This is the index

Windows Into Reality

Eric Sundevåg

Windows Into Reality
Skannat arkivmaterial
2020

I verket Windows Into Reality får vi ta del av en brevkonversation som konstnären har haft med en dödsdömd intern i Florida. De öppnade kuverten är brev som mottagits och de oöppnade är brev som skickats. Det svar som kom var från en person som blev dömd samma år som konstnären föddes.

utan titel

Stina Pettersson

Nu vet jag bara lite om brottsplatsen och det jag vet önskar jag att jag inte visste. En kväll när vi hade varit på bio och sett Kupé nummer 6 låg du i sängen när jag borstade håret. Du sa: “Många av poliserna behövde ta tjänstledigt. Efter att de hade varit hemma hos oss, efter det beviljades det”. En annan gång när vi satt på en sushirestaurang vid Sankt Eriksplan sa du: “Att bara han dog var nog framförallt för att han var så otroligt liten. Att han var i badrummet hade nog också betydelse eftersom det gjorde det svårare för räddningspersonalen”. Det är sant att han var liten, jag har sett bilder nu, till exempel den som är bakgrund på din dator, och han är verkligen sådär smal som vissa barn bara är. Som om han var gjord av kvistar. Huvudet ser oproportionerligt ut och håret med, för stort, och det säger jag inte bara för att jag är rasist. Jag frågade varför han var i badrummet och du sa: “Det är ju såklart svårt för mig att svara på. Men kanske blev han rädd när han hörde skott och skrik och sånt. Badrummet var det enda rummet som gick att låsa, vad jag minns”.

Du säger att du absolut inte vill fråga din syster eller din styvmamma om det du undrar över, det vore så elakt tycker du, att be dem återuppleva. Du var inte där. Du var och övade på att spela cello. Det fanns inga ledtrådar. Och din pappa hade varit deprimerad förut, men aldrig psykotisk, eller våldsam. Och sen en dag vaknade han och sköt familjen, en efter en. Din lillebror dog. För mig känns det som något som inte har hänt på riktigt. Du har försökt förstå det i tio år.

Du sa att du drömde om spindlar först. Att du var paniskt rädd för insekter och drömde om dem. Men du vaknade och trodde att jag ville döda dig. Du försökte slå undan min sovande kropp. Ibland när jag vaknade var du mitt i slaget, det hade bara inte träffat mig än. Och på morgonen var det en spindel i köket och du föste undan den med handflatan utan en tanke. När vi hade vant oss vid att sova tillsammans kastade du dig upp och skrek åt mig att att springa, att vi måste ut härifrån nu, nu. Sen vaknade du till och förstod att jag hade förstått. Nu sover jag för det mesta igenom dina episoder, du har börjat kalla dem så.

Du kommer från Lana del Reys Amerika. Det är en förmildrande omständighet, som jag försöker komma ihåg när du äter “jordnötssmör” som om det var mat avsedd för människor. I USA behandlar man depression med stark psykofarmaka, jag har sett någon dokumentär om att det finns ekonomiska incitament för läkare att skriva ut mycket, men jag minns inte helt. Kanske var det något om familjen Sackler. Du går alltid så långsamt genom museum, jag får gå tillbaka och hämta dig. Du stod i Sacklerflygeln på National Portrait Gallery och pekade på en oljemålning som föreställde en bergskedja i skymning. “Det här är min favorit”, sa du.

Mina politiska teorier är så otillräckliga och du tycker att det är tröttsamt. “Ja absolut är det ju fucked med opioidkrisen, det är inte som att jag inte håller med om det. Den enklaste lösningen säger ju alla är att förbjuda vapen, varför har ni inte förbjudit vapen än, ni är så dumma i huvudet. Varsågod för West Wing säsong åtta spoiler. Men inget i sättet som pappa älskade oss fick mig att tro att han var kapabel till att göra oss illa. Och jag förstår inte hur jag kan ha haft fel om en sån sak.”

Du tittar på film och jag ligger på ditt bröst och din puls är lugn, du är lugn när det blixtrar och blöder på projektorduken. Alla dina favoritfilmer är otroligt våldsamma.

“Får jag fråga dig ibland om det är något jag undrar över, med det som hände?”

“Det är klart att du får.”

“Men ibland kanske du inte vill tänka på det just då?”

“Men jag tänker ju alltid på det. Det är liksom nice när vi pratar om det eller ser något som är som det. Det är normalt då.”

“Men det är ju inte supernormalt.”

“Jag vet inte hur onormalt det är. Alla har ju något liksom. Du vet, jag gillar inte den där offermentaliteten, minns du inte när vi gick på universitetet med alla aktivisterna, jag har aldrig gillat den. Man ska bara anta att alla har sin skit och vara så snäll som möjligt. Alltså inte så att jag inte är emot fascism. Men det som har hänt mig tycker jag är något annat, det är personligt. När jag ser ett klipp med ett passionerat tal om vapenförbud tänker jag inte, skönt med lite healing. Pappa och jag sköt på skjutbanan hela tiden när jag var liten. Det var inte dåligt. Jag älskade det. Jag är glad att jag har såna minnen nu när han inte finns mer. Om man ska tänka på alla sätt det är synd om en, måste man också tänka på alla sätt man har haft tur. Sjukhuset hade ju läkare på plats som precis hade varit i Irak. De var bra på skottskador i buken, även från såna kulor som exploderar inuti en. Det var ju därför min syster överlevde, om man ser hennes ärr så fattar man hur svårt det måste ha varit. Och då känner jag tacksamhet.”

Du vill avsluta här, du har berättat och gjort ett fint slut, du knyter alltid ihop den här historien med en liten rosett av köttslamsor när du sagt det du tänkte på, men jag vill fortsätta trycka. Som den enda gången jag fick klämma en finne på din axel. Du skrek men jag fortsatte, hårdare och hårdare, mer och mer gult var, sen blod.

“Hur tänker du på det när du tänker på det, ditt trauma?” undrar jag. Jag är en parasit. Imorse sa du att du hade lite ont i din rygg och jag sa att jag inte är fysioterapeut som ditt ex. I’m not a physical therapist I’m an emotional terrorist, formulerade jag det som men jag var ledsen på riktigt. Jag gick omkring i din alpstuga och var i min osäkerhet. Jag är så, fastän jag är hemma hos dig, och i bilen på vägen hit fastän du kör så bra, och jag fortsätter till och med efter att jag har fått bada. Så nu vill jag prata om något annat. Nu kan vi prata lite om dig, jag vill hitta ut ur mig själv.

“Är det ett trauma? Jag tänker på det hela tiden.”

“Ja, du säger det. Men hur tänker du på det? Vad tänker du?”

“Det är lite svårt att förklara.”

Tyst. Ljudet av andra som badar absolut, och till och med vågskvalp, men jag drar och drar i tystnaden för att du ska fortsätta prata med mig om det som jag vill höra.

“Häromnatten var jag ensam hemma och då tänkte jag på det ganska mycket”, börjar du. Jag flyttar mig närmare dig.

“Jag var ensam hemma och jag visste att jag tänkte på det. Jag kände det i min kropp. Jag visste inte vad jag skulle tänka om det, jag ville inte röka på eftersom jag skulle köra med jobbilen dagen efter och de kan ta ens körkort direkt om man fastnar i en kontroll och de pissar en. Jag hade ont i revbenen som jag ibland får. Jag började googla. Jag har gjort det förut men det var ett tag sen. Jag brukar läsa artiklarna som skrevs om det i en särskild ordning. Det finns en som jag brukar börja med som jag inte har så stora problem med. Det är mer en notis, inga bilder, inga namn. Jag tror att det var den första som skrevs. Där är de fortfarande på sjukhus. Pappa har dött, men de andra lever. De opereras och ska opereras igen. Men gradvis blir artiklarna en berättelse. De skriver ut vår adress, bilder på området, jag minns hur det var att gå på gatorna. Det pratar om hur bostadspriserna i området eventuellt påverkas. I vissa av artiklarna beskriver de oss som en perfekt familj, att ingen såg det komma. I andra skriver man att det fanns tecken, de visar bokföring från hans företag. Sen började de intervjua grannarna. Grannarna vet mer än jag, jag började leta efter de där artiklarna för jag ville veta vad som hänt. Men jag vet inte om det de säger är sant. Vissa saker är inte sant, min lillebror och min pappa var inte särskilt lika, de säger bara det för att, jag vet inte, göra det mustigare. Jag vet inte om det de säger om min lillasyster är sant, hon är bara någon typ av girlboss i berättelsen. Varje gång vi pratar vill jag fråga, men hon vill aldrig mer tänka på det där. Det finns massor med bilder, de lyckades gräva fram någon jättegammal video på pappa, familjebilder från Facebook, och sen rubriker, det finns en som går typ: ‘Skräck när make skjuter fru och två barn – dödar son – innan han vänder pistolen mot sig själv’. Jag har läst den en miljon gånger. Jag scrollar tillbaka till den igen och igen. Och bara en av artiklarna nämner att han hade fler barn. Vissa skriver till och med att han inte hade det. Jag är såklart glad att min mamma lyckades hålla mig och min storebror utanför mediebevakningen. Alltså, hon är bäst som gjorde det. Det känns förjävligt att jag läser om vad som hände i huset och känner mig utanför.” Din röst byter register.

Jag pussar dig på kinden och på halsen, noga med att inte vara för sexuell. Det får räcka, nu har vi pratat tillräckligt för idag. Det har fyllt sin funktion – nu är det inte mig det är synd om längre. Jag ska sluta vara lite olycklig hela tiden. Jag tycker att du är bäst, jag tycker att du är helt otrolig. Att där fanns ett grönt djup i människan, ett hav av oskadd växtkraft som smälte alla döda rester i sin väldiga behållare och läkte och skapade i evighet, som Boye skulle ha sagt.

Vi behöver köpa några potatisar, kanske en zucchini föreslår jag för du älskar det och du nickar uppskattande, jag är så duktig.

“Vill du följa med in eller vänta i bilen?” säger du.

“Nej men jag kan följa med såklart, eller?”

“Nej men det behöver du inte. Vänta i bilen, jag vet inte om jag får parkera såhär. Om polisen kommer, var söt, var svensk.”

“Oki doki”, säger jag och får en puss.

Jag börjar googla. Han ser ut som dig. En sjuk version av dig. Det är obehagligt att titta för länge på bilden, jag stänger ner den och kontrollen återtas när klickljudet hörs och skärmen blir svart. Den här bilen är för varm.

“Jag var liksom inte alls rädd för honom.”
“Du litade på honom.”

“Ja. Jag hade ingen anledning att inte göra det. Okej, jag litade inte på att han skulle vara glad hela tiden. Han var inte alltid glad. Det var okej. Vi fick vara glada, vi kunde till och med gå därifrån när vi kände att han var ledsen. Hans… energi, lol… behövde inte fylla upp hela huset. Min bror och jag kunde gå in på vårt rum, vi kunde stänga dörren, vi kunde leka med lego. Jag tänkte inte på om pappa var glad eller inte förrän det var dags att äta middag. Ibland var han glad igen då, ibland inte. Jag litade på att det stannade i hans rum, i sovrummet.

Om jag behövde gå in dit och hämta något eller be om skjuts eller säga att det var mat, då kunde jag känna att det är för varmt här, eller för kallt. Fönstret stod på vid gavel eller var stängt på märkliga sätt, med gardinen fel, det blev ibland korsdrag när jag öppnade dörren, det var fel därinne. Radion var på för högt eller så var det helt tyst så att det kändes som om ingen var där, fastän han låg i sängen eller satt vid skrivbordet. På skrivbordet stod det både en dator och en teve och de var ju enorma klossar med tjocka skärmar och tangenterna var liksom tunga pjäser. 90’s vibes. Så satt han där eller låg där och vände sig mot mig ibland, ibland inte. Hans blick var konstig och tom och jag blev så otroligt trött på honom. När jag bad honom komma ut till oss visste han att i så fall måste han skärpa sig. Annars kunde han stanna därinne.

Om han kom ut i köket med bilnycklarna, då hade han skärpt sig. Annars skjutsade min styvmamma mig, och hon ställde undan mat som han kunde äta senare när han missade måltiderna. När han var utanför sovrummet var han pappa och typ… bäst liksom. Ibland när jag vaknade kunde jag känna att han var utanför sovrummet. Fet luft, han lagade frukost till oss alla, till alla fyra. Jag fick sitta bredvid honom och min lillebror satt i hans knä. Vi var stökiga, men han blev aldrig arg, och sen brukade vi hoppa in i bilen och åka någonstans. Flygfältet, stranden, skjutbanan. Det kändes alltid som om vi var så himla många, trots att min styvmamma sällan följde med, hon kanske vilade eller städade. Ändå var vi många, fler än de flesta familjer, och bättre än dem. Vi hade mest kärlek. Så kändes det.”

“Du litade på honom när han var med er?” frågar jag, som om jag inte riktigt bryr mig, bara vill klargöra.

“Hundra procent. Och jag blev längre än honom ganska tidigt. Då litade jag på att jag kunde ta honom. Alltså det där är sjukt men jag tänker ju på det med alla. Jag ser en kille, jag tänker: vem vinner? Jag ser en tjej, jag tänker: vill jag ligga med henne? Hahaha, förlåt. Jag vill inte ligga med dem, och jag tänker inte slå någon. Det är bara någon sekund, när jag ser någon. Och jag minns att en sommar när han hämtade mig på flygplatsen så tänkte jag, nu skulle jag kunna ta honom. Jag hade tänkt på att min storebror hade kunnat ta honom sommaren innan, så det var nice när jag kände att jag också hade växt om honom, jag var starkare än honom, han var ganska stark men jag hade klarat honom.”

Jag grenslar dig. Du har tittat upp i taket medan du har pratat.

“Litar du på mig?” frågar jag och din mage spänns när du skrattar.

“Jag tror inte ens jag skulle blir trött av att slå ner dig. Tror du att jag skulle bli trött? Kanske lite trött.”

När du går och duschar ligger jag kvar. Jag sträcker mig efter telefonen, snabbt. Det är så oattraktivt om jag ligger här med den när du kommer tillbaka, jag vill vara i stunden, fortfarande vara tagen, det gör dig glad. Jag skriver snabbt ner det viktigaste av det du sagt.

“Jag skriver om dig”, säger jag.

“Det är bra”, säger du, “du borde skriva.”

Jag hatar när du säger så. Det är simpigt. Jag lärde dig ordet simp, det betyder en kille som smörar för sin tjej i Stockholm. Du svarade att svenska killar lever andefattiga liv.

“Det sista den här världen behöver är fler kvinnor som skriver. Ingen borde skriva”, säger jag. “Joan Didion har sagt att det är aggressivt att skriva om någon, att det är en typ av våld.”

“Det är inte våld” säger du. “Att skriva är inte våld. Det är bara något du gör på en laptop.”

autopiloten (en svärmorsdröm)

Elis Monteverde Burrau

fritt efter Kenneth Parks och Oj, en polis av Eva Lindström

icke vansinnig automatism

eller psykiskt störd automatism

ruttna äpplen eller ruttna päron

jag vet bara vad jag levt i mitt liv

jag vet att jag var pilot när jag

dödade min svärmor med ett däckjärn

i sömnen, jag menar: hon sov nog

och jag sov definitivt, jag svär

jag minns det, det var så skönt

jag älskar att sova, jag älskar det

tänk att tjäna pengar när man sover!

jag var en ambulerande föreställning

och jag kvävde min svärfar slarvigt

han dog liksom inte, men han började

sova, tills han vaknade, jag svär

att hyfsat spontant gå från medvetslös

till meningslös, jag minns så mycket

jag vill aldrig kväva någon igen

jag vill inte kväva någon bättre

jag vill aldrig hugga någon igen

jag vill inte hugga någon bättre

jag körde till polisen utan berått mod

jag hade öppna ögon, blåtirorna log

jag var en ambulans, en yrvaken värld

ett bedårande morgonhumör nästan mitt i natten

min gud, jag har dödat två människor, mina händer

men jag hade bara ihjäl en svärmor med ett däckjärn

min automatism var alkoholistens; arbetslös

jag pratade aldrig i sömnen, jag flackade för långt

jag var varken antilop eller idiot

jag var ingenting, jag var pilot!

jag erkänner allt och det var inte jag

Mordet på Juan Pérez de Montalbán sett genom Else Borcherts ögon

Henrik Johansson

Som ämne för B-uppsatsen valde jag en sonett från barocken, ”Till en steglitsa”, av den mexikanska nunnan Sor Juana. Den handlar om en honfågel som, på grund av sin sång, skjuts till döds av en jägare. En fågel som tystas av makten. Kyrkan, eller närmare bestämt inkvisitionen, tvingade Sor Juana att sluta skriva, samt beslagtog hennes bibliotek, det största privata biblioteket i Mexiko. Hon skulle tiga. Det var som upplagt för en feministisk och självbiografisk tolkning. Det var där det gick snett. Det var för lätt. Det var visserligen vad en B-uppsats gick ut på, att visa att man behärskade grunderna i vetenskaplig forskning. Men ändå. Jag visste redan hur jag läste sonetten. Jag ville istället ta reda på hur Sor Juanas samtid läste den. Hur tolkades ”Till en steglitsa” på 1600-talet?

På den tiden såg litteraturvetenskapen inte ut som den gör idag, och den ursprungliga texttolkningen kom från kyrkan. Bibeltolkning. De tidiga kristna tolkade varje text på fyra nivåer. De gjorde en så kallad quadriga (quadriga betyder fyrspann).

1. Textens bokstavliga innebörd.

2. Textens innebörd för den enskilda kristna individen.

3. Textens innebörd för kyrkan/den kristna tron.

4. Texten i förhållande till himmelriket och det som komma skall.

Den sista nivån är särskilt intressant. Att det finns en utopisk aspekt med i tolkningen. Om man hade orkat hade man till exempel kunnat ta fram en kommunistisk eller feministisk quadriga.

Efterhand ville kyrkan ha tolkningsföreträde, strävade mot mer enhetliga bibeltolkningar och motarbetade quadrigan eftersom den inbjöd till alltför vilda och spretiga tolkningar. Kvar blev bara den bokstavliga tolkningen.

1. Bokstavligt handlar “Till en steglitsa” om en fågel som skjuts av en jägare på grund av sin sång.

2. För individen/kvinnan/poeten kan det betyda att man ska vakta sin tunga i förhållande till makten, men också att tryggheten är falsk, att jordelivet är förgängligt (ett typiskt tema under barocken).

3. För kyrkan att man måste rensa ut skönsjungande dissidenter, och att de avslöjar sig själva genom att det ligger i deras natur att kvittra (att som Sor Juana likna dissidenter/frispråkiga kvinnliga poeter vid oskyldiga fåglar var troligen ytterst provocerande för kyrka och inkvisition, påbudet om kvinnors tystnad i församlingen kom från Gud).

4. Himmelriket är inte till för den som sjunger för sin världsliga kärlek och blir yr av rosens ambra.

Uppställningen här visar min första, ytterst förenklade, tolkning. Jag skickade den till min handledare för avstämning. Hans svar förvånade mig. Han hade inga problem med ansatsen, men ville att jag skulle ta fram det spanska originalet som källa. Jag hade trott att kurslitteraturens Texter från Sapfo till Strindberg, skulle räcka.

Att hitta dikten på nätet gick lätt, men det skapade nya problem. Originalet riktar sig till en maskulin fågel. Un jilguero. Varför översätter man det till steglitsa? Förmodligen för att få en stavelse extra att pressa in i versmåttet.

Jag beställde flera översiktsverk med Sor Juanas poesi och började tolka den spanska texten medan jag väntade. Det var inte bara så att steglitsen var ”sorgsen”. Den sjöng en sorgesång och en glosa (tänk gloss) – en form av spansk speglingsdikt från barocken. Det fanns en sorg över en mördad föregångare eller förebild, någon som vår protagonist identifierade sig med, någon som på grund av sin sång blev måltavla för en jägare. Tveklöst en annan poet, möjligtvis också i konflikt med inkvisitionen.

När jag fick tag på den diktsamling som Manuel Touissant hade redigerat och gett ut 1926 var det inte till någon hjälp. Tvärtom. Enligt egen utsago fann han dikten i ett ”manuscritto anónimo” – ett anonymt manuskript, och tog med den i antologin på grund av de retoriska likheterna med Sor Juana men lade till att uppgiften skulle tas ”med största försiktighet”.

Nästa bok gav mig panikkänslor. Den mexikanske litteraturhistorikern Alfonso Méndez Plancarte, som sammanställt Sor Juanas samlade verk i fyra band, tog med dikten enbart för att korrigera Touissant: ”Soneto a un jilguerillo” skrevs av Juan Pérez de Montalbán (1602-1638) och publicerades i Para todos 1632 (nitton år innan Sor Juana föddes). Jag hörde av mig till min handledare.

Han föreslog att jag skulle låtsas som om det regnade. Som om jag aldrig upptäckt den felaktiga uppgiften. Syftet med uppsatsen var att pröva de vetenskapliga metoderna, menade han.

Jag läste allt jag kunde hitta om Montalbán. Han var präst och poet, dramatiker och inkvisitor. Föddes och bodde i Madrid, det spanska imperiets huvudstad. Oerhört framgångsrik och kontroversiell. Lope de Vega var hans förtrogne och Quevado hans bittra fiende. Quevado var inte bara författare, utan även adelsman och politiker. På den här tiden kunde böcker plagieras och tryckas upp utanför myndigheternas kontroll och insyn. Montalbáns far ägde ett tryckeri. Han tryckte upp ett av Quevados verk i enorm upplaga, och satte sin son som författare. Quevado svarade med att anmäla boken, sitt eget verk, till inkvisitionen. Det är lika dumt som genialiskt. Montalbán dog på dårhus två år senare, bara 36 år gammal. Omständigheterna kring hans död är oklara. Vid sin död var hans rykte sådant ”att hans verk ofta publicerades under andra författares namn”. Det måste vara förklaringen till att dikten dök upp i ett anonymt manuskript.

Vad innebär egentligen självbiografisk dikt? Sor Juana tillskrevs dikten på grund av de retoriska likheterna: dikten hade lika gärna kunnat handla om henne.

Ett världshav, sextio år och en Y-kromosom skiljde Montalbán och Sor Juana åt. Hon bodde i Nya Spanien, nuvarande Mexiko, och han i Spanien. Dessa skillnader komplicerade kontextualiseringen, men de verkade i samma kulturella sammanhang: den spanska barockepoken. Därför skulle jag kunna ha användning för den kontext jag ursprungligen tog fram för att behandla ”Till en steglitsa”. Jag ville fortsätta analysera dikten, men inte för att skriva en fantastisk B-uppsats. Jag ville veta vad som hade hänt med Montalbán, och vad dikten egentligen handlade om.

Att förstå vad steglitsen symboliserade är centralt för att kunna tolka texten. Steglitsen är inte vilken fågel som helst. Under barocken är nästan ingen fågel vilken fågel som helst. Steglitser förekommer i tusentals kristna bildkonstverk från slutet av medeltiden till den sena barocken. De flesta av dem i samband med Jesusbarnet och Maria. I The Symbolic Goldfinch studerar Friedmann de kristna konstverk där steglitser förekommer, och även om de är kristna, så är mycket hämtat från legender, myter och folktro.

Steglitser har flera olika betydelser i den kristna konsten, men de hänger alla ihop med Jesus. Enligt legenden ska steglitsen ha fått sin röda fläck när den drog en tagg ur Kristi panna på Golgata. En droppe blod färgade bröstet rött. En tagg som kom från törnekronan. Törnen kopplas ihop med tistlar, steglitsen äter tistelfrön. Friedmann menar att ”the Hebrew tongue does not distinguish very clearly between thorns and thistles”.

Steglitsen representerar:

1. Själen, det andliga, i kontrast till kroppen och det jordiska. Redan i Thomas barndomsevangelium förekommer en scen där Jesusbarnet har tillverkat fåglar av lera som han sedan skänker liv, han ger dem en själ.

2. Återuppståndelse: av Jesus, av den döde vars själ stiger mot himlen, av sjuka som tillfrisknar. Även nytt liv, fertilitet. I vårt fall är återuppståndelsen viktigast. Genom att Montalbán låter steglitsen sjunga en glosa återuppstår den poet han speglar sig i.

3. Offer, martyrskap, Kristi lidande. Genom att fågeln är närvarande vid korsfästelsen kommer den, inom konsten, användas som en symbol, en påminnelse, om Kristi lidande och återuppståndelse.

4. Döden. Som en förlängning av samma tema symboliserar steglitsen döden (genom korsfästelsen) eller ett förebud om död.

I de bildkonstverk som Friedmann studerat avbildas steglitsen tillsammans med Jungfru Maria och Jesusbarnet. Att det är barnet Jesus och inte den vuxne hänger ihop med förebådandet: förekomsten av steglitsen visar att Jesus och Maria känner till att Jesus är Guds son, och därmed känner till hans framtida öde.

Det är med den förförståelsen Montalbán använder steglitsen i sin sonett, och det känner hans läsare till.

Sonettens mest brännande fråga är vem jägaren/mördaren är. Det är ingen jämbördig konflikt, jägaren har sitt vapen: han kan således representera en maktapparat och en våldsapparat. Vidare ser han aldrig fågeln, alltså kan det tolkas som ett opersonligt våld, ett institutionaliserat våld. Jägaren har inget emot sitt offer, de känner inte varandra, i någon mån är det sången, lyriken, han skjuter. Om steglitsen representerar konsten är en rimlig tolkning att jägaren är inkvisitionen, Tribunal del Santo Oficio de la Inquisición. Det fullständiga spanska namnet är intressant för att det pekar på det byråkratiska, institutionaliserade våldet: Det Heliga Ämbetet/”Kontoret” – Oficio.

Montalbáns steglits skjuts till döds av en för fågeln osynlig makt, som Gud Fader eller kyrkan. Men eftersom det är en steglits kommer den att återuppstå. Steglitsen sjunger om det den borde hålla tyst om. Jag tvivlar på att det är ett genomtänkt motstånd, snarare ett minnets motstånd mot glömskan, det förträngda som bryter fram från det undermedvetna (och bärs fram av poeterna).

Vem är då denna osynliga makt? Då Montalbán aldrig tidigare tvekat att namnge och gå i polemik med Quevado återstår bara kyrkan. Det finns indirekta bevis. Inkvisitionen förbjöd år 1682, 40 år efter hans död, en teater att framföra av hans komedier. Dramat bar det passande namnet Det förföljda modet. Hans sonetter brändes. Det betyder inte i sig att de är ansvariga för hans död. Jag har ingen teknisk bevisning. Inga fingeravtryck. Jag trodde först inte jag kom längre, men sedan insåg jag att barockpoeterna har vittnat genom sina sonetter. En av glosans ingredienser är att speglingen sker genom att återge rader ur den speglades verk. Orden blir diktens DNA. Fingeravtrycken var försvunna, men genom verserna var det kanske möjligt att göra en rättsteknisk undersökning.

Jag kunde inte hitta vem Montalbán speglade sig i. Från vem han hade lånat till sin glosa. Den enda jag fann var Montalbán själv. Han förutspår sin egen död, han visste vad han gav sig in i. Steglitsen hinner knappt se den vackra gryningen, ”La hermosa aurora”, innan han dör. La hermosa Aurora är ett drama av Montalbán själv. Det uppstod ett bråk, en kontrovers, efter premiären. Något som tydligen gjorde att han fruktade för sitt liv. Men han hade fel. Han blev inte skjuten, utan hamnade på dårhus istället.

Jag vände på sökningen. Prästen och inkvisitorn Pedro de Solís y Valenzuela har tagit stora delar av Montalbáns ”Till en steglitsa” och gjort till sin. Valenzuelas sonett saknar originalitet. En överväldigande del av orden är direkt kopierade från Montalbán. Av det kan man dra två slutsatser: antingen har Valenzuela skamlöst stulit från Montalbán, eller så rör det sig om en öppen intertextuell blinkning. Jag väljer att tro det senare. Sonettens enda behållning är faktiskt hänvisningen till Montalbán: Valenzuela skriver ”sin” sonett efter Montalbáns död och berättar därigenom vem som är ansvarig för hans kollegas för tidiga bortgång.

Valenzuela skriver alltså en sonett, en glosa, till sin avlidne kollega Montalbán, han låter honom, som en steglits, återuppstå. I Valenzuelas version är det inte en jägare utan en hök som penetrerar steglitsen/Montalbán med sin näbb. Det enkla ordet hök, gavilán, har flera tolkningsmöjligheter. För det första den bokstavliga: att mannen med den spetsiga näbben är broder Alonso Ramos Gavilán, medlem i inkvisitionen och författare till Virgen de Copacabana.

En vild hök är en symbol för ondskan, medan en tam hök symboliserar en konvertit: den tämjda, tyglade, ondskan. I Nya världen, där Valenzuela och Gavilán befinner sig, kommer de flesta konvertiter från ursprungsbefolkningen. I Montalbáns Spanien är den vanligaste konvertiten en kristnad jude.

Den förste Storinkvisitorn och inkvisitionens grundare Tomás de Torquemada kom från en familj av judiska konvertiter. När höken dödar steglitsen talar Valenzuela om för oss att det var inkvisitionen som tog livet av Montalbán. Valenzuela var själv med i inkvisitionen och hans sonett kan både läsas som en varning och som en sorgesång. I den sista strofen är fågelns död inte entydigt sorglig. Det är ”ett lyckligt avslut” – han använder ordet clausura – tänk engelskans closure, som att avsluta ett fall.

Om vi ska tro Montalbáns egna slutord i sonetten finns det ingen ensam skyldig, fågeln är själv medbrottsling, ”cómplice”, till sin död. Fågeln bär ansvar eftersom den vägrar tiga. Ett offer som pekar ut sin bödel i spegeln. Sorgesången är kanske riktad till det egna jaget, över det egna livet som snart ska ta slut, hänvisningen, speglingen till sig själv. Och när dikten publiceras är Montalbáns öde beseglat, in på dårhuset, in i spegellandet.

Det här var vad jag kom fram till och det kunde jag inte presentera på kursen. Jag hade som uppgift att göra en diktanalys och gjorde istället en mordutredning. Montalbáns ord dömde honom till döden, men med den här texten hoppas jag att han kan återuppstå.

Cum Challenge

Sally Karlsson

utan titel

Clara Maire Bro Ludvigsen

Regnen kommer. Vi ligger indenfor, det føles som om, at vi venter. Den flænger ned over huset. Jeg holder øje med mors øje. Et dyreøje. Jeg ser ikke, hvad hun ser, jeg ser bare øjenhviden. Vi har ikke noget at lave. Regnen strækker sig med sin fulde kølighed ind ad det åbne vindue bag mig.

Jeg siger mors navn. Hun vender sig. Hvorfor siger du sådan? Hun ser på mig, og så skinner hun også. Det falder i hendes blik. Det dufter så godt! store, plaskvåde æbletræer og lindetræer, vi ser det.

Mor har ikke noget ansigt. Ser man på hendes mund, synker resten af ansigtet bort, og hun er uigenkendelig. Munden er i rummet, tavs og upersonlig, som tulipanen.

Jeg er bange for hundene, derfor er jeg inde i huset. Jeg ser ud på de små bæster, der kommer buldrende, en stor krop af kroppe, der styrter fra buskene og fremad, frem mod mor. De kommer altid i flok, altid, en stor, brun dyrekrop. Og mor gør ingenting. Hun ligger i stolen, i solen. Naboen har været her og slået vores græs, og det er allerede gulblegt og stift, og hundene kan lide det, fordi det ligner dem. De ruller sig i det. Der er tre hunde, men nu lunter den tredje ind i busken igen, og de to andre lægger ikke rigtig mærke til det, de er én stor vild følelse i haven, og mosler ud over plænen. Det ser blødt ud. Jeg har lukket døren og vinduet. Jeg har lukket mig inde i den lille firkant af mørke, som huset er. Og jeg kan ikke høre andet end de indtørrede fluer, der ligger i vindueskarmen og knitrer, som kan de ikke selv dø. Jeg glider rundt herinde. Jeg er en klumpet skygge. Jeg går op ad trapperne, én etage op, og står ved det skrå vindue, også herfra ser jeg ned i det blege landskab, som er min mor. Hundene snuser rundt dernede, jeg forstår det godt. De har boet her i haven, og den er forandret. De er vant til at kunne gemme sig i haven, og nu kan vi se alt, hvad de gør. Deres kortpelsede hundekrop, og halerne, der logrer stift, som de snuser til mor. De spørger hende: Hvem er du? Den ene slikker hendes fod, og hun krummer tæerne sammen og bøjer sit ben. Hun holder foden tæt ind til sig, men hunden følger bare efter med snuden, og den anden hund hopper helt op, med sine forpoter, på stolen, der er hvid, dens skygge er en plet på stolen. Min skygge er større end mig, men jeg føler mig som den, ikke noget menneske, bare en stor klump, der er fladet ud. Et mørkebrunt tæppe. Man kan ikke kende forskel på mig og huset. Mig og møblerne. Det er det samme. Solen er noget andet. Den koger i himlen. Min pande tværer ud mod det skrå vindue af glas, slet jeg prøver at se det hele, mor, med sit knæ skubber hun hundens hoved, og hunden, der med sin snude skubber sig ind under mor. Den vil snuse hende mellem benene, men hun kryber sammen og er meget lille, så lille som en hundehvalp.

Der er mor. Med sit langsomme hår, i skyggen, på det nederste trin af trappen, fin. Men hun har en grim sti af krummet, hvid hud ind gennem håret. En ret bred sti. Jeg går rundt i lyset, der hvor hun kan se mig hele tiden. Rundt og rundt langs kanten af haven, den er en stor skål. Til begge sider, det stejle, lukkede krat. Jeg går rundt, det føles som at gå på bunden af solen, så varmt er det. Mor rykker på stolene og bordet, hun rykker det hele ud i lyset, så ind i skyggen. Vi spiser cornflakes med havregryn og mælk på, om morgenen ligger køligheden i græsset og der, hvor træerne er, og alting er samlet under dette, som en skrøbelig hinde. Vi sidder ved bordet, vi ved, at det skal brydes. Vi sidder der også, når det er brudt, vi ved ikke, hvornår det sker, mærker bare, at mor begynder at røre på sig, hun gnider sine fingre hurtigt mod hinanden og ryster på benet. Så går hun ind. Hun lader tallerkenerne stå. Hele dagen står de på bordet med små hvide sole i sig, solen er spids. Jeg fornemmer dens linje fra himlen og ned gennem mig og haven og alting, alt ligger på dybet af en brandvarm tallerken. Den er ru af gryn. Jeg klør langsomt og uden at tænke over det i tallerkenens runding. Først da grynene skærer sig ind under neglen på mig, forstår jeg, at jeg klør, og jeg slutter. Der er også myrer i tallerkenen. De piler forbi, lydløst, i en anden tid. Jeg ser dem. De læner sig ud over kanten og ind i skyggen, kommer tilbage. Jeg maser dem, det er let. De tørrer ind til jord næsten med det samme. Jeg flyder ud over bordet. Mors hånd, da hun kommer, er det som vand i mit hår. Hun læner sig over mig og stabler de to tallerkener. Hun holder mig, ned over nakken, mens hun hælder mælken ud i græsset. Den er tyk og falder i klumper, hun holder kartonen med tallerkenerne, også de to skeer, og hun samler de to glas. Hun bærer det hele. Hun siger, at hun henter solcremen og går ind og begraver sig i huset.

Vi leger gemmeleg. Jeg er den, der har gemt mig, og mor er den, der skal finde mig, hun råber fra muren. Højt og klart, alene i haven: NU KOMMER JEG. Jeg gør mig mindre. Det knuger. Grenene giver sig, et langt suk træ til træ. Jeg sidder så stille. Der er nogle fluer, der klatrer rundt i kanten af mine øjne, jeg blinker én gang, hårdt, op i hvælvet af grene. Skjult. I en busk, foldet sammen, hos jorden. Alt, hvad man tænker ligger stille, det bevæger sig. Fluerne sidder i klaser derhenne. De er ved at sy den. Det er jorden, de syr i. Jeg sidder så stille. Jeg klør mig ikke en gang. Et skønt, angstfyldt ryk af fryd, idet mor går forbi min busk. Hun kan ikke se mig. Jeg kan ikke gå frem, og hun kan ikke se mig.

Naboen siger, at han godt vil have vores gamle madaffald, hvis vi ikke selv skal bruge det, hønsene synes, at det er lækkert. Og det giver så flotte, gule blommer. Han vil gerne komme med æg, eller hvis der er noget andet, vi skal bruge? Han vil godt hjælpe til, for en kop kaffe, som han siger. Jeg hører deres stemmer. Mor siger ja og ja og andre små lyde. Hun kalder på mig. Jeg ligger og ser ud i lyden af grus, solens lange ben i haven. Nu kommer hun. Hun kommer, med grove og tilfældige lår. Nu åbner hun med begge hænder min busk, fluerne vrisser op, og solen træder lige ned i ansigtet på mig. Er det der, du ligger, siger hun, jeg har råbt og råbt, du vil ikke med ud og have eftermiddagste? Jeg følger hende, med mit blik, mit grønne blik, så bliver buskadset for tæt. Jeg kan næsten smage jorden. Hun kommer tilbage, hun sætter sig ned og aer mine øjenvipper. Sover du, siger hun. Og folder mig ud. Jeg går med ud i haven, den friske sol, står og svajer, næsten blind.

Mor har dækket op til to, men hun finder hurtigt en tallerken mere og en kop mere. Kaffe. Kage. Prinsessetærte, siger mor, jeg købte den, fordi den hed sådan, men det ligner ikke en prinsesse vel, det ligner mere en mand, de ler. Mor hælder mælk op, der er lidt mælk i underkoppen, og det drypper fra koppen, hver gang jeg skal tage en tår. Jeg tager små tåre. Hun hælder op til naboen. Hun fortæller ham drømmen: At bære kæmpestore hvide, vi vidste ikke hvad der var i, vi bar dem hen over marken, men de var lette. Jeg smører mælken ud på min hud. Han siger, hvad var det, I bar. Mor har allerede fortalt den drøm en gang i dag, hun siger, sække. Han siger, nå, og hun ler, forfærdeligt. Det var mig og min far, der bar dem, siger hun. Solen er tyk af hud derhenne, hvor naboen står. Han har ikke nogen trøje på. Hans bryst er fladt. Det ser godt ud, siger han og sætter sig. Lige midt i de glimmerrystende skygger, vi har det godt her, va. Han rækker ud. Hans hud er så tynd, hans knogler kan bryde op gennem brystet på ham.

Mor dypper sin hånd i noget olie og rører mig gyldent, klemmer om håret og slipper og klemmer og slipper. Det er langt tid siden, vi har redt det, siger hun. Jeg har mine fødder på hunden. Jeg kan nå den. Den ligger under bordet, jeg aer med min fod uden at træde på den. Dens pels er blød, gør det ondt, krummer jeg tæerne i hunden. Hvor du slikker. Hurtigt og hårdt ned i sin mave. Vil den væk, holder jeg fast med min fod og med gulvet og klemmer om den og presser, som om jeg var et hus.

Vi skal male, for Mark kommer. Mor maler en firkant på væggen i stuen, hun gør det, for at se, om det er den rigtige farve. Og når hun har malet sin firkant, så krøller hun aviser og tape og alt sammen til en bold, der ligger på gulvet i den næsten tomme stue. Vi har rykket alle møblerne over i den ene ende, der står de, helt maste, som en stor flok af køer, ind mod væggen. Mor siger, at så kan vi tænke os om og høre Mark, om det er fint, med lysindfaldet og sådan noget, om det ser fint ud, ikke? Jeg holder øje. Solen er selv en firkant, der ændrer form og strækker sig langt, men den kan ikke nå, den når ikke væggen, den trækker sig langsomt tilbage. Med form som et vindue, den forsvinder fra os. Og mors firkant står for sig selv, over stuen. Og næste dag sker det igen, solen kommer glidende, langsomt som et tidevand, ind over rummet, fra møbel til møbel, som en stor, søgende fisk der glider langs havbunden, den tager sig god tid, og til sidst, så samler den sig, til sidst, til en plet på gulvet, den bliver mindre og mindre, som om den tørrer ind. For øjnene af os. Og den malede firkant er det samme sted, og malerbakken er under sofaen, dækket til af plast, jeg prikker i den med min fod. Vi sidder i sofaen. Tv’et, hundens øjne er helt blankt tv-blå. Mor ser på den, som om den kunne sige noget ubehageligt når som helst. Hun sidder vendt mod skærmen, men hendes blik viger ikke fra hunden, en afsky, vinklet, som om afskyen i hendes blik er en hånd, så længe hun holder blikket på hunden, kan den ikke komme hende nærmere. Mark ser også på den. Mens vi spiser, vi fører maden ind i munden og tygger, hvad laver den egentlig her, siger han, måske skulle I slippe den ud. Han hælder den ud i haven sammen med en kartoffel og lidt sovs. Han skraber det ned i græsset. Hunden ser forvirret ud, og skyldig, den står midt mellem os og kartoflen. Mark giver den et fladt spark. Den går et par skridt væk, ikke længere væk end til kartoflen, den ved stadig ikke, om den skal eller ikke skal spise. Den står i natten, i det firkantede lys. Indtil huset falder sammen om os. Som et mørkt telt, og så er hunden borte.

Murenes hårdhed breder sig ind gennem stemmerne.

Jeg ligger under en farveløs himmel. Jeg er hos den. Det er det samme.

Stemmerne har ingen farver, de taler langt borte.

Jeg ligger her i bølgerne. Jeg mærker alt det, der skrider frem over mig. Skygger og sol. Jeg ligger helt stille, insekterne svæver som sæbebobler forbi, og jeg ligger stille, så stille, at jeg er lige ved at dø. Hund. Jeg hører dig. Den ser mig ikke, slikker jorden. Ser mig ikke, graver i mig. Med sin tunge, først min kind. Først er det dejligt, den snuser og skubber sig ind, jeg er bare en sprække. Du skal rejse dig, hvis du ikke vil have det. Højt græs, fordybning. Jeg er ikke høj som græs. Jeg maser den med lårene og vender mig, men så kommer den tilbage, våd og hed, og glinser i mit ansigt, den lægger sit hoved, øje, alt i mig. Hør, hvad jeg siger, rejs dig op. Bare rejs dig! Så sig til den, at den skal stoppe, siger naboen, det er dig, der skal sige stop! Han står ved hækken, hunden springer op efter fingrene på mig, højt op over hovedet, der er ikke noget sted at løbe hen, hunden taler ikke. Den leger bare, siger naboen, hvis du sagde højt og tydeligt nej, så forstår den godt, at det ikke er sjovt mere. SÅ GØ AF DEN, siger han. Jeg gør mig så høj, som jeg kan, men hunden står over kroppen på mig og klemmer benene sammen og gnubber hele tiden sig selv af i mit tøj, maser mig og gør mig lille og flad, og græsset er svagt, nu kan det være nok! DÆK, siger han. Han rører mig ikke, han siger, DÆK, BLIV. Jeg har ikke noget ansigt. Han siger, kom op at stå nu, jeg holder den. Du kan gå, jeg har fat. Jeg har fat, han siger det med en håndfuld af dens nakke i sin hånd, hunden rusker og hiver og strækker sig efter hånden. Jeg har en lille smule jord i mit spyt.

Høns holdes nemt. Hold dem i flokke à højst 30 per hane. Skift sandet som de bader i. Gnid olie om deres siddepinde. Giv dem en skålfuld knuste skaller og rent, frostfrit vand. Giv dem en hane.

Jeg åbner de automatiske porte og hønsene styrter frem. Fra afstand ligner det en åbnet dæmning, sådan som de strømmer, rustrøde, dækker jorden.

Det er bare to farver i hønsegården. Træernes grønne og hønsenes lige så tætte røde.

Man får dem til at lugte ens. Man sprøjter dem i nakken med en deodorant, og det får dem til at føle sig ens, det gør dem rolige. Som regel er det en ældre høne, der er øverst i hierarkiet, lige under hanen. Hun klukker, og hanen galer. Sådan holder de sammen på flokken. Hønsene klukker for hinanden, for at fortælle, hvor de er, de vil hele tiden fortælle det.

Ved naboens dør i skyggen af trappen, en skål. Det er resten af hans morgenmad, der står der. Grød, stumpen af en pølse og brød, opblødt i mælk. Du skal gå, siger han. Jeg vil se den store hankat, men naboen jager mig væk derfra, ind i busken. Katten æder, bagefter smyger den mit blik af sig op ad døren og glider alene med skyggerne ud.

Jeg går selv ud til hønsene, jeg må godt. Jeg ved ikke, om det er godt eller ondt at gøre, jeg lader lågen stå åben. Slå aldrig din hane. En høne hopper op i skødet på mig, hun fylder min hånd. Hendes spinden er større end hun selv er. Hun ser lige ind i mine øjne, da vokser hendes pupil, fra enorm til en prik, hurtigt. Jeg tror, at hun skal dø. Det sorte udvider sig og trækker sig sammen. Det er som at tabe noget. Eller slippe det, og så farer det bare ud af hænderne på én.

Ett skelett sätter ner foten

Klara Hjorth

Det ligger en grav i november men när det väl är november vill jag aldrig rota runt. Först i januari/feb kan jag ligga tyst och ”lyfta på locket”. November är bara att hålla andan och vänta på att man ska flyta upp. Så länge sen jag gick ut, vägrar gå på typ ‘galleri’. Hittade en gubbe som la ut bilder på mat han lagade från husmoderns köksalmanacka, ett recept var att värma och blanda två burksoppor, en tomat och en svamp. För två är bättre än en:( Hahah. minns också den halta och den döva på biblioteket. När den ena haltat in kom den andra så sa han ja vad bra att du kom, du ska få hjälpa mig med nånting, så tog han upp 1.5 liters ramlösa citron som den andra skulle hjälpa honom att öppna? Sen stoppade han ner den i kassen igen. ”Leif har slutat dricka kaffe nu”. Sa till Filip han skrattade. 2015 var nog värst, fy faan vad man mådde. Minns när jag såg en klasskompis almanacka så stod det på lördagen tjejmiddag:( insåg hur missbildad jag var. Mitt roligaste var att skicka lappar med min kompis i sexan och rita grodor. vad kan vi ens ha skrivit? Sparade dom nånstans men vet inte var. Sen blev jag av med oskulden och fick jag pojkvän och vi slutade vara kompisar. Blev dock aldrig cool utan dom coola kallade mig plugghäst och sa att jag inte kunde ”släppa loss”. Men jag hämnades för vem var det som släppte loss sen:) Jag var så bra på det, fick upp vittringen och gav inte upp. Minns när jag tog med tältet från festivalen till kontoret. Alla var så vad tidig du är!! Så hade jag kn i ett tält i typ Bålsta hahah. Riktigt stolt, förstod ingenting stod som en nöjd elektrifierad höna o bara:) Yep yep, tåget rullar. Så rolig. Nu är jag den tanten på bup förskräckt över typ nedskräpning :O roliga jag. Jag brukade vara så bra på att pressa olika läkare att göra saker genom att gråta/vägra. Så ett skelett som sätter ner foten Här får det vara nog!! Jo nu säger jag så! Dom bara hm låt oss återkomma. Jag kom alltid undan men började som sagt aldrig med knark. Jag var lasersval, raderade alla jag inte ville ha. Man vet att man upprepar ett trauma men man vill ändå att nån ska göra exakt som man vill, så man ”helas”. Jag blir alltid arg på min pojkvän när han tröstar mig för att det inte är ”på riktigt”. Då blir han arg så då blir det på riktigt:) Vänder precis vid stupet. Riktigt skönt att tro att man blir galen, typ att rymden tar en o suger upp en Plopp! Andra har sagt att jag har en vacker röst. Jag minns en fin mosaikvägg med ett stearinljus framför.

Jag är lugn på kanske world fruit eller den på röda linjen. I Skärholmen, det känns som folk där har ett liv. Typ en familj, det känns inte så ensamt. Låtsas att jag är nåns barn där, eller en mamma på 70talet som ska köpa nån konserv. Gå hem med barnvagn på gruset. Det känns som att det var mer okej med misär då. Har aldrig levt då så vet inte. Idag är allt… Vill bara ha en ful röd jacka och åka till Hellasgården med min fyraåring i velourhårband. Slippa prata. Alltid älskat Sverige på 70talet. Vill ha fiskpinnar o tyst. Som min barndom, torftigt. Kottar och pinnar. Barr och is. Veranda och pannband i april.

utan titel

Petra Mölstad

min koja är min koja

har ingen längtan ut ur hålet

då det krävs att krypa bända

har kokongen min om natten

är en byggare av lager

bittida kläcks jag ur varigt näste

slevar gröt ser om sår

säckens lukt är vänskaplig sötaktig

larverna kamrater mina

rör sig sakta in mot centrum

spar mitt inre i små påsar

varmare än mänsklig hand

har tre gångar – ålar vidare

letar efter katta

är smord av eget fett och gamman

glidandet går lätt

hallen fyllt av grannbrev de vill säga att jag läcker bort och ut

trapphuset; en skadlig plats

men min utsöndring vilar där i trygghet

jag är här

avklippta fingrar med naglar långa böjda

spar i burken utav plåt

ett rum åt mina påsar ett åt doften

alla konserver förtjänar sin tid

all frukt sin

häller ner i svalg och tomhet

en svällande magsäck; en jubeldag

jäsandet är mitt utvidgande

tar min plats

jag flackar inte

har åttahundra kärl med piss och galla

ritar kurvor

gör förteckning

stadier av förruttnelsen

grisen tog längst tid

släpade magen runt i sista skedet

gräsanden var snabb

inlindandet hjälpte inte

gladpack är inte det du tror

bröstet är trångt men kryphålen trängre

upplösningen skön i värmen

gasen bildas släcker dagar

ett sällskap i harkranken som ger mig sina ben

när jag tänker på min hud tänker jag på lek

hur lätt det är att skala

hur ansiktet kan ändra form

köttet tar vid

möglet skimrande som mjöldryga

slickar händer sedan drömmer

det gröna är vackrast här

sprider ut sig över lår

ett delta

jag äter alltid det jag dödar

jag har aldrig använt fuktkräm

tänderna är benkrossartänder

förr bjöds jag runt

det är bara rövbekantskapen som hälsat på i lyan

till lynnet är jag behärskad

gåvan är bensår och fistelgång

brunråttan förbi mig gnavar

helbrägdagöraren drar sig för att knacka på

nattskötaren is no more

istället agare bagare ihjälslagare

jag var en gång i solen

nu vårdar jag min karbunkel

tidskrifter lossar under taket

bunt vid bunt skälver vitt

klibbiga som minnen jag har allt

odelbarheten av de mina

har tio madrasser i mitt bo

hittade djuret en förtorkad lämning

inget umgänge har jag nu

saknar kattans mjuka ljud den faller samman uti händer

som sandjord jag andas in rester hud

tänker du är i mig här

de säger profanering

jag säger helgd

huset vill äta dig jag äter det tillbaka

jag har aldrig haft något parningsmönster

inte stött något ur kropp eller hem

men det gror ur munnen stänglar

vita av mörkret

liksom jag

i brevinkastet en löjlig lapp

du borde vara rotehjon

allt är helhet får ej klyvas

ingen in och inget ut

De inhemska begären får mig att spinna som en elvisp

Paul Enequist

Boken ligger uppslagen

ansiktet nedåt

där slutade han läsa

Vilket binder samman som

arbetsjackan täckt av spån

luktar fortfarande sött av sågen

en oljig hinna och fibrer strösslade utanpå

Vilket binder samman som ansiktet

med hans krona, längtan reser sig bortom berget

den ljusomgärdade gränsen, glorian

kröner horisonten i ett tjockt lager smör

det skinande feta utmärker det heliga

faderligt upphöjda

Glöm inte rakhyveln vid spegeln

vad vi gör för att skydda oss

för att förbereda oss mot det yttre

när ingen ser, måtta skära

avknoppa

Där sitter några gråa strån kvar

och spretar

när den ytterst lägligt tillkommer mig i arv

jag har också områden att raka

smörja in

så bra

Det var inget nytt

med det som lämnade honom

håren var hår också när han dog

ett litet faktum längst ut på rakbladet

som om han pressats hårt genom den här världen

skvätt av sig på kanterna

och det ensamt kvardröjande

får en motbjudande hinna med tiden –

kroppen lämnad i sängen ovanpå täcket

kronan som förblindat öppnar sig –

ett djur som trevar sig fram ur en skog

ljuset väller in över de gråa stammarna i gläntan

fördunklar avbrotten, en rad fixpunkter som

binds samman med ögats sackader mellan orden på sidan

hur kontrasterna skarvas in i

Vilket binder samman som mynningarna

mellan saker i ett rinnande vatten

men du vet vad jag menar

hur hans spår börjar tala

och hur de börjar tala

igenkänningen vittrar sakta

Kroppen är gul, flagnar på båren

ansiktet förspillt

jag kan inte hindra en härmning

hans kropp stövlar in i min

jag fladdrar glatt och multnar in på bara ansiktsskelettet

njuter ut vilan tunnare och tunnare som

en skiva gummiartad cheddar

Empatin är ett hungrigt hål

jag växer mig in i hans död som en svamp

i mynningarna. när svepningen dras bort

börjar inlevelsens gråsuggor krylla iväg över kroppen

de ljusskygga små liven är alltid där först och

äter sig feta på bergets baksida

på tungan ligger det kalla kopparmyntet

adderar aromen av tusentals fingertoppar

En andra gradens upplevelse

som att se sina föräldrar se på tv

Tänk att jag ligger här död

som ett altare

medan salen töms

någon sopar golven slarvigt och släcker

Jag vill inte dö vid fel tillfälle

spreta som ett faktum

tänk: om alla dött samtidigt

hade det inte varit så illa

då hade inte jag försvunnit från världen

utan världen försvunnit från sig själv

som det ser ut nu är jag ljustekniker

riktar strålkastarna mot den avgörande icke-händelsen

svettas ymnigt inför den långsamma döden

Andra gånger ligger jag surrad i kroppen vattenlik

flyter sväller

tyst mot kistlocket

utsmetad och klaustrofobisk

porös som en välvispad vita

Så tänker på behållare och innehåll

kan ett innehåll vara smutsigt?

glaset kan vara skitigt men inte mjölken –

en teori jag kaklar mitt havsgröna badrum med

en vattentät kravallutrustning

för att hålla saker på sina rätta platser

en metafor som

– oändligt väl lämpad att binda samman

olika diegetiska nivåer i den här dikten

det därpå följande binära smackandet

när den ena kroppen flämtar/försvarar sig mot den andra

när huden stöter mot huden i ett regn av tårgas, gränsernas erotik

befläckar kronan med främmande element – bortom berget kryllar gummibåtar –

Garderar mig, spänner åt mynningarna med parenteser:

(verkar det oseriöst var det inte så jag menade)

det var bara en tanke, ta det med en nypa salt och svälj

skillnaden mellan tanke och handling

inlevelse och glidmedel, den där smackande friktionen

den antyder något – du kanske inte ska vara där

Han var en konung att försvara ett land för

värd sin vikt i guldmynt och tusentals offentliga fingrar i gommen

värd att växa och frodas inuti som mögel i ett akvarium

värd försöken till inlevelse i ens eget liv genom

sinnliga metaforer, en andra gradens upplevelse

av njutning betraktar jag mina känslor som fiskarna i ett akvarium

mata dem med spån, låt dem smaka batongen

Från kronan långt bak i huvudet kommenderar faderns basröst

– håll gränsen – som väl Thorbjörn Fälldin sa

när de främmande elementen redan trängt så långt in

att det enda som återstod var att tala uppfodrande

genom din älskade röst pappa

militärkommandon fördömer

smackandet invid egna stränder

För att tala klarspråk

kan en kärlek vara smutsig

felplacerad empati är smutsig

vilket binder samman dikten

som bristen på papper tvingar

två saker samman på sidan

ledsen emoji

Min graf slaknar runt dessa strån

abstraktionsgraden i vårt förhållande är lite sorglig

konkret vore fruktkroppens svettmärke på pappret

om du skulle orka skriva ut och lägga en svamp här

jag menar sinsemellan inbördes nivåskillnader

befläckar tämligen utan sammanhang

Vilket såklart binder samman som

växande vitt och brunt i fogar och hårbottnar

Kan en tanke vara smutsig

brun till roten

är en tanke en behållare eller skitig mjölk

frigolithjärnan fröjdas

Tänker allt det hemska

lever mig in som mögel

glömska och våldsamma tankar

den salta mjölken på läppen

Ta inte i dem med händerna

Du vet inte var de har varit

Lägg inte myntet på tungan

den mörka omsättningens historia

smutsen kommer med att inte veta ursprunget

med en oändlig negativ potential

Bränn bort det med alsolsprit – händernas register av tidigare händer

minnet av hans kropp

rösterna som vuxit fast på berghällen

– handslagens glidmedel och olja

Bara ett ord fälls ner mot ytan

börjar mina dåliga delar att skaka

kroppsdelar jag vill att du ska kalla

en trädgård med växters namn

använd viljan att äga och förbränna

hjälp mig spärra, bära tillbaka

vattenlik flyter den svullet mot glömska

där det man vill får ro att växa

Ensamheten driver en långt i ens fantasier

i skritt närmar jag mig längtan som kröner bortom-berget

i takt till ekot av dina militärkommandon pappa

Uppställning! Mönstring! jag spinner som en elvisp

en första gradens upplevelse

av botten i mig som är botten i

en burk – uppe vid grytets mynning avtar ljuset

återskenet på de dinglande tänderna av allt som binds samman

ögonen känns som två egg ovanpå ett torn

av spröd kinesisk lyckokaka

är begären inhemska

eller mer som fjärran länder?

invid elskåpet – skapelsens krona

står jag ensam och

pressar i mig gräddtårta

med hela mitt väsen

glufsar i mig av dina militärkommandon

för det är det enda jag kan få din röst att säga

med vilje, prova själv

efteråt ett tafatt äckel, som att insidan

från svalget neråt längs rösten är täckt av ister

när man försvunnit iväg för långt

(trycket på en första gradens upplevelse – man måste bli så glad för alla presenter)

Sågoljans söta lukt –

Brynt smör i en stekpanna

artikulerar sig, översätter sig

artigt i en annan form

till fras i den rinniga vitan och

den trögare dallrande kronan

Gränsvärdet upphöjt till generell princip

Ibland är det brunt och ibland är det ljudet

av en klick smör som släpps i fräset

Det binder som metaforen, fettet och vätskan

emulsionen klumpar

av dignande identiteter

symbolernas sug ett korsdrag

öppnar sig av hålet i ansiktet

rusningstrafiken i en gulnande kropp

en frasig croissant

eller en sjukhusfralla

doftbefriad skiva funktionell ost

vördad på plastbricka

Doppar i te och fukten växer brun över skorpan

hans ansikte så förspillt

klumparna faller i

tämligen kraftlöst

utan titel

Isak Löwegren