This is the index
utan titel
Regnen kommer. Vi ligger indenfor, det føles som om, at vi venter. Den flænger ned over huset. Jeg holder øje med mors øje. Et dyreøje. Jeg ser ikke, hvad hun ser, jeg ser bare øjenhviden. Vi har ikke noget at lave. Regnen strækker sig med sin fulde kølighed ind ad det åbne vindue bag mig.
Jeg siger mors navn. Hun vender sig. Hvorfor siger du sådan? Hun ser på mig, og så skinner hun også. Det falder i hendes blik. Det dufter så godt! store, plaskvåde æbletræer og lindetræer, vi ser det.
*
Mor har ikke noget ansigt. Ser man på hendes mund, synker resten af ansigtet bort, og hun er uigenkendelig. Munden er i rummet, tavs og upersonlig, som tulipanen.
*
Jeg er bange for hundene, derfor er jeg inde i huset. Jeg ser ud på de små bæster, der kommer buldrende, en stor krop af kroppe, der styrter fra buskene og fremad, frem mod mor. De kommer altid i flok, altid, en stor, brun dyrekrop. Og mor gør ingenting. Hun ligger i stolen, i solen. Naboen har været her og slået vores græs, og det er allerede gulblegt og stift, og hundene kan lide det, fordi det ligner dem. De ruller sig i det. Der er tre hunde, men nu lunter den tredje ind i busken igen, og de to andre lægger ikke rigtig mærke til det, de er én stor vild følelse i haven, og mosler ud over plænen. Det ser blødt ud. Jeg har lukket døren og vinduet. Jeg har lukket mig inde i den lille firkant af mørke, som huset er. Og jeg kan ikke høre andet end de indtørrede fluer, der ligger i vindueskarmen og knitrer, som kan de ikke selv dø. Jeg glider rundt herinde. Jeg er en klumpet skygge. Jeg går op ad trapperne, én etage op, og står ved det skrå vindue, også herfra ser jeg ned i det blege landskab, som er min mor. Hundene snuser rundt dernede, jeg forstår det godt. De har boet her i haven, og den er forandret. De er vant til at kunne gemme sig i haven, og nu kan vi se alt, hvad de gør. Deres kortpelsede hundekrop, og halerne, der logrer stift, som de snuser til mor. De spørger hende: Hvem er du? Den ene slikker hendes fod, og hun krummer tæerne sammen og bøjer sit ben. Hun holder foden tæt ind til sig, men hunden følger bare efter med snuden, og den anden hund hopper helt op, med sine forpoter, på stolen, der er hvid, dens skygge er en plet på stolen. Min skygge er større end mig, men jeg føler mig som den, ikke noget menneske, bare en stor klump, der er fladet ud. Et mørkebrunt tæppe. Man kan ikke kende forskel på mig og huset. Mig og møblerne. Det er det samme. Solen er noget andet. Den koger i himlen. Min pande tværer ud mod det skrå vindue af glas, slet jeg prøver at se det hele, mor, med sit knæ skubber hun hundens hoved, og hunden, der med sin snude skubber sig ind under mor. Den vil snuse hende mellem benene, men hun kryber sammen og er meget lille, så lille som en hundehvalp.
*
Der er mor. Med sit langsomme hår, i skyggen, på det nederste trin af trappen, fin. Men hun har en grim sti af krummet, hvid hud ind gennem håret. En ret bred sti. Jeg går rundt i lyset, der hvor hun kan se mig hele tiden. Rundt og rundt langs kanten af haven, den er en stor skål. Til begge sider, det stejle, lukkede krat. Jeg går rundt, det føles som at gå på bunden af solen, så varmt er det. Mor rykker på stolene og bordet, hun rykker det hele ud i lyset, så ind i skyggen. Vi spiser cornflakes med havregryn og mælk på, om morgenen ligger køligheden i græsset og der, hvor træerne er, og alting er samlet under dette, som en skrøbelig hinde. Vi sidder ved bordet, vi ved, at det skal brydes. Vi sidder der også, når det er brudt, vi ved ikke, hvornår det sker, mærker bare, at mor begynder at røre på sig, hun gnider sine fingre hurtigt mod hinanden og ryster på benet. Så går hun ind. Hun lader tallerkenerne stå. Hele dagen står de på bordet med små hvide sole i sig, solen er spids. Jeg fornemmer dens linje fra himlen og ned gennem mig og haven og alting, alt ligger på dybet af en brandvarm tallerken. Den er ru af gryn. Jeg klør langsomt og uden at tænke over det i tallerkenens runding. Først da grynene skærer sig ind under neglen på mig, forstår jeg, at jeg klør, og jeg slutter. Der er også myrer i tallerkenen. De piler forbi, lydløst, i en anden tid. Jeg ser dem. De læner sig ud over kanten og ind i skyggen, kommer tilbage. Jeg maser dem, det er let. De tørrer ind til jord næsten med det samme. Jeg flyder ud over bordet. Mors hånd, da hun kommer, er det som vand i mit hår. Hun læner sig over mig og stabler de to tallerkener. Hun holder mig, ned over nakken, mens hun hælder mælken ud i græsset. Den er tyk og falder i klumper, hun holder kartonen med tallerkenerne, også de to skeer, og hun samler de to glas. Hun bærer det hele. Hun siger, at hun henter solcremen og går ind og begraver sig i huset.
*
Vi leger gemmeleg. Jeg er den, der har gemt mig, og mor er den, der skal finde mig, hun råber fra muren. Højt og klart, alene i haven: NU KOMMER JEG. Jeg gør mig mindre. Det knuger. Grenene giver sig, et langt suk træ til træ. Jeg sidder så stille. Der er nogle fluer, der klatrer rundt i kanten af mine øjne, jeg blinker én gang, hårdt, op i hvælvet af grene. Skjult. I en busk, foldet sammen, hos jorden. Alt, hvad man tænker ligger stille, det bevæger sig. Fluerne sidder i klaser derhenne. De er ved at sy den. Det er jorden, de syr i. Jeg sidder så stille. Jeg klør mig ikke en gang. Et skønt, angstfyldt ryk af fryd, idet mor går forbi min busk. Hun kan ikke se mig. Jeg kan ikke gå frem, og hun kan ikke se mig.
*
Naboen siger, at han godt vil have vores gamle madaffald, hvis vi ikke selv skal bruge det, hønsene synes, at det er lækkert. Og det giver så flotte, gule blommer. Han vil gerne komme med æg, eller hvis der er noget andet, vi skal bruge? Han vil godt hjælpe til, for en kop kaffe, som han siger. Jeg hører deres stemmer. Mor siger ja og ja og andre små lyde. Hun kalder på mig. Jeg ligger og ser ud i lyden af grus, solens lange ben i haven. Nu kommer hun. Hun kommer, med grove og tilfældige lår. Nu åbner hun med begge hænder min busk, fluerne vrisser op, og solen træder lige ned i ansigtet på mig. Er det der, du ligger, siger hun, jeg har råbt og råbt, du vil ikke med ud og have eftermiddagste? Jeg følger hende, med mit blik, mit grønne blik, så bliver buskadset for tæt. Jeg kan næsten smage jorden. Hun kommer tilbage, hun sætter sig ned og aer mine øjenvipper. Sover du, siger hun. Og folder mig ud. Jeg går med ud i haven, den friske sol, står og svajer, næsten blind.
Mor har dækket op til to, men hun finder hurtigt en tallerken mere og en kop mere. Kaffe. Kage. Prinsessetærte, siger mor, jeg købte den, fordi den hed sådan, men det ligner ikke en prinsesse vel, det ligner mere en mand, de ler. Mor hælder mælk op, der er lidt mælk i underkoppen, og det drypper fra koppen, hver gang jeg skal tage en tår. Jeg tager små tåre. Hun hælder op til naboen. Hun fortæller ham drømmen: At bære kæmpestore hvide, vi vidste ikke hvad der var i, vi bar dem hen over marken, men de var lette. Jeg smører mælken ud på min hud. Han siger, hvad var det, I bar. Mor har allerede fortalt den drøm en gang i dag, hun siger, sække. Han siger, nå, og hun ler, forfærdeligt. Det var mig og min far, der bar dem, siger hun. Solen er tyk af hud derhenne, hvor naboen står. Han har ikke nogen trøje på. Hans bryst er fladt. Det ser godt ud, siger han og sætter sig. Lige midt i de glimmerrystende skygger, vi har det godt her, va. Han rækker ud. Hans hud er så tynd, hans knogler kan bryde op gennem brystet på ham.
*
Mor dypper sin hånd i noget olie og rører mig gyldent, klemmer om håret og slipper og klemmer og slipper. Det er langt tid siden, vi har redt det, siger hun. Jeg har mine fødder på hunden. Jeg kan nå den. Den ligger under bordet, jeg aer med min fod uden at træde på den. Dens pels er blød, gør det ondt, krummer jeg tæerne i hunden. Hvor du slikker. Hurtigt og hårdt ned i sin mave. Vil den væk, holder jeg fast med min fod og med gulvet og klemmer om den og presser, som om jeg var et hus.
*
Vi skal male, for Mark kommer. Mor maler en firkant på væggen i stuen, hun gør det, for at se, om det er den rigtige farve. Og når hun har malet sin firkant, så krøller hun aviser og tape og alt sammen til en bold, der ligger på gulvet i den næsten tomme stue. Vi har rykket alle møblerne over i den ene ende, der står de, helt maste, som en stor flok af køer, ind mod væggen. Mor siger, at så kan vi tænke os om og høre Mark, om det er fint, med lysindfaldet og sådan noget, om det ser fint ud, ikke? Jeg holder øje. Solen er selv en firkant, der ændrer form og strækker sig langt, men den kan ikke nå, den når ikke væggen, den trækker sig langsomt tilbage. Med form som et vindue, den forsvinder fra os. Og mors firkant står for sig selv, over stuen. Og næste dag sker det igen, solen kommer glidende, langsomt som et tidevand, ind over rummet, fra møbel til møbel, som en stor, søgende fisk der glider langs havbunden, den tager sig god tid, og til sidst, så samler den sig, til sidst, til en plet på gulvet, den bliver mindre og mindre, som om den tørrer ind. For øjnene af os. Og den malede firkant er det samme sted, og malerbakken er under sofaen, dækket til af plast, jeg prikker i den med min fod. Vi sidder i sofaen. Tv’et, hundens øjne er helt blankt tv-blå. Mor ser på den, som om den kunne sige noget ubehageligt når som helst. Hun sidder vendt mod skærmen, men hendes blik viger ikke fra hunden, en afsky, vinklet, som om afskyen i hendes blik er en hånd, så længe hun holder blikket på hunden, kan den ikke komme hende nærmere. Mark ser også på den. Mens vi spiser, vi fører maden ind i munden og tygger, hvad laver den egentlig her, siger han, måske skulle I slippe den ud. Han hælder den ud i haven sammen med en kartoffel og lidt sovs. Han skraber det ned i græsset. Hunden ser forvirret ud, og skyldig, den står midt mellem os og kartoflen. Mark giver den et fladt spark. Den går et par skridt væk, ikke længere væk end til kartoflen, den ved stadig ikke, om den skal eller ikke skal spise. Den står i natten, i det firkantede lys. Indtil huset falder sammen om os. Som et mørkt telt, og så er hunden borte.
*
Murenes hårdhed breder sig ind gennem stemmerne.
Jeg ligger under en farveløs himmel. Jeg er hos den. Det er det samme.
Stemmerne har ingen farver, de taler langt borte.
*
Jeg ligger her i bølgerne. Jeg mærker alt det, der skrider frem over mig. Skygger og sol. Jeg ligger helt stille, insekterne svæver som sæbebobler forbi, og jeg ligger stille, så stille, at jeg er lige ved at dø. Hund. Jeg hører dig. Den ser mig ikke, slikker jorden. Ser mig ikke, graver i mig. Med sin tunge, først min kind. Først er det dejligt, den snuser og skubber sig ind, jeg er bare en sprække. Du skal rejse dig, hvis du ikke vil have det. Højt græs, fordybning. Jeg er ikke høj som græs. Jeg maser den med lårene og vender mig, men så kommer den tilbage, våd og hed, og glinser i mit ansigt, den lægger sit hoved, øje, alt i mig. Hør, hvad jeg siger, rejs dig op. Bare rejs dig! Så sig til den, at den skal stoppe, siger naboen, det er dig, der skal sige stop! Han står ved hækken, hunden springer op efter fingrene på mig, højt op over hovedet, der er ikke noget sted at løbe hen, hunden taler ikke. Den leger bare, siger naboen, hvis du sagde højt og tydeligt nej, så forstår den godt, at det ikke er sjovt mere. SÅ GØ AF DEN, siger han. Jeg gør mig så høj, som jeg kan, men hunden står over kroppen på mig og klemmer benene sammen og gnubber hele tiden sig selv af i mit tøj, maser mig og gør mig lille og flad, og græsset er svagt, nu kan det være nok! DÆK, siger han. Han rører mig ikke, han siger, DÆK, BLIV. Jeg har ikke noget ansigt. Han siger, kom op at stå nu, jeg holder den. Du kan gå, jeg har fat. Jeg har fat, han siger det med en håndfuld af dens nakke i sin hånd, hunden rusker og hiver og strækker sig efter hånden. Jeg har en lille smule jord i mit spyt.
*
Høns holdes nemt. Hold dem i flokke à højst 30 per hane. Skift sandet som de bader i. Gnid olie om deres siddepinde. Giv dem en skålfuld knuste skaller og rent, frostfrit vand. Giv dem en hane.
Jeg åbner de automatiske porte og hønsene styrter frem. Fra afstand ligner det en åbnet dæmning, sådan som de strømmer, rustrøde, dækker jorden.
Det er bare to farver i hønsegården. Træernes grønne og hønsenes lige så tætte røde.
Man får dem til at lugte ens. Man sprøjter dem i nakken med en deodorant, og det får dem til at føle sig ens, det gør dem rolige. Som regel er det en ældre høne, der er øverst i hierarkiet, lige under hanen. Hun klukker, og hanen galer. Sådan holder de sammen på flokken. Hønsene klukker for hinanden, for at fortælle, hvor de er, de vil hele tiden fortælle det.
*
Ved naboens dør i skyggen af trappen, en skål. Det er resten af hans morgenmad, der står der. Grød, stumpen af en pølse og brød, opblødt i mælk. Du skal gå, siger han. Jeg vil se den store hankat, men naboen jager mig væk derfra, ind i busken. Katten æder, bagefter smyger den mit blik af sig op ad døren og glider alene med skyggerne ud.
*
Jeg går selv ud til hønsene, jeg må godt. Jeg ved ikke, om det er godt eller ondt at gøre, jeg lader lågen stå åben. Slå aldrig din hane. En høne hopper op i skødet på mig, hun fylder min hånd. Hendes spinden er større end hun selv er. Hun ser lige ind i mine øjne, da vokser hendes pupil, fra enorm til en prik, hurtigt. Jeg tror, at hun skal dø. Det sorte udvider sig og trækker sig sammen. Det er som at tabe noget. Eller slippe det, og så farer det bare ud af hænderne på én.
Ett skelett sätter ner foten
Det ligger en grav i november men när det väl är november vill jag aldrig rota runt. Först i januari/feb kan jag ligga tyst och ”lyfta på locket”. November är bara att hålla andan och vänta på att man ska flyta upp. Så länge sen jag gick ut, vägrar gå på typ ‘galleri’. Hittade en gubbe som la ut bilder på mat han lagade från husmoderns köksalmanacka, ett recept var att värma och blanda två burksoppor, en tomat och en svamp. För två är bättre än en:( Hahah. minns också den halta och den döva på biblioteket. När den ena haltat in kom den andra så sa han ja vad bra att du kom, du ska få hjälpa mig med nånting, så tog han upp 1.5 liters ramlösa citron som den andra skulle hjälpa honom att öppna? Sen stoppade han ner den i kassen igen. ”Leif har slutat dricka kaffe nu”. Sa till Filip han skrattade. 2015 var nog värst, fy faan vad man mådde. Minns när jag såg en klasskompis almanacka så stod det på lördagen tjejmiddag:( insåg hur missbildad jag var. Mitt roligaste var att skicka lappar med min kompis i sexan och rita grodor. vad kan vi ens ha skrivit? Sparade dom nånstans men vet inte var. Sen blev jag av med oskulden och fick jag pojkvän och vi slutade vara kompisar. Blev dock aldrig cool utan dom coola kallade mig plugghäst och sa att jag inte kunde ”släppa loss”. Men jag hämnades för vem var det som släppte loss sen:) Jag var så bra på det, fick upp vittringen och gav inte upp. Minns när jag tog med tältet från festivalen till kontoret. Alla var så vad tidig du är!! Så hade jag kn i ett tält i typ Bålsta hahah. Riktigt stolt, förstod ingenting stod som en nöjd elektrifierad höna o bara:) Yep yep, tåget rullar. Så rolig. Nu är jag den tanten på bup förskräckt över typ nedskräpning :O roliga jag. Jag brukade vara så bra på att pressa olika läkare att göra saker genom att gråta/vägra. Så ett skelett som sätter ner foten Här får det vara nog!! Jo nu säger jag så! Dom bara hm låt oss återkomma. Jag kom alltid undan men började som sagt aldrig med knark. Jag var lasersval, raderade alla jag inte ville ha. Man vet att man upprepar ett trauma men man vill ändå att nån ska göra exakt som man vill, så man ”helas”. Jag blir alltid arg på min pojkvän när han tröstar mig för att det inte är ”på riktigt”. Då blir han arg så då blir det på riktigt:) Vänder precis vid stupet. Riktigt skönt att tro att man blir galen, typ att rymden tar en o suger upp en Plopp! Andra har sagt att jag har en vacker röst. Jag minns en fin mosaikvägg med ett stearinljus framför.
Jag är lugn på kanske world fruit eller den på röda linjen. I Skärholmen, det känns som folk där har ett liv. Typ en familj, det känns inte så ensamt. Låtsas att jag är nåns barn där, eller en mamma på 70talet som ska köpa nån konserv. Gå hem med barnvagn på gruset. Det känns som att det var mer okej med misär då. Har aldrig levt då så vet inte. Idag är allt… Vill bara ha en ful röd jacka och åka till Hellasgården med min fyraåring i velourhårband. Slippa prata. Alltid älskat Sverige på 70talet. Vill ha fiskpinnar o tyst. Som min barndom, torftigt. Kottar och pinnar. Barr och is. Veranda och pannband i april.
utan titel
min koja är min koja
har ingen längtan ut ur hålet
då det krävs att krypa bända
har kokongen min om natten
är en byggare av lager
bittida kläcks jag ur varigt näste
slevar gröt ser om sår
säckens lukt är vänskaplig sötaktig
larverna kamrater mina
rör sig sakta in mot centrum
spar mitt inre i små påsar
varmare än mänsklig hand
har tre gångar – ålar vidare
letar efter katta
är smord av eget fett och gamman
glidandet går lätt
hallen fyllt av grannbrev de vill säga att jag läcker bort och ut
trapphuset; en skadlig plats
men min utsöndring vilar där i trygghet
jag är här
avklippta fingrar med naglar långa böjda
spar i burken utav plåt
ett rum åt mina påsar ett åt doften
alla konserver förtjänar sin tid
all frukt sin
häller ner i svalg och tomhet
en svällande magsäck; en jubeldag
jäsandet är mitt utvidgande
tar min plats
jag flackar inte
har åttahundra kärl med piss och galla
ritar kurvor
gör förteckning
stadier av förruttnelsen
grisen tog längst tid
släpade magen runt i sista skedet
gräsanden var snabb
inlindandet hjälpte inte
gladpack är inte det du tror
bröstet är trångt men kryphålen trängre
upplösningen skön i värmen
gasen bildas släcker dagar
ett sällskap i harkranken som ger mig sina ben
när jag tänker på min hud tänker jag på lek
hur lätt det är att skala
hur ansiktet kan ändra form
köttet tar vid
möglet skimrande som mjöldryga
slickar händer sedan drömmer
det gröna är vackrast här
sprider ut sig över lår
ett delta
jag äter alltid det jag dödar
jag har aldrig använt fuktkräm
tänderna är benkrossartänder
förr bjöds jag runt
det är bara rövbekantskapen som hälsat på i lyan
till lynnet är jag behärskad
gåvan är bensår och fistelgång
brunråttan förbi mig gnavar
helbrägdagöraren drar sig för att knacka på
nattskötaren is no more
istället agare bagare ihjälslagare
jag var en gång i solen
nu vårdar jag min karbunkel
tidskrifter lossar under taket
bunt vid bunt skälver vitt
klibbiga som minnen jag har allt
odelbarheten av de mina
har tio madrasser i mitt bo
hittade djuret en förtorkad lämning
inget umgänge har jag nu
saknar kattans mjuka ljud den faller samman uti händer
som sandjord jag andas in rester hud
tänker du är i mig här
de säger profanering
jag säger helgd
huset vill äta dig jag äter det tillbaka
jag har aldrig haft något parningsmönster
inte stött något ur kropp eller hem
men det gror ur munnen stänglar
vita av mörkret
liksom jag
i brevinkastet en löjlig lapp
du borde vara rotehjon
allt är helhet får ej klyvas
ingen in och inget ut
De inhemska begären får mig att spinna som en elvisp
Boken ligger uppslagen
ansiktet nedåt
där slutade han läsa
Vilket binder samman som
arbetsjackan täckt av spån
luktar fortfarande sött av sågen
en oljig hinna och fibrer strösslade utanpå
Vilket binder samman som ansiktet
med hans krona, längtan reser sig bortom berget
den ljusomgärdade gränsen, glorian
kröner horisonten i ett tjockt lager smör
det skinande feta utmärker det heliga
faderligt upphöjda
Glöm inte rakhyveln vid spegeln
vad vi gör för att skydda oss
för att förbereda oss mot det yttre
när ingen ser, måtta skära
avknoppa
Där sitter några gråa strån kvar
och spretar
när den ytterst lägligt tillkommer mig i arv
jag har också områden att raka
smörja in
så bra
Det var inget nytt
med det som lämnade honom
håren var hår också när han dog
ett litet faktum längst ut på rakbladet
som om han pressats hårt genom den här världen
skvätt av sig på kanterna
och det ensamt kvardröjande
får en motbjudande hinna med tiden –
kroppen lämnad i sängen ovanpå täcket
kronan som förblindat öppnar sig –
ett djur som trevar sig fram ur en skog
ljuset väller in över de gråa stammarna i gläntan
fördunklar avbrotten, en rad fixpunkter som
binds samman med ögats sackader mellan orden på sidan
hur kontrasterna skarvas in i
Vilket binder samman som mynningarna
mellan saker i ett rinnande vatten
men du vet vad jag menar
hur hans spår börjar tala
och hur de börjar tala
igenkänningen vittrar sakta
Kroppen är gul, flagnar på båren
ansiktet förspillt
jag kan inte hindra en härmning
hans kropp stövlar in i min
jag fladdrar glatt och multnar in på bara ansiktsskelettet
njuter ut vilan tunnare och tunnare som
en skiva gummiartad cheddar
Empatin är ett hungrigt hål
jag växer mig in i hans död som en svamp
i mynningarna. när svepningen dras bort
börjar inlevelsens gråsuggor krylla iväg över kroppen
de ljusskygga små liven är alltid där först och
äter sig feta på bergets baksida
på tungan ligger det kalla kopparmyntet
adderar aromen av tusentals fingertoppar
En andra gradens upplevelse
som att se sina föräldrar se på tv
Tänk att jag ligger här död
som ett altare
medan salen töms
någon sopar golven slarvigt och släcker
Jag vill inte dö vid fel tillfälle
spreta som ett faktum
tänk: om alla dött samtidigt
hade det inte varit så illa
då hade inte jag försvunnit från världen
utan världen försvunnit från sig själv
som det ser ut nu är jag ljustekniker
riktar strålkastarna mot den avgörande icke-händelsen
svettas ymnigt inför den långsamma döden
Andra gånger ligger jag surrad i kroppen vattenlik
flyter sväller
tyst mot kistlocket
utsmetad och klaustrofobisk
porös som en välvispad vita
Så tänker på behållare och innehåll
kan ett innehåll vara smutsigt?
glaset kan vara skitigt men inte mjölken –
en teori jag kaklar mitt havsgröna badrum med
en vattentät kravallutrustning
för att hålla saker på sina rätta platser
en metafor som
– oändligt väl lämpad att binda samman
olika diegetiska nivåer i den här dikten
det därpå följande binära smackandet
när den ena kroppen flämtar/försvarar sig mot den andra
när huden stöter mot huden i ett regn av tårgas, gränsernas erotik
befläckar kronan med främmande element – bortom berget kryllar gummibåtar –
Garderar mig, spänner åt mynningarna med parenteser:
(verkar det oseriöst var det inte så jag menade)
det var bara en tanke, ta det med en nypa salt och svälj
skillnaden mellan tanke och handling
inlevelse och glidmedel, den där smackande friktionen
den antyder något – du kanske inte ska vara där
Han var en konung att försvara ett land för
värd sin vikt i guldmynt och tusentals offentliga fingrar i gommen
värd att växa och frodas inuti som mögel i ett akvarium
värd försöken till inlevelse i ens eget liv genom
sinnliga metaforer, en andra gradens upplevelse
av njutning betraktar jag mina känslor som fiskarna i ett akvarium
mata dem med spån, låt dem smaka batongen
Från kronan långt bak i huvudet kommenderar faderns basröst
– håll gränsen – som väl Thorbjörn Fälldin sa
när de främmande elementen redan trängt så långt in
att det enda som återstod var att tala uppfodrande
genom din älskade röst pappa
militärkommandon fördömer
smackandet invid egna stränder
För att tala klarspråk
kan en kärlek vara smutsig
felplacerad empati är smutsig
vilket binder samman dikten
som bristen på papper tvingar
två saker samman på sidan
ledsen emoji
Min graf slaknar runt dessa strån
abstraktionsgraden i vårt förhållande är lite sorglig
konkret vore fruktkroppens svettmärke på pappret
om du skulle orka skriva ut och lägga en svamp här
jag menar sinsemellan inbördes nivåskillnader
befläckar tämligen utan sammanhang
Vilket såklart binder samman som
växande vitt och brunt i fogar och hårbottnar
Kan en tanke vara smutsig
brun till roten
är en tanke en behållare eller skitig mjölk
frigolithjärnan fröjdas
Tänker allt det hemska
lever mig in som mögel
glömska och våldsamma tankar
den salta mjölken på läppen
Ta inte i dem med händerna
Du vet inte var de har varit
Lägg inte myntet på tungan
den mörka omsättningens historia
smutsen kommer med att inte veta ursprunget
med en oändlig negativ potential
Bränn bort det med alsolsprit – händernas register av tidigare händer
minnet av hans kropp
rösterna som vuxit fast på berghällen
– handslagens glidmedel och olja
Bara ett ord fälls ner mot ytan
börjar mina dåliga delar att skaka
kroppsdelar jag vill att du ska kalla
en trädgård med växters namn
använd viljan att äga och förbränna
hjälp mig spärra, bära tillbaka
vattenlik flyter den svullet mot glömska
där det man vill får ro att växa
Ensamheten driver en långt i ens fantasier
i skritt närmar jag mig längtan som kröner bortom-berget
i takt till ekot av dina militärkommandon pappa
Uppställning! Mönstring! jag spinner som en elvisp
en första gradens upplevelse
av botten i mig som är botten i
en burk – uppe vid grytets mynning avtar ljuset
återskenet på de dinglande tänderna av allt som binds samman
ögonen känns som två egg ovanpå ett torn
av spröd kinesisk lyckokaka
är begären inhemska
eller mer som fjärran länder?
invid elskåpet – skapelsens krona
står jag ensam och
pressar i mig gräddtårta
med hela mitt väsen
glufsar i mig av dina militärkommandon
för det är det enda jag kan få din röst att säga
med vilje, prova själv
efteråt ett tafatt äckel, som att insidan
från svalget neråt längs rösten är täckt av ister
när man försvunnit iväg för långt
(trycket på en första gradens upplevelse – man måste bli så glad för alla presenter)
Sågoljans söta lukt –
Brynt smör i en stekpanna
artikulerar sig, översätter sig
artigt i en annan form
till fras i den rinniga vitan och
den trögare dallrande kronan
Gränsvärdet upphöjt till generell princip
Ibland är det brunt och ibland är det ljudet
av en klick smör som släpps i fräset
Det binder som metaforen, fettet och vätskan
emulsionen klumpar
av dignande identiteter
symbolernas sug ett korsdrag
öppnar sig av hålet i ansiktet
rusningstrafiken i en gulnande kropp
en frasig croissant
eller en sjukhusfralla
doftbefriad skiva funktionell ost
vördad på plastbricka
Doppar i te och fukten växer brun över skorpan
hans ansikte så förspillt
klumparna faller i
tämligen kraftlöst
utan titel
Pasteur
23 september
Det var med stor möda som vi lyckades samla ihop flocken schäferhundar. Jag minns särskilt en stor, som var halt på benet. Vi gav den en egen bur i laboratoriet. Jag gick med mat varje dag, tog ut den på promenader (så långt den kunde gå). På olika sätt försökte jag förhala att den skulle hamna under skalpellen.
Ja det är en grotesk sak, rabiesförloppet som leder till döden. Om man en gång har hört skriken från en bysmedja där de infekterade förgäves får sina sår brända av glödgande järn – hundarna, hur många kan de ha varit? Vi samlade dem först i en liten lada. Det var ett sådant larm.
24 september
När de hade fått sina sår brända såg man dem inte på flera dagar. Jag och mina vänner brukade utföra små pojkstreck hos dem vi visste låg orörliga. Vi stal deras frukt, klottrade ner väggarna på husen med obsceniteter. Jag vet inte när det upphörde, jag kan inte ha varit gammal. Kanske när jag fick arbete som garvare. Familjen Pasteur hade varit garvare i generationer, och jag fick börja i min fars firma.
Karen med garvvatten var svarta som oxögon. En gång, när något firades och det dracks en del, knuffades en pojke ner i vattnet. Han kom snabbt upp. Mannarna hjälptes åt att dra av hans kläder. Han låg på golvet och skakade. Jag tittade nyfiket på den nakna kroppen där små utslag uppenbarade sig. Jag gick närmare, lade nästan kinden mot hans lår. Jag stod så, på huk vid den flämtande pojken, när jag kände en bekant hand ta ett kraftigt tag om min nacke. Min far skakade om mig, skällde ut mig inför de andra och gav mig en örfil.
25 september
Benen och klådan och huvudvärken mina mest närvarande vänner. Det är en tröst att det kommer utifrån, något som verkar ha varit svårt för många att förstå. Jag hade velat undersöka mitt eget tillstånd. Som vore jag ett av de djur som släpats in i laboratoriet. Ibland besöker de mig i drömmarna: kaninerna med sina uppsprättade bukar, hundkranier, hästarnas ben. Råttorna.
Doktorn vrider och vänder på mig, ber någon ta hand om mina liggsår och lägger sin svala hand mot min panna. Han är intresserad av att prata med mig om mina teorier; om vad som kan ha hänt min kropp.
Pojken som ramlade ner i garvkaret utvecklade inga speciella symptom. Jag försökte alltid få en glimt av honom när vi bytte om efter arbetet. Efter att med påkar ha bankat ner hudar och skinn under ytan på oxögevattnet timmar i sträck. Men hans hud blev aldrig sådär igen. Sårig, svullen och röd.
26 september
Staden hade ett annat larm, och jag trodde på den. Jag kom dit som ung, lämnade de böljande kullarna i Jura bakom mig. När jag kämpade hårt för att få min examen vid École Normale Supérieure kunde jag aldrig tro att jag en gång skulle återvända till skolan för att anlägga mitt egna laboratorium. Rostfritt stål, vassa verktyg, klar belysning och salar som mina studenter med lätthet kunde städa. Det gjorde de varje dag, på mina order städade de bland försöksdjur, analysinstrument och bakterieodlingar. De var alla bortskämda små slynglar. Jag minns när en av dem inte ville äta sin lammstuvning. Hans raljanta leende när han framför sina kamrater i den överfulla matsalen kastade hela portionen i soptunnan. Stuvat lamm blev därefter ett stående inslag på menyn.
Det är så dumt. Tänk att tro att något skulle finnas och kunna förändras bara av sig självt. Att varje ting eller organism skulle ha en sådan förmåga. Helt abstrakt. Jag uppskattar visserligen systemen, men de som sa så i den offentliga debatten, som inte trodde på den yttre påverkan, såg jag till att göra mig av med.
27 september
Rabiespojken, Joseph Meister, kom med sina förfärade föräldrar och jag gav honom sprutorna regelbundet. En om dagen i flera veckors tid. Ingen visste om något blev bättre, det gick ju inte att se. Hela poängen med vaccin är den här osynligheten. Det var bara att vänta på ickehändelsen, på tillfrisknandet som var ett slags bevarande av status quo.
Sedan var det detta med det renliga. Vetskapen om allt snusk, om allt det onda som varje milliliter luft är fylld med. Ja, hur kunde jag sedan äta något överhuvudtaget? Den där förruttnelsen, den är oundviklig och överallt, det förstod jag snart. Det fanns ett protokoll för min fru Marie när hon skulle laga middagarna till mig: hur händerna skulle tvättas, vilka råvaror som skulle hackas först. Temperaturer, det var viktigt. Jag bestämde även vilka kläder som var lämpliga.
Men det hände tyvärr att Marie försummade mina föreskrivna hushållsåtgärder: någon gång kom vitvinssåsen in för varm, någon gång en liten bit skal kvar på potatisen. Samtidigt kunde hon framhärda med hygienprinciper som var helt onödiga. Hon var otroligt noga med att smaka på vinet och mjölken innan varje servering – till ingen nytta! Hon hade svårt att förstå principerna bakom den industriella upphettningen av dessa drycker. Knappt någon i Frankrike dog av dåliga mejeriprodukter sedan jag lärt nationen om mikroorganismerna.
Nu saknar jag hennes mat. Den vi får här på sjukhuset är steril i ordets alla bemärkelser. När jag blev paralyserad på ena sidan var det inte bara Marie som jag behövde instruera. Laboratoriepersonalen fick arbeta allt hårdare, ibland hade de svårt att höra vad jag sa för tungan klistrade fast vid gommen på min högra sida.
Joseph, en dag letade vi upp och anställde honom. Han visade sig genast duglig. Ibland var han till och med på laboratoriet före mig om morgonen. Med ett snett leende hälsade han mig välkommen; utan att jag behövde säga något hade han lagt fram rätt instrument. Sedan stod han tålmodigt vid min sida dagen ut.
28 september
Någon gång när vi i mikroskopet betraktade optiska förändringar på cellulosa brast han ut i gråt. Tårarna föll ner och reagerade med vätskan på glaset under mikroskopets lins. Materialet blev förstört av den kemiska reaktion som startades av pojkens kroppsvätska. Han bad om ursäkt, sa att han hade grubblat mycket på hur tacksam han var som fått överleva den svåra sjukdomen.
Jag tänkte på Josephs tårar igår när han kom in till mig och såg förfärad ut över mitt tillstånd. Min hy har blivit gulaktig på ett sätt som gör att jag misstänker att urinämnen har spridit sig i mitt blodomlopp. Kanske är det galla. Det är rörande att Rabiespojken nu har blivit en vuxen man med god familj. När han såg mig gick han genast och ropade till sig en sköterska. Mina solkiga lakan byttes ut omedelbart. Sedan gick han ut i parken, jag såg honom från mitt fönster, hur han med omsorg valde snittblommor i rabatterna. Han beklagade sig över att det var så sent på året, att det bara fanns hortensior kvar att plocka.
Jag hann inte berätta för Joseph om alla de schäfrar som fick sätta livet till för att vi skulle kunna rädda hans liv. Igår när han skulle gå och det skira kvällsljuset föll över hans ansikte (den alltid spända käken, de sneda sorgsna ögonen) tänkte jag att han nog inte borde få veta. Hans liv skulle ändå komma att präglas av andra förlopp. Vem vet vilka partiklar som i den stunden jag tittade på honom var på väg att invadera hans porer, eller luftvägar? Vem vet vilka oskrivna blad hans biologi fortfarande bar på. Det handfasta köttet, hårstrånas spänst. Det är skrattretande hur man tar det friska och opåverkade för givet.
Det var en så svår process att isolera viruset som orsakade rabies, och sedan lista ut hur det skulle försvagas. Det är det som är nyckelordet, försvagning. Eller kanske interaktion. Hortensiorna har redan börjat vissna. Det är knappt urskiljbart härifrån min säng, men man ser en lite brunbränd ton på blombladen som annars är ståtligt röda. Joseph pratade om att han kanske skulle köpa en hund. Igår berättade han något om den ångest han hade känt då när rabiesdiagnosen ställdes. Hur han varje kväll de där månaderna efter att jag hade gett honom vaccinet hade haft svårt att se sina föräldrar i ögonen.
Den hårda disciplinen försöken och sammanhangen eller de praktiska förloppen i vardagen. Jag har alltid njutit av det synliga. Jag har hela tiden varit ute efter att beskriva själva processerna, partiklarna. Man sa ibland att jag var distanserad. Men inte Joseph han sa aldrig så. Marie sa aldrig. Men de andra, mina fiender, kunde påtala sådana brister. Det ingen annan såg det var det jag intresserade mig för. Det ingen annan ville se och då krävs disciplinen och mindre av det hängivna. Men jag är med er nu. Mina fysiska attribut kommer att bli diffusa bli en del av ett kretslopp. Marie, Joseph, jag vill att ni ska förstå. Reglerna, de tidiga morgnarna, min bistra uppsyn, kosthållningen, renligheten, det att hela tiden se framåt, det förslutna. Allt leder fram till en punkt där varje princip sätts i gungning och det är precis som det ska.
Rundgång
Du borde vara mer än lärare i hemkunskap sa Tilly ja Tilly jag borde vara din. Hon höll i mina blickar som om det vore mina händer och det hade inte känts som det behövts mer men i efterhand hade det behövts mer: ett stambyte, ett strömavbrott, en jordbävning kanske: ett träd som föll så det hörts, så det hänt.
Jag lärde barnen laga äppelkräm den hösten och kanske var det något de sa, de sa så mycket att man kunde bli helt yr över tandställning och Alices förälskelse i Emma och smakade på salt för att se om det var socker det var salt och de skrattade så högt. Det var kanske något med hur skratten studsade mot morgonsolstrålar mot stekpannor mot stekspadar mot stekytor Alice sa: du är min favoritlärare. Det ekade över hela hemkunskapssalen. Det måste ha gjort det. Jag är ingen utan deras komplimanger sa jag till Tilly jag är en mycket mycket känslig och feg individ sa jag och jag sa ta mina händer dra dina tummar över mina handflator och mena det; jag menade: åtrå mig Tilly men det sa jag aldrig när hon hörde.
Jag sa det när hon sov. Och jag sa det som besvärjelser.
Från Tillys ögonvrår gick linjer som solstrålar sa jag. De fanns där när hon knep ihop ögonen när hon öppnade munnen när hon gapade när hon stönade hon kunde skrika hon kunde skaka, hon kunde lämna mig sa hon, hon skulle lämna mig sa hon, kanske var det något med det.
Kanske var det något med att ligga på hallgolvet och blunda och höra explosioner utanför, jag var hög på snus och de skrek GOTT NYTT ÅR utanför, och jag kysste Bengtsson på munnen och på tungan i munnen och på ansiktet med munnen där tungan satt fast inuti. Det stod flyttkartonger längs väggarna, det stod skor och böcker och vardagsrum på dem i Tillys handstil men inuti min mun sa Bengtsson du borde vara min och hon sa det som om min mun ekade. Jag försökte eka tillbaka när jag viskade jag är ju din för jag viskade jag är ju din. Det kändes varken som hjärtklappning eller huvudvärk. Det kändes inte alls när jag fortsatte vara hennes utom som längtan. Jag vaknade med läpparna mot hennes hals och längtade bort.
Och barnen stod vid spisarna och längtade till rasten, till lovet, till livet tänkte jag, att de snubblade runt och väntade på att något skulle spraka igång: en köksbrand eller en allergisk reaktion, en tandställning som skulle av eller en förälskelse som kunde slås på.
Det kallas projicering sa baby och baby var idrottslärare, rastvakt på torsdagar och övningskörde eftermiddagar, sökte folkis och tävlade i orientering. Jag borde vara mer än lärare i hemkunskap sa jag men baby sa nej, du är bra på det du gör och hon var bra på det hon gjorde: klä sig efter väder och hålla humöret uppe, se åt alla väderstreck och välja en riktning. Du är min riktning sa baby. Vi stod under ljudörat i matsalen och färgen gick från grönt till gult när baby sa du är min riktning men jag såg i hennes ögon att hon inte menade det som hon ville mena det. De var alldeles solstrålslösa. Vi får väl se sa jag och log ett kom och ta mig då baby, se mig i ögonen då baby, gör något av mig då baby baby baby och skolan blev banal, och barnen blev banala, och Tilly blev banal där hon var, någonstans, en tyst prick i horisonten, aldrig aldrig aldrig tänkt på igen.
Så kanske var det något när baby sa lägg handen här så känns det mer, sa säg det såhär så känns det mer, sa är det inte något med det här; det var kanske något när baby strök håret ur mina ögon. En blind fläck. Du är min blinda fläck sa baby och sa vad det ekar här: vi borde köpa en matta. Jag var så säker på att vi skulle köpa en ny matta åt oss när vi köpte en ny matta åt oss, samäganderätt på vår vårmatta en grönmatta åt oss, en gräsmatta framför soffan åt oss, hennes fingrar i mitt hår och mina fingrar i mattan, det var något med känslan av det nya, och baby tryckte sin tunga mot mig och jag tryckte min mun mot mattan och skrek ner till grannen. Annie sa ni får knulla lite tystare och så fick hon cancer och dog. Jag sa till baby så banalt att få cancer och dö bara sådär och baby flyttade hem till Kungsbacka och la sju blommor under sin kudde och drömde inte om mig.
Jag drömde aldrig aldrig aldrig om Tilly men jag drömde om rörelser Tilly varit en del av: blickar som stommar för mina blickar, vidgandet av vecken i hennes hud, trycket mot min hud när hon drog sina fingrar längs mig.
Vill du inte vara mer än förälskad sa baby jo baby jag vill ju vara din. Upprätthåll mig. Spinn vidare på mig. Men baby hade smugit barfota och plockat midsommarblomster alldeles avgörande. Ryckt blommor ur marken så det hörts, så det hänt, så det känts: så brytandet ekat ända in i mig. Kanske var det något med det.
Aries måne
Att kännas
Att få röras, alltså att blodet får röras
Att ta plats, att blodet liksom får öppnas upp och prata med utsidan
Ådrorna skriker
Får känsla av vatten.
Får äta, får göra sönder
Får konsumera något annat
Få skrika
Får finnas
Svart katt
I blodet
Utanför vattnet det är blod som räknas
Nu har jag här ett möte mellan insidan och utsidan jag tar in dig
Jag tar in utsidan
Mina armar spretar ligger ute som vita fläskbitar fångar ett månsken som sen tvinar bort till mörker
Allt den där chokladen jag åt, tvinade ner
Fyll bort, ut, jag vill kännas vid vill känna dig vara vid vecken i berlin
En måndag blir tisdag blir onsdag
Men jag vet bara om den vita, månen med röd kant
För varm vill dricka
Vill svalka sig vill uppnå är en del delad
Två ensamhet
Min röst den fortsätter
Den gnuggar, lenar
Anklar
Förarmar
En vit katt stänger benen
Jag är inte vit jag är maskineri
Fungerar, jag är ett verk
Jag vill låta, gnissla, inte oljad
Oljad äntligen jag vill funka
Vara en maskin
Vara en människa i värl– allmänheten
allmänheten
Agorafobi
Deli cat
Kompis
Han säger att han älskar mig gråter ger mig tårar i själet i bäcken i räcket
En bro att gå över träbro att stampa av
Fortsätta. Början och ett slut
Månen vill bara vara måne idag
Månen vill vara med dig
Fötterna hör hemma tårna har ro i rymden
En kompis i täcket
Äntligen blir jag masserad som en gul tvål i det vita badrummet
Äntligen älsklingen
Det enda som är över, det är över, det är mina, mina axlar, mina shoulder blades är över. Men vad är över, rest
Om iPadden från, hos henne glänser då frågar jag bara var är marken?
Det är där nätverket till mig går
Till dig
Ett hjärta. ett evigt hjärta jag vill vara ett hjärta
M Flera hjärtan vara ett hjärta
Så finns jag
Gul,d smör gul smör
Där var jag
Jag funkar, ta upp mig som en telefon
Mm kyss mig
Nu är jag kyssbar, underbar
Min buk finns
Den Ligger
Som en vågande yta
Inte kläder, inte kredit alltså bara kontant
Mynt
Mynta med mig mynten är långt borta
Jag luktar på dig
Recenserar
Kom fram
En krona
En gul guld krona
På sängen
Kan du vara på sängen baby med mig
Du hör jag ligger där nere, jag är där nere (Ass)
Jag är en spingel spindel
Men jag kryper
Det finns hår
Så ful är jag så att jag gömmer mig från mig själv
Inte ful men rutten
Oplatslig
I en mörk vrå
Men det är hallon strödda runt om
Glasburken
Runt omkring
O jag har gula ben vader
Åh vad mjuk du är och härlig
En likt hallon
Hallon i the groin
Hallon man kan slicka mot en ljusblå himmel
Ligg
Nu då, är det stängt?
affären stängd glasdörren en bodega
Billig
Hur klarar dom sig på vintern?
Nej men det är då dom klarar sig
Vittnar om sommaren
Är sommaren men bygger på vintern
Funkar
Jag lyssnar
Fan vad skönt det va
Att få känna in sig själv alltså att få känna in min fitta att få riktigt känna varenda muskel som rörde sig när det rörde sig hur det rörde sig
(Jag fick) Talan till behovet för
Utansidig
Utanför känslan alltså
Ett intet det öppna rummet
Vakuum
Platsen ovanför lakanet alltså ovanför madrassen sängen det där öppna och runtomkring mina muskler vill käka det, lila monster
Verksam
jul omslagsförpackningar blir glad när jag hör min fina röst Rosetter
Min fitta blir mitt huvud
Min fitta är mitt huvud
Tungt huvud
Varmt
Vill ha en klapp!
Åh i dikten åh i poeten, i poemet
Där finns hälsan där finns rösten
Jag ger ord till min Fagina
Det här livet som är i anklarna också
Ett monster
Ett liv
Shake me off
Nu somnar jag
Stygg fjäril
Nu vill jag äta nu vill jag ta igen mig
Utmätning
För vem vill regnet skölja undan allt?
De väntar på betalningen ännu
(försiktigt delas våra hav i tu)
Profeten bjuder bröd men inget salt.
Att offra hjärtat trots en ojämn våg
(de väljer ut en standardfjäder nu)
Du kan väl kanske glömma bort, men du:
profeten kan berätta vad han såg.
I rymden dröjer minnet av ett allt
(“spill ingen tår”, håll undan gesterna)
För dig ska sanden hållas torr och salt.
För vår skull utförs fel i testerna.
Ur det som kommer faller regnet kallt.
Ur det som varit trålas resterna.