This is the index

Moderlös modersmjölk / Konsekvens av moderlös modersmjölk

 
 
Moderslös modersmjölk
 
Min mor sa att hon aldrig skulle älska mig så
som en mor
Borde
Då bestämde jag mig för att bli min egen mor
Ge en moderslös
Moderns mjölk
 
I like
 
Yeah yeah you like
 
U just a big fat liar
Maybe you like
Because you like this big
Fat
Pussy
 
Jag trodde min mjölk
Skulle smaka
Sött salt fett krämigt tjockt himmelskt
Himmelskt tjockt
Men den smakar tunt salt kylarvätska
malmöitiskt bräckt havsvatten
Är det för jag älskar öl och sex och sprit
För att jag är hedonist och inte puritan
Är det för jag är kvinna?
En slug och lömsk orm
För att kvinnor är sluga ormar falska horor
SVARA
Varför smakar inte min mjölk så som jag trodde
slickar försiktigt runt läpparna det knastrar och
svider ler om och om igen för att försäkra mig
om att det gör lika ont även denna gång kan
kylan göra så vätskan avdunstar? Jag har
snöflingor på mina läppar tyvärr inte kokain
bara fruktansvärt knastriga torra döda mjölkvita
hudavlagringar
 
 
Konsekvens av moderslös modersmjölk
 
Jag drömmer om de där körtlarna som producerar den trögflytande vätska som
sipprar ur mig. De är små fula ägg. När den kommer ut glänser saften som små
lena pärlor; men smakar lika salt och jävligt som perfekt runda ruttna vaktelägg
Jag själv har satt igång den här produktionen
 
Jag vill bara ha tecken på att jag är kvinna och inte maskin
på att ha en moder agera som en moder kunna bli en moder
 
och aldrig någonsin riskera att bli moderslös. Det har aldrig funnits några barn bara
en hel drös aborterade foster för små för att ens känna skillnad på sött eller salt
Kylarvätska mjölk det hade lika gärna kunnat vara mjölkvitt kiss som sipprade ut
Jag är den enda som smakar sörjan
Ett sätt att äga livet är genom självförverkligande ett annat är genom att massera
brösten dag in och dag ut
 
så att det bottenlösa moderslösa hål som fyller mig kan fyllas till ytspänning av
meningslös moderslös odrickbar salt sörja som inte ens jag själv vill sörpla i mig
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3121 (17) { ["term_id"]=> int(89) ["name"]=> string(11) "Body horror" ["slug"]=> string(10) "bodyhorror" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(89) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(13) "Februari 2024" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(89) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(13) "Februari 2024" ["cat_name"]=> string(11) "Body horror" ["category_nicename"]=> string(10) "bodyhorror" ["category_parent"]=> int(0) } } Body horror

Narnia

Barndomen kan sluta på ett tredje hemligt sätt. Om skolsyster får välja hittar vi Gud. Tricket är att bestämma sig. Men om fingrarna är för korta. Typ feta och tafatta. Då får man hitta på något. Min kille brukade hjälpa mig. Hans var annorlunda. Visste vad de gjorde. Musik låter mer när sinnena försvinner. Symfonier av skrikande barn, andetag och vinteräpplen. Händerna liksom känns. Minnesprognosen är mörkare sa de på SVT (sant). Skärvorna av en som har Det fast på låtsas. Min kille slog mig aldrig eller så. Det behövdes nog inte. Men vintern efter förvandlas jag till en apa. Så blir tankarna färre men större. Tystnaden försvinner. Men isen flyttar in. Ät fett och socker och söndagsstek. Tills du? Önskar att du hade en kille som fick dig att spy. Du måste vara rädd om livet sa han. Fattar du inte. Det brutna gör sig påmint ibland. Sover utan att andas (som ett skogsrå). Välkomnar huggen. Det svarta dör först. Sen stenen. Det är viktigt att hitta sätt för att få världen att verka mindre. Ett elljusspår och en plats i baren. Revbenet är det sista offret. Ett ont som är nödvändigt (men inte tillräckligt). Min kille tyckte om när jag krympte. Ett frysfack. Fattar du inte. På andra sidan muren väntar hundra snäckskal. Ett livsprojekt. Det är lika för alla. Men det finns appar för sånt. Hjälp att få. Heta stödlinjer. Rådet är att bita handen. Förstör relationen med din mamma. Hon kan bli en gris. Gör våld med dig själv. Rym med en hattmakare. Men bär inte hans barn! Samla hans ansikten. Rensa golvbrunnen. Snön förtjänar dina änglar. Bryt mönstret. Göm dig i telefonkatalogen. Du kan få allt du pekar på (en flickvän utan kräkreflexer). Livet måste rymmas i ett klädskåp. Men du fattar inte. Min kille bryter mitt höftben på rätt sida (den som redan är bruten). Varje dag är hans födelsedag. Det är viktigt med symmetri. Årstider. En ryggrad. Två, fyra, sex mandlar. Eller alla. Mer grisblod till minkarna. För Antarktis (eller något). Min kille gör aldrig slut. Det är viktigt att kroppen aldrig vänjer sig. Brännmärk och förvisa mig. Mer turkisk konfekt. Och sen? Treo.
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3119 (17) { ["term_id"]=> int(89) ["name"]=> string(11) "Body horror" ["slug"]=> string(10) "bodyhorror" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(89) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(13) "Februari 2024" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(89) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(13) "Februari 2024" ["cat_name"]=> string(11) "Body horror" ["category_nicename"]=> string(10) "bodyhorror" ["category_parent"]=> int(0) } } Body horror

Protokoll

På torsdagsmorgnar fick vi hjärtan
De kom från patologen
I en hink av rostfritt stål
Framdissikerade ur sina blodhinnor
Övergivna. Märkta med en siffra,
Gestationsvecka och kön
 
Det kunde hända att ett hjärta ännu slog
Långsamt. Trettio slag i minuten
Det är så att säga den normala oscillationen
Som kommer själva organismen att pulsera
 
Steg ett: krossa hjärtat med en skalpell
Man får lägga spetsen på sidan 
trycka till och sedan mosa runt.
Det pulserar ännu, hjärtmoset.
 
Därefter: 100 mikroliter amylas,
(En slags typ magsaft som bryter sönder proteiner
Löser upp desmosomer och bindväv
Utan att skada den fettiga skimrande cellväggen)
 
Enligt protokoll ska amylas först pipetteras
Varpå man drar pipetten upp och ned ett antal gånger 
Sedan tvätta x 3 och sprida ut i petriskålen
Tyngdkraften drar cellerna mot plattans botten
Där de når varandra med dendriter
Genomgår mitos och blir en mjölkvit hinna
Semi-transparent och idiotisk
 
Hinnan kan man sedermera lyfta upp försiktigt
Med en kloförsedd pincett av typen Ewald
Och till exempel lägga den på någons öga
Förslagsvis någon man är kär i
Ögat bör man öppna försiktigt när de sover
Man kan behöva ge dem Stesolid
 
Ibland klagar de nyvakna
På att de råkat få nåt ”skräp i ögat”
Då bör man evertera ögonlocket låtsas titta
Och sedan säga att det var en ögonfrans,
jag älskar dig vill du ha apelsinjuice osv
 
Helt ärligt vet jag inte varför jag fortfarande är kvar i detta
Det var länge sedan nu, kanske tio år
Och det är inte särskilt intressant, rent etiskt menar jag
Inte vetenskapligt heller eller litterärt
Särskilt inte litterärt, det är för mörkt, symboltungt.
Ingen kommer att få någon s.k. “Insikt”
 
Hinnan ligger kvar på obestämd tid därefter
Tills dess att själva ögat excideras
Först ska man kapa musculus superior och inferior
Därefter musculus obliqus, medialis, lateralis
Sen för man in en böjd sax bakom ögat
Den heter ögonsax på grund av detta
 
När man hör en knakning kan man klippa nerven
Varpå man lyfter ögat ur sin håla
Bäddar in det i en paraffinklump
Fryser det i minus 80 grader
Sedan kan man snitta
 
Steg två i protokollet är ett färgbad,
I antikroppar med diverse fluorokromer
Grön är ganska stark så man får ta det högst försiktigt
Så att man inte bländas av det gröna 
 
Det vore ju ett antiklimax
Efter allt man gjort och genomlevt tillsammans
Så får man ingen ökad perception och ingenting
Förutom den där tunga pulsationen
Varför lämnar du mig inte bara, får man säga. 
Kan du inte bara lämna mig så är det överstökat.
 
Så på sätt och vis får vi kalla experimentet misslyckat.
Det finns ju bara ett öga, ett enda.
 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3117 (17) { ["term_id"]=> int(89) ["name"]=> string(11) "Body horror" ["slug"]=> string(10) "bodyhorror" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(89) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(13) "Februari 2024" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(89) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(13) "Februari 2024" ["cat_name"]=> string(11) "Body horror" ["category_nicename"]=> string(10) "bodyhorror" ["category_parent"]=> int(0) } } Body horror

Melody I

Sam framstod som sliten för sin ålder, även om jag inte visste hur gammal han var, hans skägg var gråsprängt och hans byxor satt för långt ner på höfterna. Det fick det att se ut som om överkroppen var nästan lika lång som benen. När han vände sig mot mig märkte jag att hans ögonvitor var gulaktiga i tonen. Han såg mig inte i ögonen utan tittade istället över min axel och ut över havet. ”Vi serverar bara panerad fisk här, så det är inga konstigheter, lätt att komma ihåg vad gästerna vill ha eller hur?” Jag nickade. ”Du kan sitta här ett tag för vi behöver dig inte än eftersom det regnar.” Sam drog fram en vit plaststol åt mig. ”Men det är jättebra att du är här.” Han satte sig på en barstol och hamnade därför högt ovanför mig. Jag såg upp mot honom. ”Det är sådana dagar nu när vädret svänger snabbt, som igår till exempel, det blåste hela förmiddagen och sen helt plötsligt slutade det och så blev det jätteskönt och man kunde sitta här på framsidan och titta på alla lediga, eller arbetslösa är de väl, som går runt och slösar bort sin tid här nere.” Han tittade drömmande ut mot uteserveringen, en likadan plaststol som den jag satt i välte i vinden. Längre bort rörde sig en grupp män kring en bil. ”Men det är alltså inte de där alkoholisterna som är våra kunder, ja eller det säger väl sig självt, men det är härligt att sitta och titta på dem en solig dag, det tycker jag, det händer alltid någonting, de stämmer träff, någon är arg på någon annan, de tar varandra i försvar, blir vänner igen, det är tydliga bilder av det mänskliga psyket på ett sätt, jag är väldigt intresserad av psykologi, det har jag alltid varit. Det är en del av varför jag är chef också. Det är inte alla chefer som är intresserade av människor på det sättet.” Jag nickade. Sam var gladare nu, han slog sig på knäna och försökte starta igång sig själv som en maskin, men lyckades inte riktigt ändå och blev sittande på sin stol. Jag tittade ut genom de stora fönstren mot havet och såg att det var sant, att det hade börjat regna. En grå hund kom springande mot Sam och gned sig mot hans vänstra ben. Han böjde sig ner och tog tag runt hundens käkar. ”Hon är gammal.” Han tryckte sin panna mot hundens panna. ”Snart är det slut för dig.” Jag satt i plaststolen som han hade ställt fram åt mig och drog upp benen i knät. Jag lutade hakan mot knäna. En ung kvinna med brett ansikte putsade kaffemaskinen. Hennes hår var färgat rött, det var metalliskt i färgen. Så fort Sam hade gått ut i köket vände hon sig triumferande mot mig. ”Det är för dåligt, att du ska sitta där och inte få betalt.” Hon rörde sig så lätt och det såg ut som om hon hade mycket att göra. Armarna arbetade oavbrutet men när jag följde hennes händer såg jag att hon bara drog dem upp och ner över den glänsande maskinen, som om hon försökte få fäste men hela tiden gled av. Jag satt kvar med benen under hakan och såg på henne. Himlen ljusnade där utanför men utan att det slutade regna. ”Egentligen behöver vi ju inte någon extra. Det går sämre och sämre för varje dag, och så en dag med sol och då har han direkt anställt någon ny.” Hon spände åt sin hästsvans och sträckte på sig. ”Du borde söka ett annat jobb, de behöver folk som säljer biljetter i hamnen.” Jag la märke till att servitrisen och Sam hade likadana skjortor på sig, figursydda svarta, som glänste när de rörde sig. ”Jag skulle gärna vilja ha en skjorta.” Hon såg förvånat på mig när jag pratade, som om hon redan glömt att jag var där. Saliv i mungipan. Hennes överläpp hade ingen amorbåge, den var helt jämn. ”Det känns lite konstigt nu, som om det inte alls syns att jag jobbar här.” Hon stod och hängde över disken med kinderna vilande i händerna, långsamt sken hon upp. ”Det är klart du ska ha en skjorta.” Jag följde efter henne, hon öppnade en dörr som det stod ”personalrum” på. Rummet var litet som en garderob och hade gula väggar. ”Vi har inga extra men du ska få min.” Det var så trångt att hennes arm hela tiden rörde vid min. Det enda ljuset kom från ett litet takfönster. Hon drog skjortan över huvudet och vände sig leende om och räckte den till mig. Någonting glänste i hennes mun. Det var en tandställning, den täckte både över- och underkäken. Det brände i mina kinder. Nu såg jag att hon var ett barn, säkert inte mer än tretton år. Jag kände värmen krypa längs med hårfästet. Hennes bröst var svullna i ljuset genom fönstret och huden lite genomskinlig i sin vithet. Hon gjorde inte någon ansats för att klä på sig. Naveln var djup som en skål, jag såg på den. Det var tydligt att hennes kropp inte var färdig utan att den växte och hittade nya former och brösten var olika stora, det vänstra rundare och tyngre med en bröstvårta som mörknade medan den högra var ljusare röd och spetsig och naveln så djup som den bara är på ett barn, den svullna barnmagen. Jag drog hennes skjorta över huvudet och den var elastisk men ändå för liten och jag förstod inte hur jag hade kunnat tro att vi var lika stora. Man kunde se min hud mellan knapparna. Det skapades ett mönster av huden och i en av gliporna kunde man också se min navel. Jag undrade om hon hade lånat mig skjortan för att reta mig, om detta med skjortan var ett skämt för henne, hon måste ju ha sett att jag var mycket större än hon. Skjortan luktade av hennes svett, jag försökte känna om det var ett barns svett, men det gick inte att avgöra. Hennes röda hår glänste i ljuset från fönstergluggen. Vi stod så mittemot varandra, helt nära. Hon såg leende på mig. Ögonen lätt tårade. Hon slickade sig över tandställningen. Jag såg igen ner mot hennes navel. Den mjuka magen rörde sig när hon andades. Hon vände sig om och letade i en väska, jag ville röra mig efter henne för att fortsätta se på hennes navel. Jag ville inte släppa naveln med blicken. Det djupa hålet i hennes svullna mage. Jag kunde inte vrida mig efter henne, det var för trångt. Jag blundade. När jag öppnade ögonen såg jag hur hon drog på sig en t-shirt. Det stod ”Melody” på den med silvriga bokstäver och noter och stjärnor i silver och guld cirkulerade runt bokstäverna. ”Jag heter det, Melody.” Jag stod längst in i hörnet och kände väggen genom skjortan. Min hud knottrade sig i de stora gliporna mellan skjortans knappar. Hon stod stilla en stund och drog handen genom håret, sen log hon igen och knäppte upp sina byxor och drog ner dem över höfterna. ”Du får de här också.” Hon hade ljusgrå trosor, ett barns trosor. Hon följde min blick när jag såg ner på dem. ”Vill du ha dem också?” Jag tittade ner på hennes bara fötter. ”Det behövs inte”. Hon skrattade uppspelt och och fortsatte dra av sig byxorna, sen trosorna. De låg i en hög vid hennes fötter. Hon stödde sig med armen mot väggen bredvid mig och ställde sig på ett ben och balanserade. Foten pressades mot stengolvet, den blev rödare längs kanterna av trycket. Hon hade tagit fram ett par beiga strumpbyxor, hon drog dem över foten, nylontyget vilade kring hennes ankel. Jag fortsatte titta på foten som pressades mot golvet och kände hela tiden lukten från hennes kön när hon rörde sig, syrlig och stark. Jag såg på golvets rutnät under hennes fot, hon drog strumpbyxan upp mot knät. Hon bytte ben, balanserade nu på det andra, drog strumpbyxan över nästa fot. Hennes ojämna bröst hängde mot marken under  t-shirten, hon stod böjd in över mig. Det vänstra bröstet vaggade när hon rörde sig. Jag kunde se bristningarna i huden på hennes lårs insida. Hon satte andra foten i marken och drog upp strumpbyxorna över höfterna. Det glesa könshåret syntes genom nylonet. Jag såg hur strumpbyxorna gled in mellan hennes ben, hon rättade inte till dem. En fläkt började låta ute i restaurangen. Jag kunde inte känna lukten från hennes kön längre. Jag andades djupt genom näsborrarna men kände ändå bara stekoset där utifrån. ”Ska du inte ta på dig dem då?” Skjortan spände över mitt bröst. Hon tog fram en jeanskjol ur väskan och drog upp den över höfterna utan att släppa mig med blicken. Hon lät byxorna och trosorna ligga kvar på golvet och öppnade dörren ut till restaurangen. Jag lade igen märke till att jag hade på mig vinterskorna, mina fötter var varma och det såg konstigt ut. Jag tog av mig barfota. Melody log mot mina fötter. 

”Vi kan bli anmälda om du är barfota i köket”. Sam stod vid spisen och såg på oss, han höll sig i spisen som om han var rädd att han annars skulle falla. ”Vi kan förlora våra rättigheter, fattar du?”. Hans röst sprack. Melody såg lycklig ut. ”Det är inte så lätt, det är hennes första dag.” ”Gör bara som jag gör” viskade hon i mitt öra. Vi hämtade skorna igen. När vi kom ut stod en kvinna vid kassan, hennes man satt ihopsjunken vid ett bord längre bort. Ljuset speglades i havet och sen in genom rutorna så att det skapades en gloria runt kvinnans huvud av allt ljus. ”Du får ta de här kunderna”, viskade Melody. Hon stod på tå för att nå upp till mitt öra, hon tryckte sina långa vita lösnaglar in i sidan på mig. Jag tittade mot Sam som hade kommit ut ur köket, nu satt han och klappade sin hund, den åt en bit panerad fisk ur hans hand. ”Aj, det där är min hand”, han tog tag runt hunden käke. ”Stackars hund.” Han såg upp mot kunden på andra sidan disken. ”Hon är så gammal att hon har blivit dement. Ibland stannar hon bara upp medan hon skäller och ser rädd ut, som om hon inte kände igen sin egen röst.” Jag väntade fortfarande på att han skulle säga att det var min tur, att jag skulle ta beställningen. Himlen var så ljus nu fast det fortfarande regnade. ”Ja, alltså, vi kan inte ge dig någonting betalt, som jag ju har sagt, men det förstår du nog också själv, om det inte är så att du ser en massa gäster som inte vi ser.” Han vände sig mot Melody och kvinnan på andra sidan disken. ”För ni ser väl inte en massa gäster? Eller är det kanske så att det är jag som ser i syne? Fast hela restaurangen egentligen är full?” Kvinnan skrattade nervöst, Melody skrattade lyckligt. Hennes barnbröst studsade under t-shirten. Det såg ut som om hon ville klappa i händerna. Jag var rädd att knapparna på skjortan skulle trilla av för den spände så hårt över min kropp. Jag såg framför mig hur en av trådarna gick av och knappen sköts iväg och hur jag sedan måste krypa runt på alla fyra och leta efter den, över stengolvet som är kallt mot handflatorna och lägga kinden mot golvet för att kunna se in under disken så min kind täcks av stekflottet. Jag föreställde mig att den förvirrade hunden trodde att jag också var en hund och att den började gnida sig mot mig medan ägaren skrattade och ropade ”stackars hundar”, och Melody räckte mig en bit mat och skrattade när jag åt den.. ”Hallå?” Kvinnan på andra sidan disken tittade strängt på mig. ”Hon är ny”, sa Melody och log mot kvinnan så att tandställningen glänste, täckt av saliv, och kvinnan log mot Melody som om de var ett gammalt par. Jag försökte lägga armen över knapparna, täcka gliporna mellan knapparna med armen. Det gick inte att täcka alla glipor samtidigt. Jag lät armarna hänga längs med sidorna. Melody tog min hand och la den över kassaapparaten. Hon tryckte med min hand över knapparna. ”Hundratjugo” sa hon långsamt, som när man pekar mot en lampa och säger ”lampa” till ett litet barn. ”Kort eller kontant?” frågade jag. Melody tryckte min hand under disken, hennes ena nagel skar in lite i min handflata, det luktade svett kring oss men jag visste inte om det var hennes eller min. Kanske var det min svett genom hennes skjorta som skapade den nya sura lukten. Kvinnan tittade på mig med ögonen glansiga av omsorg. ”Kort”, sa hon och skrattade lite och jag skrattade också. Melody skrattade inte längre, hon tryckte sin nagel längre in i min handflata. Jag räckte kortläsaren åt kvinnan. Melody släppte min hand. Hon försvann in i köket. Kvinnan stod kvar och log mot mig, jag log tillbaka. Det spände i min kinder. ”Du kan sätta dig, vi kommer ut med maten”, ropade Melody inifrån köket. ”Jaså, jaha”, sa kvinnan och pillade lite på sin läpp. ”Ja, då så.” Det sved i handen efter Melodys nagel. 

Det kom inga fler gäster. När Sam hade gått för dagen var det bara jag och Melody kvar. Vi satt i personalrummet och väntade ut tiden, matsalen låg mörk där utanför. ”Nu är klockan nio, nu går vi”, sa Melody plötsligt. Hon släppte ner sitt hår, pannan var svettig. Några hårstrån klibbade fast mot tinningarna. Man kunde se huvudets bleka hud genom de röda hårstråna när hon hade släppt ner håret, så tunt var det. ”Man kan se ditt huvud lite där” sa jag och sträckte mig fram för att försöka lägga det till rätta. Hon tog ett steg tillbaka. Ett överlägset leende gick över hennes tunna läppar. ”Det är för att jag färgar det varje vecka”. Hon plockade bort några hårstrån som låg över hennes axlar och samlade dem till en liten klump och slängde den på golvet. ”Egentligen är det svart så jag måste bleka det först och sen färga det rött. Det är Adri som hjälper mig med det.” Melody öppnade dörren och gick ut. Jag plockade upp hårstråna från marken och la dem i fickan på mina jeans. Det blev en liten utbuktning där klumpen med hår låg. Där utanför hade det slutat regna men luften var fuktig mot våra ansikten. ”Vem är Adri?” frågade jag. ”Adrian, min pojkvän”, sa Melody. ”Det är han som säljer biljetter i hamnen, jag sa ju att jag skulle fixa ett jobb till dig där.” Melody drog mig tätt intill sig. ”Där är han.” Hennes andedräkt var varm mot min kind. Hon pekade mot en person som stod och värmde händerna över en eld längre ner på stranden. Han hade gröna militärbyxor och grön dunjacka fast det var en varm kväll. Han var nästan lika kort som Melody och precis som hon hade han ett barns kroppsspråk, han stod och sparkade rastlöst i gruset bredvid elden. Jag lutade mig närmare Melody och försökte hålla i hennes hand men hon drog undan den. På avstånd såg det ut som om hans ansikte var täckt av akne men när vi kom närmre såg jag att det var ärr som gjorde hans ansikte gropigt. Han vände sig om och log mot oss. Det rann en tår från hans ena öga ner över den gropiga kinden, antagligen för att han fick vinden i ögonen, eller också hade han precis gråtit. Oavsett gav det mig känslan av att jag från början kommit för nära honom. Han slickade sig hela tiden runt munnen och huden runt munnen blev rödare för varje gång. Jag försökte avgöra hans ålder, ansiktet var slitet men ögonen tomma som hos ett litet barn. Melody tryckte sig mot hans bröst. Hon såg allvarlig ut och klappade honom långsamt över kinderna. Jag stod nära dem, försökte få tag i Melodys hand igen men hon drog undan den. Det blåste hårt från havet, vinden lyfte Melodys tunna hår och blottade fläckarna av kal hud. Hon tittade upp mot mig med triumferande blick samtidigt som hon tog min hand och tryckte den. ”Fråga då, du kom ju hit för att fråga Adri om något, eller hur?”. Det hade redan börjat bli mörkt, himlen var rosa och blå. Jag vände mig mot Adri för att fråga honom om jobbet. Han hade en svullen blodådra under ögat. Den pulserade. ”Men fråga honom om biljetterna då!” Melody lät irriterad nu, hon stod fortfarande tryckt mot Adris bröst. ”Vad är det du säljer biljetter till?” frågade jag och såg på ådran under ögat som rörde sig i små ryck, det såg ut som om det gick snabbare och snabbare. ”Jaså, du har berättat om biljetterna.” Han tryckte Melodys kinder mellan sina händer. ”Dig kan man inte lita på”. Han räckte ut tungan åt henne. Den var vit och prickig på ovansidan. ”Jag säljer biljetter till föreställningarna som är i restaurangen på kvällarna. Det är dans och sång och så.” Melody satte sig ner och värmde sina händer över elden. Jag satte mig bredvid. Jag såg att hon hade ett skrapsår på knät under de genomskinliga strumpbyxorna. En liten sten satt fast i såret, innesluten i nylonet. Adri klämde sig ner mellan oss. Han rörde runt i elden med en pinne och det kom en skarp lukt. Jag höll för näsan men det stack ändå i näsborrarna. ”Det är mitt eget företag”, sa han med en ny allvarlig röst. ”Man kan köpa biljetter i restaurangen också. Men Melody köper dem till mig med personalrabatt, hon får köpa hur många hon vill, och så lägger jag på lite extra och så säljer jag biljetterna här nere på stranden. Sam vet inte att jag gör det, men det är bra både för honom och mig. Jag övertygar folk som inte ens visste om att Sams restaurang fanns om att gå dit. Så han tjänar ju på det.” Jag nickade. Vi satt runt elden, det var kväll runt om oss. Vi värmde våra händer. Melody kröp upp i Adris knä och började stryka honom över de gropiga kinderna igen. ”Säg att du vill ha jobbet då” sa hon irriterat utan att vända sig mot mig. Jag tittade på Adri, han tittade inte heller på mig. Han slickade sig fortfarande oavbrutet runt munnen. ”Vilket jobb?” frågade han irriterat. ”Jag kan inte anställa någon än, jag har ju precis börjat.” Adri sköt Melody från sig. ”Du får släppa mig nu Melody, jag måste hämta mer virke till brasan.” ”Det luktar lite som någonting bränt” sa jag. ”Det är nog för att det är plast i”, sa Adri. ”Jag samlar allt, papper och plast och pinnar, allt brinner. Nu blir det snart mörkt så jag måste samla mer.” Det hade blivit rött och rosa på himlen, det luktade av plasten och pappret från elden. Det luktade brandrök. Adri hämtade en servett och en plastflaska som låg och rullade över sanden. Han la dem på brasan. Jag märkte att hans ansikte blev vackert i ljuset från elden, Melodys också. Deras ansikten färgades orange. Det var som om ljuset strålade ut ur deras ansikten, som om det brann inuti deras huvuden. Jag la mig ner med huvudet i Melodys knä. Det var skönt att ligga där och bli uppvärmd. Jag kände den syrliga lukten från hennes kön, det var samma som förut. Jag försökte dra in lukten från henne igen men då kom en vindpust från elden och jag kunde inte längre känna någon doft från henne, bara brandröken. I ljuset från elden såg man tydligare partierna där hennes huvud blottades. Den bleka skallen mellan de röda hårstråna. Jag såg upp på ärren i Adris kinder. Han slog i gruset med sin pinne. ”Nej, det kommer ingen mer idag. Kom nu Melody.” Jag satte mig upp och Adri hjälpte Melody att resa sig, han la armen om hennes axlar och drog med sig henne bort över gruset och upp mot parkeringen. Jag reste mig också upp och såg Melody försvinna in i en liten vit bil. Adri stängde dörren om henne. Hon smällde med händerna i bilrutan. Sen tryckte hon pannan mot glaset och vinkade leende mot mig.

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3115 (17) { ["term_id"]=> int(89) ["name"]=> string(11) "Body horror" ["slug"]=> string(10) "bodyhorror" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(89) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(13) "Februari 2024" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(89) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(13) "Februari 2024" ["cat_name"]=> string(11) "Body horror" ["category_nicename"]=> string(10) "bodyhorror" ["category_parent"]=> int(0) } } Body horror

Melody II

Genom fönstret såg jag männen försvinna över stranden i ett långt följe. Nu var det bara vi två kvar. Hon rev upp och ner över nagelbandet tills lösnageln på långfingret ramlade av. Därunder var den vanliga nageln tunn och klumpig av intorkat lim. ”Kan jag få en skjorta nu?” Hon såg upp på mig med det trögflytande i ögonen. ”Jag minns inte var skjortorna ligger.” Hon började dra av nästa nagel. ”Då kan jag väl få din?” Lösnageln på pekfingret föll av. ”Jag ville fixa jobb till dig hos Adrian.” svarade hon. ”Jag ville hjälpa dig.” Några glasspapper föll ner på golvet när hon flyttade sin arm över bordet. ”Snart kommer Sam tillbaka och då förväntar han sig att du är här och har städat, när föreställningarna börjar.” Jag plockade upp glasspappren från golvet, hennes ena nagel låg bland dem. ”Fast jag måste gå nu.” Hon svarade inte. ”Hallå, jag måste låsa nu, var är nyckeln?” Jag tog tag i hennes arm. ”Det minns jag inte.” Det såg faktiskt ut som om hon inte mindes någonting, där innanför var allt bara svällande och utan kärna, det fanns ingenstans att ta fäste. ”Jag går nu”, sa jag. Jag vinkade till henne. ”Hejdå Melody”. Hon mumlade något tillbaka. ”Prata högre” skrek jag till henne. ”Du måste slänga skräpet”, hennes röst var bara lite högre än en viskning, hon såg ut genom fönstret innan hon reste sig och gick före mig ut i köket och pekade mot sopsäckarna i ena hörnet. Hon öppnade dörren längst bak i köket och över hennes axel såg jag en trång innergård helt i skugga. Restaurangens betongväggar övergick i låga träskjul som övergick i rostiga plåtskivor som övergick i ännu ett träskjul med en öppen dörr som stod och slog. Asfalten hade spruckit upp tvärs över gården, jag hörde vågorna men havet verkade vara långt borta. Det rörde sig i skuggorna längs väggarna, min blick blev skarpare och jag kunde urskilja katterna som kom mot oss. Melody släpade ut en av påsarna på gården, katterna skrek av förväntan när glasflaskorna och matresterna rasade ur påsen. De åt urskiljningslöst av maten och pappret och plasten, jag såg att de tuggade på glasbitarna. Fler och fler fortsatte de komma ur skuggorna med magarna släpandes i marken. Jag plockade ut skärvorna ur den varma högen. ”Vi måste ta bort glaset Melody.” Hon vände upp och ner på nästa påse och igen rasade allting ut, fimpar och äggröra, jag visste inte att de serverade äggröra. Jag försökte hålla undan katterna med mina ben samtidigt som jag plockade ut glasbitarna. Varje gång jag lyckades putta bort en av dem, trängde en annan sig förbi mig. ”De klarar det” sa Melody. ”De är vana.” ”Va?” I hörnen låg drivor av gamla rester, det som katterna lämnat, fisk, färdigpanerad, en hög med pommes frites som höll på att upplösas och bli till en vitblek massa. En varmare vind kom med lukten av sjöbotten. Melodys flimrande ögon fick inte fäste någonstans utan skannade bara fram och tillbaka över högen med skräp och försökte sen haka sig fast vid en av katternas utskjutande ryggar men gled bara av och fortsatte rastlöst. I hörnet närmast restaurangen låg en hög med filtar och bland dem rörde sig flera kattungar i olika storlekar. En hona med svullna spenar låg på sidan med ryggen tryckt mot betongväggen medan en mindre och en större unge diade henne. ”Bor de här? Är de era?” Hon strök en av dem över huvudet. ”Ja, de är Sams.” Hon klappade katten ner mot marken, benen vek sig under den. ”De är bättre än råttor och de håller råttorna borta.” 

Jag såg en fimp upplöst i äggröran och där bredvid papper som någon dragit längs med sina fuktiga mungipor. Mörka hårstrån växte ut ur den varma högen. Ett fönster stängdes någonstans, ett annat fönster stod och slog i vinden. Några av katterna började dra sig tillbaka. Melody gled ner på huk, jag såg in under hennes kjol, de rosa blygdläpparna mellan hårstråna som var svarta, precis som håret på hennes huvud under det rödfärgade. Behåringen var tunn, antagligen hade den vuxit ut helt nyligen. Jag fortsatte plocka ut glasbitarna. ”Du behöver inte hjälpa till”, sa Melody med ansiktet bortvänt och fortsatte klappa katten medan den tuggade i sig en vit pommes frites som satt fast i en servett, den åt upp servetten också. ”De har starka magar. Deras magar blir starkare när de lär sig äta allt.” Solen som täckts av det högsta träskjulet syntes nu ovanför en lägre plåtskiva. ”Magen fortsätter tugga sen, som på en fågel. Det är det som händer när de vänjer sig vid att äta allting såhär.” Den tröga vätskan som kom ur hennes kön droppade  inte utan låg helt stilla i den sneda solen som nådde in under jeanskjolen nu. Hon märkte ingenting, tryckte bara katten längre ner mot marken. Magen låg över, täckte jeanskjolens kant. ”De måste äta upp allt innan föreställningarna börjar”, sa hon. ”Annars ser det skräpigt ut och det tycker inte Sam om.” De försökte gå, de var mätta. Jag lyfte dem under magarna och bar dem tillbaka till högen. Melody gjorde ingenting. Jag hade blivit hungrig. ”Var är nycklarna Melody?” Hon orkade inte sitta på huk längre, lät låren vila mot den varma asfalten. ”Jag vet inte.” Katternas magar jobbade och jobbade, man kunde se det utifrån, hur det hårda köttet där inne knådade glassplittret, plasten, fisken. ”Som på en kyckling”, sa Melody, ”Du vet att en kycklingmage inte går att äta för att den är så hård.” De flämtade medan deras magar drog ihop sig och svullnade upp under revbenen, de blev trötta, de la sig på asfalten medan kropparna arbetade vidare. ”Var ska vi börja leta efter nyckeln Melody? Var har den funnits förut?” Tröttheten kröp genom ryggen och vidare upp i huvudet när hon inte svarade. Hennes ögon fortsatte flimra som en trasig skärm. Jag satte mig ned med asfalten mot låren, katterna slogs om resterna av en fiskfilé. Fönsterrutorna slog, någon ropade, ett barn skrek tillbaka, jag undrade var de var, jag hade inte sett något hus i närheten av restaurangen. Solen träffade plåtskivan bakom oss. Den kom både framifrån och reflekterad bakifrån i strålar av rostigt ljus. Katterna trängde ihop sig i de smala skuggorna längs väggen igen. Jag flyttade mig efter dem. Melody satt kvar med det rostiga ljuset frätande över hårbotten. Jag höll upp den tomma plastpåsen för att skydda henne men fick inte skuggan att täcka hela henne. Först stack ena armen ut och när jag flyttade den hamnade vaden i solen. Jag fick mjölksyra i armarna av att hålla påsen. Jag måste släppa den. Hon verkade ha fastnat i en rörelse med ett ägg hon skulle slänga i handen. Soppåsen låg över hennes ben där den landat när jag släppte den. ”Släng ägget också.” Hon gjorde det, utan kraft, det landade och sprack några centimeter ifrån henne och rann ut. Det vitnade snabbt i det skarpa ljuset som hela tiden nådde längre in över gården, innan solen rörde sig och ägget hamnade i Melodys skugga där det blev kvar i sin halvt stelnade form, inte längre genomskinligt, inte heller vitt. Hon luktade hela tiden starkare, det var som om hon tillagades på den varma asfalten. Det stack i näsan och jag reste mig upp och gick mot dörren som var täckt av märken efter katterna som försökt komma in. Jag drog upp den utan att vända mig om, på insidan fanns ett lås som jag vred om. 

Där inne var det svalt och fläkten surrade. Jag vände mig om och såg att också insidan av dörren var täckt av rispor från någon som försökt ta sig ut. Jag öppnade den igenfrostade frysboxen. Jag var verkligen hungrig nu. Boxen var tom utöver en påse ärtor som frusit fast i ena väggen. När jag slet loss den gick påsen sönder och några av ärtorna rullade ut. Jag satte mig med ryggen mot dörren. Ärtorna mjuknade i min mun, snart hörde jag att det bankade på dörren. Någon krafsade, jag visste inte om det var hon eller en av katterna. ”Prata högre” ropade jag fast hon inte sagt något. ”Prata högre”, jag skrek det igen genom dörren. Jag sög på ärtorna och såg mig omkring i köket där jag jobbade nu. ”Hallå?” ropade jag genom dörren efter en stund. ”Hallå, är det någon där?” Jag visste att hon var där, var skulle hon annars vara, det fanns ingen väg ut från innergården annat än genom restaurangen. Hon krafsade på dörren, jag visste att det var hon nu för det krafsade så högt upp, dit upp kunde inte katterna nå, ljudet kom från ovanför mitt huvud. Plastförpackningen släppte sitt vatten när den tinade och jag blev blöt över låren. Jag fortsatte äta av ärtorna. Sög på dem tills de mjuknade. Det var helt säkert hon som krafsade nu. Jag kände mig trött som om jag varit sjuk länge och orkade inte lyfta bort den blöta påsen från mitt knä. Det kalla vattnet trängde genom byxorna och ner längs låren, droppade ner över plastgolvet mellan mina ben. Jag vilade en stund med ögonen stängda. När hon ropade ryckte jag till och reste mig upp. Jag såg framför mig hur hon grillades i ljuset mitt på gården. Jag tänkte på hur solen studsade i plåtskivan och tillbaka mot henne och märkte henne med runda hål och jag gnuggade mig i ögonen, stod emot impulsen att sätta mig ner och blunda igen. När jag öppnade dörren slog värmen emot mig som i en bil. Hon hade lagt sig ner med låren vilande mot varandra. ”Melody du luktar illa.” Med händerna under huvudet såg hon mot mig genom sitt runda ansikte. ”Kom nu.” 

Vi gick ut genom restaurangen och ner över stranden. Hon satte sig på marken och sparkade av sig skorna, de grå sandkornen fastnade på hennes ben. Hon tog inte av sig sina kläder innan hon började vada ut i vattnet. Jag vadade efter henne, en våg närmade sig sakta och träffade henne, nådde upp över hennes kjol så att den blev mörkare där vattnet gjorde en bård över det bleka jeanstyget. Vattnet var kallt över benen men luften var varm, jag böjde mig fram och torkade henne i mungiporna, de vita flagorna fastnade på mina fingrar. Jag sköljde av dem i vattnet och såg dem flyta iväg. Inga alger, ingenting på botten, bara den grågula sanden och det helt klara vattnet och genom ytan hennes ben och mina som flöt ut och fick konstiga proportioner när det rödaktiga ljuset från solen som var på väg ner träffade ytan och våra vader och fötter där under såg svullna ut som om vattnet läckt in innanför huden och sakta fyllde upp våra kroppar. Jag gnuggade hennes kinder med det salta vattnet och såg hur hennes puder sprack upp, jag la min hand över hennes bakhuvud och höll hennes huvud under ytan tills vattnet fick färg och det mörkt beigea flöt ut och försvann. Det fanns kala fläckar på huvudet där hårstråna hade lossnat, jag gnuggade i hårbotten som var lätt att komma åt nu när ännu fler hårstrån släppt och flutit iväg, det var verkligen inte mycket hår kvar, hon var nästan ren från det röda håret, snart skulle hennes eget mörka växa ut där under. Jag lyfte hennes kjol och började tvätta rent henne, hon var varm och mjuk, öppen, men slöt sig när jag tryckte det kalla vattnet in i henne. Jag pressade min kupade hand fylld av vattnet upp mot henne, jag ville att vattnet skulle nå in överallt, så att det sura verkligen skulle försvinna, jag ville rensa henne. Efteråt låg vi i sanden och jag hjälpte henne att dra av de andra naglarna, gnuggade bort limmet, när det satt fast tog jag hennes finger i min mun och gnuggade av limresterna som var kvar med tänderna och spottade ut dem i sanden som först blev mörkare av mitt saliv men spottet torkade snart in och sanden blev helt ljust grå igen, hon somnade till, jag la fingret under hennes näsa och kände andedräkten. Sam kom inte för att leta efter oss, vi slappnade av, såg hur flugorna började få tillbaka energin igen nu framåt kvällen. De få hårstråna som var kvar på hennes huvud hade dragit ihop sig av saltvattnet och låg krusiga runt hennes runda ansikte. Först syntes våra fotspår i vattenbrynet men snart försvann de igen. Hon vaknade till med ett ryck och försökte resa sig, hon såg sig förvirrat omkring. Nej, nej, jag höll emot över hennes axlar, först var hon oväntat stark, jag tryckte henne nedåt i sanden. Sen slappnade hon av. Jag la henne ner, fällde hennes rygg. Hon tog sats som om hon skulle försöka igen men jag höll stabilt runt hennes axlar och hon lugnade sig. La sig tillrätta på sidan. Huden var kall efter badet. Men värmen där innanför trängde igenom. Hon blev varmare när hon slappnade av, varmare av sömnen som var på väg igen. Sanden blev mörkare gul i det sista ljuset, vi kunde höra ljuden uppe från restaurangen, jag såg upp mot den och såg att det lyste rött där inifrån. ”Nu börjar snart föreställningarna” sa jag till Melody men hon låg bara och såg rakt framför sig, ihoprullad på sidan, jag undrade om hon frös och jag klappade henne över armen, hon reagerade inte alls. Jag kände igen under hennes näsa om hon fortfarande andades och det gjorde hon. Det mörknade, jag klappade Melody över håret, hon hade slutit ögonen nu, hon sov.

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3122 (17) { ["term_id"]=> int(89) ["name"]=> string(11) "Body horror" ["slug"]=> string(10) "bodyhorror" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(89) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(13) "Februari 2024" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(89) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(13) "Februari 2024" ["cat_name"]=> string(11) "Body horror" ["category_nicename"]=> string(10) "bodyhorror" ["category_parent"]=> int(0) } } Body horror

VEM DÄR

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
VEM ÄR DETTA SOM TALAR MED MIN RÖST
























VEM ÄR DETTA SOM LEVER MED MIN KROPP
























SOM STYR MINA STEG












SOM SKUGGAR MED MIN SKUGGA




















VEM ÄR DETTA SOM SYNS MED MIN SKEPNAD

























VEM ÄR DETTA SOM GRIPER MED MIN HAND









SOM TUGGAR MED MINA TÄNDER




















VEM ÄR DETTA SOM SVÄLJER MED MITT SVALG


















SOM SPJÄLKAR MED MIN TARM












SOM NÄRS AV MIN FÖDA




























VEM ÄR DETTA SOM SLÅR MED MITT HJÄRTA

























SOM ANDAS MED MIN LUFT































VEM ÄR DETTA SOM NUDDAR MED MIN FINGERTOPP







SOM KLIAR MIN KLÅDA













SKRATTAR MED MIN KÄKE





























VEM ÄR DETTA SOM TALAR MED MIN RÖST

















SOM VET MED MIN KÄNNEDOM







TVIVLAR MED MITT TVIVEL

























VEM ÄR DETTA SOM



MED MITT SINNE





























VEM ÄR DETTA SOM VILL MED MITT SAMTYCKE










SOM LER MED MINA LÄPPAR



















VEM ÄR DETTA SOM DRÖMMER MED MIN SÖMN













SOM DÖR MIN DÖD





VÄNTAR MED MIN TID














SOM ÖNSKAR MED MIN LÄNGTAN









SÖRJER MED MIN SORG































VEM ÄR DETTA SOM TALAR MED MIN RÖST




















VEM ÄR DETTA SOM SKRIVER MED MINA BOKSTÄVER









SOM STAVAR TILL MINA ORD





















VEM ÄR DETTA SOM HETER MED MITT NAMN












VEM ÄR DETTA SOM GLÖMMER



























VEM ÄR DETTA SOM BLINKAR MED MINA ÖGONLOCK












SOM SER MED MIN ÅSYN














SOM FLACKAR MED MIN BLICK



















































VEM ÄR DETTA SOM FINNS


array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3124 (17) { ["term_id"]=> int(89) ["name"]=> string(11) "Body horror" ["slug"]=> string(10) "bodyhorror" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(89) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(13) "Februari 2024" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(89) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(13) "Februari 2024" ["cat_name"]=> string(11) "Body horror" ["category_nicename"]=> string(10) "bodyhorror" ["category_parent"]=> int(0) } } Body horror

Krøllen på halen 

De er alene hjemme, så de har valgt den cinnoberrøde spisestue, som er mindre end den crèmegule. Dyveke er i USA med sit arbejde. Kalle har været på en grisefarm med skolen. 
   Han fortæller, at de slet ikke havde krøller på halerne, grisene, om far vidste det? De er klippet af, halerne, ingen af grisene havde haler, bondemanden havde en maskine med glødetråde, som i sløjd, og udenfor var der et højt hus fyldt med lort.
   Mikael hører ikke den del med halerne, for han kommer i tanke om, hvilken kunde, der kommer forbi salonen dagen efter. Hun er model og engang var hun verdenskendt, han skal klippe en supermodel. 
   I hans position er det vigtigt at kunne håndtere kendte mennesker, ikke at blive benovet. Vise respekt, men ikke mere end det, aldrig mere end det. I stedet kan man lade dem vide: jeg kender til at bruge mange timer i lufthavnen. Og jeg kender til at være i luften så ofte, at jeg bliver helt tør i panden og i munden. Jeg kender det. 
   Han hører Kalles stemme igen, da han fortæller om gylletanken. Et højt hus fyldt med lort.
   Mikael sætter maden på bordet, han har hældt dem fra de sorte plastbøtter over på lerfade. Det er marokkansk tagine, så det bliver i de marokkanske lerfade, hvor de blå mønstre glinser. 
   Mikael siger, at han godt kan forstå, at Kalle synes det er ulækkert. Meterhøj bygning af lutter lort.








Det glimter i deres ansigter fra krystallysekronen. Krystallerne danner kæder af lys langs væggene, og sprøjter det ned over far og søn. Små stænk af den olierede tagine lander på bordet, mens Kalle spiser, og pletterne knurrer til Mikael, så Mikael knurrer indvendigt af Kalle over de fedtpletter, han giver træbordet. 
   Han spørger, om ikke Kalle vil fortælle mere om grisefarmen. Kalle pludrer videre. 
   Barnet taler, som var han yngre, end han er. Det konstaterer Mikael hele tiden, og nogle gange siger han det også til Dyveke. Indeni Kalle bliver alt knudret, synes Mikael. Indfiltret. Barnet er som en stor uglet manke. Med knuder over det hele. 
   Når Kalle bliver forskrækket over ting, som skolebørn ikke skal blive bange for, så aer Dyveke ham blot over håndryggen. 
   De sidder der og spiser, den tænkende mand med sit tænkende barn. De ved begge to, at Kalle tænker på grisene, men Mikael tænker på, om marmorløverne sammen med de bittesmå træer på gårdspladsen får ham og Dyveke til at fremstå nyrige.  
   Den nat arbejder Mikael i tårnværelset, og han ser, at Kalle ikke slukker sin natlampe.
   Han går ned og klipper lampens ledning over. 









Mikael klipper mange kendte mennesker, men når almindelige dødelige kommer forbi, så beslutter han en frisure for dem. Sammen aftaler de ét, hvorefter han gør noget helt andet. 
   Først forklarer kunden, hvilken frisure de ønsker. Nogle gange går de endda så langt, at de tager et billede frem af en kendis, hvortil enhver frisør ville tænke: det dér kan dit hår slet ikke.
   Imens udvekslingen står på, mimer Mikael, med håret i hænderne, dets længde og udseende: bukker håret, bobber det, hiver en tot ud mellem to fingre og placerer fingrene, der hvor håret skal slutte og blive til luft. 
   Men så klipper han, og han ser kun saksen. De lange sølvben. Håret bliver snittet skarpt, skråt, i små hak og trimmes lidt i nakken, hvis der er brug for det. Sølvet smyger sig lynhurtigt gennem håret, han kan lide at se værktøjet sprede sig og samles igen, men han klipper ligeså nøjagtigt, når han kigger ud af vinduet. Så det gør han typisk også. 
   Når den ukendte kunde med det uvigtige arbejde går fra salonen, brokker de sig ude på gaden, jamrer lidt. Mikael hører det ikke. Og selv hvis han gjorde, ville klipningerne ikke ændre sig alligevel.








Da Kalle kommer hjem fra fritidsklubben, går han ned på sit værelse og kommer ikke ud igen. Mikael går ned til værelset, som er længst væk fra hallen.
   Han spørger Kalle, hvad der er los, og Kalle svarer halerne. Grisens haler. At hele dagen har han tænkt på dem. 
   Mikael sætter sig på Kalles seng. Spørger, hvad det er med halerne, han tænker på. 
   Kalle svarer, at det er det med klipningen. At de jo klipper dem, fordi de bider hinanden i halerne, når de leger, men hvis de bider hinanden for meget, så kan det også godt ske, at de spiser hinanden, at de bliver kannibaler. Men inden det sker, kan der også ske alt mulig forfærdeligt, når en gris bider en anden, kan der komme bakterier i såret, og de bakterier, der er i såret, vil gå op gennem rygsøjlen, og så er der infektion, infektion ja, over det hele i grisen, og så dør den alligevel. I Sverige må man ikke gøre det, havde klasselæreren fortalt da de kørte hjem i bussen, men svenskerne har slet heller ikke ligeså mange grise, vidste Mikael godt det? At i Danmark er der dobbelt så mange grise, som der er mennesker? De svenske grise leger kun, de slås ikke, de bider ikke hinanden, for de har meget mere plads, de behøver slet ikke at slås om den. Kalle synes det er så synd for de danske grise, det er det han tænker på. De leger jo bare.
   Mikael tager sin søn i hånden og forklarer, at når han bliver ked af de ting, Gitte lærer dem, kan han kigge ud af vinduet og prøve at lade være med at høre efter.







Til aftensmad laver Mikael torsk med brunet smør, bagte porrer og hollandaise til kartoflerne. Kalle tager hvert et fiskeben, han finder mellem fingrene, og sutter på det til han finder et nyt. Længe kigger han på fiskeskroget bagefter, skelettet med det intakte hoved, det stegte øje.









Mens han børster Kalles tænder, tænker han på alle de gange, han har holdt det skrigende hoved på plads for at klippe ham. Barnet vrider sig bort fra tandbørsten; den banker op i ganen, når Kalle dukker sig. 







Den dag griner Mikael meget i salonen, saksen danser polka i hans hånd. Han har haft en søvn i blød smør.
   Første kunde har en bar skulder. Undervejs i klipningen stopper Mikael op. Alt han kan tænke på er skulderen, at tage skulderen i munden. 
   Det er pga. Dyveke, at han får så mange kindkys, som han gør. Det tror han i al fald. Kunderne ved, at han også er til kvinder, at han kan scores. 
   Da første kunde er gået, lægger han sig på divanen og kigger op i salonens art deco-loft, han forestiller sig at det er et dansegulv, og at han har armene om hende og hendes bare skulder. 
   Anden kunde har han forberedt sig på. Han har læst hendes nyeste biografi. Bagefter læste han anmeldelserne for at se, om han havde forstået den rigtigt.
   Mens han klipper, ringer telefonen, han vil nødig tage telefonen mens hun er der. Først ringer hans private telefonen, så arbejdstelefonen. Da den private ringer igen, undskylder han sig og tager den. 
   Det er Kalles lærer. Hun ringer for at fortælle, at Kalle  ikke gik med ind på bondegården i dag. At han havde krøbet sig sammen til en kugle på de bagerste sæder. At når hun havde spurgt, hvad der var galt, havde han hulket og holdt sig for ørerne. Hun spørger om det med at holde sig for ørerne. Er det noget de har talt om, Mikael og Dyveke? 
   Mikael forklarer, at Dyveke er ude og rejse med sit arbejde, og det er Kalle ked af. I et suk får han sagt, at der også er mangt og meget, der gør ondt på Kalle at høre. Ting der gøre mere ondt på ham, end på andre mennesker.
   Da Mikael lægger på, er kunden gået, selvom hun manglede den sidste mousse. Mikael tager sig til hovedet. Rigtig meget afhang af den sidste mousse. 





 
 
 
Mægtigst ved deres hjem er parken. Den er stor, især når man tænker på, at huset ligger så tæt på byen. Længst væk, bag skoven, er et højdedrag, hvorfra man kan se husets rundbuede vinduer, i solnedgangen lyser de op i sorbetfarver. Taget er i irret kobber. 
   Foran spisestuen er bedene anlagt på fransk vis, i symmetri og harmoni. Klynger af roser, hyacinter, jasminer og klokker. Og lauerbær, timian og lavendel. De er trimmede, buskene. Geometriske og snoede. 
   I krattet foran skovbrynet findes vilde kaniner, som de inviterer venner forbi til at skyde. Inde i skoven sidder kragerne i trætoppene og kraaer. Flere gange er det sket, at de i huset flyver ned gennem skorstenen, så deres flaksen spreder sort aske i pejsestuen. Huset synes meget hjemsøgt når det sker. Der er mange steder, spøgelserne kan gemme sig. Under lemmen i køkkenet, i chatollet. 
   Der er for mange værelser at varme op om vinteren, så de opvarmer den cinnoberrøde stue, de to soveværelser med badeværelserne samt Dyvekes arbejdsværelse. I de andre rum kan man om vinteren se sin ånde som en stor fugtsky, og derfor står Kalle tit i køkkenet og laver sprællemand. Det bliver han bedt om, hvis han fryser.








Mod gårdspladsen har kælderen to vinduer. Ellers er kælderen et sløret mørke. Der står ingenting. Det var vanskeligt at fylde alle skabe og skuffer på de andre etager, så der havde ikke været mere tilbage at stille i kælderen. Ved trappen er et brunt æbleskrog. Nogen har smidt det der uden at tænke over, at rengøringen ikke har noget at gøre i kælderen. 
   Kachotten findes hernede. Rummene bagerst i kælderen er inddelt i tremmer  til datidens ulydige tjenestefolk. Op ad en tremmevæg sidder et omrids. Det er Mikael, som sidder på gulvet med ryggen op ad tremmerne. 
   I bilen på vej hjem, havde han set Kalle frem for sig, Kalle der holdt sig for ørerne. 
   Længe så han Kalle for sig, og synet irriterede ham. 
   Helt ubemærket havde billedet ændret sig. Han kørte stadig i bil, da han i stedet så Kalle sidde på sengen og ligesom strække hovedet op mod Mikael, Mikael der klippede ørerne af ham. Først det ene og så det andet. 
   Til at starte med havde billedet ikke gjort ham så meget. Det sker ofte, at han forestiller sig at klippe i ting med frisørsaksen. Men det gnistrede frem igen, Kalle på sengen, og Mikael kunne mærke brusken mellem saksens ben, hvordan øret ikke var medgørligt og alligevel gav efter.
   Da han parkerede bilen, så han, at Kalle var hjemme, at loftslampen på Kalles værelse var tændt. 
   Oplevelsen af at klippe i brusk kom tilbage i et hårdt stød, eksplosivt som opkast fra spiserøret. På tommeltottens fingerpude kunne han fornemme en dunet øreflip, dryppende, og hvordan det rundede brusk hvilede henover de andre fingre.
   Alt havde føltes stærkt oplyst. Udenfor bilruden syntes gårdspladsen være i skarpe kontraster, så Mikael missede med øjnene. 
   Han havde åbnet bildøren for at få luft, men han måtte væk fra synet af Kalles vindue, han var svimmel og ville ligge ned, var nødt til at ligge ned. Mod kæledøren havde kroppen svajet fra side til side. 
   Han sidder på det jordstampede gulv med kachotten i ryggen, og kvalmen er kun blevet værre, det er blot i få sekunder, han kan ryste billedet af Kalle på sengen af sig, ørerne der ligger i dynen. 
   Bag tremmerne, læner noget sig op ad ham. 
   Han tror at det er Kalle, at det er et barnebryst med en brystvorte, men da han vender sig, ser han, at det er en gris, der er flere grise, og den, hvis bagkrop stødte mod ham, har en lille bule som hale, den har ingen hale. 
   De larmer grisene, de skriger, hvor han sidder, kan han stadig mærke de vage dump mod sin ryg, når grisene presses op mod buret. 

 

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3126 (17) { ["term_id"]=> int(89) ["name"]=> string(11) "Body horror" ["slug"]=> string(10) "bodyhorror" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(89) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(13) "Februari 2024" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(89) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(13) "Februari 2024" ["cat_name"]=> string(11) "Body horror" ["category_nicename"]=> string(10) "bodyhorror" ["category_parent"]=> int(0) } } Body horror

Kossan och barnen

När jag växte upp var det en smärtsam spjälkning, jag var något att bryta ner i världskons många magar, tugga tugga och underbygga. 
          Ur nätan steg          en ryggrad, rak och spänd som stånd, 
sprängde fram;          jag sträckte på mig!           Mättad som av nån slags jäst
          Jagen från förr 
          ställde sig vid gallret 
och sträckte sig efter mig, räckte ut sina tungor,                    sög av metallen 
Järnblinkande, täckta i navlar (dåtiden fäster           überivrigt          överallt!) 
          — min egen navel ryckte mot dem, som att 
den var Magnetens ena pol, och de           var alla          mina mot-      poler 
Barnen samlade sedan ihop mig från golvet, jag hade spillts och runnit mig fram. 
Det var bråttom, för det fanns golvbrunnar och hungriga hundmunnar.
 
Världskon droppar     och min käke är uppbänd. Måste gapa när hon sölar ner. 
Jag har lärt mig att svälja spyan, och låtsas den vara en          bön. 
Sedan viskar jag tyst till talgen. Ur de inre magarna råmar hon. 
          Skakar på sig:          Regn. 
Barnen bestämde sig för huden, och där har de stannat, bepälsade, ludna. När jag 
          stötte ut hjärtat          låg det i händerna som en gulnad tonsillolit. 
Jag ville inte längre ha det i händerna men jag kunde inte förmå mig att stoppa tillbaka det, till platsen där livet ska sprida sig, jag tänkte: 
är livet blott en odör, och cellerna ryggar, en efter en,
därur kommer det sig,     att jag Rör på mig. 
 
Rinner genom en. Den stora magen mumlar. 
Somnar jag så, ömt insvept i kotungans          saliv.
Om jag är min egen mor, om jag är de där barnen. Snälla blunda 
          för mina misslyckanden, får jag      försöka       en gång till. Får jag? Får jag
snälla försöka en gång till, jag lovar att bättra mig,    vara bättre! (En annan)
Om natten drömde hon 
att tånaglar växte       på undersidan av foten, de möttes på mitten, 
överlappande. Jag bad någon hjälpa henne. Läkaren skakade på huvudet 
– det var för sent.        Barnen skakade 
buren: när de skrek lät de som hyenor, Hönor: något gällt 
          och vildkommet          vansinne. 
 
Ett av barnen tror att det kom på att kuken är som rutten köttfärs, surrad runt ett spett. Sedan
såg vi Friends          när Monica lindar kött runt Joeys omskurna penis 
                             och     barnet förstod 
                 att inget har man     upptäckt först…  
Allt var redan gjort och därför fanns det bara en sak kvar:    att bryta ner, förstöra
Kyssen smakar bränt hår, som när det sista barnet knullade, on top vid 
          tända stearinljus, och fattade eld.
                                             Den där gången. Sprak. Och sött, sött,     svartlukt. 
Den där. Tanken. Där kossans mjölk samlas. Och sedan läcker, läcker,      lakterar
Varma ömma. Jag skakar på huvudet 
när jag erbjuds spenen. Navlarna rycker,      ylar, vi
          känner igen oss, i något av handlingen, vi bara minns inte vad. 
 
Ibland när jag är ute på en bar är
mina handlingar som typ      glatt muskulatur, inget jag styr över, 
jag hånglar med mannen som hånar mig     liksom kons magar gaggar, 
jobbar, tuggar, brinner – utanför agens, bara sker, bara sker. Våmmen, munnen 
efter fem öl, vräker mulen 
          mot hans hals och 
                       under mig       går ådran upp i ståndpunkt, som att 
bettet liksom lockar under 
läppens          läpptunna nervtak. 
Jag äter av dem,  de styr mig, 
          mot ännu en kyss, ett pinsamt kretslopp, och jag är en nod, jag 
                        just nu, när jag skriver det här, mular jag himlen med tösöt spya, 
över mulen, över kalvkroppen, mina kalvbröst. 
          Ja, barnen förstår      att det här är vårt liv.
 
Systrarna      ställde sig på sina bakben. De lapade av den större Honan. 
När jag såg dem 
skakade jag på huvudet,      som att de var dumma, befängda barn. 
(Vilket de ju   också var.) 
          De föddes, de reste sig –        de skämde ut sig. 
                    Storkossan.    Skakar på sig:           Regn.
                                                                   Återigen:        Regn. 
 
Barnen förbittras, deras ögon de      går i moln. 
          Ruvar så, juvret. En glödgad, skallrande koskälla. 
Bakom ögonen: Hetvägg, särklumpat brödsmul. Vi gapade med samma mun, vi 
                    släppte in      det ovan brända. 
          Vid samma tidpunkt höjdes priserna för parkering i stan, därför körde jag mest runt,
inte bara kvarterets loopar men hela kommunens. Fram och tillbaka, 
jag typ drevade mig själv.
          Det var självklart en gul lapp på rutan          när jag slutligen Stod Still. 
          Barnen skrattade åt mig och jag bara blödde. Ur blodet kom klumparna av bröd. Det var alltså där jag hade lagt det. Jag hade samlat dem i lungorna för att kunna leva av min luft.
På vägen upp ruttnade något, inte brödet men dess lukt – barnen gjorde tecken med sina händer som att de spydde och
          jag ville helst bara att de skulle stanna upp så att jag kunde säga Förlåt.
 
Jag vet inte vad jag ska säga till dem längre. Hur ska jag förklara det. Att det enda jag vill är att vi alla stannar, en liten stund, och ser på varandra, i all vår blålila utdrivningsfas, blåsan som blygnar, muskelfibrernas flinka flätverk liksom intrikata gåtor framfläkt: att vi kan stå nakna           för mig att be om ursäkt, ursäkta Tiden och detta
          att vi Går på Tidens fötter (liksom toddlers på faderns)
          allt längre bort 
från den skrattande hopen,            Knoppar Av    barn för barn, som att 
          vi drog mjölktänder, avmätt ur själen. 
 
Ett av barnen vakar i öppen säng, en kista dinglande över sänkan. Ovanför 
          hörs grannarna avla i halm. 
Barnet pressar sig mot madrassen, mot kudden, och blir syndig. Kudden är hård och liksom formbar, det är hennes mormor som har sytt den: 
ena sidan pryds av en rödklädd gumma; andra sidan av en grönklädd. 
Hättorna pressas mot könet när hon juckar mot det. De andra barnen 
          signalerar sin avsmak          med tecken för spya, igen.     De hånar alltid. 
 
Kons efterbörd kallas kotte. Vid kalvningen ställs allt på sin spets. Ur spetsen 
          tränger en droppe. Det liknar sperma men 
sötheten är tunnare, är mjölk. Tänder          tränger, ur skallbenet, 
Det är att hjärnan hugger sig ut,
          Mintsmak i munnen efter att ha borstat emaljen av mig. 
          Jag trodde länge att smutsen hade trängt in i mig, men barnen och jag har enats om en annan slutsats: det är ur Mig smutsen tränger, och varje försök
          accentuerar det         jag vill frångå. Man kan tro att loppet är dött innan födelse,
men också deformerade kalvar         kalvas. 
          Också misslyckade försök försöks. 
Jag sträcker mig efter mig själv och jag snubblar     vid mållinjen, men på marken 
                    kan jag se upp och             möta min blick. Tandrad, -huggande. T- 
          Jag kalvar mig själv     jag gråter.

Stramar så kossan. In under gommen. Hon njuter mig. Att föras genom nya sätt att gå sönder. 
Jag har lärt mig bara detta: lidandet är aldrig samma. Varje mage är helt ny. 
          Så vänder jag mig i slemmet, förvånad över halkan på den här ytan, 
fastän förra magens halka också var hal, är denna kanske mer glatt,           och krampande. 
          Kossans bäcken. En skalle, genomtyngd av Kalv. 
Kalven är en slags hjärna, spridd i klövar, ögonhalkig yta, tofsen på pannan och 
en mule som dryper            av världsandens halsslem. 
          Det kanske låter               som att barnen 
          ryggar mig, men jag vet att det är av kärlek de hugger. 
En gång var jag varje barn,           nu är jag bara en ny, 
                    knoppsprängande polyp,      en rivröd pulpa.          T h ugg. 
 
Världskon ryser, någon blåste någon avlägsen vind. Typ suckade av lättnad. 
Genomskälvd av kylan – 
                    Skakar på sig:          Regn. 
          Barnen för ner fingrarna i halsen       och spyr. 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3128 (17) { ["term_id"]=> int(89) ["name"]=> string(11) "Body horror" ["slug"]=> string(10) "bodyhorror" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(89) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(13) "Februari 2024" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(89) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(13) "Februari 2024" ["cat_name"]=> string(11) "Body horror" ["category_nicename"]=> string(10) "bodyhorror" ["category_parent"]=> int(0) } } Body horror

Pain Practice I

Juli 2023: molande smärta i höger ben och rumpa
Augusti 2023: svårt att gå, nervsmärtor gör att pat. ej kan sitta eller stå ordentligt.
September 2023: MR bekräftar diskbråck.
 
 
Pain Practice I är en videodokumentation från en förvirrande period i smärta, icke-rörelse och längtan efter att dansa. Pain Practice I är första delen av en diptyk.
 
 
 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3130 (17) { ["term_id"]=> int(89) ["name"]=> string(11) "Body horror" ["slug"]=> string(10) "bodyhorror" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(89) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(13) "Februari 2024" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(89) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(13) "Februari 2024" ["cat_name"]=> string(11) "Body horror" ["category_nicename"]=> string(10) "bodyhorror" ["category_parent"]=> int(0) } } Body horror

He who is silent and bows his head 
dies everytime he does so.

 



campari campari campari
– assar jansson












offer offer offer
ett offer, är jag
ett offer, och 
kan jag tacka 
nej, a våroffer
you can’t refuse
 
kyrkklockor. 
bilen ryker. 
kan inte ta sig fram.
 
vi ringer inte
ringer ingen
vem?
de blåa
hur blåa
jag vet inte
som gräset 
med svarta, avlånga
vi ringer inte           
ropar aldrig
(varför är nallebjörnen rullad i sot och aska)
 
det
     är vår ensak











Spelar ingen roll, Vad han har gjort
 
vill du att
jag tar något
från det
tjocka vattnet
 
Spelar ingen roll, Vad han har sagt
 
kom och sätt dig
detta stannar
rullar inte, mot gruset, bort
 
Vad orden nöd och lust betyder


















hjälpande
befallande







en bil som skriker! och lyser!
mot oss
























det rinner                   rött
från rödvitt
fläckarna 
är helt sinnessjuka
okej 
boll
bulle
klot
 
öga
fett                                     är det kärlek, nancy?
(vin(?)förlåt)
myoglobin, ja, visst, okej, mungipa
sked
någons smutsiga linne
gula mage 
och så vidare
allt är rött
lite för många saker är röda
och omöjliga att tvätta
 
men vet någon?
 
lovar du                                                               [det är som en restaurang]
att inte
 
kan du                                                                  var det nancy som föll?
tänka dig
att inte                                                         hur skulle vi annars göra det
 
veta                                                                                                                               smek vass



hon gifte sig
och det kändes                                                      har någon sett nancy?
som ett dagis
förlåt jag
menar förskola




det finns bara 












men älskar dom verkligen varandra
har vi lärt oss texten till alla sånger
tänk om det bara är en tavla som hänger på väggen som en tavla
finns det bara en estetik
som vajar i vinden
blås ut ljusen och forma munnen till en stjärna
nancy spelar fotboll. spelar det någon roll

















Men 


bara så många fileér i
en fisk, 
och bara så
många olika kuvert
jag 
vet inte vad du 
vill att jag ska göra
ett hästhuvud 
är ett hästhuvud 
är ett hästhuvud
är en leksak
det är väl okej?
kan jag hota dig utan
att väta 
under tunt skuret, mot låret, hallmatta
 
eller är ni rädda
överhuvudtaget
är det vitt¹
huvudet blött
är baren öppen
vet någon vem jag är
är spets och siden
är allting här spetsat
ett skämt om spetsade öron
 
är någons lillebror, för full
rullar någons huvud
vem pratade med vem
ser jag en skyldig
kan ingen betala
kropp, faller, som ligger
 sin, egen, buljong
och ett lock av olja som sörplas
 den 
äldre mannens utåtvikta
läppar. det lilla bordet och fienden runtom, skriker
du fattar inte
fråga inte.
han gillar inte henne.
någon låser dörren.
ingen vet. eller frågar. för den delen. vet ni. snälla

¹ bebisdocka, avhugget.
 
 
 
 
 
 
far smälter.
Vad hon äter, om och om igen
Vad det är rent på tallriken
Då rev hon sönder sina kläder.
en bild av Maria i svartvitt.
Basilikans kritvita väggar. Far.
Nancy…
va
golare
Någon sover inte på stolen
bara rygg efter rygg
svaga ansikte, stängsel
Nancy. Nancy.
ljus & vatten, snö. det är manlig snö²
vi gömmer oss lite
från alla andra
eller fryser i 
en heterotopi
som bara fester producerar
så vi kan så vettigt
helt undvika
murmel, stök 
ett hav av
tyg & tjock hud 
eller tjock och tjock
så tjock som hud
oftast är vilket
egentligen är rätt 
tjockt eller? kanske?    beige, läder
kan en älskling hugga genom 
kan vi veta 
eller förstå 
rykande mjuk
hämnd är radikal,
oviktigt men 
faktiskt 
 

² ur Hejdade hejdade sken av Jenny Tunedal



 
 
 
 
                      förstår 
                      när du står 
                      vid tvättmaskinen 
                      med mig                        och någon skriker







du borde bara ha bett om hjälp



























skjuter min syster i huvudet
spränger en bil
spränger en bil
 
springer in. 
älskar
säljer
köper
 
kunde man bara köpa



vem vet
för alltid


















kan du snälla sluta prata
mamma
fattar ingenting, och frågar
man måste inte älska för att älska
hon är gammal skriker
gillar doften av tobak
någon har dött
nvm
visste ni hur jag slickade håret?
har ni hört
att vatten 
fastnar och
såret under bröstet
är ett skotthål
har du hört?
kallas det första dansen
välkommen välkommen
ska du köra bilen i 
ringar av avgas 
är splitter och grus
 
det är alltså inte elden som dödar
 
är det någon som vet
är det bara ett 
litet samtal som
krävs 
han är lärare
vi, bänkade
vi behöver 
från sjukhus till sjukhus
kan ni snälla fråga 
jag vill slita av
det vita dukade 
långa, alla bröst
vingknivar gafflar
tre timmar tågfärd och vi kysste liket på pannan
har någon pratat
vill ni något
kan en syster svika
vill någon ens ta disken
vill någon ens tänka på syra och eld
ska du skrubba golvet i flera timmar
kommer dom hit





¨







we are a process
not a thing
a form of clan-cooperation
to which individual members
pledge
 
 
 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#3132 (17) { ["term_id"]=> int(81) ["name"]=> string(8) "Familjen" ["slug"]=> string(8) "familjen" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(81) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(13) "November 2023" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(10) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "4" ["cat_ID"]=> int(81) ["category_count"]=> int(10) ["category_description"]=> string(13) "November 2023" ["cat_name"]=> string(8) "Familjen" ["category_nicename"]=> string(8) "familjen" ["category_parent"]=> int(0) } } Familjen