This is the index

Ur bestiariet: Tigern heter Tigris för att den är snabb

 
 
Det medeltida sättet att fånga en tigerunge
 
och undkomma tigerhonan
i galopp
var att ta med sig en spegel
till tigrarnas boplats
och kasta den åt tigrinnan
(som en frisbee)
 
när hon såg sig i spegeln
skulle hon förväxla
sin unge med bilden:
då kunde man sticka
med den verkliga
argt fräsande, under armen
 
analys:
tigerhonan hade aldrig
sett en spegel
eftersom det var medel-
tid, och kunde inte förstå
koncept som ego
och simulacrum:
det var lätt att dra slutsatsen
att tigeransiktet
som log tillbaka emot henne
bakom den här blanka, glänsande ytan
måste vara Stefan –
 
 
 
 
*
 
 
 
 
Vad gör man med en liten tigerunge
 
som man har stulit – 
man måste hålla den sällskap
anskaffa föda
fågelben som den får gnaga
större och större korgar
att sova i, medan den växer
ett järnband att hålla den i
när man tar den på bussen
och garnnystan
stora som fotbollar
som presenter
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1835 (17) { ["term_id"]=> int(21) ["name"]=> string(10) "Medeltiden" ["slug"]=> string(10) "medeltiden" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(21) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "5" ["cat_ID"]=> int(21) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["cat_name"]=> string(10) "Medeltiden" ["category_nicename"]=> string(10) "medeltiden" ["category_parent"]=> int(0) } } Medeltiden

credo in

ett


någon dag
jag fann mig
själv balanserande på en svärdspets 
jag hade något i munnen
ett
 
svärd genom huvudet
kraniet blodet pannan
 
jag log,
med handen mot kinden jag
gjorde korstecknet 
med den andra jag
gjorde korstecknet och log gjorde 
korstecknet och log
svärdet
 
smakade blod
jag log


två


någon säger att 
jorden är en apelsin och någon
säger att vinet i hans ådror 
är kärlek
att det
bubblar av kärlek
men jag kan inte
läsa
 
fingrar
bokstäver, uttalar
långsamt
 
men jag kan inte
andas
 
kan inte 
röra på mig credo in
 
deum patrem omnipotentem
et in iesum christum,
jag förstår inte men
 
nuddar bokstäver
 
fräls mig, tack


tre


jonglörerna skådespelet flöjterna flaggorna dansen musiken någon
vecklar in sig
själv och sina fingrar
någon
vecklar in sig
själv och sina vingar
som en fjäril
ångrar sig
 
och
 
gör något med ögonen


fyra


himlen är så högt upp
himlar med ögonen
sträcker ut ett finger
 
men det brinner
så himla varmt kan inte
andas
 
och det 
 
trycker
kröker
min rygg jag går med krökt
rygg
faller ihop
och ligger här
tills någon gräver upp mig


fem


döden spelar schack
han är en latmask
haha, latmask
döda mig, tack
döda mig inte, snälla


sex


drömde
att jag hade två
råttor
på huvudet och hon
tyckte jag var äcklig
 
sen kom någon
med fågelansiktet
 
hade liksom
två 
råttor
på huvudet


sju


kan inte
mer
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1842 (17) { ["term_id"]=> int(21) ["name"]=> string(10) "Medeltiden" ["slug"]=> string(10) "medeltiden" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(21) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "5" ["cat_ID"]=> int(21) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["cat_name"]=> string(10) "Medeltiden" ["category_nicename"]=> string(10) "medeltiden" ["category_parent"]=> int(0) } } Medeltiden

Smittkälla

 
(1. hur man ska skydda den sjuke med undervisning)
 
så brutalt att du glömt
ett föregående patologiskt förlopp
har det tagit plats i dig
 
har det tagit kraft
från dig, har det
tagit sig in
 
i dina redan svarta lungor eller har det fyllt
dina redan lätt
jästa
blodkärl till bristningsgränsen
 
har det spridit sig
 
som en liten sekt, dominerande
hela området till sist och har du varit så
 
(2. hur man ska fråga den sjuke om några saker)
 
fåfäng
om din lekamliga hälsa hela livet och din totala
exaltations
uteblivande, tror du
att det överhuvudtaget är relevant
 
tror du
att det är din natur
som törstar efter något avskyvärt
 
tror du
att det är ditt
hjärta
 
som är ett nät
 
fäst dig
 
(3. hur man ska ge den sjuke råd)
 
inte så vid det sinnliga, låt
såret vara
obehindrat eller låt
sekretet stocka sig
 
dekorera
gärna lakanen
med de där helt verkningslösa rosorna
innan du breder ut dig på dödsbädden
 
bakteriologin
 
(4. hur man ska lära honom några gudfruktiga böner)
 
har inte slagit igenom här men läran
att falla fullständigt
 
ur tiden är ren
 
om man gör allt rätt, det här
är en förbön, verkligen den
största mildhet, en
sista
smörjelse
av de där svullna ögonen
 
(efter detta följer avlösningen)
 
Parenteserna är hämtade från Jean Gersons De arte moriendi (1408), tryckt i Sverige ”för alla olärda människor till andlig nyttighet och själens eviga salighet” torsdagen den 20 oktober, 1514.
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1840 (17) { ["term_id"]=> int(21) ["name"]=> string(10) "Medeltiden" ["slug"]=> string(10) "medeltiden" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(21) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "5" ["cat_ID"]=> int(21) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["cat_name"]=> string(10) "Medeltiden" ["category_nicename"]=> string(10) "medeltiden" ["category_parent"]=> int(0) } } Medeltiden

Vattnet droppar ur skolen

Vattnet droppar ur skolen
 
Slöjd
 
Av är det egentligen
 
Kom som
 
det du sa som sjöngs som vandrades
 
Låt de krossa din panna
Låt dem yppas orden igenom ett förrått undanbett vittnesmål
Igenom knastrande och sängar och liggande
 
tack
och vare det
säg vare det inte
 
vare sig det gjorda och det invigda
som salugjord
i det mesta
jag behöver inte mer
 
under våningen
ett sänkt assemblage
nåden
kom av norden och halmets och vasarnas
som sågade
ur våningen ovanför ett omättligt
ridderligt
begär
 
kom så ur det första
med vingens flötes ursprungliga nästa
som en Koras första besegring
Drakens Gränd 2
Hej
Vi har båda ett slags semiotext
Bredvid kollage
 
Jag insåg snabbare än de första
att det var Pongos ryttare
Att de, om än för ett par enstaka sekunder,
rörde sig om männen och kvinnornas
ansikten
 


 
 
självklart talar jag det språk
med vilken er penna
mot vasen
mot vasen
rör sig inom kroppens heliocentrisk meter
kom nu och
ändringen
det är varken var de ligger eller var
kamerarörelsen vaggandes slipandes
över höljet rörandes medvinds antagandes som trappan och spöket
är djupets mognad lika med isens
är vålnadernas katedral
ett experiment och ett medvetet val
för att en fågel ska skrämma
ett levande ljus av orakel och ton
med varandra kan vi vara oss själva
sebbe
och om det är det första
den jägaren
som låter sin svala flyga
och jag är i nattflugornas hemska nedsänkta ryttare
samtalet om natten med hunden om den mystiska sak om natten
jag kastas runt
köer
mobiler
ringklockor
nästa
mellan
stora
lilla
 
det är ett väsen av det första
och det rinner i bänkarna
 
tag tre droppar ur skålen
och en nedsänkt från silverkällaren
jag har en andedräkt av försvagad
meddelsam
högst blygsam
som djuret som uppfann det försvunna och det tillbakagående lodet
i hans ögon är jag du och du jag
i blickens natt är det en central
om sömnen kommer ur natten ett trehundra ords beteckning
 
timvisaren som exakt medelpunkt
en bild av skuggan och rörelsen som vektor
 
 
 
dessa sviter dess innebörd
om du antog
resan är längs leden du betecknar
med handen drar du ett långsamt osynligt rött
salvia
löparen tar knekten
springer
ur drottning
tarot
av cawdor
 
lord av nektar
sänd emot pelarna
ett avmätt skräll mot Speaker
som av Creative dov och nedsänkt
jag kammar
djuret heter endast grå
det är dess källa
Olaus
Karl
Gustav
Semper
De gav varandra
Camilla
Kristi
 
Tänger ser
allt evigt på virölund
sker det över Väthövda
ett ensamt mitt barndoms Ilsholm
 
Tom över markens väta över glider
räcker han fram tassen,
är det en varning
och det är bäst att du respekterar den
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1875 (17) { ["term_id"]=> int(21) ["name"]=> string(10) "Medeltiden" ["slug"]=> string(10) "medeltiden" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(21) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "5" ["cat_ID"]=> int(21) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["cat_name"]=> string(10) "Medeltiden" ["category_nicename"]=> string(10) "medeltiden" ["category_parent"]=> int(0) } } Medeltiden

när slutar eländet, Q3 1350

juli
en god natts sömn är förbehållen
bönderna som arbetar hårt om dagen
jag sitter mest och skriver brev
till min före detta trolovade
och väntar på ett svar som inte finns
jag inbillar mig att det finns
för att hennes örhängen fortfarande finns
hos mig
och min rustning finns
hos henne
efter att farfar plötsligt dog
bär jag ett större ansvar för att
bevara slottet han grundade när han kom till svea rike
och samtidigt behålla bandet till koryoriket,
för att skydda farmor från pesten
har resten av familjen flytt staden
jag envisades med att stanna kvar
för att en av ätten song
måste befinna sig i slottet
för att det inte ska falla
men sanningen är att
min rygg inte skulle klara av en längre resa,
när jag hör klagoropen utanför
och känner stanken av alla lik
undrar jag hur smärtsam
farfar kan ha upplevt döden
när livet är så här
 
 
augusti
ingen kung eller människa styr längre svea rike
det är råttorna som tagit över makten,
på karnevalen tidigare i år
hade jag svårt att delta i festligheterna
jag rörde mig bort från skratten och musiken
tills jag råkade på ett botgörartåg
med flagellanter som piskade sig själva
och förkunnade att
de lägsta skall bli de högsta
och de högsta de lägsta
sen dess har jag spelat schack
mot mig själv varje dag
jag övar på att förlora snabbare, falla hårdare
så att fallandet kan nå sitt slut
 
 
september
jag har täckt för mitt porträtt
för att jag inte klarar av att tänka
på att det är den bilden som kommer definiera mig
för efterkommande generationer
jag fick besked att hon jag skulle förlova mig med
blivit nunna istället
och fick samtidigt höra att narren elis
väntar barn med pigan militza
på en promenad under en sömnlös natt
lyckades jag övertala en munk på gatan
att byta kläder och plats med mig
jag tog mig upp till klostret på berget
men kände mig varken närmare gud
eller försoning
livet var lika eländigt
fast med bättre utsikt,
jag kunde se att mitt slott stod i lågor
och tänkte att det snabbaste sättet att ta mig dit
skulle vara att hoppa från klippan
 
 
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1835 (17) { ["term_id"]=> int(21) ["name"]=> string(10) "Medeltiden" ["slug"]=> string(10) "medeltiden" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(21) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(8) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "5" ["cat_ID"]=> int(21) ["category_count"]=> int(8) ["category_description"]=> string(12) "Augusti 2021" ["cat_name"]=> string(10) "Medeltiden" ["category_nicename"]=> string(10) "medeltiden" ["category_parent"]=> int(0) } } Medeltiden

Känslans topologi X

Utdrag ur Arken. 
Känslans Topologi X. 
 
Mars 2021
750×550 mm papper och pennor.
 
Diktamensteckning och anteckning från ljudbok. Planering av kurs.
Ghosh, Amitav, and Roy Isaksson. Den Stora Galenskapen. 2020. 
 
Bo Winther, 3 år
Linda Holmer, 50 år

array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1830 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(9) "Juli 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "6" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(9) "Juli 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

Pianolärarinnan

 
I

helvetet sväljer, precis som du
sa djävulen på min axel
talfel! utropar jag
och himlen suckar i sin skamvrå…

är du okej? du har knappt rört din själ!
bit min äppelkind! herr klemmer kommer kasta mig till högen
av säckar vars sömmar spräckts när innehållet härsknat

när jag kom till himlen kysste jag min ängel
sen dess har jag fått skämmas 
 
jag gick på uppdrag i solnedgången
när själen steg från kroppen åt jag den
sen stoppade jag fingrarna i halsen
 
äpplet faller alltid långt från paradiset
när äpplet inte är något att ha 
 
när jag kom till himlen kysste jag min ängel
och jag har mage att be om nåd!








II

tar djupa klunkar ur munnen som är en brunn
och spöket läppjar ur mig
som en tråkig rutin 
ett utbyte mellan den som vill
och den som velar
en är spöke en är människa
en är död och en lever

jag kan inte be, för min gud har inga öron
och min gud ber till mig, inte om hjälp, om tålamod
men jag har väntat så länge! han säger att han ska göra något
men han gör ingenting
(och han kan inte rå för det, för han har inget huvud och jag måste respektera det!)

den fulländade kvinnan har ett vackert hål
i sitt vackra ansikte
men jag har en mumlande avgrund
till mun

så ögonhålens glaskroppar måste sluka
spöket med sina vidriga tandlösa käftar
medan det ännu är sinnligt
halvt upplöst i anden…

när stycket tagit slut
växer fingrarna fortfarande



array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1840 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(9) "Juli 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "6" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(9) "Juli 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

onsdag eftermiddag

argbigarrån     i skamvrån     stå efter det
övergiven liksom allt du hittar på du har inte bevis     din jävel
     barnahuvet     smutsad kind     ett sår i handen
ämlig är du ämlig är du ämlig är jag ett valt stigma     vår kråksång 
     att gräva sig ur som inkråm och röv
ån väntar med sin trötta slambotten      
dagar att sitta av i eget klassrum     vänta ut
zinkgrytan som kokar med linne och bleke
ett mönster är sällan ett mönster bara
ytan finns nu inget bara inget ingen
fruktan sitter handen   blicken
x över namnet som skall bort bort     över     ryggen     raden 
     grus och fruktstund tanden förklädet lukten 
svarta tavlan säger allt du behöver sätter ett kryss hära
hörseln inte möjlig att välja bort     bara
vänta på öknamn     på 
inte titta dem i ögonen inte dregla inte bita på tröjan snörvla
undan tar tillståndet dig över asfalten
jakande svar är regleringens     jag förstår inte kan barnet inte sitta stilla
     drar en tråd av papper ur halsen
tänjda ansikten   över betongen     bleka
katedern altaret klassrummet en belöning en uppförandekaka
som periferi och 
tänkt att vara en omöjlighet för     ditten och datten
duggregn på betong     panna på stoft     grus i mun
mera gröt mera gröt
ni får inget     det     inget     va     va 
parentes
orsaken är alltid verkan inte tvärtom
orsaken är alltid verkan inte tvärtom
som om parentes     ni får inget annat     det finns inget annat
mera gröt mera gröt     vänta
regeln     gröten     vattnet
tänkt att vara en omöjlighet för ditten och datten
som periferi och gröten 
katedern altaret klassrummet en vaka
tänjda ansikten sätter ett x
jakande svar är
regleringens jag förstår kan barnet stilla dra en tråd av papper ur halsen
     undan tar tillståndet saliven 
inte titta dem i ögonen inte dregla     inte bita på tröjan 
vänta på öknamnet
papper rep termer svalg 
hörseln inte möjlig att välja bort
grus och fruktstund     tandrad djupt i tröjan 
svarta tavlan säger allt du behöver sätter ett
     x över namnet som skall bort bort     över 
fruktan sitter handen     blicken     papper i avgrund drar fram ur hals
ytan finns nu inget     tegel drar fingerblomman 
ett mönster är sällan ett mönster bara hals
     zinkgrytan som kokar med linne och bleke
dagar att sitta av i eget klassrum och köttsår     blodet bara fläckar 
ån väntar på barn barn väntar på
centrum     att gräva sig ur som inkråm och
ämlig är du ämlig är jag
barnahuvet en smutsad kind     ett x gnida över 
övergiven liksom allt 
arg finns kvar     i skamvrån liksom allt
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1836 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(9) "Juli 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "6" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(9) "Juli 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

Farfars första fru: journalerna

Fadern lever, frisk. Har en broder, frisk. Klarade sig något så när i skolan, var ej kvarsittare men hade svårt för sig i matematik. Genomgick F. Holmquists handelsinstitut i Göteborg och hade därefter plats på kontor i tre års tid. Trivdes ej särskilt med arbetet. Vistades i föräldrahemmet fram till 1937, då hon gifte sig.
 
Utmärkta förhållanden i äktenskapet.
 
Patienten började för tre veckor sedan (början av december) få för sig att hon ej skött flickan ordentligt. Blivit alltmer dyster, grubblande, ej haft någon ro, sovit dåligt. Känt sig trött under amningen, tycker det tagit på krafterna. Är psykomotoriskt starkt hämmad, i avsaknad av spontanitet.
 
Ser dyster och deprimerad ut, verkar samtidigt ängslig och skygg, tittar sig villrådigt omkring. Lämnar lågmält, nästan viskande fåordiga, mestadels blott jakande eller nekande svar. Verkar plågad, besvärad och tycks vädja om att slippa tala.
 
Mannen (som ger ett mycket omdömesgillt och redigt intryck) håller för troligt,
att hustrun grubblat i samma riktning alltsedan november 1940.
 
Patienten menar att hon ej känner sig tillfreds med sig själv, tycker andra får lida för hennes skull. Tycker hon ej kan sköta något ordentligt, t.ex. barnet. Tycker synd om sin make, som har fått en så dålig fru.
 
Småler vänligt och är mycket ämabel genom sin blotta närvaro. Lätthanterlig och fogar sig väl i sjukhusordningen. Mycket snygg och proper. Sitter helst sysslolös och stirrar dystert rakt fram, saknar initiativförmåga. Anser att hennes lilla dotter aldrig kan växa p.g.a. den misskötsel patienten utsatt henne för. Säger ibland till avd.sköterskan: ”Tänk om jag var så ren som Syster”
 
Ibland ler patienten vänligt men under samtalen är det, som om hon gled undan, och man kan aldrig hålla fast hennes uppmärksamhet och intresse om man äntligen lyckas fånga dem.
 
Patientens fader meddelar vid besök hos överläkaren: ”Mannen är rätt excentrisk (frisksportare – fanatiker – mm), han håller familjen på grönsaksrätter ideligen. Han har ett svårt sätt.” Nu tror fadern att patienten grubblar över ”dumheten att hon gift sig med honom”.
*
 
En ny sköterska öppnar dörren till avdelningen. Siri sitter i blomsterrummet längst ner, säger hon. En tunnel av ljus. En promenad ner till ett litet rum med några pelargoner, två fåtöljer, ett bord och stora glasfönster ut mot en brandstege och bakom den, gräsmattor. Jag öppnar dörren till det lilla rummet. Hon sitter där, men inte i fåtöljerna, i en rullstol. Så fort jag kommer in: alltså gud förlåt för att jag sitter i den här, det är så jävla pinsamt, försök snälla ignorera den. Jag skrattar, sätter mig i en fåtölj. Hon ser på mig. Hej, säger hon. Hej, säger jag. Man får så jävla lite mat på det här stället. Vet du att jag har gått NER tre kilo sen jag kom hit. Sen IGÅR alltså. Skämtar du med mig, säger jag. Det lilla håret hon har kvar står yvigt och sprucket mitt på huvudet. Vad har de sagt då, frågar jag. Hon suckar. Jag vet inte vad jag ska säga till dig och vad jag inte ska säga. Vad klarar du av att höra? Här klarar jag allt, nu är du ändå här. Hon nickar. De sa att det var tur att jag kom in nu, att det var i sista sekunden, att mina organ höll på att kollapsa. Jag var så jävla rädd i natt. Jag var tvungen att fråga nattpersonalen om det fanns någon risk för att jag kunde dö, om jag kunde dö i sömnen. De sa att om den risken fanns skulle jag inte vara här, då skulle jag ligga på akuten. Jag nickar. Jag förstår inte hur det går ihop, om det var i sista sekunden men ingen risk för akut död. Jag säger ingenting. Jag nickar. Hon mjuknar, ler mot mig. Kom, säger hon, vi går in i mitt rum. Vi reser oss upp, hon lämnar rullstolen efter att snabbt ha sett sig omkring, och går in i rummet intill. Hon bredvid är nästan aldrig här. Men man kan ju lugnt säga att hon har bestämt sig för att stanna. Kolla vad mycket grejer hon har. Väggen bakom sängen bredvid är full av teckningar och planscher och fotografier. På det lilla nattduksbordet står två enorma necessärer som flödar över av smink och hårprodukter. En brokig, broderad filt täcker de ljusblå sjukhuslakanen. Det var därför jag inte ville att du skulle ta med dig så mycket grejer. Jag vill inte att det ska se ut som om jag planerar att stanna här, säger hon. Folk här är så jävla klena, de får ångest för ingenting. De överdriver. Jag skrattar. Kom, säger hon igen. Hon tar mig i handen och drar med mig till sin säng. Lägg dig här. Hon hämtar sin dator, kryper upp bredvid mig och sätter på den. Har du sett Veronica Decides to Die? När jag var inlagd på psyk i Stockholm förbjöd de oss att kolla på den filmen. Hon skrattar. Jag lägger mig med huvudet mot hennes axel, hon lägger armen om mig och med den andra handen klickar hon fram filmen. Jag reser mig upp på armbågen och kysser henne, hon kysser mig, jag sjunker, jag faller, jag älskar. Äntligen vilar jag hela min tyngd mot henne, och vi förlorar oss i Sarah Michelle Gellar, och det finns ingen vardag att gömma sig bakom. Det är tydligt: hon är där, hon älskar mig. Tre dagar senare, när jag kommer tillbaka, sitter hon på sängkanten, jag sätter mig bredvid, hon stirrar ner i golvet. Hon är rädd, ingen vill säga henne hur länge hon måste vara kvar, ingen förstår, hon vågar knappt säga någonting, hon är rädd för att säga det som ska få henne att verka galen, då kommer de aldrig lita på henne. De är så jävla ointelligenta allihop. Hon vet inte om hon har blivit tvångsinlagd eller frivilligt inlagd. Precis när läkaren skulle skriva en remiss om tvångsintagning stoppade hon honom och sa att hon valde det själv, jag väljer det själv, lägg in mig. Nu håller hon på att lusläsa lagen om psykisk tvångsvård, säger hon, hon måste veta mer än vad de gör.
*
 
Ibland vid skämtsamt tilltal ler patienten ett mjukt, oändligt milt och vackert leende och ser upp ett ögonblick, sitter annars hopsjunken, dystert stirrande ner i golvet.
 
Hon säger att hennes hjärta är av sten.
 
Patienten är utomordentligt behaglig att umgås med, omtyckt av alla, flitig samt besitter en snabb uppfattningsförmåga, klart omdöme och mycket god intellektuell utveckling.
*
 
Jag älskar platsen, jag älskar sjukhuset, den lilla avdelningen med alla avmagrade flickor. Det finns något förlåtande här. Jag flyger fram genom stan varje förmiddag. Jag kastar mig på en spårvagn, den stannar och jag kastar mig på nästa, jag släpps fri nerför backen och flyger fram mot sjukhusområdet. Det är högsommar och jag vistas bara utomhus de korta stunderna mellan vagnbytena och när jag rusar nerför backen fram till den vackra byggnaden som släpper in mig utan problem, som väntar mig. Jag står i början av den upplysta korridoren och jag andas ut, andas, sträcker mig, mot henne, flyger, tar sats, rusar, in i henne. Här finns ett rum, en säng, ett bord, en plats. Hon sitter vid ett bord och skriver, hon sitter i en soffa och ser på tv, hon sitter på en sängkant och väntar på mig, hon sitter i en fåtölj och pratar i telefon. Här är hon, bland andra människor, som ser att hon är här, som vet att hon är här. Och någonting sjunger i mig: Det här är vårt tempel. Släpp in mig i vårt tempel! jag vill vandra korridoren ner i det sjuka sommarljuset och se små ansikten kika ut från alla dörröppningar och följa mig med blicken tills jag fastnar i dina armar, som klister, jag har flugit från spårvagn till spårvagn rakt in i din famn och ingen lägenhet finns mer, inga mellanrum, vi kan lägga oss här i en nybäddad sjukhussäng och ingenting vilar i mina händer, vi kan sitta övervakade i en trädgårdsmöbel på en altan utan den lilla klockan som tickar bakom min blick. – Jag vill aldrig härifrån. Om hon släpps ut vill jag stanna, krypa in här, vandra korridorerna fram och tillbaka, hålla platsen åt oss. Det är vackert, någonting är äntligen vackert.
*
 
Fortfarande samma ringhets- och försyndelseidéer:
 
”Tänk sig, Syster, allt detta är mitt fel.
Nu skall allt vackert förgås för min skull.
Alla vackra konstverk och vackra människor bli förstörda”.
*
 
Hon säger att jag inte behöver komma så ofta, hon vet att jag har annat att göra, men hon förstår inte att resten av tiden bara är väntan, väntan på att få kliva in genom portarna igen. En dag, rätt som det är, ber hon mig att ta med Emma, som fortfarande mest är min vän. Jag förstår inte varför. Jag tar med mig Emma. Vi promenerar backen ner tillsammans. Emma, säger jag, jag hoppas att du inte blir rädd, jag vill att du ska vara förberedd, Siri ser inte ut som hon brukade. Tycker du att det känns obehagligt? Nej, säger Emma. Vi promenerar backen ner, fram till sjukhuset. Jag trycker på knappen vid porten. Bakom oss kommer en muskulös man i ljusblå piké och solglasögon i handen. Han ler mot oss. Han ska hälsa på sin fru, förstår jag. Den blonda i träningskläder. Han har samma namn som min farfar. Siri berättade häromdagen att hon hade hört frun prata i telefon med sin man. Siri hade blivit ledsen, hon hade hört frun säga: Okej, Karl, hur lång tid ger du mig? Hur lång tid får jag på mig? Karl ler mot mig och Emma. Vad gör Karl när han kommer hem från sjukhuset? Kanske hade vi kunnat hålla varandra sällskap, Karl och jag. En sjuksköterska kommer ner och öppnar och säger att det är något fel på ringklockan igen. Jag, Emma och Karl går uppför trapporna och in på avdelningen. Siri sitter i det stora rummet idag. Hon säger förlåt till Emma, för rullstolen. De ser på varandra. Gud, du stirrar på mig, ser jag så hemsk ut? Va, nej, säger Emma, jag tror bara jag tittade, eller nåt. Jag sätter mig i en av fåtöljerna, försöker fånga upp Siri med en blick, men hon skrattar och kommenterar Emmas tafatthet. Var är Karl? Vad har jag och Karl gemensamt? Hela världen. I köket skramlas det med bestick och tallrikar. Det är en solig dag. Vi kanske kan se om de kan släppa ut oss på altanen, säger Siri. De andra inlagda har börjat hata henne, berättar hon. De är avundsjuka för att hon är så smal, säger Emma en stund senare, när vi promenerar backen hem igen. Siri är den enda som får en kudde på sin stol, det gör för ont att sitta annars. De andra börjar också ropa efter kuddar. De får inga, och frun i träningskläder snappar åt sig Siris kudde innan hon hinner sätta sig. Jag och Emma har just lämnat den, den där världen, vi promenerar backen upp tillsammans. Vi säger inte mycket. Vi stannar vid spårvagnshållplatsen. Emma säger något om att jag kanske har blivit lite som Siris mamma. Jag stirrar på henne. Eller alltså, börjar Emma men jag vet att hon har rätt. Siri är en vuxen människa, i slutändan måste den riktiga mamman lita på henne. Och här står jag nu, på andra sidan, med riktiga ansvariga inkopplade, och kan avvakta, ta ett steg tillbaka, och se: jag är mamma.
*
 
Patienten har vid flera tillfällen erbjudits att få se sin dotter men vägrat, fast man haft
det intrycket att hon ej menat något verkligt allvar med sin vägran.
 
Idag tog en god vän till patienten samt barnsköterskan hit barnet, varöver patienten blev mycket glad. Hon umgicks med barnet på ett moderligt men visserligen något tafatt sätt (ovana?).
 
Då patienten för c:a 2 veckor sedan hade besök av maken, bad hon honom hälsa sin fru och sina barn samt var ganska tvär och avvisande mot honom. Hon vägrar nu att ta på sig en blus, som hon fått av honom.
*
 
Siri frågar fler gånger om jag kan ta med Emma, till slut frågar hon Emma om hon kan komma själv, utan mig. Vi går dit på olika tider, bara ibland går vi dit tillsammans. Hon kysser mig inte hejdå vid dörren längre. Hon rör mig överhuvudtaget inte. Hon har fått en annan röst, en som inte håller på att tippa över i ömhet. Den är stabil och säker och viker inte en tum. Hon säger att hon ber Emma komma dit för att Emma aldrig avslöjar sina känslor, hon tål allt, för hon är lite avstängd. Jag känner mig drabbad av någonting. Någonting faller inuti mig och dör, det bränner i lederna, en sorg som spränger så mycket att den blir till njutning, att kasta sig in i elden och sluta ögonen. INGENTING är mitt fel, och jag njuter av att veta det. Härda ut. Vara tålig, tåligare än vad hon någonsin kunnat föreställa sig att jag kunde vara. Jag andas in luften i blomsterrummet. Hon har börjat prata om hur hon ska göra för att bli utskriven. Jag sitter framför henne och tittar på henne, nickar, säger inte mycket. Dagen efter är hon glad för att hon har diskuterat en utskrivningsplan med en sköterska. Dagen efter är hon arg för att samma sköterska har sagt att hon inte kan säga hur länge hon måste stanna. Dagen efter är hon förtvivlad för att hon inte vill associeras med alla sjuka jävla flickor. Dagen efter har hon lärt sig mer om lagen om tvångsvård. Jag följer allt på avstånd. Jag lyssnar, och kärleken förskjuts försiktigt, från henne till platsen. En liten spricka någonstans under foten. Jag vickar på den och försöker väcka mig. Jag säger att allt kommer vara som vanligt när hon kommer hem, hon kommer inte ha missat någonting. Jag är hemma och väntar.
*
 
Överläkare Sjögren:
 
– Vill ni hem?
 
Patienten omedelbart högst allvarlig inför frågan, slår ned ögonen och mumlar något obegripligt.
 
– Vart vill fru Quirin?
 
Besvarar ej frågan om hon längtat efter dottern, som fyller ett år idag. Patienten anser sig ha förstört barnet.
 
– Är det så svårt att ni vill dö?
 
– Nej, mumlar patienten efter lång tystnad.
*
 
Skriket fortplantar sig från magen och sipprar ut ur porerna, och där ljuder det plötsligt. Jag skriker henne rakt i ansiktet, skriket spränger henne, sönder och samman, hon är ingenting längre, hon ligger på marken i spillror och är ingenting. Jag välter en pelargon som står uppställd på fönsterkarmen. Jag skriker ut mot fönstret, ut mot världen, fäller träden, lindarna, den vackra sommardagen. Och jag vänder mig om och där sitter hon, stilla på sin stol, med händerna i knät, hon tittar på mig, med en bekymrad min, med koncentrerad blick, och skriket tystnar lika plötsligt som det uppstod. Efter tre veckor blir hon utskriven.
*
 
Patientens försöksutskrivning 15/7 skedde på faderns enträgna hemställan och medgavs under uttryckligt framhållande av att hon skulle vistas i föräldrahemmet i Kungsbacka – ej i sitt hem i Göteborg. Vidare framhölls för fadern att patienten ej var återställd från sin sjukdom.
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1835 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(9) "Juli 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "6" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(9) "Juli 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning

dikter

jag skulle vilja natta dig
jag skulle vilja vattna dig
om nätterna
jag hoppas att du växer gott
om nätterna
 
efter de åtta glas mjölk jag hällt i ditt lösa jordiga hull
 
jag skulle vilja vagga dig till sömns
om nätterna
lägga om laga dig och gnaga av allt ogräs
 
läs inte
 
om nätterna
ät dig istället mätt
på de fonem jag gödslat med
 
jag lägger om med täcket
lagom med tecken?
om det inte räcker
gödslar jag om

*

barn ska man hålla i kylskåpet
tills dom växer upp till lagom stora lammkotletter
inte skall dom få se hur maskrosornas
hår grånar och hur dom överger gräset
men dom kan vittna om hur tomaten får sina rynkor
hur mjölken bråkar med sylten och blir sur

*

träden har blivit tapetserade med mossa
två bratja som med sina målbrottsröster skrämmer skiten ur mig
och som med sina sulor skvätter grus i mitt ansikte 
förstör min tröja som nu är täckt med gåshud av regnet
en spottar ut ur sig 
– du är inte starkare än min katt
och kvällen blänker vidare som en fet skalbagge
array(1) { [0]=> object(WP_Term)#1830 (17) { ["term_id"]=> int(19) ["name"]=> string(8) "Skolning" ["slug"]=> string(8) "skolning" ["term_group"]=> int(0) ["term_taxonomy_id"]=> int(19) ["taxonomy"]=> string(8) "category" ["description"]=> string(9) "Juli 2021" ["parent"]=> int(0) ["count"]=> int(9) ["filter"]=> string(3) "raw" ["term_order"]=> string(1) "6" ["cat_ID"]=> int(19) ["category_count"]=> int(9) ["category_description"]=> string(9) "Juli 2021" ["cat_name"]=> string(8) "Skolning" ["category_nicename"]=> string(8) "skolning" ["category_parent"]=> int(0) } } Skolning