Nu vet jag bara lite om brottsplatsen och det jag vet önskar jag att jag inte visste. En kväll när vi hade varit på bio och sett Kupé nummer 6 låg du i sängen när jag borstade håret. Du sa: “Många av poliserna behövde ta tjänstledigt. Efter att de hade varit hemma hos oss, efter det beviljades det”. En annan gång när vi satt på en sushirestaurang vid Sankt Eriksplan sa du: “Att bara han dog var nog framförallt för att han var så otroligt liten. Att han var i badrummet hade nog också betydelse eftersom det gjorde det svårare för räddningspersonalen”. Det är sant att han var liten, jag har sett bilder nu, till exempel den som är bakgrund på din dator, och han är verkligen sådär smal som vissa barn bara är. Som om han var gjord av kvistar. Huvudet ser oproportionerligt ut och håret med, för stort, och det säger jag inte bara för att jag är rasist. Jag frågade varför han var i badrummet och du sa: “Det är ju såklart svårt för mig att svara på. Men kanske blev han rädd när han hörde skott och skrik och sånt. Badrummet var det enda rummet som gick att låsa, vad jag minns”.
Du säger att du absolut inte vill fråga din syster eller din styvmamma om det du undrar över, det vore så elakt tycker du, att be dem återuppleva. Du var inte där. Du var och övade på att spela cello. Det fanns inga ledtrådar. Och din pappa hade varit deprimerad förut, men aldrig psykotisk, eller våldsam. Och sen en dag vaknade han och sköt familjen, en efter en. Din lillebror dog. För mig känns det som något som inte har hänt på riktigt. Du har försökt förstå det i tio år.
Du sa att du drömde om spindlar först. Att du var paniskt rädd för insekter och drömde om dem. Men du vaknade och trodde att jag ville döda dig. Du försökte slå undan min sovande kropp. Ibland när jag vaknade var du mitt i slaget, det hade bara inte träffat mig än. Och på morgonen var det en spindel i köket och du föste undan den med handflatan utan en tanke. När vi hade vant oss vid att sova tillsammans kastade du dig upp och skrek åt mig att att springa, att vi måste ut härifrån nu, nu. Sen vaknade du till och förstod att jag hade förstått. Nu sover jag för det mesta igenom dina episoder, du har börjat kalla dem så.
Du kommer från Lana del Reys Amerika. Det är en förmildrande omständighet, som jag försöker komma ihåg när du äter “jordnötssmör” som om det var mat avsedd för människor. I USA behandlar man depression med stark psykofarmaka, jag har sett någon dokumentär om att det finns ekonomiska incitament för läkare att skriva ut mycket, men jag minns inte helt. Kanske var det något om familjen Sackler. Du går alltid så långsamt genom museum, jag får gå tillbaka och hämta dig. Du stod i Sacklerflygeln på National Portrait Gallery och pekade på en oljemålning som föreställde en bergskedja i skymning. “Det här är min favorit”, sa du.
Mina politiska teorier är så otillräckliga och du tycker att det är tröttsamt. “Ja absolut är det ju fucked med opioidkrisen, det är inte som att jag inte håller med om det. Den enklaste lösningen säger ju alla är att förbjuda vapen, varför har ni inte förbjudit vapen än, ni är så dumma i huvudet. Varsågod för West Wing säsong åtta spoiler. Men inget i sättet som pappa älskade oss fick mig att tro att han var kapabel till att göra oss illa. Och jag förstår inte hur jag kan ha haft fel om en sån sak.”
Du tittar på film och jag ligger på ditt bröst och din puls är lugn, du är lugn när det blixtrar och blöder på projektorduken. Alla dina favoritfilmer är otroligt våldsamma.
“Får jag fråga dig ibland om det är något jag undrar över, med det som hände?”
“Det är klart att du får.”
“Men ibland kanske du inte vill tänka på det just då?”
“Men jag tänker ju alltid på det. Det är liksom nice när vi pratar om det eller ser något som är som det. Det är normalt då.”
“Men det är ju inte supernormalt.”
“Jag vet inte hur onormalt det är. Alla har ju något liksom. Du vet, jag gillar inte den där offermentaliteten, minns du inte när vi gick på universitetet med alla aktivisterna, jag har aldrig gillat den. Man ska bara anta att alla har sin skit och vara så snäll som möjligt. Alltså inte så att jag inte är emot fascism. Men det som har hänt mig tycker jag är något annat, det är personligt. När jag ser ett klipp med ett passionerat tal om vapenförbud tänker jag inte, skönt med lite healing. Pappa och jag sköt på skjutbanan hela tiden när jag var liten. Det var inte dåligt. Jag älskade det. Jag är glad att jag har såna minnen nu när han inte finns mer. Om man ska tänka på alla sätt det är synd om en, måste man också tänka på alla sätt man har haft tur. Sjukhuset hade ju läkare på plats som precis hade varit i Irak. De var bra på skottskador i buken, även från såna kulor som exploderar inuti en. Det var ju därför min syster överlevde, om man ser hennes ärr så fattar man hur svårt det måste ha varit. Och då känner jag tacksamhet.”
Du vill avsluta här, du har berättat och gjort ett fint slut, du knyter alltid ihop den här historien med en liten rosett av köttslamsor när du sagt det du tänkte på, men jag vill fortsätta trycka. Som den enda gången jag fick klämma en finne på din axel. Du skrek men jag fortsatte, hårdare och hårdare, mer och mer gult var, sen blod.
“Hur tänker du på det när du tänker på det, ditt trauma?” undrar jag. Jag är en parasit. Imorse sa du att du hade lite ont i din rygg och jag sa att jag inte är fysioterapeut som ditt ex. I’m not a physical therapist I’m an emotional terrorist, formulerade jag det som men jag var ledsen på riktigt. Jag gick omkring i din alpstuga och var i min osäkerhet. Jag är så, fastän jag är hemma hos dig, och i bilen på vägen hit fastän du kör så bra, och jag fortsätter till och med efter att jag har fått bada. Så nu vill jag prata om något annat. Nu kan vi prata lite om dig, jag vill hitta ut ur mig själv.
“Är det ett trauma? Jag tänker på det hela tiden.”
“Ja, du säger det. Men hur tänker du på det? Vad tänker du?”
“Det är lite svårt att förklara.”
Tyst. Ljudet av andra som badar absolut, och till och med vågskvalp, men jag drar och drar i tystnaden för att du ska fortsätta prata med mig om det som jag vill höra.
“Häromnatten var jag ensam hemma och då tänkte jag på det ganska mycket”, börjar du. Jag flyttar mig närmare dig.
“Jag var ensam hemma och jag visste att jag tänkte på det. Jag kände det i min kropp. Jag visste inte vad jag skulle tänka om det, jag ville inte röka på eftersom jag skulle köra med jobbilen dagen efter och de kan ta ens körkort direkt om man fastnar i en kontroll och de pissar en. Jag hade ont i revbenen som jag ibland får. Jag började googla. Jag har gjort det förut men det var ett tag sen. Jag brukar läsa artiklarna som skrevs om det i en särskild ordning. Det finns en som jag brukar börja med som jag inte har så stora problem med. Det är mer en notis, inga bilder, inga namn. Jag tror att det var den första som skrevs. Där är de fortfarande på sjukhus. Pappa har dött, men de andra lever. De opereras och ska opereras igen. Men gradvis blir artiklarna en berättelse. De skriver ut vår adress, bilder på området, jag minns hur det var att gå på gatorna. Det pratar om hur bostadspriserna i området eventuellt påverkas. I vissa av artiklarna beskriver de oss som en perfekt familj, att ingen såg det komma. I andra skriver man att det fanns tecken, de visar bokföring från hans företag. Sen började de intervjua grannarna. Grannarna vet mer än jag, jag började leta efter de där artiklarna för jag ville veta vad som hänt. Men jag vet inte om det de säger är sant. Vissa saker är inte sant, min lillebror och min pappa var inte särskilt lika, de säger bara det för att, jag vet inte, göra det mustigare. Jag vet inte om det de säger om min lillasyster är sant, hon är bara någon typ av girlboss i berättelsen. Varje gång vi pratar vill jag fråga, men hon vill aldrig mer tänka på det där. Det finns massor med bilder, de lyckades gräva fram någon jättegammal video på pappa, familjebilder från Facebook, och sen rubriker, det finns en som går typ: ‘Skräck när make skjuter fru och två barn – dödar son – innan han vänder pistolen mot sig själv’. Jag har läst den en miljon gånger. Jag scrollar tillbaka till den igen och igen. Och bara en av artiklarna nämner att han hade fler barn. Vissa skriver till och med att han inte hade det. Jag är såklart glad att min mamma lyckades hålla mig och min storebror utanför mediebevakningen. Alltså, hon är bäst som gjorde det. Det känns förjävligt att jag läser om vad som hände i huset och känner mig utanför.” Din röst byter register.
Jag pussar dig på kinden och på halsen, noga med att inte vara för sexuell. Det får räcka, nu har vi pratat tillräckligt för idag. Det har fyllt sin funktion – nu är det inte mig det är synd om längre. Jag ska sluta vara lite olycklig hela tiden. Jag tycker att du är bäst, jag tycker att du är helt otrolig. Att där fanns ett grönt djup i människan, ett hav av oskadd växtkraft som smälte alla döda rester i sin väldiga behållare och läkte och skapade i evighet, som Boye skulle ha sagt.
Vi behöver köpa några potatisar, kanske en zucchini föreslår jag för du älskar det och du nickar uppskattande, jag är så duktig.
“Vill du följa med in eller vänta i bilen?” säger du.
“Nej men jag kan följa med såklart, eller?”
“Nej men det behöver du inte. Vänta i bilen, jag vet inte om jag får parkera såhär. Om polisen kommer, var söt, var svensk.”
“Oki doki”, säger jag och får en puss.
Jag börjar googla. Han ser ut som dig. En sjuk version av dig. Det är obehagligt att titta för länge på bilden, jag stänger ner den och kontrollen återtas när klickljudet hörs och skärmen blir svart. Den här bilen är för varm.
“Jag var liksom inte alls rädd för honom.”
“Du litade på honom.”
“Ja. Jag hade ingen anledning att inte göra det. Okej, jag litade inte på att han skulle vara glad hela tiden. Han var inte alltid glad. Det var okej. Vi fick vara glada, vi kunde till och med gå därifrån när vi kände att han var ledsen. Hans… energi, lol… behövde inte fylla upp hela huset. Min bror och jag kunde gå in på vårt rum, vi kunde stänga dörren, vi kunde leka med lego. Jag tänkte inte på om pappa var glad eller inte förrän det var dags att äta middag. Ibland var han glad igen då, ibland inte. Jag litade på att det stannade i hans rum, i sovrummet.
Om jag behövde gå in dit och hämta något eller be om skjuts eller säga att det var mat, då kunde jag känna att det är för varmt här, eller för kallt. Fönstret stod på vid gavel eller var stängt på märkliga sätt, med gardinen fel, det blev ibland korsdrag när jag öppnade dörren, det var fel därinne. Radion var på för högt eller så var det helt tyst så att det kändes som om ingen var där, fastän han låg i sängen eller satt vid skrivbordet. På skrivbordet stod det både en dator och en teve och de var ju enorma klossar med tjocka skärmar och tangenterna var liksom tunga pjäser. 90’s vibes. Så satt han där eller låg där och vände sig mot mig ibland, ibland inte. Hans blick var konstig och tom och jag blev så otroligt trött på honom. När jag bad honom komma ut till oss visste han att i så fall måste han skärpa sig. Annars kunde han stanna därinne.
Om han kom ut i köket med bilnycklarna, då hade han skärpt sig. Annars skjutsade min styvmamma mig, och hon ställde undan mat som han kunde äta senare när han missade måltiderna. När han var utanför sovrummet var han pappa och typ… bäst liksom. Ibland när jag vaknade kunde jag känna att han var utanför sovrummet. Fet luft, han lagade frukost till oss alla, till alla fyra. Jag fick sitta bredvid honom och min lillebror satt i hans knä. Vi var stökiga, men han blev aldrig arg, och sen brukade vi hoppa in i bilen och åka någonstans. Flygfältet, stranden, skjutbanan. Det kändes alltid som om vi var så himla många, trots att min styvmamma sällan följde med, hon kanske vilade eller städade. Ändå var vi många, fler än de flesta familjer, och bättre än dem. Vi hade mest kärlek. Så kändes det.”
“Du litade på honom när han var med er?” frågar jag, som om jag inte riktigt bryr mig, bara vill klargöra.
“Hundra procent. Och jag blev längre än honom ganska tidigt. Då litade jag på att jag kunde ta honom. Alltså det där är sjukt men jag tänker ju på det med alla. Jag ser en kille, jag tänker: vem vinner? Jag ser en tjej, jag tänker: vill jag ligga med henne? Hahaha, förlåt. Jag vill inte ligga med dem, och jag tänker inte slå någon. Det är bara någon sekund, när jag ser någon. Och jag minns att en sommar när han hämtade mig på flygplatsen så tänkte jag, nu skulle jag kunna ta honom. Jag hade tänkt på att min storebror hade kunnat ta honom sommaren innan, så det var nice när jag kände att jag också hade växt om honom, jag var starkare än honom, han var ganska stark men jag hade klarat honom.”
Jag grenslar dig. Du har tittat upp i taket medan du har pratat.
“Litar du på mig?” frågar jag och din mage spänns när du skrattar.
“Jag tror inte ens jag skulle blir trött av att slå ner dig. Tror du att jag skulle bli trött? Kanske lite trött.”
När du går och duschar ligger jag kvar. Jag sträcker mig efter telefonen, snabbt. Det är så oattraktivt om jag ligger här med den när du kommer tillbaka, jag vill vara i stunden, fortfarande vara tagen, det gör dig glad. Jag skriver snabbt ner det viktigaste av det du sagt.
“Jag skriver om dig”, säger jag.
“Det är bra”, säger du, “du borde skriva.”
Jag hatar när du säger så. Det är simpigt. Jag lärde dig ordet simp, det betyder en kille som smörar för sin tjej i Stockholm. Du svarade att svenska killar lever andefattiga liv.
“Det sista den här världen behöver är fler kvinnor som skriver. Ingen borde skriva”, säger jag. “Joan Didion har sagt att det är aggressivt att skriva om någon, att det är en typ av våld.”
“Det är inte våld” säger du. “Att skriva är inte våld. Det är bara något du gör på en laptop.”
