This is the index

He who is silent and bows his head
dies everytime he does so.

Ali Alonzo

campari campari campari

– assar jansson

offer offer offer

ett offer, är jag

ett offer, och

kan jag tacka

nej, a våroffer

you can’t refuse

kyrkklockor.

bilen ryker.

kan inte ta sig fram.

vi ringer inte

ringer ingen

vem?

de blåa

hur blåa

jag vet inte

som gräset

med svarta, avlånga

vi ringer inte

ropar aldrig

(varför är nallebjörnen rullad i sot och aska)

det

är vår ensak

Spelar ingen roll, Vad han har gjort

vill du att

jag tar något

från det

tjocka vattnet

Spelar ingen roll, Vad han har sagt

kom och sätt dig

detta stannar

rullar inte, mot gruset, bort

Vad orden nöd och lust betyder

hjälpande

befallande

en bil som skriker! och lyser!

mot oss

det rinner rött

från rödvitt

fläckarna

är helt sinnessjuka

okej

boll

bulle

klot

öga

fett är det kärlek, nancy?

(vin(?)förlåt)

myoglobin, ja, visst, okej, mungipa

sked

någons smutsiga linne

gula mage

och så vidare

allt är rött

lite för många saker är röda

och omöjliga att tvätta

men vet någon?

lovar du [det är som en restaurang]

att inte

kan du var det nancy som föll?

tänka dig

att inte hur skulle vi annars göra det

veta smek vass

hon gifte sig

och det kändes har någon sett nancy?

som ett dagis

förlåt jag

menar förskola

det finns bara

men älskar dom verkligen varandra

har vi lärt oss texten till alla sånger

tänk om det bara är en tavla som hänger på väggen som en tavla

finns det bara en estetik

som vajar i vinden

blås ut ljusen och forma munnen till en stjärna

nancy spelar fotboll. spelar det någon roll

Men

bara så många fileér i

en fisk,

och bara så

många olika kuvert

jag

vet inte vad du

vill att jag ska göra

ett hästhuvud

är ett hästhuvud

är en leksak

det är väl okej?

kan jag hota dig utan

att väta

under tunt skuret, mot låret, hallmatta

eller är ni rädda

överhuvudtaget

är det vitt¹

huvudet blött

är baren öppen

vet någon vem jag är

är spets och siden

är allting här spetsat

ett skämt om spetsade öron

är någons lillebror, för full

rullar någons huvud

vem pratade med vem

ser jag en skyldig

kan ingen betala

kropp, faller, som ligger

sin, egen, buljong

och ett lock av olja som sörplas

den

äldre mannens utåtvikta

läppar. det lilla bordet och fienden runtom, skriker

du fattar inte

fråga inte.

han gillar inte henne.

någon låser dörren.

ingen vet. eller frågar. för den delen. vet ni. snälla

¹ bebisdocka, avhugget.

far smälter.

Vad hon äter, om och om igen

Vad det är rent på tallriken

Då rev hon sönder sina kläder.

en bild av Maria i svartvitt.

Basilikans kritvita väggar. Far.

Nancy…

golare

Någon sover inte på stolen

bara rygg efter rygg

svaga ansikte, stängsel

Nancy. Nancy.

ljus & vatten, snö. det är manlig snö²

vi gömmer oss lite

från alla andra

eller fryser i

en heterotopi

som bara fester producerar

så vi kan så vettigt

helt undvika

murmel, stök

ett hav av

tyg & tjock hud

eller tjock och tjock

så tjock som hud

oftast är vilket

egentligen är rätt

tjockt eller? kanske? beige, läder

kan en älskling hugga genom

kan vi veta

eller förstå

rykande mjuk

hämnd är radikal,

oviktigt men

faktiskt

² ur Hejdade hejdade sken av Jenny Tunedal

förstår

när du står

vid tvättmaskinen

med mig och någon skriker

du borde bara ha bett om hjälp

skjuter min syster i huvudet

spränger en bil

springer in.

älskar

säljer

köper

kunde man bara köpa

vem vet

för alltid

kan du snälla sluta prata

mamma

fattar ingenting, och frågar

man måste inte älska för att älska

hon är gammal skriker

gillar doften av tobak

någon har dött

nvm

visste ni hur jag slickade håret?

har ni hört

att vatten

fastnar och

såret under bröstet

är ett skotthål

har du hört?

kallas det första dansen

välkommen välkommen

ska du köra bilen i

ringar av avgas

är splitter och grus

det är alltså inte elden som dödar

är det någon som vet

är det bara ett

litet samtal som

krävs

han är lärare

vi, bänkade

vi behöver

från sjukhus till sjukhus

kan ni snälla fråga

jag vill slita av

det vita dukade

långa, alla bröst

vingknivar gafflar

tre timmar tågfärd och vi kysste liket på pannan

har någon pratat

vill ni något

kan en syster svika

vill någon ens ta disken

vill någon ens tänka på syra och eld

ska du skrubba golvet i flera timmar

kommer dom hit

we are a process

not a thing

a form of clan-cooperation

to which individual members

pledge

eine kleine papi

Maria Catalina Heitmann

At lyset faldt gennem vinduet gjorde det muligt at se, at vi befandt os i en flod af støv. At lyset falder gennem vinduet og afslører støvets verden gør os til midlertidige kæmper. At frosten lagde sig på bilens tag på en samme måde hver gang gjorde det muligt at afvise fremgang til fordel for gentagelse. At frosten lægger sig på bilens tag på samme måde hver gang åbner for muligheden for parallelle tilværelser.

Hvis du har fem kakler stående på kaminhylden, læg hver anden ned, så dem oppefra også kan se din indretningsstil.

Hvis du har en far og en far til. Hvis du har en far og en far til og så en mor og en søster og en søster til og en bror og en bror til og så en bror til og en til. Hvis du har en bror til. Hvis du har en dag hvor du vågner uden tilhør. Hvis du har en morgen hvor du vågner som et ansigt der ikke findes i de andre. Hvis dagen vedblev at være en morgen.

Hvis dagen er en vedbend en morgen. Efeu, rosenstilk, kalamit. Hvis du vågner og rav svupper fra din hud, hvis rav svupper fra din hud kan krystaller gro fra dit hår, du kan opgive dit hår og blive til en frugtbar have. Du kan sagtens opgive dit hår og gro en krystalmark og siden kan du omlægge til en svampeklode, knoppen af din rosen roses lille fimrehår der må vige for blomsten, hvorfor skulle det ikke vige for et større liv?

Hormonerne siver ud i kroppen og giver arbejde til systemet, håret er dødt i systemet, håret lever i det der hvor du ser dig udefra og ind, lad nu livet spire, rødderne kæmper snart for den ene snart den anden gennem små prismer af formuleringer, den her: røde roser til sulten. (bløde former.) smukke ansigt, gode hjerte.

Lad nu livet spire, siges det, og sådan siges det også om tiden, og om alderen begrædes det.

Den lille plante med falsk uld titter frem i vinduet med vinden, om sommeren sætter den rose, blomster om vinteren stikker den hovedet frem i køkkenvinduet og på armene bærer den sine egne halvmåneknive. om efteråret falder pelsen sammen og bliver våd fuglet.

Hvis du en dag en morgen vågner uden rødder vil du da vokse svagere hår uden et udgangspunkt vil du da falde om dig helt spinkel

Hvis du en dag vågner uden mami uden papi vil du da have en papa mere eller måske eine schwester und einen bruder? hvis du en dag vågner uden disse andre vil du da kunne sige cojones hijo de mierda og stadig mene det samme.

Hvis en dag en vedbend en morgen. Således en farve.

Hvis en morgen en efeu stalakit. Hvis den voksede sådan. (Hvad så) hvis en dag jeg voksede oppefra og ned – ville man vokse ud af eller ind i et fodbad – ville sætningen være: denne og fra oven voksede jeg dagen vist

Hvis en brændende sol en søndag en dag. Ville du så stadig se dem i ansigtet og sige: jaja skidt pyt, hvis en dag en sol en brændende søndag? Hvis en farve hvis et skjold brændt væk

Meine kleine papi (ned og drikke vin på den lille tørre sten)

Papi siger: Jeg sætter mig under min eg, min eg nede i den bagerste del af haven, der peger ud mod hegnet, som er en dobbelteg. Der er en god sten, som jeg sætter mig på, der passer til en lille numse, men mosset er helt vådt. Så sætter jeg mig, med et glas vin, på en anden sten, den er ikke lige så god, men den er tør, og så står solens stråler lige ind.

Jeg siger: Det lyder dejligt, det vil jeg også.

Papi siger: Ned og drikke vin!

Jeg siger: Ned og drikke vin på den lille tørre sten!

Dobbeltegen er god og dens grene vokser lavt på stammen og ligeud i stedet for skråt opad, som ahornens overfor, og er meget lange. Køer kan stå under dem og forblive tørre. Ved at holde sig selv tør har egen fået enorme, tørre barkskorper.

Et billede præsenteres af en mor + et barn. Hvis billedet viser én mor + ét barn, og moren er min mor, er barnet mig. Hvis billedet viser én mor + et barn, og moren ikke er min mor, er barnet T. Hvis moren ikke er min mor eller Ts mor, er barnet C eller M. Hvis billedet viser én mor + én far + to børn, er børnene M og mig. Hvis billedet viser én far + to børn, er børnene T og mig. Hvis billedet viser én mor + én far + tre børn, er børnene M og M og mig. Eller T og L og mig. Hvis billedet viser én mor + to børn, er børnene M og mig. Billedet vil aldrig vise én mor + én far + ét barn. Hvis billedet viser mere end to børn, er jeg ét af dem. Hvis billedet viser mere end tre børn, er der ingen forældre til stede. Hvis billedet viser syv børn, er det min 18-års fødselsdag.

Billedet viser en mor med kort sort hår og et barn uden hår. Under sin graviditet var den mors hår helt til hundene. Børn er som regel solidarisk tyndhårede når de er lige er blevet født. Hormonerne siver ud i kroppen og trækker saft fra knoglerne og trækker saft fra rødderne. Håret, det veg for et mindre liv. svampe i rødderne

Ligesom ingen kan vide at du skaber et lille stykke rav over natten i dit ansigt, kan de ikke vide, at svampene tager bolig i din krop indefra og ud, så de på den måde skræller dig*.

(*ligesom ingen kunne vide at der groede dun på din lænd, så de på den måde varmede dig, kunne ingen vide, hvordan landet lå. Udstrakt på dit køkkengulv.)

Hvis en morgen en brændende søjle, hvem falder for fødderne af dagen sådan, bedende!

Stjärnan i Betlehem

Ella Löfmark

Varje dag är en ny varje dag
Tills en kväll

Nästan mitt i natten

När jag kommer hem

Min mamma vet inte hur man sover

Det kan hon inte göra

Jag har bara sett henne springa

Mellan sovrummet och hallen

Lägga sig ner på golvet

Klättra upp och ner med fingrarna

På mina stövlar

Som krabbor inuti en plasthink

Krafsar de

Efter dragkedjan

Min mamma jagar mig

Och min hund jagar min mamma

Eftersom min mormor jagar min hund

Och runt jul

Låtsas vi alla

Jaga min mormor

Tillsammans

Som en gåva

Jag frågar min mamma

Varför hon ligger framför mina fötter

Som en religiös extremist

Vissa måste älskas av en

För att dom är vana vid det

Som en gåva

Säger hon

Redan som flicka

Var jag duktig på att ta emot gåvor

Jag slet upp mina klappar

Med intuition

Fick en matlåda i papier-maché

Med pippi långstrump

Som jag slängde

Eftersom jag förstod

Redan som flicka

Att pippi långstrump

Hade något lesbiskt över sig

Rent intuitivt

Visste jag det

Jag saknar att tala sanning om julen

Nu firar jag inte

Eftersom jag är judinna

Brukar jag säga

Ibland när det känns bra

Jag håller inte på så mycket

Jag är typ för ensam

För att hålla på

Jag äter typ inte

På jul

Jag sitter typ mest

Och messar

Och alltså

Min familj väcker inga känslor hos mig

Eller alltså

De poppar väl upp ibland

När jag häller i mig yoghurt

Alltså den där kartongen

Poppar upp då

Yoghurtkartongen

Som min mamma ställer fram

Mitt i natten

Den där bonden som står bredvid en ko

Med utskjuten höft

Och simmig blick

Kartongen lyser upp hela köket

Som stjärnan i Betlehem

Men den väcker inga känslor direkt

Kartongen är svensk

Och okej visst

Jag är svensk

Men jag känner judar

Och min pojkvän är fattig

He’s broke

Brukar jag säga

Trots att min pojkvän gjorde slut med mig

För att jag ljög för ofta

Jag börjar tro

Att det finns en tjej där ute

Som inte ljuger lika mycket som du

Såna saker

Skyllde han på

Och okej visst

Jag ljuger

Men är det inte sexigt

Med en levande avgrund

Jag har slut på rena rum

Alla är igenvuxna

På botten ligger kärleksbrev som jag skrev

När jag fortfarande var flicka

Jag kladdade

Med rött tusch

Jag ska bli älskad

För att jag är van

All kärlek efter moderskärleken gör ont

Det går inte för kroppen att förstå

Att det gick att bli så omtyckt

En enda gång

För att aldrig bli det igen

Man älskar så mycket man vill

Och det räcker inte

Och okej visst

Den där kartongen poppar upp då

När jag tänker på sånt där

Inte yoghurtkartongen

Utan mammas kartong

I papier-maché

Jag vill komma hem

Och se den

Stå och lysa

Som stjärnan i Betlehem

Helt självklar

Där på marmorn

Som den överlevt ett krig

Ingen kanske har någonting

Utom en uppluckrad samling

Av olika krig

Jag vet ingenting om krig

Förutom de svartvita med prickar

Och att kvinnor väntar

På dem som är ute i krig

Vid ytterdörren

Ska man stå

Mitt i natten

Med simmig blick

Inte jaga eller springa

Mellan sovrummet och hallen

Bara stå

Med utskjuten höft

Som en stjärna

När jag tänker på det

Vill jag be min mamma hålla fast mig

Innanför ytterdörren

Jag vill ligga framför hennes fötter

Säga att

Vissa måste man älska

För tänk om

Man är inne på sin andra halva av livet

Utan att man vet

Då kommer man ångra

Att man inte satte i hörlurar

Spelade brittisk pop

Man kommer inte ångra

Att man aldrig sa tack

För alla klappar

Man kommer ångra

Att man inte bråkade mer

Terroriserade

Sitt eget hem

Utan att förlora det

Band (videoinstallation, 2021)

Hanna Abrahamsson

Rekonstruktion av Korsett

Instruktion av Korsett

Rekonstruktion av Cykelbarnstol

Fest

Olivia Hasle Petersen

”I kan jo drikke en kop kaffe, vil I ikke det, der er på kanden, kaffe på kanden, den er stadig varm, uh så varm, kom, kom med jeres kopper, eller her, kanden, her, jeg sender lige kanden over bordet, ja jeg rækker lige ind over, undskyld, gud hvor uhøfligt, ja her kommer jeg, I kan jo selv tage, kaffe på kanden, så, og der er mælk dér, ja, så er den ikke så krads, det er så svært at dosere, ja det er komælk, den gode gamle, så nu skal I bare tage, den er lidt svær at hælde af, så dum, ih det sprøjter ud over, ja det må I undskylde, ja det er godt, ja bare tag, så, I skal ikke holde jer tilbage.”

Min brors veninder var tjenere. Min fætter lænede sig ind over bordet, sagde at de gjorde det for at komme tættere på min bror. ”De vil i seng med ham og ikke bare sove”, sagde han. ”Det er kun derfor, de gider være tjenere til din fest”, sagde han. ”Det og så pengene”.

”Jeg har fravalgt svaneformede servietter til festen”, sagde min farmor til sin søster, søsteren nikkede, som om hun aldrig havde været mere enig i noget i hele verden. ”Jeg har aldrig været mere enig i noget i hele verden”, sagde hun.

Min fætter sagde ”hvornår er det nu du har fødselsdag”. Jeg trak vejret ind for at få luft til at svare, min fætter sagde ”nå ja, det ved jeg godt, det er i februar. Hvis du er født i februar, er du knaldet frem i maj, man skal bare tælle 9 måneder tilbage, det er så længe man er gravid, det er svært at tælle baglæns, altså også bare tal, men sygt svært med måneder, man starter i februar, så siger man januar, december, november, oktober, september, august, juli, juni, maj, så du er knaldet frem i maj, du er et forårsfoster, undfanget i en park til arbejdernes kampdag eller måske et pinseknald eller måske en tidlig havefest med grill og punch i et patentglas.”

Min onkel lagde hånden på sin brors skulder og spurgte, om alt var godt mellem ham og Tina, at han kunne se, at Tina var meget ude hos sin hest for tiden, at han havde set det på Facebook.

Min fætter sagde ”der er en snydekode, så man kan undgå døden i sims 4”, der var ingen der svarede ham, han sagde ”eller det er ikke en snydekode, det er faktisk inden for spillets regler, man bruger spillets regler til at spille det ud mod sig selv. Hvis den døende simmer er flirtende af personlighed, kan simmeren forføre manden med leen, så glemmer han hvad han skulle, simmeren overlever, og manden med leen kan komme med ind i huset, så kan han hænge leen i entreen, komme ind og spise middag eller noget”

Vi fodrede katten under bordet med skinkestrimler fra hawaiipizzaerne. Den gik væk, vi rejste os op, lokkede den tilbage til os ved at lave en sti af skinkestrimler hen til vores bord, så vi kunne løfte den op og sidde med den på skødet. Vi løftede den rundt mellem os, som om den var en kande vand, nogen havde bedt om at få rakt hen til sig.

”Blev I fulde til din konfirmation”, det var min fætter til en af de andre, ”jaa”. ”Ååh havde I det så ikke sygt dårligt bagefter”. ”Jo. Jo, jo, jo, mange tømmermænd, meget tømmermænd, eller ja hvad man siger, du ved hvad jeg mener, hvad hedder det nu”

Min onkel sagde, at jeg ville blive til noget stort. Han sagde det ikke i en tale, men bare hen over bordet, som om det var en hemmelighed, kun ham og jeg skulle kende til.

Min kusine havde brækket armen, hun gemte peanuts nede i gipsen, så vendte hun armen lodret nedad og så dryssede der peanuts ned fra indenunder hendes gips.

Der blev sagt i en tale, at jeg altid havde været en hyrdehund med menneskegener. At jeg holdt sammen på flokken og ikke lod nogen i stikken. Et par år efter fik mine forældre en border collie. Det var da dens hyrdeinstinkter blev aktiveret, at de blev skilt.

Der var is, portionsanrettet, og det lagde sig som små søer i skålene hos dem, der snakkede mest, så slubrede de det i sig, de drak direkte fra skålen efter deres talestrøm.

”Ja, jeg kunne ikke undvære min blender”, sagde min faster, ”for jeg kunne ikke overleve en dag uden min morgensmoothie”. Hun slap grebet om sit bestik for at smide imaginære frugter ned i en imaginær blender i luften foran hende, ”det er bare frysebær og peach melba yoghurt og multijuice, eller hvad man nu ellers lige har”. Hun tog fat i sit bestik igen, tilbage i kontrol, sagde: ”Man er nødt til at have brede sugerør til det stads, klumperne kan ikke komme igennem de smalle, og så kan man sidde der og bruge alt sin luft på at suge i de smalle, og lige lidt hjælper det, sagde hun.

Bröllop

Ida Mirow

Det är en skogbevuxen ås i stark vit sol. Marken är torr och brant, stenig. Det är nog mitt på dagen. Inget gräs växer här. Träden har inga löv. Mellan trädens stammar är härvor av förtorkade kvistar och rankor. Bortifrån hörs vatten som forsar. Det är förr i tiden. Ossi hugger timmer. Han är inte ung, men han är inte gråhårig. Hans ansikte är stort och grovt, antagligen vad man kallar väderbitet. I kroppen är han kort men bred. Han är klädd i slitna skinnbyxor med hängslen och en fransig skjorta som är brun av smuts. På fötterna sitter kängor och på huvudet en slokhatt, för han vill skugga ögonen mot solen. Svetten rinner på honom när han hugger. Han har inte särskilt många verktyg, bara yxa, kniv och rep. Efter mycket möda fäller han ett träd och börjar kvista stammen.

Sedan är det eftermiddag. Ossi har torkat svetten, satt på sig en rock och är på väg genom skogen uppför åsen. Stigen är smal och brant. Han närmar sig ett lågt timmerhus i en glänta nästan på åsens krön. Han går fram till dörren och knackar på och väntar lite. Dörren öppnas, det är Ottla som öppnar. Hon har en lång fläta och en lång klänning, flätan och klänningen är smutsiga om man tittar nära. Kanske är hon lika gammal som Ossi, kanske är hon lite äldre. Kanske är han lite äldre. Hon är en sådan människa som är så liten att det är svårt att se hur gammal hon är. Hon ser på Ossi utan att prata, Ossi tar av sig hatten och bockar. Ottla släpper in honom och ler ett inte jättestort leende men i alla fall.

Inne i huset är det mörkt. Fönstren är få och de fönster som finns är bara små gluggar med solkigt glas. Ottla häller upp kaffe i en plåtmugg och räcker den till Ossi, som har satt sig på en stol. En man sitter på en annan stol lite längre bort, det är Epp. Ottla går och sätter sig bredvid honom. Epp är på något sätt både äldre och yngre än Ottla, hans ansikte är skrynkligt och håret är grått men ändå ser han ut som ett barn, han är liksom mjuk och len.

– Hur tar sig huset? frågar Epp.

– Det står färdigt innan vintern, säger Ossi.

– Låt oss hoppas. Vintrarna här är grymma, det kommer du att lära dig.

– Och nu den här torkan, säger Ottla.

Ossi säger:

– Ni kommer att behöva hästen för att få upp vatten. För inte har ni vatten i brunnen nu? Det finns tid att ändra avtalet. Ni kommer vilja ha hästen kvar.

– Vi klarar oss, säger Ottla.

– Ett avtal är ett avtal, säger Epp.

– Jo, säger Ossi.

– Och Sally tycker så mycket om hästen.

Ja, de har ett avtal. Ossi sa:

Jag ger er ett paket i veckan. Fläsk, ägg, smör. Olja. Annat ni kan behöva. Och så får jag en fru. Vad kan hon?

Ottla svarade:

Hon kan sköta ett hushåll. Laga mat. Koka grytor. Baka bröd. Hennes händer är som gjorda för nål och tråd, men hon är stark som en liten oxe och kan bära vad som helst hur långt som helst. Hon har hand med djur. Hon kan väva. Hon tar vävstolen med sig också, förutom hästen.

– Får jag se henne, säger Ossi nu.

Ottla reser sig och går fram till fönstret. Hon öppnar det och lutar sig ut mot baksidan av huset.

– Sally! ropar hon.

Efter ett kort tag kommer Sally in i rummet. Ossi tänker att hon nog inte ser dem tydligt, hennes ögon måste vänja sig vid mörkret. Jämfört med allt annat i huset är Sallys klänning mycket dyrbar. Den är lång och mörk med korsettliv och en krage som går upp till hakan. Den är det finaste plagg hon äger. Hennes hår är i en knut högst upp på hennes huvud. Hon stannar innanför dörren, ser först på sina föräldrar och sedan på Ossi och när hon ser på Ossi niger hon. Ottla står kvar vid fönstret, hon och Sally är lika långa. Fast man ser ju att Sally är barnet, även om hon inte är ett barn.

– Jag är Sally, säger Sally.

– Jag vet, säger Ossi. Dina föräldrar säger att du har händer…

– … gjorda för nål och tråd och är stark som en liten oxe. Jag lyssnade vid fönstret förra gången du var här. Det är sant som de säger.

Sally har en tand som är avslagen så att det ser ut som en huggtand där fram i munnen. Hon har små öron och en liten näsa och en liten haka. Fräknar, ljusa ögonbryn och ögonfransar. Och ögonbrynen är lite rynkade, det verkar som att de brukar vara det, att hon för det mesta ser lite lite arg ut.

– Sally, Ossis kopp är tom, säger Ottla.

Sally går genom rummet och hämtar kaffekannan. Hennes klackar smäller över golvet. Ossi ser på henne när hon går. Hennes klänningsfåll når ända ner till marken och ännu lite till, den släpar mot golvtimret och samlar upp som en rand av damm. Sally går med kaffekannan fram till Ossi. Ossi håller fram sin kopp, och samtidigt tittar Epp och Ottla på honom. Han vrider huvudet mot dem och nickar.

Det blir kväll. Inne i stugan där Epp och Ottla och Sally bor har man tänt ljusen. Ljusen lyser på Ossi och Sally, som står framför en präst. Prästen är lång och smal, Epp och Ottla tittar på. Sallys klänning har sin rand av damm längst ner. Prästen rabblar sina ord. Ossi och Sally säger också sina ord, och Ossi böjer sig fram och ger Sally en puss på mungipan. Prästen går ut till sin häst som står sadlad vid ett träd. Han rider vidare.

Ossi och Sally går ner för åsen. Ossi leder en häst och Sally går bredvid. Hon bär en kappsäck. Vägen är slingrig och gropig och Sally har besvär att ta sig ner för den i mörkret. Hon vinglar då och då men fortsätter gå, fast sedan snubblar hon och faller. Ossi stannar upp och sträcker ut en arm mot henne, men hon reser sig på egen hand och slätar till sin klänning väldigt noga. De fortsätter gå ner för åsen.

Ossis stuga är en likadan som stugan uppe på åsen, eller nästan, för den är mindre, bara ett rum stor, och den är dessutom inte färdigbyggd. Han har inga glas i fönstren och inga möbler. I det enda rummet ligger spån på golvet och mot väggarna står verktyg lutade. Sängen är bara en halmmadrass och några filtar. En oljelampa hänger från en krok i taket och vid dörren står en stubbe som är som en pall. Sally ser sig om i rummet. Genom fönstergluggen kan hon se när Ossi binder hästen utanför. När han är klar kommer han in, han slår sig ner på stubben.

– Du kan ställa kappsäcken var du vill, säger Ossi. Sally väljer ut ett hörn, där ställer hon sin kappsäck. Sedan vänder hon sig om och ser på Ossi.

– Jag hoppas att du ska trivas, säger han. Sally rycker på axlarna. Ossi suckar, det är nog en trött suck. Han säger:

– Ska vi gå och lägga oss?

– Jag vet vad det betyder.

– Ja? Det är bra.

Ossi och Sally börjar samtidigt klä av sig. Ossi kvar på stubben, Sally kvar i hörnet, Ossi böjer sig över sina kängor och snörar av sig dem, drar skjortan över huvudet. Sally knäpper loss klänningsliv och kjoldel och står i underklänning som når henne till anklarna. När Sally inte har sin långa kjol kan Ossi se något han inte kunde innan. Han har inte sett det än, han tömmer grus ur sina kängor, han tittar upp, nu ser han det. Sally bär skor som har en hög träplatå, skorna gör att hon blir ett huvud längre än vad hon är på riktigt. Ossi slutar tömma grus.

– Ta av dig skorna, säger han efter att ha varit tyst ett tag.

Det gör hon. Utan klänningen och skorna är Sally ett barn. Ossi sitter halvklädd på sin stubbe och ser på henne, och för Sally är det svårt att veta vad han tänker. Om hon nu skulle vilja veta det, det verkar inte så. I vilket fall tänker han på när Sally och Ottla stod intill varandra vid fönstret.

– Jaså, säger han. Han tänker på att Ottla var så liten att om Sally är ännu mindre så är hon verkligen liten. Om han skulle ställa sig upp skulle Sally inte nå honom till bröstet.

– Har du haft din första blödning? frågar han.

– Nej, säger Sally. Ossi skrattar, och Sally som inte vill bli skrattad åt säger:

– Men allt är sant, som de sa! Jag är stark, jag kan jobba som en häst. Du kommer vara glad att ha mig här.

– Så är det kanske. Men någon vidare fru kommer du inte att bli på ett tag.

– Det kommer jag visst.

Ossi fnyser, och så flinar han.

– Har du tappat alla tänder än?

– Va? … Nej, säger Sally, och Ossi ser ut som att det var det roligaste han hört. Sallys käkar bits ihop. Hon blåser luft ut genom näsan.

– Vad ska du göra? frågar hon, och innan Ossi svarar säger hon:

– För de har åkt.

– Åkt vart då?

– Det säger jag inte.

– Jaha. Det är så ni har ordnat det.

– Ja. De åkte så fort vi gått om första kröken på vägen nerför åsen. De hade en annan häst. Den stod med en vagn i skogen bakom huset. Vi lastade vagnen med alla deras viktigaste saker och spände hästen för den. Innan du kom, lägger hon till som om Ossi inte skulle ha fattat. Ossi bara suckar.

– Om de är borta kan jag inte ge dem paketen vi kom överens om, säger han.

– De klarar sig ändå, nu när de inte har mig att mätta. Och om du inte ger paketen så håller inte du hela din del av avtalet, då spelar det ingen roll.

Då spelar det ingen roll att jag är ett barn, hade Sally kunnat säga men kommer inte hela vägen dit. Och Ossi säger inte heller Ja då blir det väl lika då, då är vi kvitt. För han tycker inte att det funkar så.

– Vad ska du göra? frågar Sally igen. Igen är Ossi tyst ett tag, innan han säger:

– Det blir ingen bröllopsnatt i natt du, Sally. Det där skjuter vi lite framför oss, eller vad tycker du. Först får du växa till dig.

När de kom fram till Ossis stuga var det redan sent på natten, så nu går de och lägger sig. De lägger sig skavfötters under varsin filt på madrassen. När de ligger och ska sova hör de genom fönstergluggen hur Sallys häst trampar runt och gnider sig mot stugans vägg. Det är som att de båda känner att de gör något bra för den andra. En visad nåd.

Simon Dach Straße 5

Othilia Pantesi

JAG BALSAMERADE KROPPEN

VAD SKULLE JAG GÖRA?

(JAG FICK PANIK OCH SPOLADE NED STYCKENA I TOALETTEN)

(jag eldade upp kläderna)

Borde vi ändå

SLÄPPA MORMOR FRI?

I must have been asleep when you called

Svenska dagbladet, Anna Blau

Lokförarutbildningen dag 1

– Och så ska vi alla sträcka på oss likt giraffer!

–||– dag 2

– Stannar du med mig? På lunchen.

–||– dag 3

– Jag sa sträck på er! Vi har människor att transportera från punkt A till punkt B. Ingen tid att hasa, slasa, slösa, slumra, slamsa, tramsa. Anton! Sover du!

– Nej

Så öppna ögonen då!

Baguette med currysås på lunchen. Fyra svanar älskar varandra. Jag kissar inne på en bar. Du påminner mig om det viktiga som ska hända på torsdag.

Jag stekte huskatten i lite olivolja och smör. Garnerade med brynta morrhår. Ställde mig raklång framför helfigursspegeln och skrev HAR INGA BARN med en kolbit i pannan.

Fyra svanar dividerar vattenytan i ett linjärt vitklätt tåg, en luciaafton i kanalen mellan Neukölln och ett grannområde.

Mina svampar hade möglat jag åt dem ändå

När jag var ung och bodde i ett delat hushåll gjorde jag anmärkningsvärda saker. Jag stekte katten gyllenbrun. Pälsen blev ett krispigt skal.

Älskade mamma. Hur har du det i det vita köket med asiatisk inredning? Äter du mackor på blåmönstrade fat?

Barn. Mössa. Kyla.

För att du är min familj nu.

Hans mamma stickar vantar till mig, jag är världens finaste svärdotter. Hon hjälper honom slå in ett paket till mig, ett halsband jag sagt att jag vill ha och vet att jag kommer få. År senare ringer jag henne fortfarande på hennes födelsedag, med en liten skuld i ena örat, hennes försiktiga röst i andra. Agneta? Har vi en hemlighet?

Fyra euro! Tre och femtio! Feta avokados importerade från Spanien!

– Med färja? Med fartyg?

Med brevduva om du så vill!

Med en liten skuld, även nu i jackfickan, på väg till Café Smulan, går jag. Se vad jag ännu gör och måste tåla att andra ser mig göra. Med axlar i kylig hållning om Gud förbjude någon särskild skulle se mig. Misstänkt spejande på en helt vanlig dag. Och så känns det ändå så meningen, så rätt i tid och rum. Så sant att vi två borde mötas igen. Nästan man blir andlig. Jag förlåter mig själv lätt för vad jag gör. Särskilt idag är det inget allvarligt eller elakt.

Marknaden marknaden slingrar sig i mitt kvarter. Varma saker, färska, gula orangea. Blåa ögon tittar hungrigt. Jag vill ha fyra av de där, du får tre och tjugo.

JAG RESTE HELA VÄGEN TILLBAKA HEM FÖR DIG

Jag har ett sinne för humor och en känsla för klass. Jag tar dem båda och sätter mig på en fuktig bänk. Träet vittrar. Det blir höst, så länge sitter jag. Du ringer, jag går hem. Du går förbi, så länge sitter jag. Du synar mig oroligt.

Bleibst Du hier?

Ett lila hjärta, inte rött. Någon har målat ett stort lila hjärta med pensel och sprayat en svart ram runt med burk. Jag tar ett foto och skickar till min mamma.

2 UNREAD VOICE MESSAGES

Whatsapp

from Clara

”Brene Brown talks about how vulnerability is the key foundation of every relationship, it is the most important thing, it is strong to show vulnerability, she did research on people who are very resilient, mentally able to deal with lots of stress, the thing that they all had in common was that they were all able to deal with shame, they could show shame, they didn’t feel shame, they did not think it was a big deal to mess up or look stupid or have your hair undone, the people who are the most successful with dealing with their emotions don’t bottle up shame inside of them, rather they see it as an opportunity to connect with others, through vulnerability I guess.”

Varför skickar du bilder på elskåp? Är det trasigt? Jag kan inte hjälpa. Fråga din pappa. Han är elektriker.

Tjugo meter snö. Vit och lätt som fjädrar. Duntäcke. Lovsång. Bleibst Du hier mit mir?

Inte visste jag att pappa var elektriker. Jag visste bara att han gick

till nåt jobb. Gick hem. Gick och lade sig. Han gjorde aldrig väsen av sig. Känner mig aningen lurad. Ingen har sagt till mig att han kan saker.

Heeeej jag ville bara säge ehe,,, förlåt för sist. Hur jag behandlat dig och så. Jag var inte i mitt perfekta tillstånd. Jag var påverkad också och upprörd. ADHD MDMA osv du vet hur jag är, du vet vad jag tar. För att roa mig, och distrahera mig kanske, slå ut en bokstavskombination med en annan. Öppna nya portar nej jag vet inte nu låter jag bara dum. det var inte schysst det i fredags jag vet.

Och sen skickade hon en länk till ett TED-talk. (!)

En biskvi med hallonsmak. Agneta, vännen, hur har du det?

Du, jag hoppas det är okej… Jag tog en kaffe med din morsa. Vi bor ju rätt nära nuförtiden.

Bor inte du i Tyskland.

Jo men annars.

Sarah: Men vad har varit svårast? Med flytten. Var det jobbigt att lämna din familj?

JAG HÖRDE MORSAN OCH FARSAN INATT

VADÅ

KNULLA

Det var värre att lämna hans.

En baklava till frukost. Det där är ingen baklava. Jo det är det den har sirap och nötter. Ja men den är inte köpt i en turkisk affär. Den är köpt på Coop Konsum.

Ett irish goodbye senare och jag är ute i natten med min ullkofta och mammas gympaskor. Jag är ute som stjärnor i grantoppar. Jag är utomhus på en farligt begagnad cykel.

Det är ett under att jag inte blev påkörd.

Första dagen på lokförarutbildningen var de noga med att understryka att DU KOMMER DÖDA NÅGON. En olycklig dag i din karriär, andras är när de blivit för gamla.

en idrottares kropp som sviktar

en hollywoodstjärna som blivit för ful

Sådana tragedier ska vi nu sätta oss ned och jämföra med en olyckans dag i DIN karriär, den som kommer då du KÖR ÖVER en människa som trillat, eller oftast självmant lagt sig över rälsen. Varje förare har gjort det. Ni alla kommer göra det.

Anton det gäller även dig! Hör du det!

– ah

Begriper du också vad det betyder?

Torsdag idag. Öl i munnen. Och sen ska ni alla stå på rad och buga inför naturen.

I like the music. And then I think about the music.

Du och din räddning behöver kommunicera klarare. Spelar ingen roll han heter jonas.

Jag tappar stenar för varje steg. Men det är inte tyngder från bröstet, det är snarare tålamod som förresten sitter i skelettet, och jag krackelerar till ett frustrerat hölje.

Säg fler ord! Grusa min gång.

Jag vill ha nånting att gå på.

Och din äckliga handstil kan du förresten sudda ut.

FYRA VECKOR SENARE

Hej min guldbit. Hej, du, din röda matta syns, ville bara vara snäll och hjälpa, skriva på en lapp och diskret smyga ned i din ficka. Bara så att du vet. Inte för att man måste göra något åt det, mig stör det inte personligen, tänkte att du kanske ville veta det är allt.

Än sen? Nej det är långt kvar för oss båda. Utbildningen har precis börjat, den är treårig ja.

Han klöste mig! Såg ni det? Kom till undsättning då. Vi kan för fan inte låta kattskrället vara den som bestämmer i det här kollektivet.

Delat hushåll dag 1

Vi kan sova i varandras sängar det är inte så noga, jag kan ta golvet, eller soffan, ge mig ett lakan så klarar jag mig. En jacka funkar också bra.

Du kan hämta mig 10:30!

Blodådersoppa. Genom blek människohud får blodet en blå nyans, inget konstigt med det.

Om man tänker på varandra är man vänner då?

Du är som en bror för mig. Du spelar dator och vi hörs ibland.

3. Smula jästen i en bunke, ha i grötblandningen och rör tills jästen löst upp sig.

4. Blanda i mjölet och saltet, arbeta degen cirka 10 minuter i maskin. Börja med lite av mjölet och tillsätt mer eftersom. Degen ska gå att ta på utan att den klibbar på fingrarna. Om den ändå klibbar på fingrarna, TILLSÄTT INTE mer mjöl. Det gör bröden torra. Ring Agneta, be om råd. Ni är vänner, ring Agneta, du har anledning. Ja det är skäl nog.

Ljusklara hägring.

Jag ser i busken en fågel. Den där fågeln är uppenbarligen sjuk. Jag kan inte hjälpa.

Ni var fina ihop.

Gullungar.

Det är bra med honom, han spelar mest dator.

Det går bra för dig också ser jag ju, jag är så stolt, du är en smart och varm flicka. Vi ska sälja bilen. Äsch den gamla kärran. Var inte upprörd över det kära du. Har de inte påtår på det här jävla stället. Jag är frisk som alltid vännen. Oroa dig aldrig för mig. Oroa dig för jonas hellre. Nej oroa dig inte för honom heller. Han behöver bara vila. Hjärtat.

Finaste raraste vi saknar dina teckningar på kylskåpet. Den av nefertiti, och glaspärlorna. Men du har väl ingen tid att måla nu? När du går universitetet. Man ska göra tid för det som gör en glad. Förstås. En till kaffe tack. Nej, svart. Mamma då. Vad roligt för henne. Japp. Ja. 10:15, oj! Du. Fint att se dig. Förlåt om… nej. Ingen fara. Verkligen, tänk inte på det. Vi hörs det gör vi. Jag mailar dig runt jul.

Mormor har rymt från avdelningen.

Jag tycker vi ska låta henne springa.

Hitta hem

Hem till mig

Då ska jag inte ringa avdelningen

Och avslöja henne.

Jag ska öppna dörren

familjen

Uden titel

Frida Pihl

i mors øje

er min krop

en blank og snæver kiste

mor har set mig

vokse

højt op

mor har set mig

skrumpe ind

til en trussel

knoglerne kan blive

skøre

de meddeler sig

under mors hånd

når hun trøster

der er intet

mor ikke vil

tilbyde mig

der er intet

jeg vil

tage imod

mors læber

to rosa igler

hun sætter på

min kind

mor

du kan suge

og suge

men der er ikke plads

i din mund

til det giftige

vedholdenheden

er et blodrødt bånd

jeg fortsat strammer

om taljen

mor siger

alle dine knogler

peger på mig

mors tårer

jeg tager dem

fra hendes kinder

og putter dem

i munden

se mor

det skal nok gå

hvis mor var et træ

ville hun smide alle sine frugter

i hovedet på mig

jeg går

gennem byen

med hænderne

fulde af æbler

jeg siger

til mor

det går

meget bedre

jeg spiser

som en orm som

spiser som

en gal

det er ikke

et billede

det er

en løgn

ude

på gaden

min krop

spejles

i alle vinduer

der var jeg

og der

gys

mor

hvad har jeg gjort

for at fortjene dette

ansigt

Mammaägg

Ulrika Netzler

Duell

Zoi Johansson

A. När jag var barn så bodde vi i ett hus med jordgolv. Vi var fyra familjer som delade en tvårummare. Jag minns det som positivt att vi var så många, barnen var mina kusiner. Egentligen var alla i huset mina släktingar, förutom en man som var jude. Min pappa hjälpte honom att gömma sig hos oss så att inte nazisterna skulle hitta honom. Senare gifte sig min faster med honom. Han fick byta efternamn och på så sätt räddade de hans liv.

B. När jag var barn så fick jag stryk av min pappa ifall jag inte diskade på rätt sätt. Knivarna skulle ha spetsen nedåt i diskstället, man skulle diska med ljummet vatten för att inte slösa på varmvattnet. En droppe diskmedel räckte, och viktigast av allt var att disken var påbörjad sekunden efter att man tagit sin sista tugga av måltiden. Om det gick ett ögonblick innan initiativet togs så fick man sota för det.

A. Vi hade gömt mynten under en bordsskiva, de var våra enda besparingar. De hade pappa tagit med sig från Georgien när han flydde därifrån. Jag förstod att vi inte skulle klara oss med pappas lön så jag började jobba i hamnen.

B. Jag förstod att vi inte hade det så bra ekonomiskt, så jag började jobba ganska tidigt. Jag gav 30 % av min lön till min pappa. Alla mina vänner tyckte att det var konstigt men även om jag sa att det var orättvist så kände jag innerst inne att jag ville bidra, ville vara duktig, vara vuxen, så att mina föräldrar inte skulle behöva bekymra sig för att ta hand om mig.

A. Det jag har berättat för mina döttrar är att jag brukade jobba på dagen på en godisfabrik. Att det bara var tjejer som jobbade där, men att de behövde en stark ung person som skulle röra om i den stora grytan med kola. Då var jag elva år. Det jag inte har berättat är att jag sålde kondomer i hamnen redan när jag var åtta. Efter mitt dagjobb gick jag på kvällsskola, men jag insåg ganska snabbt att vi inte hade råd med att jag skulle gå i skolan. Så jag började jobba heltid istället. Jag har aldrig lärt mig skriva, varken på mitt modersmål eller på svenska. Men det intresserade mig inte heller, för vad ska man med skrivkunnighet till när man är hungrig?

B. Det var viktigt i min familj att jobba hårt. Det var enda sättet att nå frihet. Ekonomisk frihet är den enda sanna friheten. Så jag tog ett jobb på café när jag var 13 år. Vid något tillfälle under gymnasietiden hade jag tre jobb samtidigt. Alltså heltidsstudier och tre extrajobb. Jag kände att jag var på toppen. Så ung och så stark, så ung och med egen ekonomi. Vad min pappa måste varit stolt över mig!

A. Huset med jordgolv som vi bodde i vette mot järnvägsstationen på ena sidan. Praktiskt, för då kunde vi stjäla kol för att värma upp huset. På andra sidan hade grannen murat in glassplitter i muren så att vi inte skulle klättra upp över den och stjäla frukt från deras gård.

B. Pappa brukade alltid predika: ”Hungern är den bästa kryddan”.

A. Vi levde under en fascistisk militärdiktatur. Det kan man inte förstå innebörden av om man inte har varit där.

B. När jag var liten brukade jag och min syster sitta hopkrupna vid trappan i huset och lyssna noga. Vänta på att slagen skulle ta slut, för att sedan gå upp och rätta till stämningen. Det var ett ganska tungt jobb för två barn, men vi var fantastiskt duktiga på det.

B. Undermedvetet övade vi dagligen på att läsa av honom. Jag och min näst äldsta syster. Vi läste av de andra också men mest pappa. Vi visste att när han sa “Vi bråkar, men vi älskar också” innebar det att han ångrade sig. Ibland kunde vi känna lukten av hans ilska. Kanske sätter sig rädslan fast i bindväven på ett barn. När hettan vibrerade från honom som hettan över en brödrost, då delegerade vi snabbt ut uppgifter till varandra. Min syster försökte få pappa att tänka på annat genom att ställa frågor medan jag fort gick och rättade till det som annars skulle utlösa dagens tragedi. På vägen gav jag mamma en kärleksfull klapp på kinden för att ge henne styrkan att orka med stormen som snart skulle bryta ut. Vi började dansa glatt framför spegeln för att göra det svårare för honom att bli sådär okontrollerat arg. Ibland fungerade det, men ibland skrek han så mycket att rösten sprack, och det slutade med att någon av oss hade röda och svarta märken på kroppen från hans stora händer som var så härdade att den spruckna huden kändes som rivjärn.

Mamma låg på soffan. Citalopramen på kökshyllan.

A. Jag visste inte hur jag annars skulle hantera det. Jag behövde ta hand om fyra barn och min deprimerade fru samtidigt som jag jobbade hela tiden, hade flera jobb. Vi hade ju ingenting. Vi hade inte ens en tvättmaskin, min fru var tvungen att tvätta alla kläder för hand. Men jag vägrade ta hjälp från socialen. Jag ville vara ekonomiskt självständig. Jag ville inte vara skyldig mina föräldrar, staten eller banken några pengar. Det är frihet!

B. Jag brukar släcka lampor efter folk där jag bor. Vad tror de? Att elen är gratis?

A. Jag hatade när mina barn inte släckte lamporna efter sig, trodde de att el är gratis? Trodde de att det kom en snäll gubbe och gav saker gratis till dem? Jag blev så förbannad när de inte bara gjorde som jag sa. Att de inte förstod att jag visste bättre. Så mycket som jag har varit med om, de skulle aldrig förstå.

B. Jag har ett minne av att jag rätade mig upp från min hopkrupna position, visade honom mina handflator och sa lugnt “Du kan slå mig hur mycket du vill, jag kommer aldrig, aldrig göra som du säger. Jag kommer alltid göra tvärtom.”

A. Man slår dem man älskar.

B. På boxningen kunde jag mata på med knytnävsslag utan hämningar. Jag längtade starkt efter ett tillfälle när någon jävel skulle provocera mig så att jag skulle få slå in ansiktet på den. Jag fick mina tillfällen. Och jag fick respekt. Pappa hade nog rätt ändå, man får respekt om man är hotfull och aggressiv. Han hade undervisat oss döttrar i att alltid vara snabbare och starkare än de andra jämnåriga. Han brukade ordna så att vi tävlade med byns killar i simning och armbrytning. Vi brukade vinna såklart, för vi kunde alla taktiker.

A. När man har varit kommandosoldat i en militärdiktatur så kan man ett och annat. Jag hade vunnit alla priser, jag var snabbast på att sätta ihop en Kalashnikov. Jag var snabbast, starkast och tåligast. Jag jobbade som kock för 2000 man. Alla män och kvinnor ville ha mig. Men jag ville inte vara kvar i det landet jag kallade råtthål. Jag siktade in mig på Sverige. Där kunde jag hitta någon att gifta mig med så jag kunde bygga ett värdigt liv.

B. Jag minns att vi inte hade några böcker hemma. Kanske gillade mamma att läsa dåliga deckare, men litteratur var inget jag visste vad det var förrän mycket senare. Museum hade vi inte råd att gå på alls. När jag var 16 år gick vi på Gröna Lund för att mamma hade vunnit biljetter på någon ICA-bonuskorttävling, det är väl något som kan liknas vid kultur? Som tur är får barn i Sverige gå på museum med skolan.

Att det var så kanske inte var konstigt eftersom ingen av mina föräldrar hade utbildning. Min pappa som är analfabet gick i skolan till 12 års ålder. Och min mamma till 14 års ålder.

A. Vi hade alltid kopieringspapper och ritpennor hemma, det såg jag till. Så att barnen skulle kunna rita, och jag skulle kunna laga mat ifred.

B. I högstadiet brukade jag avslöja för utvalda personer, oftast svenskar, att min pappa slog mig. Jag tyckte det var spännande att se deras reaktion. Obekväma, desperata blickar. Deras ömkan gjorde att jag kände mig sedd men framförallt ville jag att de skulle skämmas! Jag ville härda dem, eller skada deras rena små hjärtan. Jag ville att de skulle tycka att jag var så ung och så stark som kunde stå emot en vuxen mans slag.

B. En vän sa vid ett tillfälle, då jag hade spelat musik från min pappas by, att hon inte lyssnade så mycket på etnisk musik.

B. Jag hade förälskat mig i en latino. Min pappa sa att det var det dummaste han hört och att jag skulle ångra mig ifall jag gifte mig med en latinoamerikan. De vill ju bara ha papper och sen dumpar de en. Han visste nog för att han själv gjort samma sak.

A. Jag kom till Sverige 1974, till Kalmar. Jag blev utslängd från landet två gånger och till slut var jag tvungen att komma på ett hållbart sätt att kunna stanna. Jag hade bestämt mig för att aldrig återvända till Grekland oavsett vad jag var tvungen att göra. Det skulle inte vara första gången jag sysslade med tveksamma transaktioner. Under min första månad i Stockholm sov jag på T-centralen. Vid flera tillfällen blev jag misshandlad av nazister. Men det gjorde mig bara starkare. Jag gjorde en överenskommelse med en svensk kvinna som jag gifte mig med, och jag fick till slut mitt svenska pass. Jag kunde börja mitt liv, jobba upp en ekonomi, en trygghet. Få vara fri.

B. Jag önskade ibland att jag haft det värre så att jag slapp höra vilken privilegierad skitunge jag var.

B. Det fanns stunder då jag blev tjock i halsen bara av tanken på min pappa. Allt han gjort för oss, så mycket han offrat. Vems pappa skalar bort vindruvornas skal till sina barn? Vems pappa värmer sängen med en hårfön så att den ska vara varm innan man lägger sig? Vems pappa lagar tre olika maträtter så att alla ska få det de vill ha? Det går egentligen inte att räkna eller beskriva med ord. Knuten som band mig till honom var en hård knut. En typ av kärleksknut som var så tight att den inte ens gick upp med våld.