This is the index

Melodram

Elsa Meyer

vattnet skvalar, slås sedan av

vätskor som har runnit som har stelnat i en form

det är en lägenhet, en scen

och vi äntrar den synkront

det är en premiss som inte går att leva med

hon har lagt sig på sängen

hon har ett ansikte och det flödar

hon har två ögon, en frisyr

det är en premiss som inte går att leva med

dagen tar vid där ansiktet slutar

där ansiktet slutar slås fönstret upp

de första tågen får glaset att skallra

det är en ljus lägenhet i den ljusa dagen

vi delar våra utrymmen som ett ansikte

vi delar rummen systerligt

dagen tar vid och den bländar

fasaderna gulnar avgasgult dunstar

tvålrester dröjer bländningen i ögonen

hon har lagt sig på sängen

hel och ren har hon lagt sig på sängen

hon har slängt sig, i ett stycke

nu är hon hel och ren, rentvådd, tvålad

avsköljd överflödet är hon avskriven

sin egendom

den ljusa dagen tar vid där

överflödet slutar

skallrar som den allra första

bländar genom fönsterglaset

det är en lägenhet, en scen, där ljuset in

genom fönsterglaset skallrar smutsen

vi delar rummen där man

bländas där man skallrar

ett mindre ansikte inuti ett större

där människorna vaknar, de har många ögon

där de första tågen in på perrongen

dunstar människorna ur sig själva

vattnet skvalar, hon har lagt sig på sängen

stelnad i en form lämnar överflödet ansiktet

skär bländande ljuset genom rummet delar

rummet i ett stycke

egendomen avskriven, lägenheten är ljus

hel och ren och bländande som dagen

klyver rummet inifrån som ljuset delar scenen

systerligt delar ansiktet

det är en premiss som inte går att leva med

det är allmänt känt. ingenting kan likna sig självt

hon har ett ansikte och vi äntrar det synkront

det är allmänt känt. scenen är ett ansikte som har

stelnat i en form

vattnet slås av och dagen tar vid

dagen tar vid och den är ljus

människorna vaknar, kliver på de första

tågen som på den första dagen

ett ansikte dröjer över tröskeln till

scenen där hon lägger sig på sängen

det är allmänt känt. hon har två ögon

hon har två ögon och de bländas

där hon bländas liknar vi varandra

där ansiktet stelnar äntrar vi scenen

dagen skär genom glaset, klyver egendomen

dunstar ut ur ansiktet och ögonen slås upp

fotografi från Francesca Woodmans fotoserie Space²

Upp eller ner / Den jag har blivit de senaste veckorna

Ali Alonzo

Att jag skulle vara en tomat i spegeln helt klarröd.

Det var aldrig meningen att ta någons frihet.

Du hade fel.

Du rör dig och det räcker.

Här är jag fullständig men kapad.

Här är jag och hade fel.

Här är jag och ingenting var meningen.

Ingenting behöver förändras, du är stilla och det räcker.

Jag är inte arg.

Jag hostar och nyser, har ont i knäna, spottar slem.

(…) TIDSLINJE (…)

a biker said praise be to God let his spirit in

a gas station owned by a regional

Alla etiopiska tysta kvinnor med sina vita slöjor stirrade med en oförklarlig förståelse i blicken.

Att allt kan komma att gå-

Att han äntligen förstår.

Att jag skulle kunna vara det:

but I’m getting real thin

Den här tomaten har börjat gå till kyrkan flera gånger om dagen.

den vanliga guden för den vanliga guden är

Det är morgon.

Det är nästan alltid jag menar aldrig jag menar alltid värt det.

Det är svårt att jobba med bilder när man är röd och färgar av sig.

Det är verkligen svårt att skära snygga skivor som man till exempel ska ha på en macka eller dylikt.

Det bara rann ner.

Det finaste som finns är fågelljud från halsen.

Det var såklart också hyckleri.

En gång råkade tomaten trycka så hårt med knäna mot den där lilla dynan man ska trycka sina knän mot när man ber att hela kyrkbänken flög upp och ner och lät som ett pistolskott genom den kalla tystnaden.

Ett nackskott i pannan är det enda rätta.

Folk i hans omgivning säger saker, ofta, som till exempel: jag brukar aldrig mer vilja veta av dem, eller, jag tycker att du ska vara arg.

Förr i tiden skrev tomaten ofta saker som “jag sitter vid sängen och darrar”.

grocery store chain called giant eagle

Gud över allt. Alltså även Gud över hästarna.

han är 380 tårar lång

han har varit på centrum för näringslivshistoria en (1) gång

han jobbar med tidskrifter som XXXX & XXXXXXX

Hon säger inte saker som: Hästguden är bara

Hur lång är du?

Hur lång jag är?

I met God, she was patient

Inte än.

I put on my coat but

I still feel the cold creeping in

I’m doing alright

Jag är en sån asjobbig tomat vars mage bara rinner ut ur höljet så fort man skär upp den.

Jag är en tomat som alltid gör folk besvikna när jag förklarar för dem att jag är en artist och inte en dj.

Jag bestämmer mig för att bli arkivarie och arkivera lite bilder.

Jag går in i fladdermusens arkiv och bibliotek med något som liknar en kniv i mig för att se om vissa saker ligger kvar.

Jag gör en kopp te.

Jag kan skära av mina anklar och toppen av mitt huvud.

Jag lärde mig att fladdermöss var inverterade änglar fast inte inverterade alls.

Kalla det inverterade inverterade änglar om du vill.

laid a cold hand on my shoulder

lose our money, then we’ll go back home

Man kan hänga upp tomaten och låta den förändras.

Man kan också inte göra det.

Man kan slänga fransk fikonyoghurt från Ica Aptiten i soptunnan för att den inte var lika god som man trodde att den skulle vara.

Men han fick inte gå upp.

Men tomaten som är mitt glatta lilla huvud orkar inte tänka på det.

min fru sitter inte i soffan framför mig och

Min lilla fladdermus.

Min stora fladdermus. Min fladdermus.

Och imorse satt tomaten vid sängen och darrade, helt maktlös.

Om det går att jämföra storleken på två hundar genom att lägga två bilder i okänd skala bredvid varandra.

Orkar inte riktigt tvinga upp saker ur magen eller ner.

Partille.

pratar inte väldigt mycket om hästar.

Så som jag ser på det är det en tomat.

Tomaten började gråta i kyrkans kalla tystnad bara för några dagar sen vilket känns som hyckleri, då han, jag, tomaten, för flera veckor sen störde sig något enormt på en kvinna som bröt ut i högljudd gråt medan han försökte be i den stora kalla tystnaden.

Tomaten som är jag som är en tomat har börjat hänga med blinda tigern och har börjat sluta röka och dricker mycket mindre alkohol nu som om det skulle spela någon roll.

Tomaten tror att han har löst allt nu.

Världen är en endaste tomat.

Var tvungen att gå upp för att sluta.

we’ll eat a pizza off the ground

we’ll go out east to New York City with its buildings tall and grand

XXX XXXXXX (f. 2003) är poet och “kritiker”

Är det rimligt att använda, ja säg, till exempel, Stanley Tucci, som referenspunkt för hundens storlek.

Hungrig på stan

Astrid Elander

Jag sträckte mig efter mobilen. Klockan var strax före åtta och Bim hade ringt, men jag hade ingen lust att prata med henne nu, nej jag ville inte prata med Bim för hon skulle undra var jag var och om jag berättade det skulle hon börja fråga och jag var inte på humör för att besvara hennes frågor, jag var inte upplagd för att höra henne spinna medan jag berättade om pappa. Som en katt skulle hon spinna, föreställde jag mig, såsom hon alltid spann som en katt när man berättade något svårt eller allvarligt, någonting som fick hennes egna bekymmer att verka avlägsna. Var det någonting som äntligen gav henne lite ro, lite paus från sina egna bekymmer, så var det när andra kom till henne med sina bekymmer. Åh men vännen, sa hon då, och jag tyckte inte om när hon sa så, åh men vännen, nej för när hon gjorde det kändes hon plötsligt så långt borta, som om hon såg på mig från ett väldigt avstånd, och samtidigt så väldigt nära, ja som om hon kom emot mig från detta avstånd, utan förvarning trädde fram, plötsligt rakt framför mig, och så stod vi där helt nära. Ja trots att vi, vad fysiken anbelangade, jämt såg till att hålla avstånd, vi höll så att säga våra kroppar skilda från varandra, var känslan den att hon tryckte sig intill mig, och att detta tryckande intill kom helt utan förvarning. Var det någonting, tänkte jag, som skulle få henne att börja spinna som en katt och att trycka sig intill så var det att min egen pappa hade gått och supit ihjäl sig, ja det skulle verkligen få henne att ömma, tänkte jag, ömma och spinna som en katt, för det var så hon ömmade, som en katt, och det orkade jag inte lyssna på.

Dessutom var jag hungrig, tänkte jag och kände igen hur hungern drog genom kroppen, jag behövde helt enkelt få i mig lite mat, tänkte jag och reste mig från sängen där kuddarna, som förut hade legat ordentligt uppradade, nu låg slängda huller om buller, svagt upplysta av det vita skenet från lysrören i hisschaktet utanför. Jag sträckte på mig och kände hur stel ryggen hade blivit av tågresan, och så gick jag mot dörren, letade fram plånboken i ryggsäcken och la den i rockfickan tillsammans med mina vantar, tog på mig rocken och gick ut i korridoren, rundade hörnet till hissen och tryckte upp den. Hissdörrarna öppnades och jag gick in, och i spegeln såg jag mig själv. Mina bruna ögon som alltid såg så trötta ut, inte sömnigt nyvakna, nej snarare som om de aldrig tilläts sluta sig, som om de tvingades betrakta världen också när jag själv sov, eller som om de härbärgerade mörkret, som om det var från ögonen mörkret kom, så såg de ut, tänkte jag. Nedtyngda, tänkte jag, av ögonlocken och pannan, först ögonlocken och sedan pannan, ja dessa ögon bar tyngden av dessa ögonlock och av denna panna, och jag såg näsan som stack ut ur ansiktet, som om den ville ge sig av, så stack näsan ut, ja som om den ville springa sin väg men aldrig kom undan resten av ansiktet, och jag tänkte på pappas näsa, som stack ut än mer än min, som en yxa stack hans näsa ut från ansiktet, som om någon där inne försökt ta sig ut genom att klyva huvudet på mitten, som om denna någon tagit sikte rakt mellan ögonen och sedan huggit med yxan så att yxbladet hade trängt ner men fastnat halvvägs, mitt inne i ansiktet, utan att det gick att förflytta varken upp eller ned, och fastklamrat i ansiktet blev detta yxblad dömt att inte bara klyva ansiktet utan också världen som kom emot det, så att ingenting längre satt ihop, nej allt delades upp och slogs itu rakt framför ögonen på pappa, hela tiden uppdelat, antingen det ena eller det andra, och vilket gick aldrig att veta, nej trots att det ena skilde sig från det andra så till den grad att detta ena hade kunnat formuleras som det andras motsats såg dessa tu på pricken lika ut, men något behövde han välja, alltid detta val, för där andra gick rakt fram delade sig hans väg i två, och där stod han, ständigt försatt i detta vägskäl med sin näsa som egentligen bara ville ut, och jag tänkte att nu fanns han inte mer, pappa, nu låg han på bårhuset och skulle snart eldas upp, tänkte jag, och jag skulle aldrig få se honom igen annat än på bilder. Och jag såg på min egen näsa som också stack ut, men som var mjukare i formen och något böjd åt höger, och jag såg att saliven hade torkat i ena mungipan och lämnat efter sig ett spår. Jag undrade om jag gått runt så sedan imorse eller om spåret blivit till nu, när jag vilat mig på rummet, och jag blötte mitt pekfinger medan hissdörrarna öppnade sig bakom mig och drog det över spåret så att det löstes upp och försvann.

I soffgruppen i lobbyn satt en man med sin son, och medan sonen slet och drog i honom såg han ner i sin mobil, ja sonen slet i hans skjorta och slips så att de skar in i halsen och nacken, och trots att mannen måste ha behövt anstränga sig för att hålla sig upprätt såg han till det yttre oberörd ut, helt lugn satt han där och såg ner i sin mobil, som om han ingenting märkte, och jag tänkte att han måste läsa något viktigt, kanske något avgörande, tänkte jag. Bredvid honom i soffan låg en gul liten ryggsäck ovanpå vad som såg ut att vara en portfölj, och jag såg hur sonen tog sats mot soffan som för att hoppa upp på mannens huvud och så gick jag ut, och det var mörkt och kallt och bilarna stod och väntade på rödljusen framför Söderledstunneln, en efter en stod de och väntade framför rödljusen. Jag gick över gatan till Ringvägens köpcentrum och höll nästan på att snava över en tiggare som låg utanför ingången, upplyst visserligen i lamporna som satt installerade i plåttaket över ingången, men ändå gömd bakom korvkiosken eller papperskorgen så att jag inte hann med att se honom, eller om det var en hon, det kunde lika gärna var en hon, för ansiktet syntes inte. I en sovsäck och med en sliten filt över sig låg han eller hon där, med huvudet täckt av filten, och jag tänkte att han eller hon åtminstone hade kunnat lägga sig längs sidan av köpcentret, alltså mot väggen, så att man slapp snava över honom eller henne, och jag såg en bar hand ligga utfläkt mellan filten och sovsäcken, helt stilla mot gatan låg handen, och jag såg smutsen under naglarna och i springorna på knogarna, som var beniga och stack ut, ut och upp i skinnet, och jag tänkte att sådär kunde han eller hon ju inte ligga, nej någon måste hjälpa honom eller henne, någon måste få upp honom eller henne, för det såg så hårt och obekvämt ut, och det var kallt ute, alldeles för kallt för att ligga och sova, ja någon behövde väcka honom eller henne, ta in honom eller henne och tvätta honom eller henne, ge honom eller henne lite mat, men kanske var personen som låg där helt enkelt död, tänkte jag, så kallt var det, och jag kände hur kroppen drog av hunger och hur saliven plaskade i munhålan, men var jag skulle äta det visste jag inte, för detta var inget område jag brukat vistas i, här hade jag aldrig vistats annat än sporadiskt, på väg till en klubb eller till bowlinghallen vid Gullmars, men också det var så länge sedan nu, och intrycken av denna sida av stan var så ytliga, så ytliga att husen som tornade upp sig omkring mig mest verkade som kulisser. Jag visste inte vad som fanns att finna där bakom, vilka gatumiljöer som skulle visa sig om jag svängde in bakom ett hörn, tog in på en sidogata, inte heller var jag intresserad av att utforska saken nu, för nu var jag hungrig, jag behövde äta, men jag visste inte vart jag skulle gå. Jag svängde av till höger på Götgatan som var full av folk som jäktade framåt, det vill säga in i framtiden, så oroliga tycktes människorna runt mig över att missa framtiden att de behövde skynda på stegen, eller också jagades de av det förgångna, tänkte jag. Och jag såg mig omkring på alla affärer, ja på vardera sida om gatan sträckte sig rader av affärer, och jag kände inte igen dessa affärer, nej de måste vara nya för de hade inte legat här förut, inte såsom jag mindes det, och jag tänkte att i grund och botten var vi alla som inkastade i en tidsmaskin, en maskin som tvingade oss framåt, tryckte oss vidare, bort från det gamla och in i det nya, för människans sätt att vara människa låg inte i att vara utan i att bli, och människan blev människa genom att bli något annat, och detta andra var just det människan var, och det räckte inte med att denna process försiggick i det inre, den måste också gestalta sig i det yttre, i tingen och omgivningen omkring oss, som om vi behövde ta det yttre med oss, med oss in i framtiden. Och jag tänkte att döden kan man i alla fall uppnå, till skillnad från livet som bara gick att utstå, och jag tänkte på uteliggaren vid ringen, vars hand stack ut under filten och jag såg mig omkring på människorna och affärerna, och allt var så rent och skönt, vitt och slätt och ljust och rakt, och jag tänkte på misären som man förpassade till förorten som i själva verket borde hetat efterorten eftersom man aldrig var först med någonting där utan snarare efter med allting. Förorten, denna av vägar och motorleder avskurna ort, detta mellanled mellan ingenting och allt, hit förflyttades det nya när det blivit tillräckligt gammalt, hit förflyttades misären om den inte låstes in eller fraktades ut ur landet, där den egentligen hörde hemma, det vill säga ingenstans, som om misären, bara genom att uppenbara sig framför ögonen på en kunde smitta, som om den vore ett slags inspiration på samma sätt som reklamen på reklamskyltarna var en inspiration. Som om misären kunde smitta förflyttades den så långt bort från medborgarens öga som möjligt, för att här, på just den plats där de flesta tvingades passera, upprätta det mest omänskliga och dessutom manipulativa: ansikten och kroppar formade av datorer, generiskt och intill perfektion formade päron och hygieniskt inplastade köttstycken, köttstycken som aldrig bar spår av sin resa dit: av djurens långsamma lidande och bla bla bla, trötta ögon som plötsligt, inför slakten, anar oråd och spärrar upp sig, oroliga, benet skrapar i gången… ”hygieniskt inplastade köttstycken” bla bla bla… jag var trött på denna värld i vilken det enda jag tänkte var floskler. Ja, som en kula som letade sig fram genom en redan utstakad bana letade sig mina tankar fram, som om tankarna vore instängda eller inträngda i en bana av floskler och förutbestämda reaktioner. Vad visste jag om förorten? Vad visste jag om misären? Var det något pappa varit noga med, tänkte jag, så var det att stöka undan misären. Var det någonting som hade utmärkt hans så kallade “perioder” så var det att han själv inte hade synts till, varken perioderna eller pappa. Ja, det främsta kännetecknet för dessa perioder var helt enkelt att pappa själv och på eget initiativ drog sig undan. Pappa är trött, förklarade mamma, helt enkelt utarbetad, han behöver, sa hon med en ton som samtidigt var glad och bestämd helt enkelt för att hon bestämt sig för att vara glad, han behöver vila upp sig. Pappa behöver bara vila upp sig lite, sa hon bestämt och glatt som om detta, att pappa behövde vila upp sig, hörde till det mest naturliga. Naturligheten i detta faktum att pappa behövde vila upp sig la sig över hans frånvaro som ett ogenomträngligt lager, det fanns ingen anledning att ytterligare fråga eftersom det inte fanns någonting att fråga om, tänkte jag medan jag fortsatte framåt längs gatan, omgiven av människor, cyklister och bilar.

Och jag tänkte på vanan och på vikten av att hålla sig till den, passionerat eller disciplinerat, det spelade ingen roll, bara man höll sig till vanan, men nu hade klockan sedan länge passerat sju. Ja, klockan var redan över åtta och jag hade sedan länge avvikit från vanan. Det var därför, tänkte jag, det var därför jag hade så svårt att ta mig samman. Om saker hade varit som vanligt, tänkte jag, hade jag ätit för länge sedan. Om pappa inte supit ihjäl sig hade jag suttit med resterna av min Pad Thai, som låg kvar i kylen där hemma, jag hade glömt att göra mig av med resterna innan jag åkte, och jag tänkte att om saker och ting hade varit som vanligt, då hade jag redan tagit ut denna Pad Thai ur kylskåpet, värmt den på spisen, satt mig ner i soffan för ett avsnitt av Naked and Afraid och framför detta avsnitt hade jag ätit denna Pad Thai, men vid den här tiden hade avsnittet varit på väg att sluta, eller redan tagit slut, och maten hade varit uppäten, och jag hade pratat med Bim, ja för länge sedan hade jag och Bim talats vid och hon hade pladdrat på om Konstantin som var den kille hon träffade just nu, och jag hade som vanligt sagt att hon ställer sina killar på en piedestal och hon hade sagt att hon inte ville ha en kille som drar runt bland oss andra, nej hon ville inte ha en kille som stökar runt här nere i rännstenen, går och smusslar bland alla torkade benknotor, då fick det helt enkelt va, på en piedestal skulle hennes kille stå, sa hon, och nu var det Konstantin som stod på denna piedestal som aldrig stod tom mer än någon enstaka dag, piedestalen från vilken killarna ramlade till marken i samma takt som de tog sig upp, alltid ska du ställa dina killar på denna piedestal, hade jag sagt till Bim, och jag tänkte på pappa och på hans röst, men jag kunde inte höra den, och nu fanns den inte mer, tänkte jag, och jag tänkte att nu måste jag snart hitta en bit mat för jag orkade inte tänka mer, jag behövde helt enkelt äta, inmundiga någonting av denna värld, jag behövde inta detta i grund och botten materiella element, detta mål mat, och låta maten lägga sig i kroppen och sakta ner tankarna, jag behövde sakta ner tankarna som bara sprang kors och tvärs i mitt huvud, och jag tänkte att det är detta som händer när man avviker från vanan, då löses ordningen så att säga upp så att den ena tanken väller över den andra, och aldrig blir den ena tanken tänkt till slut utan att den andra tanken tränger sig på och sådär håller det på mellan den ena och den andra tanken, tills alla tankar liksom löses upp. Så blir det om man inte passar sig, om man inte håller sig till vanan, då står man plötsligt rådvill, hungrig och frusen utan att veta vart man ska gå.

JAG LÄNGTAR EFTER ER

Matilda Josephson

när ni kallar min blick varm

menar ni då också att just NI

vill värma er i den

och menar ni också

att den är ljus?

menar ni att ormen

som ringlade sig framför mig

vart jag än gick

var en väg som bara ringlade sig

väldigt likt en orm?

att ni kunde gå på den vägen

att den var förutsägbar

och fick er att känna er fångade

ja, äcklade och utstakade,

att den var ett missriktat spjut

som stack er

genom den tjockaste delen av köttet

hela vägen in till benet

att det som slets itu på den

dolda sidan av skinnet

slets itu inför en hemlig publik

att den var en stråle och inte en väg

en strimma inifrån

centrum för en gångs skull

och att ni inte kunde se den

efter att ni placerat er mitt i den

men att den där och då uppfann er

till priset av sin egen förintelse

att den bröts när ni ställde er där

och att ni

för resten av era liv

tvingades leva i ett brott

och när ni stod bortgjorda

själva brutna

i brottet ni begått

försökte den

som om det hela inte vore nog,

skära sig in i era förslutna musselskal

till hjärtan

men misslyckades

på varje försök

för den var inte

rätt

sorts

kniv:

en kniv som inte skär

utan som lägger sig

i det underförstådda snittet

och bänder upp såret

i en hastig

överraskande rörelse

Vi barn från Bahnhof Zoo

Elis Monteverde Burrau

Jag minns att vi sitter och klipper ett sorts meningslöst grupparbete, en film (premissen var: gör en film, ni får ett betyg om ni gör en film), som vi spelat in under några tidiga höstveckor med en lånad handkamera från biblioteket. Jag minns att vår bibliotekarie, som jag ibland ser på nyheterna idag, eftersom han nuförtiden jobbar på ett bibliotek där de har ”problem med lag och ordning”, blev väldigt mobbad på grund av sin homosexualitet. Alltså mobbad av oss barn. Det var ett problem. Jag minns det, ledningen låtsades som inget, men det var en systematisk trakassering som satte djupa spår i honom. Och ytliga spår. Djupa och ytliga spår utesluter inte varandra, de är varandras förutsättningar. Vi (och då använder jag vi svepande, jag var en passiv del av det kollektivet) kunde nosa oss till att han verkligen behövde mobbas eller att det var ödet eller nåt sånt. Det var flera olika barn mot en vuxen man som inte kunde eller inte ville försvara sig, mer än nödvändigt. Jag minns det där nu när jag skriver om minnet av själva ur-scenen. Tänk på det som en passus. Kalla passusen Häxprocessen. Men ur-scenen? Det finns så många. Ska vi börja i klipprummet? Ska vi börja med de stora, bildliga saxarna? Jag minns att vi sitter och klipper ett sorts grupparbete. Jag minns att jag har styrt projektet, tillsammans med Benjamin, med järnhand. Vad är en järnhand? Vi är en järnhand, just nu. Jag och Benjamin tycker att vi har lite mer sofistikerad humor än de andra barnen (tonåringarna) i gruppen, vilket också är objektivt sant, trots att vi är i exakt samma, sköra målbrotts-situation. Vi vet att vår humor både är mer sofistikerad och mer raffinerad, ja komplex. Vi delar i alla fall minst fem referenser. Fem ironiska referenser gör oss till en järnhand. Jag är uppriktig nu. Jag minns att vi, via skolan, fått hyra in oss i, eller låna, något sorts medialabb på andra sidan Liljeholmsbron. För mig är det tydligt vilken sida som är den rätta sidan. Den här sidan. För mig är det enkelt. Anna Odell vandrade, med sina vackra ögon, i riktning mot den rätta sidan, innan hon bältades. Andra sidan är aldrig klara. Jag minns att vi sitter och klipper. Med ögonlocken och med stora, bildliga saxar. Slöa som knivar. Visst borde man lansera knivgolf som ett komplement till frisbeegolf? Jag menar att man borde kasta slöa knivar i olika hål och öppningar. Jag minns att det filmade råmaterialet inte riktigt går att stöpa om till de visioner om banbrytande intelligent komedi som jag har i huvudet. Som Benjamin antagligen också har i huvudet. Jag minns att jag vill skapa en ny sorts revolutionerade buskis, fars, pantomim, vaudeville, vad du vill. Jag minns att jag har haft tandställningen i munnen i några veckor. Att jag nästan har acklimatiserats. Eller att tandställningen har det? Att jag nästan tycker att det är snyggt. Att min egen tandställning i kombination med de blyga revbenen som börjar skymta fram i relief mot huden gör mig nästan kåt. Förväxla inte ordet nästan med osäkerhet, gör aldrig det. Det här är säkert en förstärkande faktor till framtida porrfäblesser. Jag drömmer om exponentiell utveckling av min spirande narcissism. Jag minns att pappa ringer och säger att vi har fått ett provsvar. Ett provsvar är ett svar på ett prov. Ett eldprov? Ett mandomsprov? Jag minns att vi har fått ett svar, det existerar ett svar på plötsliga blåsljud och mystiska körtelfebersymptom (jag skulle senare skylla en avgörande straffmiss på detta i kombination med vått konstgräs), men det är som hemligt, och vi måste åka in till sjukhuset för att få det svart på vitt. Man vill tilldelas det svarta på det vita ur hästens mun inuti själva slakteriet. Det är det som pappa säger när han ringer. Såhär i efterhand låter det konstigt. Jag går liksom i åttan och kan väl ta ett besked på telefon? Min pappa är trots allt en vuxen man och kan väl ta ett besked på telefon som en vuxen man? Även om det skulle vara ett hisnande besked. Jag menar ett dödligt. Skicka ett sms med ett hisnande, dödligt besked? Men det är så det är. Det är exakt så som jag minns det. I den här historien så är det inget snack om den saken: jag minns ett händelseförlopp, det vill säga olika scener från mitt liv, och jag minns dem lika detaljerat och perfekt som jag återger dem här, i min relativt styltiga prosa. Och allt det är sanningen. Jag och Benjamin sitter och klipper. De andra i gruppen är också där, men jag kan inte tänka mig att de har någon agens. Jag kan inte tänka mig att de får en syl i vädret? Att de är beväpnade med bildliga saxar, slöa som knivar? Benjamin hade börjat i vår klass något år tidigare, vilket är en annan, mycket intrikat, historia. En som kan lära oss mycket om de subtila graderna inom grupptryckets paniska dynamik. Vi kanske kommer dit? Vi kanske börjar kräla baklänges ner i havet som vi alla kom ifrån? Jag får ett samtal från pappa, det är en gammal mobil, en som man hade på den här tiden, cirka 2006, det är väldigt längesen, och han säger att vi måste till sjukhuset. Vilket sjukhus? Sjukhuset. Han kommer med bilen till andra sidan bron. Jag tänker inte just då, i klippande stund, på Anna Odell, men jag gör det nu. Jag tycker att hon är så snygg. Det är ögonen jag pratar om nu. Det är ögonen jag objektifierar. Det är hennes maniska ögon som gör att jag måste gå till toaletten och onanera innan jag kan fortsätta skriva. Det är ögonen som är öppningar. Det är ögonen som är hål. Pappa kommer med bilen, en vit Volvo, jag minns den så väl, min barndoms äckliga bil. En snarlik modell som den jag, Ludvig Köhler och Anna Axfors år senare slappt mytologiserat med våra alternativa poesiturnéer. Plural i föregående mening känns som en lögn, men är det en lögn? Jag minns inte vilket sjukhus vi åker till först, men i den här historien så finns det bara ett sjukhus. Jag minns inte vilket, men jag minns att vi stannar på McDonald’s, så jag skulle gissa att vi kör direkt till barnsjukhuset. Sjukhuset för barn, fabriken, spelplatsen för den stora sensmoralen, träningslägret för den spastiska terrorcellen, det enda sjukhuset i den här fabeln, det enda barnsjukhuset som finns. Precis som det bara finns (eller funnits?) en mur i hela världen så finns det bara ett barnsjukhus i hela världen. Det ska göras en ny version av Vi barn från Bahnhof Zoo, by the way. Det får mig att tänka på barn i termer av djur. Det får mig att tänka på alla våra mänskliga historier, i alla fall de som inkluderar barn och barnsjukhus, i termer av fabler. Vi stannar på McDonald’s på vägen till barnsjukhuset som ligger granne med en stor kyrkogård förklädd till labyrint. Jag minns att jag är löjligt stolt över min ätstörda disciplin, den är relativt ny, jag är ju 14 år gammal, men den har eskalerat under sommaren i Kanada och spegeln visar hoppfulla resultat. En del fotografier som jag tvingat min lillebror att ta på mig med en liten digitalkamera visar också hoppfulla resultat. Jag räknar mina revben som ett aktivt tics en gång i timmen. Jag äter bara en Big Tasty, ingen meny. Varken läsk eller pommes frites. Eller, kanske Cola Light, jag vet inte. Det här var innan Zero, men efter Ground Zero (häromdagen kom jag över Jonas Mekas 9/11-material, kanske hans bästa film). Pappa äter Bic Mac och Company. Jag minns att jag är väldigt lycklig här. I bilen och på McDonald’s. Innan svart på vitt. Svaret finns ju. Det finns ju ett svar! Jag och Benjamin är en kreativ järnhand. Det är vår tid nu. Vinden har vänt. Bilradion spelar Ebba Grön. Halt här får ingen passera, här kommer ingen förbi, inte ens de mobbade, homosexuella barnen och bibliotekarierna från Bahnhof Zoo. Filmen som vi klipper kommer bli tillräckligt vass för att sticka ut i mängden. Det kanske inte är mördande konkurrens, om man bortser från Benjamin, men jag har lyckats profilera mig som min grundskolas mest ironiska kille. Jag har lyckats lura alla att uppdelningen mellan ironi och uppriktighet existerar. Svenskläraren, han med rötter från Italien och bakåtslickat grått hår, som också är bildlärare, och som jag smörat för systematiskt i två års tid, bränt cd-skivor med amerikana till inför varje lov, är den som sätter betyget. Efter vissa fasta kriterier, visst, men jag vet att han kommer att uppskatta vår banalt punkiga anarkism. Min tandställning. Att vi förföljde Ulf Lundell och smygfilmade honom i säkert 30 sekunder. Superhåglös. Superletargisk. Min farfar var en hoarder som upptäcktes eller avslöjades retroaktivt enligt doktrinen man ser inte det man har framför näsan. Gräset är alltid grönare när man är död. Slicka inte uppåt, slicka bakåt.

det är ett vrål

Mirjana Westermark

du är ett vrål

i baren:

Livet är underbart!

Minnet som en lödkolv mot huden,

din min som säger:

jag hatar alla

jag kan bara gissa

vad som kommer hända

som andra tvångsmässigt gissar på dystopi

jag gissar

att det inte alltid går att se sig själv utifrån

din min som säger:

det är bara tiden det tar att leva som sitter fast i ett snöre

därför

måste jag retirera

klappa grodan

inuti,

sträcka mig efter underjordens växtlighet

jag hittar mig själv (för längesen) i vardagsrummet sittande på ett fårskinn,

jag säger:

förlåt för att jag tar så mycket plats

men jag försöker övertyga mig själv med känslornas retorik, att du ska låta dig hypnotiseras, jag talar om för dig att jag nuförtiden ser på vissa tystnader som nödvändiga. Om mina försök att hitta utvägar hade tagit en kroppslig form skulle jag sätta mig ner bredvid dig, balansera all vår gemensamma betydelsebärande materia på skinkorna, jag hade petat mig i näsan och du hade kunnat varna för uttänjda näsborrar,

du som är jag frågar mig vad jag gjort av tv:n

och jag säger som det är

att den har brunnit upp

vi nickar mot varandra som att det är den mest självklara sak i världen

och det är som om du och jag alltid suttit där på golvet

det är som om vi är överens om att nu byter vi kanal

då berättar du en berättelse jag hört förut

den om pappan

som slog sönder nästan alla möbler hemma

för att han tyckte att akvariefiskarna hade börjat böga sig

och du blåser varm luft rakt i mitt face,

du sitter där på fårskinnet och kliar dig lite i huvudet

det enda som har fått fäste är mina tatueringar skrattar jag

för det är det enda jag kan komma på

men du har ju inga tatueringar skrattar du

det är ju bara är på skoj försöker jag

och svänger mitt slöaste trollspö genom luften

när du blindstirrar på mig

som om jag brutit mig in genom ett gapande lönnfack

i tiden

jag andas in och somnar med skorna på

och vet att nu kommer du att vakna med hjärtat i munnen

se dig själv i spegeln

och spotta ut det

som en brännmanet på cirkus

och det är tur

att jag inte bär det slagfältet

i ansiktet

och jag måste åkalla

i minnet vad de sagt

vännerna

förvissade om att premisserna för ett kretslopp är cirkulära

vännerna

som inte låter andra förvägras trossatser

byggda av ömhet

vännerna som talar om för mig

vem jag är

när jag vaknar har det som jag hade i ordning

gjort kaos

ord

uttryck

är

som bortsprungna kattungar

som minnen av förluster som inte låter sig tappas

ord som oavsett vad låter

som ett förräderi jag gömt i munhålan

jag ställer mig i min döda vinkel

för att kunna se

trädgårdar där det växer

vrede och druvor

torg där det kommer ljud ur munnarna ringer varningsklockor

spelas sorgespel vid stränderna

med knutna näven i nattvaggan

desperat

börjar jag tala

som om det var fåglarna i vattenbrynet jag småpratade med

och åkallar känslan av

att jag får deras kärlek och lite av deras tid,

innan de flyger sin väg

jag misslyckas med att porträttera mig själv

låter åderlåta en karta

jag som kan spetsa tungan när nöden kommer

vifta på öronen när det värsta händer

kanar handlöst nerför en backe,

kastar upp en spya av fröknäcke

som om någon satt himlen i rörelse

med en helt hysterisk filtereffekt

försök att få den här filtereffekten att stå stilla,

ber jag

jag som önskar undkomma varje fixerad bild av mig själv

sitter och stirrar framför Leifs pungkula (min dator)

misslyckas med varje självporträtt

som om jag håller en karta tryckt mot kroppspulsådern

en lödkolv mot huden

om vi hade burit oss själva

som oanständiga bevis

på vår egen förtjänstfullhet

om vi hade frusit i det ögonblicket

i den här bilden av oss själva

det vattniga vitögat

skulle vi ha frågat oss

varför

om du hade sett mina utväxter under huden

hade du varit beredd att hugga av dem då

om någon hade hostat upp premisserna

för den här relationen

slagit ett hål i det som måste benämnas

samhällsklimatet

Jag vill se himmelen när jag skiter

Jennifer Sameland

Jobba 40 timmar i veckan, för att köpa ny inredning varje reaomgång. Sen dricka sig full på helgen, sen stressa till yogan, ligga på nätterna och kolla på hemnet. Gå på dejter med framgångsrika personer på regelbunden basis. Supa med dom och äcklas av dom över restaurangbordet och sen knulla dom och ta en taxi hem. Utan att bli berörd. Prata om sitt cv, berätta för alla vilket klipp ens lägenhet är nu när marknaden vänt. Berätta för ens partner och föräldrar vilken bra uppväxt man hade. Sexfantisera om sin kollega. Knulla på utsatt tid, för att inte tappa sexlusten. Få hjärtklappning varje gång man hör pling från klarna i telefonen. Få mikrostånd varje gång lönen kommer. Få dödsångest varje gång alla räkningar dras från kontot. Måste bli smalare, orka lyssna på poddar som sammanfattar det amerikanska valet, knulla utöver schemat när nya spetstrosor är inköpta från NK och dom är egentligen lite för små och skär in i röven men dom åker av så fort ändå. Låta tandläkaren gräva i ens tandkött efter gamla matrester och det är den intimaste stunden på året. Gummihandskar och visiret skyddar från kontakt och du vill ha mer tandsten, mer tandläkarhänder i munnen. Sen gråta i duschen, hata sina grannar som dammsuger, hata sig själv för att man inte dammsuger tillräckligt ofta. Bli rädd för att ens psykolog inte gillar en längre, sluta gå till honom för han fattade ändå ingenting. Basic bitch. Babbla med mig om anknytning och Freud. Men snälla rara. Och sen bli rädd för att inte bli bättre än såhär. Bli vansinnig över att cyklisterna cyklar för långsamt. För snabbt. För otydligt. För att dom ens finns. Hata mamma, hata pappa under julen. Hata mormor, hata farmor under påsken. Älska dom på håll, men kom inte hit med era ögon och gamla kroppar och den knöggliga huden. Laxögon som torkat ut i fiskdisken en fredag när man ska äta ostron, när man ska äta räkor. Hata morfar och farfar för man inte hunnit hålla deras mjuka kristna händer som bett för en varje dag i hela ens liv. Och så står man här med dom där torkade fiskögonen. Det går inte mer. Extrapris på räkorna. Man hatar den rena kärleken dom känner för en. Hata sina kusiner som älskar Jesus, hata Jesus för att han var en jävla poser på korset och vred sig som en knullbrud på korset. “Titta på mig jag lider. Såhär är det att lida.” Han är en knullbrud på korset. Han älskade att få spikarna slagna genom händerna. Det ser man. Det brann i hans händer som det brinner i mina på nätterna. Jag står inte ut i Det här sovrummet, måste köpa annat täcke måste måla om, måste byta, mannen som sover bredvid mig, han är för smal/för långsam/för mycket/för lite – varför är han bara inte som jag. Jag är en bättre version av honom. Stäng munnen när du tuggar. Jag är bättre. För jag hatar också mig. Bara lägger hatet som en baslinje i mitt eget soundtrack, i mitt liv, i mitt sound. Bara utplåna mitt inre omgående. Det här jävla sovrummet. Sängen står åt fel håll, hur ska man få sömnen när sängen står som ett jävla skämt. Jag borde bara flytta till en ny stad. En annan utsikt genom fönstret. Jag måste få se mer himmel. Genom fönstret. Jag måste få se mer skog mindre asfalt. Jag förtjänar att ha det vackert min barndom var så ful. Mina framtänder var så gula och fula nu är dom raka och bleka och ingen ser svampen som växer i min mun. Jag vill ha en äcklig plats i kroppen. Låt det bli min mun, bara tandläkaren och jag är där inne. Bara vi två och min mun. Alla ord jag använder har jag snott. Från dom som är bra på att prata. Hatar dom också. Jag läste hur man gör allt rätt som 20-åring. Ge fan i att bränna såsen när det är fredag, ge fan i att pausa mitt i filmen, ge fan i att hacka morötter på fel håll. Ge fan. Ge mig fan. Jag vill ha fan. Fan ska ta över mitt äktenskap. Min kropp. Mina barn. Fan kom och lös av mig från min familj. Dom förtjänar mig inte. Jag vill leva i huset på hemnet med tre badrum. Jag ska se himmelen när jag skiter. Himmel när jag duschar. Himmel från sovrummet. Fan ska ta över min kropp och mina tarmar. Nu kommer mina barn med deras små händer och jag ska göra dom smutsiga med allt smuts från alla människor jag hälsar på. På jobbet bara fram med handen hej hej hej. Ge fan i min hand. Jag ska snitta deras handleder med min vassa tumnagel när de sträcker fram sina händer för att hälsa. Jag vill inte ta i dig. Jag vill bli tagen på. Jag vill att du tar mig. Dra av byxan, slit sönder min kjol, mina byxor. Riv upp mina strumpor och ta mig. Sätt på mig nu. Ta mig nu mot frysdisken när det är pensionärsrabatt på Ica mellan 10 och 12. Ta mig. Ta mig härifrån viskar jag i sängen på natten när katten passerar dörröppningen. Jag står inte ut. Jag vill gå ut ur mig själv. Inte komma tillbaka. Stänga dörren hej då tack för idag. Tack för detta livet. Nu gör vi aldrig mer om det. Aldrig mer detta dumma.

Andas in och andas ut. Andas in på en yogamatta och se hur alla med bleka tänder håller emot. Dom ville också köra in en pinne i den döda katten som låg vid entrén till yogan. Den stank och det kändes så bra att pressa sönder innanmätet med paraplyets spets fast jag är vuxen. Fast min rock var dyr. Fast mina rena fina ringar på fingrarna. Jag vill peta sönder gallan på katten. Jag vill spränga allt i den. Pressa sönder min egen mjälte under situpsen på yogamattan. Bara krossa allt innanför revbenen. Jag vill dra loss mina ögonfransar. Dom har inte gjort mig söt, fast dom är långa. Långa ögonfransar gör en snäll. Gör att en man vill trycka in kuken i en. Det är bra. Kuk och hemnet. Vart ska jag ta vägen med dig och din kuk. Jag vill inte veta av dig, jag vill inte veta något mer. Nu får allt vara slut. Allt får ta slut. Kom igen, slutet, kom då. Jag väntar på avslutet varje natt och morgon. Allt börjar snart igen. Utplåna mig. Utplåna barnen i deras lekrum. Utplåna alla foton alla böcker. Allt ska bort. Allt ska väck. Nej jag ska inte dö. Vi ska inte dö. Allt ska bara ta slut nu. Upphöra nu. Tiden slutar ticktacka tiden slutar snurra. Bara färdigt. Inget mer nu. Tryck på stoppknappen innan väckarklockan ringer. Sluta upp med att se allt en dag till. En gång till. Vad är det för jävla skämt att gå upp till igen. Jag sa, ta mig härifrån till katten på natten när den passerade dörröppningen. Lyssna då din gamle sate. Allt ska sluta pågå. Jorden är en sån självcentrerad plats. Mammas livmoder var en självcentrerad plats. Ligga där inne som en jävla nolla. Sparka sönder mjälten på henne. Sån jävla poser till knullbrud som visade upp sin gravidmage -87. Jorden bara snurrar runt. Så jävla självcentrerad och snurrar runt sin egen axel. I sin egen snurr. Kuksugare i snurr. Kuksugare i kubik. Mina ungar ska suga kuk dom vet bara inte om det. Små kladdiga mjölktänder som vill ha mer mat. Bara mer mat i deras små kuksugarmunnar. Varför ska jag tänka på någon annan o lägga en krona i din bössa. Vad ska du med mina pengar till. Skaffa dig ett jobb istället som jag. Jobba istället sluta stå där med din äckliga förväntan i nyllet och din utsträckta hand som är dåligt återfuktad. Billig handkräm som luktar fitta. Jag tittar på ditt köttstycke till ansikte. Öga öga näsa mun. Dö tystare. Jag bränner hål i din hud med rökelse från Sök och Finn. Lukten av bränt kött och lavendel i sovrummet. Varför kan du inte andas mindre din fule fan. Hårstrån i näsan och smuts i munnen. Jag sticker hål på lungorna med min långa nagel, sticker hål med sticka-sockor-pinnen. Pyser ut unken lukt blandat från lungan och sköljmedel. Sen morgon! Frukost! Bästa frukosten. Bästa målet. Nu är det snart klart. Kommer ni då!? Kom då! Kom! Nej kom inte hit. Kom inte till mig. Knäcker ägget mot skålen och vispar pannkaka. Ska pappa ha frukost? Ska barnen har frukost? Ska mamma ha frukost? Drämmer min skalle mot spisen. Vispar smeten. Varsegod varsegod varsegod. Öppen skalle rinner ned i smeten. Vispar lite till. Hela er äckliga barndom med sylt och grädde på. Små fula ögon och löjliga små knäskålar som ska sprängas mot asfalten. Tål inte å se er. Tål inte er händer. Bort med händerna. Ge fan i å ta i mig. Nu går jag iväg. Nu är jag på väg. Låt det ta slut. Drömmar är till för andra jag krossar verkligheten i skålen med skallen och knäcker äggen till frukost. Patetiska små drömmar. Kan du stänga munnen mer. Fula små barnansikten, när ska ni sluta växa upp. Slutar växa och visa upp er för nån annan. Ni kommer bli kuksugare som gillar att placka tänderna med andras hårstrån. Var du mätt nu? Okej mätt nu. Knäcka min skalle i skålen på nytt. Visp visp.

utan titel

Jo Loui Borup

Sygeplejersken trækker prinsens røde mund op til brystet
Sygeplejersken reder prinsens hår
Sygeplejerskens mælk
er tynd og sød

(PLEASE DON’T FUCK ME, I’M STUCK IN COMPLEXITY)

Du må ikke tro på historien om prinsen
der altid er på flugt.
Du må ikke tro at historien
er andet end en historie
du selv har fortalt.

Du må ikke tro, at du vender tilbage
og alting er som det var, da du forsvandt.

Første natudgang
er første gang jeg vender tilbage til lejligheden
sygeplejersken spørger: hvor jeg ellers gik hen?
Jeg var nøgen bortset fra armbåndet om mit håndled med mit navn og personnummer.
Jeg var hjemme hos præstinden, og hun spillede klaver.
Jeg gik i kiosken og købte red bull og cigaretter
jeg sidder i folkets park
helt vred på alle i folkets park
eller går i banken og skælder dørmanden ud fordi han beder om at se mit nationale ID-kort.
Prinsen vender tilbage til afdelingen
og kan lugte præstinden på sin overlæbe
jeg satte min tomme dåse på hendes klaver
går rundt i åhlens i halvanden time og beslutter mig for ingen julegaver. Det er flere måneder senere
og prinsen husker ingenting, kun noter og skitser
arrene fra de røde knopper som dækkede hele min krop,
sprøjte kold creme på huden og sove en fedtet nat
sygdommen flød ud af hver eneste pore og hver eneste hårsæk
katten slikkede mine ar og brækkede sig inden han forsvandt og aldrig kom tilbage.
Præstinden siger
jeg var så forelsket i dig
de indsunkne kinder og sorte øjne
og den nat på udgang
og Carmen havde gjort lejligheden rent mens jeg var væk
og jeg tegnede hendes hjorteansigt i spotlyset
og vandringen da jeg blev sendt hjem
fyldt med døde rotter på fortovet, sprættet op langs siden og gruset fossede ud af deres sår. Hele byen var fyldt med rotter og kaniner. Det var uværdigt for en prins: hjemme fra sygehuset og det første jeg gør er at brække mig i pæreposten fra grillen. Af bivirkninger fra medicinen, af gåturen uden opsyn.
Jeg savner dig sygeplejersken. Jeg savner dig vædderen. Den fede mælk. Jeg savner afdelingens fantastisk korte gang.
Vender jeg nogensinde tilbage?
Hvem sejler mig så over sundet?
Hvem fører toget op gennem landet?
Vugger toget mig i søvn, luller dagene mig ind, det er flere år senere og de hvide gange smelter sammen, alle de hvide gange og de gule gange
luller mig ind i en mærkelig spiral
drejer og drejer i værelset, dér, på hospitalet, den store skrue i panden på pegasus
dundrende hove som borer sig ud gennem hvælvingen
og prinsen ser det her gamle billede:
han ser at det er derinde i notesbogen
han ser at det er derinde men åbner den ikke.
Adskillige somre senere
støder gipsvæggen prinsens skruer fra sig
kører prinsen på en cykel igen, ind i centeret og køber andre skruer. Trækker prinsen penge ud af automaten, tusinder af kroner
og folder dem sammen
og lyset i dette værelset
kommer kun fra solen om aftenen
to blide orange timer med sol
og prinsens øjne kan åbne sig
hele vejen op til Gud
og prinsens medicinhænder
ryster stadig når han holder om blyanten
ryster stadig når han barberer sin fisse til vædderen
prinsens medicinhænder
ryster allerede så meget endnu
når aftensolen blidt blidt orange på sofaen
og katten lukker sin pote om min finger.
I og med at jeg ikke er død
vokser mit hår ud igen
og er pludselig krøllet.

Phaedra

Artur Bagheri

Dionysus bagged up Aphrodite

och någon

fastnade i tvättmaskinen

som Phaedra

silverringarna tar av dom

اشقتم، دیوونه

drippar ner dig i ännu fler rubiner

guess the color of my thawb

någonstans vid andra sidan av the bazaar

där det duggar ner i koppen från silverfingrarna

ok Phaedra,

فدا شم

men vi måste springa härifrån, ett steg ifrån

resten av dina spådomar,

det är väl något annat

vårt folk borde ha målat dig istället, Phaedra,

vi hade gjort det värdigare än henriette brown gjorde vårt,

Phaedra, inga chariots på vår sida

idag hade du bara fått det vi tar

men istället är du fri nu

hood brats har väl ingenting på dig

vi bara ber till gud och skicka länkarna

en för varje redemption arc

klädda i dina digital footprints

skam och skuld i all ära men

inga men, så

släpp familjehemligheterna och vi hittar något nytt

bara لعنت men också lit

tror inte på gud men tror alltid på gudinna

hellre häxor, steady rocks

سویدا علیزاده samma ,förtrollad

och känslorna kan inte regleras heller, så dialektiskt

dina förfäder hade hatat oss (de gjorde det)

hade ändå aldrig funkat

mother, you, mother, trust

mitt folk är alltid dom mest extra på varje sida av spektrat

därför måste vi älska i isolationism

annars kommer vår kärlek dö ut på marken vi aldrig fick se

pour one 4 e.w. Said och fria hans folk också

akh Phaedra,

جذاب med djinner och månen är inte جدید än

praise to the most high

alltid. oreglerat.

därför förlorarna börjar skriva historia.

Vårdcentralen

Paula Westerberg

En soffgrupp i vitt läder, ett lågt bord.

En korsordstidning uppslagen på bordet.

Receptionisten:
Om man inte har en egen penna så finns det pennor att låna,
både bläck och blyerts, i pennstället på hyllan
ser du?

Gröna stolar längs väggarna.

En mamma och ett barn, en flicka.

En kvinna i röd klänning.

Flickan mumlar hemligheter, in i mammans jacka, som mamman inte hör.

Receptionisten tuggar tuggummi.

Kvinnan i klänning:
Jag har en bokad tid.

Röd hellång klänning.

Receptionisten:
Hon är här
jag skulle vilja säga, nästan varje dag.

Barnet mumlar hemligheter, det är ingen som lyssnar, rakt in i mammans jacka. Mammans jacka är från Rodebjer.

Receptionisten:
Hon har inte någon bokad tid.
Hon har aldrig någon bokad tid.

Tuggar tuggummi.

En dörr öppnas, en man säger ett namn. Mamman tar barnet i handen, de går in till honom. Han stänger dörren om dem. Det låter ingenting när han stänger dörren om dem.

Tidig morgon, soluppgång utanför vårdcentralen. Inget fågelkvitter.

Gröna stolar. Tidningar i ett tidningsställ. Mat, mode, korsord, sudoku.

Receptionisten:
De spelade in två avsnitt av Gåsmamman
säsong två här.
Det kom ett helt team och gjorde i ordning.
De ställde en växt där i hörnet till exempel.
Det blev ganska fint.
Några av kunderna som väntade fick vara statister.
Men jag fick inte vara med,
de hade en skådespelare som skulle spela receptionist.

Tuggummi, melon mint flavour.

Kvinnan i röd klänning sitter i en av de gröna stolarna. Väntar.

Receptionisten:
Nästan varje dag, jag sa ju det.
Hon säger att hennes styvson är läkare här.

Vitt jämnt ljus.

Samma röda klänning.

Receptionisten:
Jag vet. Alltid samma klänning.

Fönstret står öppet.

Receptionisten:
Alltså vi har ju pratat med polisen,
såklart
har vi gjort det.
Men hon gör ingenting olagligt.

Vinyl FM på låg volym.

Receptionisten:
Men det blir ju lite konstigt. Att hon ska vara här.
Men de säger att de inte kan göra någonting. Hon gör ingenting olagligt.
Men så fort hon gör någonting så ska vi anmäla. Vi har satt upp övervakningskameror.

Från övervakningsfilmen:

Receptionisten sitter bakom disken. Tar upp ett tuggummipaket ur väskan. Räcker paketet till kunden, under glasskärmen. Kunden skakar på huvudet.

Kunden, en kvinna i röd klänning. Mörkt långt hår. Stora mörka ögon.

Receptionistens läppar rör sig men videon har inget ljud.

Kvinnan i rött sätter sig i soffan. Öppnar en korsordstidning. Ser sig om efter en penna. Receptionisten pekar på pennstället. Kvinnan i rött väljer bläck.

Nej, inga ljud.

Tomt i väntrummet.

Vitt ljus. Den bästa musiken från 60- och 70-talet.

Receptionisten:
En gång var Zara Larssons lillasyster här.

Mamman:
Hon har någon typ av eksem,
vi förstår inte vad det är.
Det kliar hela tiden och ingenting hjälper.
Jag tycker så synd om henne.

Flickan ligger i soffan med huvudet i mammans knä. Röda kliande små armveck.

Kvinnan i rött sitter mittemot. Håret mörkt, oborstat. Ögonen. Lutar sig framåt.

Kvinnan i rött till barnet:
Om du slutar klia så slutar det klia.

Hon ställer sig upp, går mot läkarnas rum.

Mamman följer henne med blicken.

Kvinnan i rött:
Men du vill inte sluta klia eller hur?

Receptionisten följer henne med blicken.

Kvinnan i rött:
Bakom någon av de här dörrarna finns han.
Är det okej om jag bara testar att knacka på?

Receptionisten:
Om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte att hon har någon styvson.
Jag vet inte vem det skulle vara i så fall. Jag har frågat och
det är ingen av våra läkare.

Vinyl FM.

Receptionisten:
Vi har erbjudit henne KBT. Vi har det. KBT.
Men hon tackade nej.
Och vi har ju fri vård i Sverige.
Grundprincipen är
att vi inte kan tvinga någon till vård
som inte vill ha vård.
Hon är helt fri.

Spottar ut tuggummit.

Receptionisten:

Men ja,
freedom’s just another word for nothing left to lose.

Barnet. Eksemen. Hemligheterna.

Kvinnan i rött:
Varje dag, när jag går genom parken på vägen hit
är det som att träden lutar sig in över mig
och sjunger.

Receptionisten:
Vad sa hon?

En dörr öppnas, en läkare kommer ut. Säger ett namn. Mamman och barnet går in.

Från övervakningsfilmen:

Receptionisten ska gå för dagen. Öppnar dörren till en av läkarna, säger något. Lämnar.

Tomma gröna stolar, tom reception. Stängt.

Läkarens dörr öppnas igen. Han sticker ut huvudet, ser sig omkring. Det är för dålig bild för att man ska kunna avgöra om han är orolig eller om han är förväntansfull.

Receptionisten:
Vi finns i hela Sverige.
Stockholm, Göteborg, Malmö.
Vi fanns till och med i Sundsvall ett tag
men det gick så dåligt
så de la ner.

Nya tomma korsordstidningar. Nyinköpta modemagasin. Kvällstidningar från kvällen innan bara.

Receptionisten:
Jag köpte dem igår på vägen hem.

Kvinnan i röd klänning ligger ner i soffan, tittar upp i taket. Vit lädersoffa.

Receptionisten:
Titta vad nyfiket och intensivt hon tittar upp i taket.
Man skulle kunna tro
att hon såg stjärnor där.
Ett stjärnklart vårdcentralstak.
Där,
Orions bälte!
Kanske.

Tuggummi. Då och då blåser receptionisten bubblor.

Mamman och flickan kommer in, anmäler sig i receptionen.

Receptionisten till barnet:
Vill du ha en klubba?

Kvinnan i rött:
Jag vill bara
komma förbi.
Eller
igenom kanske, egentligen.

Receptionisten:
Vi förstår henne inte,
ingen av oss här på vårdcentralen.
Det är som att hon lever i en annan värld.
Vi känner lite: Wakey wakey,
eller vad man ska säga.

Mamman:
Jag vet inte.
Hon kanske är väldigt väldigt ensam.
Kanske är sjukskriven
och ensam.

Receptionisten:
Kanske vill känna att hon har någonstans att gå på morgonen
så hon går hit.
Men det blir ju lite konstigt.

Mamman:
Det finns ju människor som har problem på riktigt.
Det blir liksom lite fånigt.

Receptionisten:
Ja exakt så,
lite fånigt.

10.

Kväll. En av läkarna sticker ut huvudet. Ingen där. Han försvinner igen, stänger. God natt.

11.

Morgon. Soluppgång. Men det är ingenting som märks inne på vårdcentralen.

Kvinnan i rött:
Det är en trädsång,
jag förstår den inte helt
men varje gång jag hör den
tycker jag att jag
kommer lite närmare.

Receptionisten:
Man vänjer sig efter ett tag.
Man sorterar bort det hon säger,
och så hör man det inte till slut.
Det är som ett brus bara
för mig nuförtiden.
Som bruset från gatan
när fönstret är öppet.

Kvinnan i rött:
Jag har en bokad tid.
Jag väntar på min läkare,
min styvson, min läkare,
men han verkar vara försenad.
Vet ni när han kan träffa mig?

Receptionisten:
Kolla! Jag registrerar ingenting.
Det kommer inte in, det blir bara ett brus.
Jag vet inte vad hon sa,
på riktigt,
jag skulle inte kunna berätta för dig nu
vad det var hon precis sa.

12.

En ringblomma i en vas på bordet.

Receptionisten:
En av sköterskorna fyller jämnt i dag
och då brukar jag alltid köpa en bukett
som är från hela personalen.
Hon tyckte att vi kunde sätta en blomma här ute också,
så att alla kan få njuta lite.
Det var väl fint?

Kvinnan i röd klänning går omkring i väntrummet.

Mamman:
Ja, vi är tillbaka. Salvan som vi fick hjälper inte.
Det verkar vara ett väldigt speciellt eksem.

Låg musik.

Receptionisten:
Nästa vecka ska de spela in några scener till en serie om helikopterrånet
här på taket.
Det tycker vi ska bli jätteroligt.

13.

Från övervakningsfilmen:

Kvinnan i rött står i receptionen. Ser ut att skrika, munnen tätt intill glaset som skyddar receptionisten.

Häftiga rörelser med armarna och hon ser verkligen ut att skrika, men det finns inget ljud.

Börjar kasta tidningar och pennor. Rycker i handtagen, bankar på dörrarna till läkarnas rum.

Receptionisten rullar bakåt på sin stol, inåt i receptionen. Tittar upp mot kameran. Skrämd blick, men ett litet leende längre in i ögonen.

14.

Mycket tidig morgon. Spelar ingen roll, det är alltid tänt inne på vårdcentralen.

Dörren till en av läkarnas rum flyger upp, smäller i väggen. Läkaren kommer ut.

Ingen musik.

Han ser sig omkring. Det är tomt. För tidigt. Ingen där. För sent.

Han tittar upp, får syn på kameran, tittar snabbt ner igen. Står stilla, tittar ner i golvet. Börjar klia sig långsamt i armvecken.

15.

Furustolar, en soffgrupp.

Mamman och flickan. Andra mammor och andra flickor. Människor med röda sår. Jättemånga eksem som inte går över.

Receptionisten:
Vi ska få biljetter till premiären av helikopterrånetserien på Stockholms filmfestival.
Det är bara att maila HR om man vill ha.
Men det räcker inte till alla
så det är lite först till kvarn.