag var en alkoholiserad pappa
som bestämde sig för att bli munk
kommer jag någonsin kunna bli
någons daddy?
elis och militza väntar sitt barn den 25 december,
antagligen den enda ljusglimten under resten av året

Sinfonietta -|- Indignata

Alan Asaid

pralin · Sinfonietta Indignata

(skiljetecknad)

Första satsen

´´´´ ´.,; :; . ,., ´ _- — ´´ : -: .-: _ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨_ . -: – ´ ^’* ^_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * **_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´ ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: ., _ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ”_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨/(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´ ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . *’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´ ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ _._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / – . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´_ . -: – ´ ^’* ^´^* * ¨¨*’ * ** ^ _ _ – — _ ‘* ‘ ‘^’ **¨ ^* ^´¨ ‘ ¨´¨*’ ‘¨´^*’ ‘ *¨ ^’ // (( /(** ^´¨ ‘ ^^”””^ ^´^” ‘¨^ ´^ ” ´¨´: .,´,: ,´^ ‘* ; ,:; ´

Andra satsen

.. . .. …. – . -. . .- . . . .- – – – .- . -. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ -. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -: -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;;,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — . ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:- -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ *”^*^*’^.. , . , . ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: /.: ,-: / ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: /.: ,-: / ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_-.- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._. -; :: – .- — —:|:|:|_- _ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._. -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –-. – . – . – . .- – . — .- . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ _._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ . ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ _._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / – . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_-: ,-: / – . / ._._._/:_:_-_-__–_:-*”^*^*’^.. , . , .- — — . ,, , . , – ,/// .-; .. ,.,: ….;; ..,::: ,.:: ;,.,__ _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. – _,:;; .—:;;; —_ -,:_ -,___; .–;:_ _-,___ ,.-_: ,—_ .- -: –: ._ :_ .: ,-: / .:; : -; :: – .- — —:|:|:|_- ,.-.-.-,-.-,-.-.-. – ..— .- . -.-. -…— ….. –

Tredje satsen

||’~|~~|||~~|~~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~~~~~~|~~~~~|

]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~|~|]]~~|~~~~~|]]~

~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~~~~~~|~~~~~|

]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~|~|]]~~|~~~~~|]]~

~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨|¨¨||~~|~¨|-¨||~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨|-¨||~~|~¨~.,..¨”¨^^*¨’ ¨¨¨~|~~¨~¨”¨^¨¨||~~|~¨~|~|]]~~|~~~~~|]]~

~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨|¨¨||~~~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~~~~~~|~~~~~|

]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~|~|]]~~|~~~~~|]]~¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~~~

^*¨’¨¨¨~|~|~~~~

~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]

~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨|¨¨||~~~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’~~¨”¨^^*~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~~~~~~|~~~~~|

]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~|~|]]~~|~~~~~|]]~

~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨|¨¨||~~~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~~~~~~|~~~~~|

]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~|~|]]~~|~~~~~|]]~¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~~~

]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨~|~|]]~~|~~~~~|]]~

~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨

~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨|¨¨||~~|~¨|-¨||~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨|-¨||~~|~¨~.,..¨”¨^^*¨’ ¨¨¨~|~~¨~¨”¨^^*¨’¨¨¨~|~|~~~~

~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨¨¨¨~|~~¨~¨”¨^^*¨’¨¨¨~|~|~~~~

~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨¨||~~|~¨~¨”¨^^*

¨’¨¨¨~||~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨|~~|~¨|-¨||~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨|-¨||~~|~¨~.,..¨”¨^^*¨’¨¨¨~|~~¨~¨”¨^^*¨|~¨|-¨||~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨|-¨||~

~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨¨||~~|~¨~¨”¨^^*

¨’¨¨¨~||~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨|~~|~¨|-¨||~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨|-¨||~~|~¨~.,..¨”¨^^*¨’¨¨¨~|~~¨~¨”¨^^*¨¨¨¨¨~|~~¨~¨”¨^^*¨’¨¨¨~|~|~~~~

~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~^*¨’¨¨||~~|~¨|-¨||~~|~¨~.,..¨”¨^^*¨’ ¨¨¨~|~~¨~¨”¨^^*¨’¨¨¨~|~|~~~~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨¨||~~|~¨~¨”¨^^*

¨’¨¨¨~||~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨|~~|~¨|-’¨¨|¨¨||~~|~¨|-¨||~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨|-¨||~~|~¨~.,..¨”¨^^*¨’ ¨¨¨~|~~¨~¨”¨^^*¨’¨¨¨~|~|~~~~

~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨¨¨¨~|~~¨~¨”¨^^*¨’¨¨¨~|~|~~~~

~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨¨||~~|~¨~¨”¨^^*

¨’¨¨¨~||~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨|~~|~¨|-¨||~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨|-¨||~~|~¨~.,..¨”¨^^*¨’¨¨¨~|~~¨~¨”¨^^*¨’¨¨¨~|~|~~~~

~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨¨||~~|~¨~¨”¨^^*

¨’¨¨¨~||~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨~|~~~~~|]]~~¨”¨^^*¨’¨¨||~~|~¨|-¨||~~|~¨~|

-¨”¨^^*¨’¨¨¨~|-

Fjärde satsen

___|_____||_-__||____::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’*** *’* ¨¨** ^’^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_::, . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’***:___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’*** *’* ¨¨** ^’^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. _:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::_‘_::__, ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_::, . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___:::::_:::::___-..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’***:___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’*** *’* ¨¨** ^’^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. _:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::_‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ___::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___::. . ‘**’ ‘* ”’* ”’*** *’* ¨¨** ^’^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. _:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::_‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ___::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::___‘_::_‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ___::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’*** – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . , . ‘ ¨¨ ‘ __::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ___::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” _::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’*** – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . , . ‘ ¨¨ ‘ __::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ___::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’*** – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ___::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’*** – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::__^’* , . ,:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨__:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___‘_::____::_|___:::__^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-”‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’*** ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’***. ‘**’ ‘* ”’* ”’*** *’* ¨¨** ^’^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘ ¨ ,-:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-”‘_::____::_|___:::___:::::_:::::____|_:::___|__-.-. -..-.-” ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ – . ‘ ‘ ‘ ¨’ . . ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’*** ‘ ¨’ ” ¨’ ,,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’***. ‘**’ ‘* ”’* ”’*** *’* ¨¨** ^’^’* , . , . ‘ ¨¨ ‘ ¨’ ‘ ‘ , ,. — — – — – – ” ¨’ ‘ ¨ ,- -‘ ‘ . . ‘**’ ¨ ,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’*** *’* ¨¨,- -‘ ‘ . . ‘**’ ‘* ”’* ”’*** *’* ¨¨** ^’^’*** ^’^’*-__-____-__-|-|-|-

dissociare / en historia om nattskräck

Hanna Tillberg

jag skulle inte läsa det här om jag var du
skulle jag läsa det här ordentligt, riktigt
dröja vid orden, syntaxens
uppbrutna struktur, lite
väl tendentiös i munnen, om jag var du
skulle jag berömma den
villigheten, det
tålamodet, den
rena och
skära formuleringsglädjen! skulle jag
utbrista om jag var du skulle jag

se mig djupt i ögonen
för en gångs skull skulle jag
bara ge mig det, jag skulle
aldrig be någon ändra på sig
men om jag var du skulle jag
överdriva blicken och mimiken för att verkligen visa att jag
ändrat på mig, att den här
gången var annorlunda eftersom gångarna skulle
vara annorlunda
om jag var du

skulle jag till exempel komma
till espresso house hornstull när jag sagt att jag skulle
komma, inte före
inte efter, jag skulle
inte läsa det här om jag var du, inte
direkt, jag skulle
tacka ta emot och trycka ner
det här i något av alla lönnfack,
bh:ns lilla vadderingsficka, jag skulle
ha på mig den med diskret spets
om jag var du

skulle jag inte hålla armarna om kroppen
på det där sättet

skulle jag till exempel inte kunna komma
till espresso house hornstull när jag sagt att jag skulle
komma, skulle jag
ringa och berätta det, jag skulle
inte ringa och säga
åh, jag var så nära

skulle jag ha varit så nära
skulle jag till exempel inte kunna säga
åh, jag tror att jag
fick ett migränanfall
fick en epileptisk episod
fick en fruktansvärd allergisk reaktion av allt vin eller om det var alla små chilinötter eller om det var något annat som stod mig upp i halsen kröp bakom ansiktet fyllde ögonlocken och läpparna gav en tanken att punktera ögonlocken och läpparna med en nål, jag skulle
inte haft mage att säga så
om jag var du

skulle jag kyssa mig med de läpparna, skulle jag
låta mig agera på den tanken med min vassaste tand, skulle jag
inte bli så besviken
av innehållet som kom ut, jag skulle
vänja mig vid sådana
besvikelser om jag var du

skulle jag skippa
snyfthistorien om när du var bara sju
åtta år och fick de andra barnen att drypa
av vätskor som gråt, jag skulle
förstå att alla bara vill väl, att alla bara vill
ha lite action i sina liv men inte
så mycket action, om jag var du

skulle jag skippa
snyfthistorien om nattskräck,
snyfthistorien om astma, jag skulle
förstå att allas luftvägar är trånga men inte
så trånga, om jag var du

skulle jag förstå något om andras
nätter, om andras
skräck, om andras
lössläppta substanser, fullkomligt vilda
ansvällningar, dissociativa
upplevelser som
den här, jag skulle
uppskatta det här om jag var du

skulle jag inte läsa det här
som kritik eller pur
vrede, jag skulle
läsa det här som
i trans om jag var du

skulle jag lovorda den
lidelsen, det
engagemanget, den
vidunderliga inlevelseförmågan! skulle jag
säga om jag var du, jag skulle nog
säga att vi verkligen hade förtjänat varandra

om jag varit du

Här kan du lyssna på “dissociare / en historia om nattskräck” inläst av Hanna Tillberg.

Hale-bopp passerade jorden

Annica Åberg

Jag kommer ihåg en massa saker. Hur det var innan vi träffades. Då jag levde med min man och dotter, då jag var fixerad vid Artemisia Gentileschis målning Judith och Holofernes och gjorde en parafras av den, en videofilm där jag agerade Judith, köpte kläderna på Myrorna, bredvid No1Video, på Götgatan, klädde ut Maud till Judiths tjänarinna, handlade ett kålhuvud på Lidl, spelade in videoverket på vinden. Det visades i ett skyltfönster i Norrtälje via konsthallens satellitprojekt.

Jag minns annat också, att jag var assistent åt en gallerist, att båtdäcket var upplyst, att Hale-Bopp passerade jorden och att jag rättade till min nyklippta frisyr, rökte på däck, hörde havet. Jag kommer ihåg lukten av olja, de kalla aluminiumstolarna, skämtet om handikappdansen, ditt skratt, dina ringar, och hur vi vinglade till, hur du tog tag i mig och att vi gick till en hytt, där det var fest, och Suedes Animal Nitrate spelades på klockradion. Vi dansade och du drack upp en kontaktlins som låg i en plastmugg.

En av galleristerna sa att jag åt för mycket, en av utställarna lånade ut sin randiga tröja till mig, jag fläckade ner den, följde med honom till hans hytt, låg med honom. Du verkade bli svartsjuk fast du hade en ny flickvän, och du knackade på hyttdörren i flera timmar.

Jag gick i land, välkomnades av min familj. Jag vet inte varför, men jag tänkte att jag skulle kunna leka horan, att det var lämpligt, liksom korrekt i den här situationen och att du ville det, att alla ville det, och att jag skulle kunna göra något sådant, att det skulle kunna passa min kalla personlighet, min dysterhet, min sorgsenhet och att jag är en sådan som kan hålla isär hjärtat och själen. När jag kom hem hade min man tänt en massa värmeljus, fast det var ljust ute, fast det var morgon, fast jag ville sova. Min Dotter tittade på Lejonkungen, åt smågodis och sourcream & onion- chips. Jag tog fram polaroiden med Isabella Rossellini från Blue Velvet och rev sönder den, när ingen såg.

Jag minns att du kom till skolan för att gästföreläsa, att jag hade missat det, att du kom ut från toaletten, gick förbi min ateljé, kom emot mig, och att jag frågade varför du var där, om det var för min skull, om det var för att träffa mig, om det var för att prata med mig, men du var där för att presentera din kurs, för att ha ett möte med professorerna, för att arbeta, för att föreläsa. Mina händer blev ljust röda mellan fingrarna.

Vi bestämde oss för att äta lunch utanför skolan, men du ändrade det till skolans restaurang. Jag hade tagit mina Zoloft, jag var lugn, jag uppförde mig väl. Din flickvän och din kollega följde med och vi rökte efter att vi ätit pannkakor med sylt och grädde.

Tröstade mig med att vi nog kommer att ses. Förslagsvis om tjugo eller tjugofem år. Vi kommer att titta på detta tillsammans. Ärren. Kollagen. Såren. Bilderna. Montagen. Fragmenten och delarna av kropparna. Upptäcka att vi sitter ned och dansar till No doubt. Vi kommer att drömma om kameler, hettan, sanden, det liv vi kunde ha fått, och vi kommer att höra evighetsmusiken.

Jag transporterar mig själv framåt, jag förflyttar mig som en bit kött, en halvt leende, halvt levande varelse i iskallt, isblått vatten. Jag letar reda på de frimärken jag fått, vänder på vernissagekortet med din hälsning till mig, LP:n med din autograf, för att försöka förstå, få, känna. Dig. Dårskapen. Gränslösheten i livet. Åtrån och den vettlösa längtan.

Jag läser det du skriver. Det som alla kan se. Det upplösta, fasta, dåraktiga, vackra. Sedan läser jag att det är någon annan som har skrivit om dig. Men det var ju jag som skulle göra det. Varför hann den där människan före? Med ditt namn utskrivet inför allas åsyn och allting.

Hale-Bopp var en smutsig snöboll som kastades mot solen från ett enormt avstånd, förångades och fick en svans. Sedan försvann den ut i Vintergatan.

Här kan du lyssna på “Hale-bopp passerade jorden”, inläst av Annica Åberg.

Allt jag ser, allt jag vet

Linnéa Enström

Det finns en kontrollfunktion

i mig som inte går att neka.

Köttet är

sönderfallande mjukt,

så jag gör om mig.

Havet har lämnat mig ensam.

Men alla är ensamma, säger ni.

Alla har havet som bakgrund.

Mitt hjärta

är ett getingbo.

Alkoholen tömmer kroppen

på dess precision.

Köttet löses upp i sitt glas,

som en brustablett.

Vad ska jag säga

på begravningen.

I vem ska jag gråta.

En kvinna släpar
två sopsäckar ut på gatan.

Jag vill inte vara den kvinnan.

Regnet,
gräset,
timarvodet.

Res er upp

ur de ömma ryggarna.

Kom till mig

för instruktioner.

Vem vill ha min röst

som en kniv i sitt hjärta.

Alla döttrar i världen,

deras perfekta små
valpansikten.

Fåglarna vill se

hela världens

små rutor.

Himlen är

ett tropiskt hav.

Det är fest ikväll.

Jag pressar läpparna

mot en servett.

Hålla hjärtat, liksom

krama hjärtats äppelform

med utspända lungor.

Dansa igen,

kasta med huvudet

som en vakthund.

Allt jag ser,

allt jag vet.

Blått hav, blåsande

blå ängar.
En stjärna tänds
i min tunga.

De vackraste

människorna

bär kristaller

runt munnen.

Något släpper från skötet

och kysser pappret

med blod.

Vad måste

flyttas ut.

Rasande smal

på allt som flödar över.

De enögda pormaskarna

vickar sig ut.

Molnen bär sina

blåmörka magar

inåt land.

Allt som dör

får plats

i ett öga.

Min åtrå är inte sexuell,

på samma sätt som blod

inte är sexuellt.

En liten krok i hakan

drar ledsnaden
nedåt.

Lovar ingenting

av gammal vana.

Insisterar istället,

tills någon förstår.

Jag har aldrig

varit kär.

Solen släpper

från träden

och singlar ner

mot marken.

Mannen är alltid

fadern, telefonen.

Rösten på lur.

Jag samlar sömnen

i små kapslar,

vreden i fragment.

Rosornas söta

små huvuden.

I det grå molntäcket

bor ett skiftande ljus,

en vit, överrumplande sol.

Taburetter

Emma Levo

1.
jag är tio
tusen tänder
strålar tappert
från min käft
jag läser läxor
släcker bränder
tömmer flaskor
håller händer
med min pappa
han bär sorger
jag bär tyngder
strålar tänder

2.
min gudfar frågar
om jag tänker
tillräckligt
på min far
om jag tänker
på att va
ett snällare
mildare
hjälpsamt
barn

3.
har nån tänkt
på taburetter
de är små
och saknar
ryggstöd
men står kvar
för den
som sitter

Survival Mechanisms, an index

Agri Ismaïl

A i (m.) has set Google Alerts for every person he wants to see dead. Hundreds of people monitored online via the search parameters “Firstname Lastname” + “dead”, which of course doesn’t allow for a precise enough search to avoid dozens of non-death-announcing e-mails clogging his gmail inbox every day. He works out, he claims to eat a healthy diet, he makes sure he gets an annual colonoscopy; all this to live long enough to be able to read the obituaries of various politicians online. In his fridge you will always find a chilled bottle of Perrier-Jouët, ready to be popped in the event someone does, in fact, die.

A ii (m.) has entered into a destructive relationship with his television, both figuratively (in the sense that this relationship has had real and negative consequences with regard to his wife and children) as well as literally (many a remote have been launched at many a television’s screen). He has just turned 70 and has stayed at home for three years after a workplace accident that damaged his spine. The time he does not spend dialling his way through automated phone trees to various bureaucratic agencies that constantly want to cut off his unemployment benefits, he spends shouting at people on the TV. “May the dicks of a thousand black donkeys fuck his grandmother,” he once shouted at the Turkish minister of defence, interrupting his family singing happy birthday to his oldest son.

A iii (f.) is practising radical forgiveness. She spent so long being angry, she says, and this led to nothing but a tuft of prematurely white hair and pronounced IBS-symptoms. A year or so ago she realised the futility of her hatred, how it mainly served to fuel negativity. Forgiveness, then, wasn’t about men getting away with rape, or letting nation states get away with their continued genocide of the Kurdish people; it was about creating a space in which she could continue living. It is only through forgiveness that we can begin to heal ourselves, she posted on her Facebook account in March 2020, a statement which received 67 likes and 21 hearts.

A iv (m.) joined the Kurdistan Region of Iraq’s Counterterrorism Group after university; wanting, somehow, to fight for the cause. He sat in a room in front of an obsolete desktop computer for two years, analysing patterns. In a room next to his, a room he only twice was allowed into, other people took his analysis and decided whether or not people would die as a result of it.

B i (m.) gets into fights, preferably at night clubs. For a few years he worked as a bouncer at a then trendy London club and enjoyed the moments he could use his telescopic baton (illegal but tolerated by club management) in order to beat up someone who had gotten too drunk and made the mistake of throwing an ineffectual punch in the general direction of one of the bouncers. Once, at another club where he was a patron, he was kicked out himself and, after trying and failing to pick a fight with a passer-by, began attacking a Fiat 500 that was parked by the curb. “Cunt!” he shouted over and over again while he punted the small Italian car with his steel-capped boots. “Cunt! Cunt! Cunt!”

B ii (m.) was woken up one morning at the age of 17 and was told that his mother had been taken captive by enemy soldiers. He swallowed a yawn, nodded, and went back to bed. This led to horrified reactions amongst the rest of the family. “There was nothing I could do about it, and I was still sleepy,” he explained to those who expected a performance.

C i (f.) has created several burner accounts on Twitter wherein she engages in shitposting. Whenever someone asks her to point out Kurdistan on a map she posts a blank map of the world on which she has scribbled YOUR MOTHER in a red felt-tip pen. She has been banned from Twitter 26 times so far.

D i (m.) eats. His parents, when they are not arguing with each other over money, worry about his weight. They forward specious claims to each other on WhatsApp that state fat cells and adipose tissue developed in children never go away. “You smoke,” their child says if it is ever mentioned that maybe he’s had enough food. “This is better than smoking”.

D ii (m.) decided he would become a journalist, thus disobeying the cardinal rule for Kurdish sons to study medicine, law, or engineering. If only people knew the extent of what Kurds go through, he believed, things would change. He graduated seven years ago and has yet to find a job as a journalist.

F i (n.) no longer identifies as a Kurd. They say they are a citizen of the world. It is unclear whether or not they are happy.

H i (m.) has three 27-inch screens on his desk, one for websites, one for streaming news, one for social media. After a business meeting in the Netherlands where the person he was meeting refused to understand or pronounce his name, he applied to change it when he travelled back to Sweden to something that was legible to both Kurds and Westerners. While he was at it, he decided to change his last name back to what it had been before it was changed by Iraqi courts and perverted by Swedish immigration. His real name, however, turned out to be identical to a protected 18th century name belonging to a family that had once had wealth and power, so the tax authorities required him to provide paperwork proving this had been his name, paperwork that has since long been lost to a multitude of fires. To this day, over twenty years later, he keeps searching for a way to prove he has a claim to his own name. [ cf. J ii ]

H ii (m.) almost voted for a fascist party in the last election. “These new immigrants aren’t like us,” he told friends who were trying to convince him to vote for another party, any other party. “They’re all criminals, none of them are educated, none of them are interested in getting a job.” He claims a friend called him on his way to the voting booth and said that if he voted for fascists, their friendship was over, and so in the end he voted for the Socialist Party. Or so he says.

H iii (m.) moved to Spain. “Nobody cares who you are in Spain. We’re all assholes who’ve come here to live cheaply and get drunk. It doesn’t need to be more complicated than that.”

H iv (m.) joined the military with the expressed wish to kill people. Born in exile, he had no lived experience of war, and had long luxuriated in the terror of his parents’ tales. After he saw a woman get her hand blown off he had nightmares for several months and dropped out. [ cf. L ii ]

J i (m.) imagines a scenario every night in order to fall asleep, inspired by the premise of the TV-show The Leftovers where one day 2% of the world’s population vanish without explanation. He closes his eyes and imagines how all the world’s fascists vanish overnight to a parallel universe where they get to be all alone and the rest get to live without them. “Nobody has to suffer,” he says when he explains what is appealing with the thought.

J ii (m.) no longer goes by his Kurdish name. He claims his name is Giorgio and pretends his parents are from Sicily. Once at a bar he was trying to flirt with a girl by telling her of his parents’ fictional vineyard when it emerged that the girl was from Sicily and knew of the area he claimed to be from. [ cf. H i ]

J iii (f.) masturbates to old photographs of Saddam Hussein.

K i (f.) used to start off her morning commute by standing perilously close to the rails, screaming as trains bulleted past. “It was just a thing we used to do in South London then. It wasn’t just me, there’d be a few others that would scream as well. I don’t know why it’s no longer a thing.”

K ii (f.) has developed a slew of rare chronic diseases, though she is barely 30 years old. The body’s mirroring of the mind, a form of solidarity.

K iii (f.) took every drug she could get her hands on. Once, on an ecstasy come-down, her parents kept calling her and she was unable to answer the phone. For hours she stared at the profile pictures of her mother and father that lit up her screen every time they called, unable to let their world back into hers.

L i (f.) claims that sometimes when she orgasms, there is a moment when she forgets who she is. No history, no baggage, not even a name.

L ii (m.) misses the war. “It was so much the killing as it was the clarity of it all. They were our enemies, if we didn’t kill them they would kill us. I feel nothing in life is ever as clear as it is in war.” He says this with in a hushed, humbled tone, as though he has stumbled on wisdom by chance. [ cf. H iv ]

L iii (f.) is a child of divorce, of assassination attempts and years spent in cold, muddy refugee camps. Today she devotes herself to her child. “If I can provide for him, if I can give him a safe environment and upbringing, I feel like it’s been worthwhile.”

M i (m.) screams at shopkeepers, at waiters, at his family members. Only with those he views as inferior can he assert his authority.

M ii (m.) is riddled with disease, every visit to a doctor leads to a new diagnosis, new pills to be included in the ongoing daily procession. His one remaining joy is to have three Haribo gummy bears (which his doctors have advised against) that are tenderly presented in a small porcelain jar by his housekeeper every day with dinner, after the pills, before the night’s pains.

M iii (f.) used to be a guerrilla soldier in the Qandil mountains. Whenever she sees something she disagrees with on TV she says, almost as though it were a prayer, that she wishes she still had her kalashnikov. It is not known what she would do with the rifle.

N i (f.) works at a bar. She makes a point of asking white men for their ID, even if they are well over 50. Once one of the men, who had greying hair and could not possibly be underage, complained to her manager, who was also non-white. The manager told the man he should be thankful he still looked so young.

P i (f.) has three times in her life had depressive periods so severe that she entered into a vegetative state. Three times she has been jolted back through electroshock therapy. “This is the last time,” the doctor told her family members. “Her body won’t be able to withstand another round of this.”

P ii (f.) compulsively steals. She has lined her coats with aluminium foil, claiming this confuses the more primitive Electronic Article Surveillance Systems installed in stores. For years every gift she gave to her family members had holes in them from where she cut off the security tags.

Q i (m.) is angry that children today do not feel the need to rise up against fascists. It could be argued that he is angrier at the children of today than he is with the actual fascists. “Look,” he says, holding up a TikTok of a dog dancing to Taylor Swift’s Love Story. “This is the shit they do, day and night. This is all they care about.”

Q ii (f.) regularly changes Wikipedia entries in order to claim various historical figures were Kurdish. Shakespeare, Junkook of the K-Pop band BTS, the Grand Duchy of Luxemburg, the stock photo model in the Distracted Boyfriend meme.

R i (m.) collects instances where Kurds have appeared in non-Kurdish literature. A novel by Zola. Blatty’s The Exorcist. Not Without My Daughter. They are rarely positive depictions, as evidenced by a book from 1966 which claims “some Kurds are as primitive today as their ancestors were at the dawn of civilisation”. Still, it’s something.

S i (f.) listens to twelve hour-long clips on YouTube that play the “Schumann resonance”, a low-frequency hum that occurs due to the fact that the ionosphere is conductive to electromagnetic waves. The earth’s vibration at 7.83 Hz is believed by some to have mystic properties. She sends the clips to her family members, urging them to listen, to heal.

S ii (m.) tattooed the Kurdish flag on his bicep when he was drunk in Malaga in 2005. He showed the tattoo artist a badly-pixellated image on his Nokia and did not notice, until it was pointed out to him by his mother, that the flag was upside down, with the red stripe at the bottom. Today, this flag is one of a multitude of tattoos covering his arms, and he claims it is not especially important to him, it was just a way he could get an initial tattoo his parents would approve of. (His parents did not approve.)

S iii (f.) believes Kurds only have themselves to blame.

T i (f.) plays a backgammon game on her phone that is popular in the Middle East. Noticing that a vast majority of the other players were based in Turkey and had handles such as ATATURK 4EVER, she changed her handle to BIJI KURDISTAN (long live Kurdistan). The app does not have a chat function so she lives with the joy of knowing how angry her name is making the other players, and how powerless they are to do anything about it.

V i (f.) has sent over 50 requests to the Unicode Consortium to include a Kurdish flag emoji. She claims that there is a pirate flag, a rainbow flag, and the UN flag so the Unicode Consortium’s assertion that they only release flag emojis for nation states is clearly erroneous. She gets the same automated response every time.

V ii (f.) survived the chemical bombing of Halabja in 1988. Over thirty years later, the smell of apples remind her of that day, of the still unverified nerve agents that were used in combination with mustard gas. She lives her life avoiding apples.

Z i (m.) drives his very expensive car fast down the one stretch of road in his Kurdish city that is well-maintained enough to drive a sports car on. Every day he drives up and down the same road with nowhere to go.

Z ii (f.) bakes. She does not eat what she bakes, as it is a way to relieve herself of an appetite-suppressing anxiety, so she gives an assortment of baked goods to her octogenarian neighbour instead. For years she has done this, knocking on the neighbour’s door at all hours of the day, handing over a cake, telling her to please enjoy, to just leave the tin outside her door when she’s done.

Z iii (m.) has bought a dressing gown made of cashmere. It makes him happy, he says.

Här kan du lyssna på “Survival Mechanisms, an index”, inläst av Agri Ismaïl.

Nattcykel

Annie Bergstedt

luften står still
i hörnet brummar
luftrenaren

filtarna viks noga
flera gånger om
tvättas aldrig

linoleumgolven,
mjuka
sväljer damm och
vankande kroppar

fram och tillbaka
kan jag få en sax?
en till oxascand

under vävtapet
under tunn hud
kryper livet
som en
parasit

kardborren,
kall om armen
storleken: barn
fäster om vuxen
med två fingrars marginal

det ser inte bra ut
om någon legat kall hela natten
(och morgonen ekar död)
inte under mitt pass

allt annat
får tas på rapporten
S/D, P
65/110, 35
jouren sa ring om under 25
– antecknar du?

klockan följer
krämpan, det kroniska
– som förnimbart
hon är andfådd
i 10-sits soffan

efter 42 år börjar jag bli lite trött

15 år i förtid
dör den vakna natten

så jag antar att jag lever på övertid

men kan inte täcka upp, har lovat
hoppas vädret bättrar sig bara
barn är så kräsna nuförtiden

patriarken
sitter
på samma plats
25 år, 14 nätter i månaden
12 timmar i sträck
i 10-sits soffan

en uppgift: inte somna

let’s dance och postkodlotteriet har längtat efter oss

sörplar till,
torkar min kind

benen spritter
som gamla
gummiband

pip centralstyr

korridoren bär sig
vid skuldrorna
– en tapper nattmara

kom och sätt dig med oss

på natten ska de ligga i sina sängar,
annars blir här snart en ungdomsgård

övrig info: trauma

morgonen ekar
överlevnad utan uppsåt

patriarken äter sin gröt
sitter själv på altaret, ler
pratar om sina barn

när slutar man känna nåt, Q3 2020

Henry Song

juli
jag lyckas bara somna när det är mörkt ute
vilket är nästan aldrig
mitt ex har fortfarande inte hört av sig
efter att hon bröt kontakten för ett år sen
jag vet inte varför hon inte vill ha
något med mig att göra
hon har fortfarande kvar min
kashmirtröja som hon fick
låna av mig och
jag har hennes new york mets t-shirt
jag har inte kunnat träffa någon pga
covid och farmor som bor hos oss sen
farfar gick bort,
efter att jag hörde en predikan
om lasaros tänkte jag
vem skulle vilja komma tillbaka
när man äntligen fått dö?

augusti
på stefans nyårsfest hade jag
svårt att prata med folk
jag stod mest för mig själv och

funderade på om jag skulle kunna döda
de här människorna om
jag var tvungen för att de blev zombies
i början av året hade jag inget klart svar,
i death stranding
föredrar jag att ta en avstickare till en av de varma källorna
för att få slappna av i naturen och återställa hälsan
istället för att göra det som för storyn framåt
det är de enda stunder jag fått för mig själv
de senaste månaderna

september
jag sätter på kameran
under zoom-föreläsningarna för att
jag inte klarar av att se en så exakt
representation av mig själv
som den tomma svarta rutan
min enda tinderdejt det här året
var den värsta första dejten jag varit på
så det gör inget att hon inte
vill ses mer
jag har inte drömt sen början av hösten
det känns som att jag gått miste om nåt
betydelsefullt, nåt som kunde fört mig
närmare gud, jag tror att

det bästa med att bli munk
är att man inte längre har nåt
att hoppas på i framtiden
och därför aldrig blir besviken

PISTASCHE

Anna Nygren

PISTASCHE av Anna Nygren är en prosalyrisk uppväxtskildring om flickskap, kropp och begär. Om vänskapen med Klara, som gränsar till något annat. Om sniglar som sover i skogen, glass som lämnar fläckar, ord som måste skrivas, hud, hår, kärlek och hat.

Beställ här.

Releasedatum: 28/10/2020

ISBN 978-91-519-7070-7

Redaktion: Ida Mirow & Maria Bodin

Omslag: Linnéa Haviland

Formgivning: Ida Mirow

Format: 155 x 220 mm