This is the index

Känslans topologi X

Utdrag ur Arken. 
Känslans Topologi X. 
 
Mars 2021
750×550 mm papper och pennor.
 
Diktamensteckning och anteckning från ljudbok. Planering av kurs.
Ghosh, Amitav, and Roy Isaksson. Den Stora Galenskapen. 2020. 
 
Bo Winther, 3 år
Linda Holmer, 50 år

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1745 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(0) "" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

Pianolärarinnan

 
I

helvetet sväljer, precis som du
sa djävulen på min axel
talfel! utropar jag
och himlen suckar i sin skamvrå…

är du okej? du har knappt rört din själ!
bit min äppelkind! herr klemmer kommer kasta mig till högen
av säckar vars sömmar spräckts när innehållet härsknat

när jag kom till himlen kysste jag min ängel
sen dess har jag fått skämmas 
 
jag gick på uppdrag i solnedgången
när själen steg från kroppen åt jag den
sen stoppade jag fingrarna i halsen
 
äpplet faller alltid långt från paradiset
när äpplet inte är något att ha 
 
när jag kom till himlen kysste jag min ängel
och jag har mage att be om nåd!








II

tar djupa klunkar ur munnen som är en brunn
och spöket läppjar ur mig
som en tråkig rutin 
ett utbyte mellan den som vill
och den som velar
en är spöke en är människa
en är död och en lever

jag kan inte be, för min gud har inga öron
och min gud ber till mig, inte om hjälp, om tålamod
men jag har väntat så länge! han säger att han ska göra något
men han gör ingenting
(och han kan inte rå för det, för han har inget huvud och jag måste respektera det!)

den fulländade kvinnan har ett vackert hål
i sitt vackra ansikte
men jag har en mumlande avgrund
till mun

så ögonhålens glaskroppar måste sluka
spöket med sina vidriga tandlösa käftar
medan det ännu är sinnligt
halvt upplöst i anden…

när stycket tagit slut
växer fingrarna fortfarande



array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1757 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(0) "" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

onsdag eftermiddag

argbigarrån     i skamvrån     stå efter det
övergiven liksom allt du hittar på du har inte bevis     din jävel
     barnahuvet     smutsad kind     ett sår i handen
ämlig är du ämlig är du ämlig är jag ett valt stigma     vår kråksång 
     att gräva sig ur som inkråm och röv
ån väntar med sin trötta slambotten      
dagar att sitta av i eget klassrum     vänta ut
zinkgrytan som kokar med linne och bleke
ett mönster är sällan ett mönster bara
ytan finns nu inget bara inget ingen
fruktan sitter handen   blicken
x över namnet som skall bort bort     över     ryggen     raden 
     grus och fruktstund tanden förklädet lukten 
svarta tavlan säger allt du behöver sätter ett kryss hära
hörseln inte möjlig att välja bort     bara
vänta på öknamn     på 
inte titta dem i ögonen inte dregla inte bita på tröjan snörvla
undan tar tillståndet dig över asfalten
jakande svar är regleringens     jag förstår inte kan barnet inte sitta stilla
     drar en tråd av papper ur halsen
tänjda ansikten   över betongen     bleka
katedern altaret klassrummet en belöning en uppförandekaka
som periferi och 
tänkt att vara en omöjlighet för     ditten och datten
duggregn på betong     panna på stoft     grus i mun
mera gröt mera gröt
ni får inget     det     inget     va     va 
parentes
orsaken är alltid verkan inte tvärtom
orsaken är alltid verkan inte tvärtom
som om parentes     ni får inget annat     det finns inget annat
mera gröt mera gröt     vänta
regeln     gröten     vattnet
tänkt att vara en omöjlighet för ditten och datten
som periferi och gröten 
katedern altaret klassrummet en vaka
tänjda ansikten sätter ett x
jakande svar är
regleringens jag förstår kan barnet stilla dra en tråd av papper ur halsen
     undan tar tillståndet saliven 
inte titta dem i ögonen inte dregla     inte bita på tröjan 
vänta på öknamnet
papper rep termer svalg 
hörseln inte möjlig att välja bort
grus och fruktstund     tandrad djupt i tröjan 
svarta tavlan säger allt du behöver sätter ett
     x över namnet som skall bort bort     över 
fruktan sitter handen     blicken     papper i avgrund drar fram ur hals
ytan finns nu inget     tegel drar fingerblomman 
ett mönster är sällan ett mönster bara hals
     zinkgrytan som kokar med linne och bleke
dagar att sitta av i eget klassrum och köttsår     blodet bara fläckar 
ån väntar på barn barn väntar på
centrum     att gräva sig ur som inkråm och
ämlig är du ämlig är jag
barnahuvet en smutsad kind     ett x gnida över 
övergiven liksom allt 
arg finns kvar     i skamvrån liksom allt
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1751 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(0) "" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

Farfars första fru: journalerna

Fadern lever, frisk. Har en broder, frisk. Klarade sig något så när i skolan, var ej kvarsittare men hade svårt för sig i matematik. Genomgick F. Holmquists handelsinstitut i Göteborg och hade därefter plats på kontor i tre års tid. Trivdes ej särskilt med arbetet. Vistades i föräldrahemmet fram till 1937, då hon gifte sig.
 
Utmärkta förhållanden i äktenskapet.
 
Patienten började för tre veckor sedan (början av december) få för sig att hon ej skött flickan ordentligt. Blivit alltmer dyster, grubblande, ej haft någon ro, sovit dåligt. Känt sig trött under amningen, tycker det tagit på krafterna. Är psykomotoriskt starkt hämmad, i avsaknad av spontanitet.
 
Ser dyster och deprimerad ut, verkar samtidigt ängslig och skygg, tittar sig villrådigt omkring. Lämnar lågmält, nästan viskande fåordiga, mestadels blott jakande eller nekande svar. Verkar plågad, besvärad och tycks vädja om att slippa tala.
 
Mannen (som ger ett mycket omdömesgillt och redigt intryck) håller för troligt,
att hustrun grubblat i samma riktning alltsedan november 1940.
 
Patienten menar att hon ej känner sig tillfreds med sig själv, tycker andra får lida för hennes skull. Tycker hon ej kan sköta något ordentligt, t.ex. barnet. Tycker synd om sin make, som har fått en så dålig fru.
 
Småler vänligt och är mycket ämabel genom sin blotta närvaro. Lätthanterlig och fogar sig väl i sjukhusordningen. Mycket snygg och proper. Sitter helst sysslolös och stirrar dystert rakt fram, saknar initiativförmåga. Anser att hennes lilla dotter aldrig kan växa p.g.a. den misskötsel patienten utsatt henne för. Säger ibland till avd.sköterskan: ”Tänk om jag var så ren som Syster”
 
Ibland ler patienten vänligt men under samtalen är det, som om hon gled undan, och man kan aldrig hålla fast hennes uppmärksamhet och intresse om man äntligen lyckas fånga dem.
 
Patientens fader meddelar vid besök hos överläkaren: ”Mannen är rätt excentrisk (frisksportare – fanatiker – mm), han håller familjen på grönsaksrätter ideligen. Han har ett svårt sätt.” Nu tror fadern att patienten grubblar över ”dumheten att hon gift sig med honom”.
*
 
En ny sköterska öppnar dörren till avdelningen. Siri sitter i blomsterrummet längst ner, säger hon. En tunnel av ljus. En promenad ner till ett litet rum med några pelargoner, två fåtöljer, ett bord och stora glasfönster ut mot en brandstege och bakom den, gräsmattor. Jag öppnar dörren till det lilla rummet. Hon sitter där, men inte i fåtöljerna, i en rullstol. Så fort jag kommer in: alltså gud förlåt för att jag sitter i den här, det är så jävla pinsamt, försök snälla ignorera den. Jag skrattar, sätter mig i en fåtölj. Hon ser på mig. Hej, säger hon. Hej, säger jag. Man får så jävla lite mat på det här stället. Vet du att jag har gått NER tre kilo sen jag kom hit. Sen IGÅR alltså. Skämtar du med mig, säger jag. Det lilla håret hon har kvar står yvigt och sprucket mitt på huvudet. Vad har de sagt då, frågar jag. Hon suckar. Jag vet inte vad jag ska säga till dig och vad jag inte ska säga. Vad klarar du av att höra? Här klarar jag allt, nu är du ändå här. Hon nickar. De sa att det var tur att jag kom in nu, att det var i sista sekunden, att mina organ höll på att kollapsa. Jag var så jävla rädd i natt. Jag var tvungen att fråga nattpersonalen om det fanns någon risk för att jag kunde dö, om jag kunde dö i sömnen. De sa att om den risken fanns skulle jag inte vara här, då skulle jag ligga på akuten. Jag nickar. Jag förstår inte hur det går ihop, om det var i sista sekunden men ingen risk för akut död. Jag säger ingenting. Jag nickar. Hon mjuknar, ler mot mig. Kom, säger hon, vi går in i mitt rum. Vi reser oss upp, hon lämnar rullstolen efter att snabbt ha sett sig omkring, och går in i rummet intill. Hon bredvid är nästan aldrig här. Men man kan ju lugnt säga att hon har bestämt sig för att stanna. Kolla vad mycket grejer hon har. Väggen bakom sängen bredvid är full av teckningar och planscher och fotografier. På det lilla nattduksbordet står två enorma necessärer som flödar över av smink och hårprodukter. En brokig, broderad filt täcker de ljusblå sjukhuslakanen. Det var därför jag inte ville att du skulle ta med dig så mycket grejer. Jag vill inte att det ska se ut som om jag planerar att stanna här, säger hon. Folk här är så jävla klena, de får ångest för ingenting. De överdriver. Jag skrattar. Kom, säger hon igen. Hon tar mig i handen och drar med mig till sin säng. Lägg dig här. Hon hämtar sin dator, kryper upp bredvid mig och sätter på den. Har du sett Veronica Decides to Die? När jag var inlagd på psyk i Stockholm förbjöd de oss att kolla på den filmen. Hon skrattar. Jag lägger mig med huvudet mot hennes axel, hon lägger armen om mig och med den andra handen klickar hon fram filmen. Jag reser mig upp på armbågen och kysser henne, hon kysser mig, jag sjunker, jag faller, jag älskar. Äntligen vilar jag hela min tyngd mot henne, och vi förlorar oss i Sarah Michelle Gellar, och det finns ingen vardag att gömma sig bakom. Det är tydligt: hon är där, hon älskar mig. Tre dagar senare, när jag kommer tillbaka, sitter hon på sängkanten, jag sätter mig bredvid, hon stirrar ner i golvet. Hon är rädd, ingen vill säga henne hur länge hon måste vara kvar, ingen förstår, hon vågar knappt säga någonting, hon är rädd för att säga det som ska få henne att verka galen, då kommer de aldrig lita på henne. De är så jävla ointelligenta allihop. Hon vet inte om hon har blivit tvångsinlagd eller frivilligt inlagd. Precis när läkaren skulle skriva en remiss om tvångsintagning stoppade hon honom och sa att hon valde det själv, jag väljer det själv, lägg in mig. Nu håller hon på att lusläsa lagen om psykisk tvångsvård, säger hon, hon måste veta mer än vad de gör.
*
 
Ibland vid skämtsamt tilltal ler patienten ett mjukt, oändligt milt och vackert leende och ser upp ett ögonblick, sitter annars hopsjunken, dystert stirrande ner i golvet.
 
Hon säger att hennes hjärta är av sten.
 
Patienten är utomordentligt behaglig att umgås med, omtyckt av alla, flitig samt besitter en snabb uppfattningsförmåga, klart omdöme och mycket god intellektuell utveckling.
*
 
Jag älskar platsen, jag älskar sjukhuset, den lilla avdelningen med alla avmagrade flickor. Det finns något förlåtande här. Jag flyger fram genom stan varje förmiddag. Jag kastar mig på en spårvagn, den stannar och jag kastar mig på nästa, jag släpps fri nerför backen och flyger fram mot sjukhusområdet. Det är högsommar och jag vistas bara utomhus de korta stunderna mellan vagnbytena och när jag rusar nerför backen fram till den vackra byggnaden som släpper in mig utan problem, som väntar mig. Jag står i början av den upplysta korridoren och jag andas ut, andas, sträcker mig, mot henne, flyger, tar sats, rusar, in i henne. Här finns ett rum, en säng, ett bord, en plats. Hon sitter vid ett bord och skriver, hon sitter i en soffa och ser på tv, hon sitter på en sängkant och väntar på mig, hon sitter i en fåtölj och pratar i telefon. Här är hon, bland andra människor, som ser att hon är här, som vet att hon är här. Och någonting sjunger i mig: Det här är vårt tempel. Släpp in mig i vårt tempel! jag vill vandra korridoren ner i det sjuka sommarljuset och se små ansikten kika ut från alla dörröppningar och följa mig med blicken tills jag fastnar i dina armar, som klister, jag har flugit från spårvagn till spårvagn rakt in i din famn och ingen lägenhet finns mer, inga mellanrum, vi kan lägga oss här i en nybäddad sjukhussäng och ingenting vilar i mina händer, vi kan sitta övervakade i en trädgårdsmöbel på en altan utan den lilla klockan som tickar bakom min blick. – Jag vill aldrig härifrån. Om hon släpps ut vill jag stanna, krypa in här, vandra korridorerna fram och tillbaka, hålla platsen åt oss. Det är vackert, någonting är äntligen vackert.
*
 
Fortfarande samma ringhets- och försyndelseidéer:
 
”Tänk sig, Syster, allt detta är mitt fel.
Nu skall allt vackert förgås för min skull.
Alla vackra konstverk och vackra människor bli förstörda”.
*
 
Hon säger att jag inte behöver komma så ofta, hon vet att jag har annat att göra, men hon förstår inte att resten av tiden bara är väntan, väntan på att få kliva in genom portarna igen. En dag, rätt som det är, ber hon mig att ta med Emma, som fortfarande mest är min vän. Jag förstår inte varför. Jag tar med mig Emma. Vi promenerar backen ner tillsammans. Emma, säger jag, jag hoppas att du inte blir rädd, jag vill att du ska vara förberedd, Siri ser inte ut som hon brukade. Tycker du att det känns obehagligt? Nej, säger Emma. Vi promenerar backen ner, fram till sjukhuset. Jag trycker på knappen vid porten. Bakom oss kommer en muskulös man i ljusblå piké och solglasögon i handen. Han ler mot oss. Han ska hälsa på sin fru, förstår jag. Den blonda i träningskläder. Han har samma namn som min farfar. Siri berättade häromdagen att hon hade hört frun prata i telefon med sin man. Siri hade blivit ledsen, hon hade hört frun säga: Okej, Karl, hur lång tid ger du mig? Hur lång tid får jag på mig? Karl ler mot mig och Emma. Vad gör Karl när han kommer hem från sjukhuset? Kanske hade vi kunnat hålla varandra sällskap, Karl och jag. En sjuksköterska kommer ner och öppnar och säger att det är något fel på ringklockan igen. Jag, Emma och Karl går uppför trapporna och in på avdelningen. Siri sitter i det stora rummet idag. Hon säger förlåt till Emma, för rullstolen. De ser på varandra. Gud, du stirrar på mig, ser jag så hemsk ut? Va, nej, säger Emma, jag tror bara jag tittade, eller nåt. Jag sätter mig i en av fåtöljerna, försöker fånga upp Siri med en blick, men hon skrattar och kommenterar Emmas tafatthet. Var är Karl? Vad har jag och Karl gemensamt? Hela världen. I köket skramlas det med bestick och tallrikar. Det är en solig dag. Vi kanske kan se om de kan släppa ut oss på altanen, säger Siri. De andra inlagda har börjat hata henne, berättar hon. De är avundsjuka för att hon är så smal, säger Emma en stund senare, när vi promenerar backen hem igen. Siri är den enda som får en kudde på sin stol, det gör för ont att sitta annars. De andra börjar också ropa efter kuddar. De får inga, och frun i träningskläder snappar åt sig Siris kudde innan hon hinner sätta sig. Jag och Emma har just lämnat den, den där världen, vi promenerar backen upp tillsammans. Vi säger inte mycket. Vi stannar vid spårvagnshållplatsen. Emma säger något om att jag kanske har blivit lite som Siris mamma. Jag stirrar på henne. Eller alltså, börjar Emma men jag vet att hon har rätt. Siri är en vuxen människa, i slutändan måste den riktiga mamman lita på henne. Och här står jag nu, på andra sidan, med riktiga ansvariga inkopplade, och kan avvakta, ta ett steg tillbaka, och se: jag är mamma.
*
 
Patienten har vid flera tillfällen erbjudits att få se sin dotter men vägrat, fast man haft
det intrycket att hon ej menat något verkligt allvar med sin vägran.
 
Idag tog en god vän till patienten samt barnsköterskan hit barnet, varöver patienten blev mycket glad. Hon umgicks med barnet på ett moderligt men visserligen något tafatt sätt (ovana?).
 
Då patienten för c:a 2 veckor sedan hade besök av maken, bad hon honom hälsa sin fru och sina barn samt var ganska tvär och avvisande mot honom. Hon vägrar nu att ta på sig en blus, som hon fått av honom.
*
 
Siri frågar fler gånger om jag kan ta med Emma, till slut frågar hon Emma om hon kan komma själv, utan mig. Vi går dit på olika tider, bara ibland går vi dit tillsammans. Hon kysser mig inte hejdå vid dörren längre. Hon rör mig överhuvudtaget inte. Hon har fått en annan röst, en som inte håller på att tippa över i ömhet. Den är stabil och säker och viker inte en tum. Hon säger att hon ber Emma komma dit för att Emma aldrig avslöjar sina känslor, hon tål allt, för hon är lite avstängd. Jag känner mig drabbad av någonting. Någonting faller inuti mig och dör, det bränner i lederna, en sorg som spränger så mycket att den blir till njutning, att kasta sig in i elden och sluta ögonen. INGENTING är mitt fel, och jag njuter av att veta det. Härda ut. Vara tålig, tåligare än vad hon någonsin kunnat föreställa sig att jag kunde vara. Jag andas in luften i blomsterrummet. Hon har börjat prata om hur hon ska göra för att bli utskriven. Jag sitter framför henne och tittar på henne, nickar, säger inte mycket. Dagen efter är hon glad för att hon har diskuterat en utskrivningsplan med en sköterska. Dagen efter är hon arg för att samma sköterska har sagt att hon inte kan säga hur länge hon måste stanna. Dagen efter är hon förtvivlad för att hon inte vill associeras med alla sjuka jävla flickor. Dagen efter har hon lärt sig mer om lagen om tvångsvård. Jag följer allt på avstånd. Jag lyssnar, och kärleken förskjuts försiktigt, från henne till platsen. En liten spricka någonstans under foten. Jag vickar på den och försöker väcka mig. Jag säger att allt kommer vara som vanligt när hon kommer hem, hon kommer inte ha missat någonting. Jag är hemma och väntar.
*
 
Överläkare Sjögren:
 
– Vill ni hem?
 
Patienten omedelbart högst allvarlig inför frågan, slår ned ögonen och mumlar något obegripligt.
 
– Vart vill fru Quirin?
 
Besvarar ej frågan om hon längtat efter dottern, som fyller ett år idag. Patienten anser sig ha förstört barnet.
 
– Är det så svårt att ni vill dö?
 
– Nej, mumlar patienten efter lång tystnad.
*
 
Skriket fortplantar sig från magen och sipprar ut ur porerna, och där ljuder det plötsligt. Jag skriker henne rakt i ansiktet, skriket spränger henne, sönder och samman, hon är ingenting längre, hon ligger på marken i spillror och är ingenting. Jag välter en pelargon som står uppställd på fönsterkarmen. Jag skriker ut mot fönstret, ut mot världen, fäller träden, lindarna, den vackra sommardagen. Och jag vänder mig om och där sitter hon, stilla på sin stol, med händerna i knät, hon tittar på mig, med en bekymrad min, med koncentrerad blick, och skriket tystnar lika plötsligt som det uppstod. Efter tre veckor blir hon utskriven.
*
 
Patientens försöksutskrivning 15/7 skedde på faderns enträgna hemställan och medgavs under uttryckligt framhållande av att hon skulle vistas i föräldrahemmet i Kungsbacka – ej i sitt hem i Göteborg. Vidare framhölls för fadern att patienten ej var återställd från sin sjukdom.
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1754 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(0) "" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

dikter

jag skulle vilja natta dig
jag skulle vilja vattna dig
om nätterna
jag hoppas att du växer gott
om nätterna
 
efter de åtta glas mjölk jag hällt i ditt lösa jordiga hull
 
jag skulle vilja vagga dig till sömns
om nätterna
lägga om laga dig och gnaga av allt ogräs
 
läs inte
 
om nätterna
ät dig istället mätt
på de fonem jag gödslat med
 
jag lägger om med täcket
lagom med tecken?
om det inte räcker
gödslar jag om

*

barn ska man hålla i kylskåpet
tills dom växer upp till lagom stora lammkotletter
inte skall dom få se hur maskrosornas
hår grånar och hur dom överger gräset
men dom kan vittna om hur tomaten får sina rynkor
hur mjölken bråkar med sylten och blir sur

*

träden har blivit tapetserade med mossa
två bratja som med sina målbrottsröster skrämmer skiten ur mig
och som med sina sulor skvätter grus i mitt ansikte 
förstör min tröja som nu är täckt med gåshud av regnet
en spottar ut ur sig 
– du är inte starkare än min katt
och kvällen blänker vidare som en fet skalbagge
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1745 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(0) "" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

The Peregrine Story 2016 Story – Director’s cut

det pågick hela våren och slutade i tragedi, kanske är det en dikt om att vägra årstiderna, att krypa upp våldsamt och vifta med näven mot en blå himmel att ropa sjömansvisor mot stormen det viktiga är att ingen kommer undan orörd

scen:
vid kanten av
en katedral 
från 1200-talet
femhundra meter ovanför
gråa regniga åkrar
 
en mor
har byggt ett bo
högst upp i spiran
            en liten avsats
en vrå och 
            ben 
                        fjädrar
från 
någon 
annan 
historia


hon driver sin oxe
hon bygger sitt bo
 
en make stormar 
in i 
bild
 
ett stycke kött i munnen
 
en vecka 
senare
fyra små 
ägg
ensam i regnet
hon vilar över 
äggen
klorna
invikta
målet är 
att skydda 
de fyra små
 
nu, rovfåglar
vita duniga varelser
blir till
vi tittar vidögt
när mor
glufsar i sig
äggskalen
och skränar
sina första ord till oss
 
                                                    “OCH REGEL NUMMER TRE: 
                                                    OM MAN VILL LEVA
                                                    MÅSTE MAN
                                                    FÖRST ÖVERLEVA”
mor kommer in i köket
ett stycke kött 
i munnen
och vi fyra små
skriker som 
skräcködlor
mor har blivit större nu
större än far
hon kämpar hårdast
 
far håller oss iallafall
varma
 
men våren går
och mor går ut en dag
och syns aldrig till igen
far ensam 
                        med barnen
                        och en ny 
kvinna 
                        kommer på besök
femtonde maj
forskarna kallar 
henne endast GA
 
vi är stora nog att vara själva nu
och när far är ute en dag
dyker GA in i bild
 
hon placerar sig
vid avsatsen
hon bara 
stirrar på oss
främmande föremål
 
som om det här 
var hennes plätt
och det var vi 
som inkräktade
far sliter
kommer in i
köket med ett stycke
kött i munnen
gång på gång
forskarna betitlar honom 
super dad
i tjugonio dagar
super dad
i tjugonio dagar
men far
kan bara bära 
så många stycken kött
och vi har egna klor nu
och bror
och syster
och syster
vi får lära oss
vända klorna mot varandra
för någon måste väl ändå få äta
i det här hemmet
och dagarna går 
som gud i ett regn
vi har ingen aning om
gud i ett regn vi har
hungern som stiger
 
vi kan nu betrakta
varje granne som 
passerar
som ett stycke kött
 
jag ser brors huvud 
vridas, dreglande
även när GA 
fladdrar, svepande
förbi en dag
 
han ser efter henne
han håller av henne
jag vet inte hur 
jag ska förhålla 
mig till detta
det är soligt idag
syster lyfter bort
mina sista vita fjun
 
snart dags 
att dra ut
och hänga
den nionde juni, 
06:44
 
syster testar sina vingar
hon tittar ned 
(spirorna)
hon skriker
hon faller
forskarna hittar henne 
tolv timmar senare 
på parkeringsplatsen
hennes orörliga kropp 
rör sig en sista gång
 
men vi vet ingenting just nu 
hon är väl borta
ute och hänger
den tionde juni, 01:35
 
bror har tittat efter syster
ända sen hon gick ut genom dörren
han tittar ned
(spirorna)
lutar sig ut
 
 
(när man står vid en 
avsats och det känns 
som att sugas ned 
och det känns
som att sugas ned
om man bara 
släpper taget 
faller man, 
när man står vid en 
avsats och känner suget, 
döden och livet 
i en skälvande
dragkamp
todeskampf)
bror tittar ned igen
 
far borta sedan några dagar
kommer hem nu
störtande mot
brors leende
och skriket
en liten knuff av misstag
bror faller
 
vi ser honom 
aldrig igen
men jag tror han 
tog till skyarna
två dagar senare
natt och regn och
jag och syster
kvar hemma
och chillar
försöker chilla
regnet på spiran
syster hungrig och kall
får upp ögonen för 
den där vrån 
tvärsöver gatan
ordlöst hoppar hon 
 
jag går mot 
kanten
men ser henne 
aldrig igen
på kvällen
 
far kommer hem med
matkassarna
tre stycken kött hängande i mungipan
 
en tyst middag
förutom att jag skriker
som en skräcködla genom hela måltiden
 
han ser ivrig ut
en blick som säger
“det är nog dags ändå”
och
ger sig av
 
diset anländer
regnet på spiran
vrån fylld med ben och fjädrar
och stycken med kött
 
vid avsatsens kant
flaxar och skakar av mig 
regndropparna
somnar 
med huvudet mot kamerastativet
GA cirkulerar ett tag
och landar
själv i vrån
 
hon slänger
gamla ben och fjädrar
och köttstycken
gräver sig en ny vrå
 
far återvänder
senare på natten
ser sig omkring
ett rent fint hem
men barnen är borta
 
han ser ett hål
som någon grävt
han gräver det djupare
och väntar på att hon ska komma hem.

https://www.youtube.com/watch?v=Z5XZ6qDg3rs

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1750 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(0) "" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

Tänderna

Vi var alla kortare än vad vi borde ha varit, liksom lägre, eftersom vinden gick hårt åt oss allihop, som förkrympta träd var vi allihop. Och jag hade en särskilt härdad kropp, redan från början härdad, stadig, som om denna kropp burit och fött många barn och sedan burit dessa barn på höfterna, så såg min kropp ut. Som om livet runnit genom denna kropp och som om den förlikat sig med sitt öde, det var så den såg ut. Som om många dagar och katastrofer och ett stort tålamod hade format den, jag menar att jag såg ut så från början, från första stund. Det var en kropp utan överraskningar, som om hela min framtid fanns förborgad i den, och det gjorde den ju också, såsom allas liv finns förborgade i deras kroppar från första stund, jag menar bara att min kropp redan framstod som förbrukad, som om jag redan hade levt färdigt, som om bärandet av barn på höfterna och detta att böja sig ner och plocka upp det som andra tappade eller lämnade efter sig hade format den, som om denna kropp gått igenom alla dessa prövningar och nu var återhållsamt stolt, härdad, med den härdades självgodhet. Ur min kropp strålade en ovilja mot allt oväntat, som om jag redan var på andra sidan och som om jag därför ville förklara för var och en att det är fåfängt att längta efter överraskningar. Jag säger bara att det var så jag såg ut, och de flesta andra runt omkring mig också, jag kan inte förklara det bättre, vi var redan som barn härdade, besvikna och högmodiga. Och inneslutna, mest av allt inneslutna i våra dagar som blev till veckor och år, vi var fortfarande bara barn i olika stadier av barndom och ändå var det som om vi hela tiden arbetade och mycket sällan tog ledigt. Jag säger inte att det gällde oss allihop, men likväl de flesta av oss, mig och min barndomsvän Sofia och sedan alla de vänner som följde på Sofia, vi betedde oss som om vi hela tiden arbetade och klagade också som om vi faktiskt arbetade – vi klagade som vi hade hört våra föräldrar klaga – på att vi var trötta eller försenade eller vad det nu var, att vi inte hade lust, men vi måste haft stor lust för vi hade hela tiden möjligheten att sluta, ändå fortsatte vi i våra cirklar, vi högg i och fortsatte och fortsatte. 
 
Inte ens min mammas kropp var lika härdad som min, hon liknade istället ett barn också när hon för länge sedan slutat vara barn. Det var först när hon fick sina nya tänder som vi verkligen kunde se att den rörelse som satts igång när hon födde mig, den rörelse som var hennes åldrande, nu nästan var fulländad, på bara tio år nästan hade fulländats. Hon föll och slog ut sina gamla tänder, nästa gång jag såg henne var vi i köket och hon hade fått nya vackra tänder av porslin. Hon var stolt över de nya tänderna och hon hade inte ont, sa hon, inte längre ont. Det var på våren och fram tills dess hade jag tänkt på oss båda som barn, för hur skulle jag kunna tänka på henne som någonting skilt från det jag var, hur skulle jag kunna tänka på henne som något annat än ett barn när hon var så späd och hela tiden sjöng, och nästan hoppade när hon gick, hon var sådan, jag lovar att det var sådan hon var, som om tiden inte hade någon inverkan på henne, och om den hade det så var det samma inverkan som den har på ett barn: kroppen blir starkare och håret mörkare och tjockare, det jag menar är att det verkade som om tiden gav och gav, det var så det såg ut från mitt håll. Från den plats där jag gick bredvid henne och såg på hennes ansikte lite snett underifrån verkade det som om hon fortfarande lärde sig många saker och som om hennes händer blev grövre på samma sätt som mina händer blev grövre. Det var när hon kom hem med sina nya tänder som jag förstod att det var på det andra sättet. Det vill säga att tiden tog saker från henne. Vi satt vid köksbordet, det var bara hon och jag för min bror var någon annanstans, så som han för det mesta var någon annanstans och så som jag nästan alltid var där hon var utan att riktigt kunna göra skillnad på oss två, utan att riktigt förstå var den ena började och den andra slutade. Inbegripna i våra lekar, inte som om de var lekar utan som om vi rörde oss i samma takt och bara bytte namn då och då. Det var bara vi två i köket den dagen och jag önskade hennes gamla tänder tillbaka. Jag satt och önskade mig två dagar tillbaka i tiden, då vi fortfarande var oskiljaktiga som ett tvillingpar som växer tillsammans, men nu hade hennes gamla gulnade tänder slagits ut ur munnen och bytts ut mot de här nya och jag förstod såklart att det inte gick att göra det ogjort men jag önskade det ändå. 
 
Det var på våren innan löven hade kommit tillbaka på träden så ljuset var hårt. Hon satt längst upp vid kortsidan av bordet och pratade hela tiden om hur glad hon var att hon hade fått de här mycket vackrare tänderna som skulle fortsätta vara vita som ett spädbarns första mjölktänder för resten av hennes liv och hon knäppte sina händer i ren förtjusning. Jag satt vid den motsatta bordsändan och såg att hennes hud var gulnad och det hade jag aldrig förut sett, men i kontrast till de strålande tänderna blev det helt tydligt och det gick små streck överallt i hennes ansikte som jag heller aldrig förut sett och jag såg på hennes sammanknäppta händer och hennes naglar var räfflade på ett sätt som inte mina var. Hennes händer var över huvud taget så mycket större än vad jag förut trott. Jag önskade hennes gamla tänder tillbaka för nu såg jag att hennes ögon var lite insjunkna och att hennes hår verkade sprött på något sätt. Håret låg i en lång fläta på ryggen som alltid, men hela den hud som omslöt henne var torr och fylld av små, små linjer och hennes röst som kom från magen och ut genom munnen, där de nya vita tänderna fanns, var inte alls så ljus som min, jag märkte det nu. Hon skrattade och hennes skratt som förut verkat nästan ljusare än mitt hade mörknat och jag förstod att rösten skulle fortsätta mörkna med åren som gick och dessutom hade hennes näsa vuxit och öronen också, för tiden byggde inte upp henne utan ändrade hennes proportioner på ett helt annat sätt och kom plötsligt inifrån henne, inte så som tiden och ljuset kom utifrån för min del och fick mig att växa, utan tiden fanns på hennes insida och tog vad den ville från henne. Jag var mycket rädd och försökte föreställa mig hennes gamla tänder men jag kunde inte se dem ordentligt framför mig. 
 
Våra kroppar hade skiljts åt oavsett, jag menar bara att processen påskyndades av de raka vita tänderna som nu fyllde hennes mun. Jag tänker inte att vi hade kunnat förbli en enhet, jag kom visserligen från henne och därmed var jag hennes skapelse, därmed hade hon skapat mig för sin lek, därmed hade hon skapat mig som en förlängning av sig själv, men tänderna gav allting sina riktiga proportioner och färger och jag märkte att våra kroppar i själva verket inte liknade varandra: medan hennes var späd som ett barns men åldrande var min fortfarande mycket ung, bara tio år gammal, men ändå stadig, bred och fäst i jorden, bland föremålen. Det var kort efter att mamma fick sina nya tänder som vi fick kaninen, min bror och jag, och vi fick också en bur som den bodde i och den buren stod i den leriga trädgården. Jag bestämde mig nästan direkt för att jag inte ville ha den och min bror intresserade sig aldrig riktigt för den, så som han aldrig riktigt intresserade sig för någonting och därför fick mamma ta hand om den och jag kunde sitta uppe i mitt rum och se henne ute i leran när hon matade kaninen. Det var kort efter tänderna, jag menar bara att om jag fått kaninen ett halvår tidigare hade jag älskat den och gett den många namn, men när den väl kom var den likgiltig för mig och det var något märkligt med den skygga kaninen i buren när hela slätten drällde av andra kaninerna som var större och modigare och som hela tiden blev fler och fler. Jag föreslog att vi kunde släppa ut den bland de andra men det hade den aldrig klarat, sa mamma med sin nya mörkare röst som inte alls lät som min, som bara påminde om tiden som går och går och dessutom kommer inifrån och inte utifrån som jag förut hade trott. 
 
Årstiderna fortsatte att byta av varandra, så det växte och sjönk ihop där utanför och regnade och torkade upp och man såg hela tiden våra grannars gård där de gick omkring, piskade av vinden, som om de vuxit snett och vint och förblivit kompakta på samma sätt som träden. De var så lika varandra som om de vore variationer av varandras kroppar, med sina silvriga frisyrer, där de gick och öppnade och stängde dörren till stallarna och matade djuren. Jag kunde sitta och titta på dem från mitt fönster och fortfarande ofta höra min mamma sjunga men jag visste att det inte var min röst som kom ur hennes mun, lika lite som hennes kom ur min.
 
Mamma orkade inte mata kaninen så ofta och därför fyllde hon buren med mat ibland och sedan inte igen på flera dagar och kaninen växte och blev tjockare och tjockare. På sommaren efter allt det med tänderna kunde jag gå ut och titta på den genom nätet till buren och då tyckte jag att det såg ut som om den knappt kunde röra sig där inne. Och jag förstod att det var min mammas fel och att det var sådan hon var, slarvig på det sättet, hänsynslös och bara skrattade och sjöng. Gick med sin åldrande barnkropp och tänkte inte på vad som skulle hända med kaninen om man gav den allt vad den ville ha helt plötsligt och sedan ingenting. Jag förstod att kaninen trodde att den svalt ihjäl och när maten kom åt den för sitt liv, för att rädda sitt eget liv och sitt eget oproportionerligt lilla hjärta där inuti och jag undrade varför, vad det egentligen var som till varje pris måste fortsätta, de långa dagarna då den satt och väntade på att äntligen få se min mammas ansikte närma sig? Se henne närma sig i ljuset men själv bli sittande i mörkret, hela tiden växande, tyngre och tyngre? Sådan är hon tänkte jag, hon gör alltid sådär tänkte jag. Och det blev sommar, en ibland het men sedan igen mycket kall och regnig sommar, som somrarna alltid var där vi bodde. Och jag hade lust att förändra mig, utan att förstå det själv hade jag lust att förändra mig, den enda möjligheten som verkade stå mig till buds var att sola min kropp så att den bytte färg och det var det jag gjorde, fast sommaren var kall hittade jag en plats med lä och där bredde jag ut min enkla kropp på gräset, inte ens på en filt, bara rakt ner på gräset som var fuktigt och kallt. Sommaren var vacker precis som alla somrar, men när man kom ut var den kall som en tidig vinter, jag låg helt stilla och blundade inte mot solen utan låg och kisade för att hela tiden hålla uppsikt om kanske någon gren skuggade mig eller kanske något moln närmade sig, så att jag också hela tiden var beredd att byta plats om det skulle bli nödvändigt. Och min hud var till en början rosa i solen, och knottrig som den blev av fukten från gräset och den kyliga vinden och jag märkte att det fanns små mörka hår på den, överallt, och jag undvek därför att se på den, men sedan belönades min flit och håren bleknade och huden blev mörkare, mycket mörkare än min mammas kropp eller min brors, så att jag inte längre såg ut att vara sprungen ur samma rad av människor som dem. 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1751 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(0) "" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

Kyss mig fortare

Kyss mig fortare
ännu fortare
jag får fortfarande
bli knullad våldsamt
och bli tankfullt slagen
 
Ännu är tobaken
så fräsch
och munnen luktar inte os och jäsning
 
Motsägelserna har redan fördjupats
 
Fördjupande motsägelser
chockerade djupt
dom Nordliga regionerna
 
det fick dom Nordliga regionerna att jäsa
och brösta sig
 
ta form
 
Islamiska länder
passar mina former
och ramar in mig elegant i sina gränser
 
Dom yrar till mig hopplöst
med tungan in i trumhinnan
om nya världar, hoppfulla och lösa
 
Du måste ta mig fullt på allvar
Och höra noga på
det jag ristat
Vitt på svart
 
(Så ristas aktuella teman på min hudfärg)
 
Så spetsa dina vita, runda öron
Skriv ner:
 
Att länder inte kryper runt på kroppar
som skabb
 
Att kroppar inte ska läsas
som kartor
 
Att Nils och Akka från Kebnekajse
aldrig klarar av min sandstorms
torra mjäll
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1790 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(0) "" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

Alla vet att sisyfosmyten handlar om att bli förälder

vinden susar i träden utanför fönstret
det öppna fönstret
en av katterna tog en duva i det trädet igår
tror jag
åtminstone hade duvan konvulsioner i rabatterna
åtminstone låg den halvt uppäten på stenplattorna inför sopkärlen på
innergården i morse
 
vi stängde fönstret igår
elden
hur den ska föras in i ett kråmat stålrör
tryckas ut
pressas i en hård stråle
att bränna papper
ögon
stigbygel
så har du ju muren
jag lovar jag ska inte flytta en sten i den vägen
jag ska bara vara jag
jag ska låta andra
flytta de stenarna
 
det blir bättre
mycket bättre faktiskt
jag ska bara fånga in
lite vind och släppa ut
den igen
exakt så ska det bli


det tog en halvtimme att skriva den här
dikten
tid som jag ”egentligen inte har”
undrar om det är därför det är så svårt att
avsluta
det var lite som att säga ”nej nu måste vi lägga på”
flera gånger för att avsluta ett telefonsamtal med någon man är nykär i


det jag säger nu
gäller inte imorgon
inte ens om en timme
jag såg en räv komma struttande ute på gatan
i snön
jag såg den genom fönstret
och ropade högt mot nedervåningen
jag ser en räv!
så såg jag en människa komma efter den
då förstod jag att räven var en hund
det hände medan jag skrev dikten
och glädjen varade
tills jag läste igenom den
detta är att studera
att lyssna till sin egen skugga
varför är det så
att så fort nån kommer och sätter sig
en bit bort
eller helt nära
och börjar prata i telefon
så får den ens fulla uppmärksamhet



och jag lovar jag frös inte en gång där ute på isen
allt var bara så obeskrivligt vackert
det var nåt annat än ljudet från grus som knastrar under bildäck
hur mycket det än stegrar sig mot månen i fantasin
det var en äkta bro över det isiga sundet
under pärlemorhimlen
och det var min familj
mina barn och min valentine (orkar inte skriva sambo)
och jag insåg att jag befann mig i en ny legend
nåt som ska värma mig en annan vinter
bli ett brev till dig, vem du nu är
men jag är glad att du tar emot mina legender
viker upp dem på bordet och låter dem stå
varför såg jag en massa skinande saltkar och vita servetter?
det är väl ingen måltid heller
eller så är det det och jag skulle egentligen pluggat en timme nu innan barnen vaknar
men första raden slog ner medan jag måttade kaffebönor i den elektriska kvarnen
jag hoppas du far väl
med detta ode till gårdagen
till legenderna vi spinner om det som varit
som en dag kommer tillbaka och kramar oss hårt när vi minst anar det
kanske när vi mest behöver det
jag tror på treradingar
såna här
fast kortare



känns som jag är sen
jag ska gå in och trä madrasskydd över madrasserna
men först ska jag posta den här ”diktsviten”
som inlägg på instagram
jag vet inte om jag ska lägga in bilden på grävskoporna mitt i eller efter
det visar sig
madrasskydden var inte torra
så jag hängde dem i torkskåpet
alla vet att Sisyfosmyten
handlar om att bli förälder
och ikväll
är en sån kväll
när jag tänker på annat
ikväll
har vi t.ex. diskuterat
att de nya sopsäckarna var dåliga
de var för stora
jag tyckte de saknade handtag att knyta ihop
och det gjorde de
det var väl inte egentligen nån diskussion
det var mer en kommentar när vi bytte påse
den vissna fjädern
fick för ett ögonblick spänst
men slokade snart igen
det finns också en sax
som klipper
det finns en bakfylla
det finns även barn
som vaknar mycket tidigt
och ska ha ”byxor med STORA MÖNSTER”
som inte finns
det finns en tid att passa
det finns den där speciella huvudvärken
svavelsmaken i mun
och det finns regn
medan den lilla
drar den stora i håret i barnvagnen
länge leve kortsiktiga lösningar


otroligt trött på
att det här skulle vara nån sorts publiceringsställe
det är ingen bra plats
det är en plats för sänkta fartyg



förra veckan kom dikterna i en sorts feber
det var nästan lite jobbigt
jag hade inte riktigt tid med dem
men jag har inte lärt mig att avvisa dikter på det sättet
inte när de kommer och är sådär glada
som barn
titta på mig
även om de nog inte såg så muntra ut
det här är ingen sån dikt
det här är mer jag som undrar varför det blev så tyst
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1753 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "3" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(0) "" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

POÉMON

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1734 (17) { ["term_id"]=> int(18) ["name"]=> string(5) "Anime" ["slug"]=> string(5) "anime" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(18) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(0) "" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "4" ["cat_ID"]=> int(18) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(0) "" ["cat_name"]=> string(5) "Anime" ["category_nicename"]=> string(5) "anime" ["category_parent"]=> int(0) } } Anime