Låt mig vara uppriktig
en byråkrati ska brisera i ekot av detta anförande
rättsvetenskap
Den viktigaste frågan för en rättsstat när det kommer till brott och straff eller “crime and punishment” som man säger på engelska är…
…..är den här Personen t i l l r ä k n e l i g………alltså :
……..är den här Personen m e d v e t e n om sina handlingar….
…..eller alltså…..
…….är den här Personen k a n s k e
allvarligt psykiskt störd
kognitivt nedsatt
en icke-idiot som dödar automatiskt utan vilja
eller kanske ett barn
(detta är problemet)
(eller själva lösningen)
(eller poängen i alla fall)
….barnsliga brott, ostraffbara brott, brottet mot brotten, the truest of True…De underminerar frågan om t i l l r ä k n e l i g h e t eftersom de saknar Personen… Personen är omöjlig att placera i brottet, den undflyr varje försök till att fångas och straffas och är, i vissa fall, bokstavligen död.
Ta Vincent van Gogh till exempel (Vincent, inte längre där). Sedan Vincent blev ogreppbar (när? var?) och än idag är det fortfarande meningslöst för oss att fråga ifall Vincent var vid sitt sinnes fulla bruk eller ej vid brottets tidpunkt, fall Vincent var m e d v e t e n om vad han gjorde, ifall Vincent förstod sitt brotts natur, ifall han kunde se sina handlingar och förstå dem (förstå att de var kriminella, för de var kriminella), ifall han kunde förutse konsekvenserna eller åtminstone greppa dem i efterhand (det kunde han inte, ogreppbar), etc. etc…
…..free my brother vincent… (he is free)
Jag vet inte vad jag ska säga.
(försvarstalet inleddes men hann aldrig avslutas)
…367 dagar senare och jag är fortfarande på fri fot ej nådd av lagens långa arm de bara låter mig…vara…jag är ingen auktoritet för någonting…
Men jag tar mig alltid friheten
att döda mig själv eftersom jag har den eller
vincent
Vincent van Gogh
kan inte bli straffad
eftersom självutplåning
Ta-da!
the True
såhär:
jag ville ta ett skutt över Verkligheten
okej
låt ett avbrott ske i tiden, i några timmar finns overkligheten
inget produceras, saliv har förlorat sin funktion, ändå saliverar vi
Människan och hennes spottkopp; en annan människa
inga fåglar markerar morgonen, vi har dragit linjer runt kropparna
fingrar som utsöndrar något vi inte riktigt kan namnge, eftersom
det inte behöver något namn; kraven på kunskap och kategori
faller bort…här begår vi varandra utan avbrott, i ett avbrott,
i ett totalt sammanbrott av tiden……..
…..alla kunde tänka sig human sacrifice
men ingen kunde tänka sig bödel……
Alla ville vara
offret
/
är jag offrar mig (med ditt liv)
för den här saken,
(”the cause”) (the cost) (alltså jag dör) orsaken, saken
community, communion, din mun, om jag
skär av din tunga
om jag skär av mig tungan är det inte så bra
om jag skär av mig tungan
det är inget jag tänker göra
Vi har försökt förklara. I flera olika sammanhang har vi försökt förklara. När till exempel någon frågar vad vi tycker om saken. Ja. Då har vi inget svar på vad vi tycker om saken eftersom vi inte förstår vad som menas med varken tycker eller saken. Det kan vi inte säga högt utan att frågeställaren blir förolämpad. Vi menar inte att förolämpa, vi är enkla fångar (änglar). Oftast svarar vi såhär: Jag förstår inte frågan. Eller såhär: Jag kan inte svara vad jag tycker om saken eftersom jag inte vet vad saken är. Eller såhär: Frågan är felställd.
Alla tror vi skojar och det gör vi också men vi gör inte det, vi är ganska upprörda faktiskt.
Försök igen!
automatism ej inducerad av psykisk sjukdom eller
automatism ej inducerad av galenskap eller
icke-idiot dödar automatiskt utan vilja
automatiska icke-menade knivhugg eller
44 automatiserade knivhugg ej inducerade av psykisk sjukdom och inte ett enda minne
(non-insane automatism)
(death is external…)
Så man springer in i Personen och upptäcker inget
Livet är fortfarande inte nog,
döden måste alltid vara där! (Vad menar jag….)
Jag menar
Death
is True
Så man springer in i Personen och upptäcker att
Livet fortfarande inte är nog → Man har (redan → alltså alltid) blivit mördad
(där)
Alltså att springa ut / in i någon / och i samma / rörelse mördas / direkt
springa ut / in i någon / i samma rörelse / mördas direkt
Ni kan inte inte förstå det……..
…ett mord ett brott och ett avbrott och vad ska man säga…ett pågående flöde som distraherar…ens existens…förändringen i relationen…mellan rörelse och vila…mördad hela hela tiden…det är…ett brott och ett avbrott och vad ska man säga en
…distraktion…att bli utsatt för….kärlek?……..menar vi….en tydlig förändring i relationen mellan rörelse och vila jag SPRANG…….
Men nu springer jag inte likadant
alltså hastigheten förändras (det är ett annat tempo)
sen händer detta:
Mordet: är helt olagligt
Det döda: är helt lugnt
det är lugnt
det är en lugn kontinuitet
våglängderna är jämna
och lugna
Jag vet inte vad jag ska säga.
sen händer detta:
(framtiden)
Det var en skandal för samtliga,
människor betraktar en enligt det system som styr deras kroppar. och jag hade blivit utsatt för det allra värsta. Sorgen skulle sitta som en sten i mig tills jag till slut också upphörde att vara funktionell (funka). Men så var det inte för mig, deras blickar framstod som främmande, denna ömkan där jag inte ville ha någon. en affirmation av det skandalösa i tillståndet, som om jag blivit rånad på en fin klocka, men själv kände jag mest att jag tappat ett väggur i golvet (ja så upplevde jag det). ett väggur med affektionsvärde kanske. Jag vet inte. Det värsta var inte att vägguret inte längre fungerade, det var att i dess brist på funktion skulle jag behöva slänga det. jag ville inte det.
några månader tidigare hade vi befunnit oss i en tidsbunden plats
villkoret var att i några dagar kunde vi befria oss från världen i utbyte
mot att vi efter dessa dagar sedan blev verksamma i dess maskineri igen
En skandal är en möjlighet för sanningskapande.
ja det är så man säger när man befinner sig i skandalen
universella sanningar är uppfunna ur nöden
när man inte behöver något annat än en mytologi att väva vidare på
….if u going to fucking stab me make sure it will be deep enough to kill me fr fr…..
när min ängel dog var jag tvungen att hitta på någonting
det vill säga: ingenting, utan änglar finns ingenting
och allting. Ja det jag vill säga är att när jag såg hennes lik
vara som mest lik den ängel hon var förstod jag väl
det jag alltid hade förstått, hennes kropp var ett instrument, (automatism)
och nu hade hon lämnat den instrumentella världen,
alltså. Innan min ängel dog var jag precis som min ängel innan hon dog,
vi hade konditionerats (jag vet inte vad det betyder) till Objekt i vardagen (alltså vi betraktades som betraktade), men vi betraktade, vi utförde våra sysslor för att hålla undan något oundvikligt, vi lärde oss rädsla just för att vi blev separerade, olika delar av en produktionsprocess, långsamt slets vi från varandra, och ju längre bort vi kom desto mer blev det uppenbart att Sysselsättandet var ett sätt att uppehålla oss från något annat, det vill säga, varandra. alltså, vi mästrade världen och underkastade oss den. som om det skulle betyda någonting för livet. men det betydde ingenting, ja det förstod jag när jag såg min ängel vara ett lik.
liket saknade ingenting, det var inte längre en Sak i världen
jag la mig bredvid henne
detta är en (pågående) katastrof
pågående
Det har gått fem dagar sedan igår
Fem långa år sedan igår!
Tankarna, oh they are dark!
The right to remain silent?
framtiden!
framtidens försvar!
till framtidens försvar!
till försvaret! till sanningens framtid!
till sanningens framtida försvar!
till sanningens försvar! försvaret!
Jag tycker inte vi ska se upp till varandra, jag tycker vi ska se rakt igenom varandra.
hjärtat du är hjärnan
i min operation
vi måste vara en stark opposition
vi måste vara antagonister vår moral
är benhård och benskör
Jag avslutar min text med lite adresseringar.
du är ensam men världen har omringat dig med sin omtanke
du har mig för jag har dig
närsomhelst kommer jag till dig och vi ska bryta mot verkligheten
du är min hjälte för du vågar vara rak
du är min hjälte för du är precis så svag som jag
du måste alltid bli
världen försöker stjäla oss, den vet inte att vi har stöldlås
larmsystem, inga kameror (för bilder är bevis), och vi är utan spår,
spårlösa… Utbildade av något väsen, utanför undrens språk,
innanför våra själar skipas inga rättvisor, innanför oss finns
ingenting som går att säga något om; i alla fall inte för en
“människa”
jag tycker verkligen att det ska sluta såhär
